{"id":15808,"date":"2009-12-12T21:57:07","date_gmt":"2009-12-12T20:57:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=15808"},"modified":"2009-12-12T21:57:07","modified_gmt":"2009-12-12T20:57:07","slug":"och-det-dar-med-nya-ar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=15808","title":{"rendered":"2009 \u00e5rs b\u00e4sta skivor"},"content":{"rendered":"

\"the-bear-quartet-89-520x520\"<\/a><\/p>\n

Det \u00e4r ju mycket roligare att avsluta ett \u00e5r \u00e4n att faktiskt leva det. Att botanisera bland alla skivor som har sl\u00e4ppts och hitta det absolut b\u00e4sta sammanst\u00e4llt till en lista. D\u00e5 verkar ju allting varit mycket b\u00e4ttre \u00e4n det faktiskt varit. Och saker lite roligare ocks\u00e5.<\/p>\n

Min f\u00f6rsta tanke var att skriva en best of f\u00f6r millenniet, som\u00a0 bland annat en hel hop artister och kulturskribenter har gjort \u00e5t nollnolltalet.se<\/a>. Men d\u00e5 kom jag tillbaka till det d\u00e4r att allt nog kommer k\u00e4nnas mycket roligare och b\u00e4ttre n\u00e4r man f\u00e5tt lite distans till det. Inte nu n\u00e4r the knifes heartbeats k\u00e4nns mer s\u00f6nderspelad \u00e4n en s\u00f6ndertv\u00e4ttad socka \u00e4ven om det s\u00e4kert var en av de grymmaste l\u00e5tarna fr\u00e5n Sverige \u00e5tminstone. S\u00e5 jag v\u00e4ljer det h\u00e4r \u00e5ret ist\u00e4llet, inte f\u00f6r att jag har mer distans till det utan f\u00f6r att nyhetens behag fortfarande finns d\u00e4r. Och f\u00f6r att jag blev lite peppad av Jonathans uppmaning<\/a> ocks\u00e5.<\/p>\n

Ordningen skiftar hela tiden, urvalet k\u00e4nns viktigare \u00e4n placeringen. Jag kommer \u00e4ndra mig i morgon, men s\u00e5h\u00e4r k\u00e4nns det just nu.<\/p>\n

1. The Bear Quartet – 89<\/p>\n

S\u00e5klart. Jag menar, efter 15 \u00e5r av sl\u00e4pp av suver\u00e4na skivor kan de fortfarande sl\u00e4ppa n\u00e5gonting som k\u00e4nns helt nytt, f\u00e4rscht och genialiskt. Och det \u00e4r nog det band jag lyssnat p\u00e5 intensivt under l\u00e4ngst tid utan att tappa intresset f\u00f6r det allra minsta. Med en ljudbild som domineras av st\u00e4mda pukor, g\u00e4lla \u00e5ttiotalssynthar, riffande gitarrer och Mattias Alkbergs s\u00e5ng (som v\u00e4l aldrig l\u00e5tit b\u00e4ttre \u00e4n p\u00e5 Carry Your Weight, som f\u00f6r \u00f6vrigt m\u00e5ste vara \u00e5rets l\u00e5t) l\u00e5ter det helt enkelt f\u00f6r bra, inovativt och samspelt f\u00f6r att de inte ska f\u00e5 ta f\u00f6rstaplatsen.<\/p>\n

2. Fruit Bats – The Ruminant band<\/p>\n

Jag har f\u00f6ljt Fruit bats lo-fi-inspelningar ett tag nu, spelat s\u00f6nder b\u00e5de Mouthfulls och Spelled in bones, men det \u00e4r f\u00f6rst nu som de verkar ha funnit en kostym som passar dem perfekt. Med en otroligt fint arrangerad, l\u00e4tt 70-talsdoftande folkrockskrud har de beroendeframkallande melodierna och bitterljuva texterna f\u00e5tt den pusselbit som tidigare fattades. Det h\u00f6rs verkligen att de \u00e4r ett helt band nu och inte bara Erc D. Johnsons projekt. N\u00e4r popen allt som ofta vill skruva till det, exprimentera och indieestetiken ibland kan k\u00e4nnas on\u00f6digt tillkn\u00e4pp \u00e4r Fruit Bats det ultimata alternativt. Rakt, okonstlat och helt brilljant underh\u00e5llande.<\/p>\n

3. Skriet – Skriet<\/p>\n

”Sug blodet ur mig, sk\u00e4r upp mig, begrav mig i k\u00e4rlekens land”. Att allt Pascal-Isak r\u00f6r vid blir nattsvart \u00e4r tydligt. Efter \u00e5ngv\u00e4ltsexplosionen som Galgberget var trodde jag att samtliga, i Pascal, bandmedlemmarna inkluderade, l\u00e5g d\u00e4ckade f\u00f6r \u00e5r fram\u00e5t, om inte annat av sin egen frustration. Men Skriet l\u00e5ter som Pascal spelat p\u00e5 l\u00e5gt tempo mixat med Twin Peaks-sondtracket. T\u00e4nk total \u00e5ngest filtrerad genom en f\u00f6rst\u00e4rkare av svinto. Om det \u00e4r helt fantastiskt vackert och sm\u00e4rtsamt? You bet. (OBS! Sa jag att Carry your weight var \u00e5rets l\u00e5t? D\u00e5 \u00e4r Ben och hj\u00e4rtan<\/a> \u00e5rets p\u00e5 svenska.)<\/p>\n

4. Mattias Alkberg – Nerverna<\/p>\n

Det har sagt mycket om nerverna. L\u00e5t mig formulera det s\u00e5h\u00e4r: f\u00f6r ett \u00e5r sen hade jag aldrig trott att rockabilly p\u00e5 svenska skulle placera in sig p\u00e5 min \u00e5rsb\u00e4stalista. Men d\u00e5 hade jag underskattat denna fantastiska musiker, poet och kr\u00f6nik\u00f6r. Med samma sorts svartsynta texter som p\u00e5 Mattias Alkberg BDs tre lysande skivor \u00e4r nu musiken bytt mot en Jonathan Richman-eklektisk pop\/rockabilly\/schalger-ljudbild. Och den folkhemsproggiga boogie som framkallas \u00e4r f\u00f6rvisso mycket mer oj\u00e4mt \u00e4n tidigare, men \u00e4nd\u00e5 otroligt bra och pricks\u00e4ker. Det levande beviset f\u00f6r att budget eller inspelningstid betyder mycket mindre \u00e4n genuin vilja och talang.<\/p>\n

5.. El Perro Del Mar – Love is not pop<\/p>\n

Att en ny producent kan g\u00f6ra s\u00e5 mycket. Jag har aldrig riktigt fastnat f\u00f6r Sarah Asbrings enmansband f\u00f6rr\u00e4n nu. N\u00e4r de phill spector-aktiga inslagen tonas ner och en mer l\u00e5ngsam, modern ljudbild m\u00e5las upp kan jag bara inte sluta lyssna. Det \u00e4r innerligt, precis som From the valley to the stars var innerlig, men med en helt ny pondus som g\u00f6r att jag inte kan slita mig fr\u00e5n de s\u00e5riga texterna och melodierna.<\/p>\n

6. Wilco – Wilco the album Add New Post \u2039 Kulturbloggen \u2014 WordPress<\/a><\/p>\n

Wilcos l\u00e5gm\u00e4lt gubbakademiska rock \u00e4r sig lik, men l\u00e4gstaniv\u00e5n hos det h\u00e4r bandet \u00e4r otroligt h\u00f6g. Efter postrehab-sakrala Sky blue sky k\u00e4nns det som om bandet l\u00e4ngtat efter att f\u00e5 g\u00f6ra en rak rockskiva. Och visst kan man l\u00e4ngta efter de mer exprimentala inslagen fr\u00e5n monumentala Hotel Jankee Foxtrot. Men n\u00e4r Jeff Tweedy sjunger ut sin \u00e5ngest i otroliga One Wing\u00a0 eller g\u00f6r duett med Feist \u00e4r det mesta s\u00e5nt gl\u00f6mt. Och man vet att Wilco aldrig kommer sl\u00e4ppa sin sj\u00e4lvklara plats som ett av v\u00e4rldens mjukrockband lika lite som Jeff Tweedy kommer sluta vara en av de b\u00e4sta l\u00e5ttextf\u00f6rfattarna.<\/p>\n

7. The Mountain Goats – Life of the world to come<\/p>\n

Det har alltid varit stor fokus p\u00e5 John Darniells texter, men p\u00e5 femte 4AD-sl\u00e4ppet efter or\u00e4kneliga lo-fi-kasetter \u00e4r de helt dominerande. Med undantaget ett par sp\u00e5r \u00e4r musiken nedtonad med ett par instrument bara, som sig b\u00f6r kanske p\u00e5 en temaskiva om Bibeln.\u00a0 Texterna \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n hos n\u00e5gon annan singer songwriter jag kan komma p\u00e5, som vanligt, men jag kan sakna de d\u00e4r melodierna som gjorde The sunset tree till en av decenniets b\u00e4sta skivor. Trots det kan jag inte l\u00e5ta bli att facineras \u00f6ver det litter\u00e4ra landskap han \u00f6ver\u00f6ser mig med, som jag hittar nya dimensioner av f\u00f6r var spelning. Statusen som mitt favoritband \u00e4r helt ohotad.<\/p>\n

8. The pains of being pure at heart – The pains of being pure at heart<\/p>\n

Som Jonathan sa, shoegazen \u00e4r inte d\u00f6d och inte heller 80talet. Men det blir mer \u00e4n ett retrospektiv, det h\u00e5ller och \u00e4r en sk\u00f6n motvikt till indiev\u00e4rldens hyper som n\u00e4stan bara verkar best\u00e5 av folkpop och Animal Collective ibland. De s\u00f6taste melodierna och de twangligaste av reverbgitarrer. Gott s\u00e5. V\u00e4ldigt.<\/p>\n

9. Bill Calahan – Sometimes I wish we were and eagle<\/p>\n

Jag bryr mig inte om han kallar sig Smog eller sitt riktiga namn. Med sin m\u00f6rka, liksom eftert\u00e4nksamma r\u00f6st finner jag det v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att motst\u00e5 hans m\u00e5lande texter och l\u00e5ngsamma singer-songwritermusik som lyckas framst\u00e5 som helt unik i sin ganska homogena genre. Med enkla medel framkallar han k\u00e4nslan av att vara en bes\u00f6kare fr\u00e5n en helt annan, mystisk tid som sl\u00e5r sig ner vid ens k\u00f6ksbord f\u00f6r att ber\u00e4tta vad han varit med om.<\/p>\n

10. Hanna Hirsch – Tala svart<\/p>\n

Denna skiva sl\u00e4pptes precis i slutet av 2008 s\u00e5 f\u00f6r mig \u00e4r det ett 2009sl\u00e4pp. S\u00e4rskilt som jag uppt\u00e4ckte den f\u00f6r ett par dar sen. Jag vet inte om det \u00e4r s\u00e4rskilt genomt\u00e4nkt att s\u00e4tta den h\u00e4r men just nu k\u00e4nns det helt r\u00e4tt. Hann Hirsch slag i ansiktet-powerpop\/punk f\u00e5r mig att bli helt m\u00e5ll\u00f6s. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att vilja knyta n\u00e4ven i luften, som annan punk f\u00e5r mig, s\u00e5 \u00e4r det det s\u00e5 uttjatade svenska vemodet som verkligen f\u00e5r ett grepp om mig h\u00e4r. Eller kanske den svenska ilskan och frustrationen.<\/p>\n

11. King Creosote – Flick the Vs<\/p>\n

12. Grizzly Bear – Veckatimest<\/p>\n

13. Stefan Sundstr\u00f6m – Ingenting har h\u00e4nt<\/p>\n

14. Girls – Album<\/p>\n

15. Jonathan Johansson – En hand i himlen<\/p>\n

16. Park Hotell – Free for friends<\/p>\n

17. Bowerbirds – Upper air<\/p>\n

18. Bj\u00f6rn Kleinhentz – B.U.R.M.A<\/p>\n

19. The Magnolia electric co – Josephine<\/p>\n

20. Bl\u00e4nda – Minnesmissbruk<\/p>\n

<\/embed><\/object><\/p>\n

<\/embed><\/object><\/p>\n

<\/embed><\/object><\/p>\n

Lyssna p\u00e5 en blandlista med artisterna i ordning h\u00e4r<\/a>. Tyv\u00e4rr fanns inte Bill Callahan med. Nu har jag gl\u00f6mt bort hur m\u00e5nga som helst som jag kommer att komma p\u00e5 s\u00e5 fort det blir 2010. Det \u00e4r som det ska vara.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det \u00e4r ju mycket roligare att avsluta ett \u00e5r \u00e4n att faktiskt leva det. Att botanisera bland alla skivor som har sl\u00e4ppts och hitta det absolut b\u00e4sta sammanst\u00e4llt till en lista. D\u00e5 verkar ju allting varit mycket b\u00e4ttre \u00e4n det faktiskt varit. Och saker lite roligare ocks\u00e5. Min f\u00f6rsta tanke var att skriva en best […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[6514,1882,2467,3559,4428,4564,4792,5709],"class_list":["post-15808","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-skivor","tag-arsbasta","tag-fruit-bats","tag-indie","tag-mattias-alkberg","tag-pop","tag-punk","tag-rock","tag-the-bear-quartet","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/15808","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=15808"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/15808\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=15808"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=15808"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=15808"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}