{"id":158079,"date":"2022-10-05T19:03:20","date_gmt":"2022-10-05T17:03:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158079"},"modified":"2022-10-20T17:44:48","modified_gmt":"2022-10-20T15:44:48","slug":"spannande-storbandskonsert-med-superb-saxofonsolist-goteborg-jazz-orchestra-med-rick-margitza","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158079","title":{"rendered":"Sp\u00e4nnande storbandskoncept g\u00e4stades av superb saxofonsolist – G\u00f6teborg Jazz Orchestra med Rick Margitza"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ellen Meueller
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

3\/10 2022 <\/p>\n\n\n\n

Jazzklubben Vauxhall – Contrast Public House i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

I samarbete med Bellevue Jazz<\/p>\n\n\n\n

Att f\u00f6rsta m\u00e5ndagen i varje m\u00e5nad ta sig till krogen Conrast i Linn\u00e9omr\u00e5det har utvecklats till en synnerligen trevlig vana. Har skrivit om dessa evenemang tidigare. M\u00e5ndagsaftnar \u00e4r sedan gammalt (Village Vanguard p\u00e5 60-talet) inmutad veckodag f\u00f6r storbandsmusik. Har kunnat f\u00f6lja med den resa G\u00f6teborg Jazz Orchestra gjort sedan starten f\u00f6r n\u00e4rmare fyra \u00e5r sedan. Varje konsert \u00e4r unik, \u00e4gnas delvis nya teman och inkluderar nya g\u00e4ster.<\/p>\n\n\n\n

Och nyligen sl\u00e4pptes ljuvliga Slow<\/em> digitalt, en ep med musik av Georg Riedel (specialskriven f\u00f6r GJO) och Erik Weissglas. Samarbete med Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg p\u00e5g\u00e5r, vilket bland annat kan inneb\u00e4ra att studerande vikarierar eller att studerandes verk spelas under deras ledning. Vidare sysslar v\u00e4lklingande orkestern med att lyfta fram svenska jazzhj\u00e4ltar (Gullin, Jan Johansson, Lars F\u00e4rnl\u00f6f, Erik Norstr\u00f6m, Bengt Hallberg med flera) och sin speciella idol Dizzy Gillespie, synlig p\u00e5 GJO:s t-shirt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Marianne Skoglund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Denna m\u00e5ndag frontade en celeber g\u00e4st och dennes kvintett vilka under helgen lirat p\u00e5 hippa Utopia i Majorna. Jag syftar p\u00e5 tenorsaxofonisten Rick Margitza som jag tr\u00e4ffade f\u00f6rra g\u00e5ngen han var p\u00e5 Utopia. Amerikanen Margitza bor numera i Paris, har gjort tretton plattor i eget namn och samarbetat med storheter som exempelvis Lou Rawls, Maria Schneider, Meynard Fergusson, Burt Bacharach, Eddie Gomez och flera nordiska stj\u00e4rnor. Ber\u00f6md blev saxofonisten redan f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan n\u00e4r Miles Davis rekryterade honom.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 Vauxhall spelade han i n\u00e5gra nummer med Olli Rantala p\u00e5 kontrabas och danskarna Anders Mogensen bakom trummorna och Carl Winther vid elpianot. I den konstellationen ing\u00e5r ocks\u00e5 s\u00e5ngerskan Vanessa Liftig, vars far jazzmusikern Eric s\u00e5g till att kontakt etablerades med Margitza. Till saken h\u00f6r att hon som barn blev trollbunden av en av hans l\u00e5tar, varvid hon kom att skriva text till den. Merparten l\u00e5tar denna givande konsert spelades av b\u00e5de ett extra inspirerat GJO, n\u00e4mnda musiker och solist. Ett antal melodier tolkades vokalt av Vanessa Liftig, ibland ordl\u00f6st. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ellen Meuller <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som sig b\u00f6r n\u00e4r n\u00e5gon f\u00f6rknippad med sista \u00e5rg\u00e5ngen av Miles-musiker g\u00e4star var krogen kn\u00f6kad. I publiken syntes flera v\u00e4lk\u00e4nda musiker. Ska s\u00e4gas att jag satt bekv\u00e4mt, fast utan att se vad som h\u00e4nde p\u00e5 scen. Mycket beh\u00f6vde styras upp varf\u00f6r starten f\u00f6rsenades n\u00e5got, vilket inte p\u00e5verkade st\u00e4mningen. Rivig inledning \u00e1 la Basie med full\u00f6digt drag av GJO i Blues In My Shoes <\/em>(P. Herbolzheimer), en l\u00e5t jag r\u00e5kar ha p\u00e5 skiva med komposit\u00f6ren.<\/p>\n\n\n\n

Uppenbart att Rick Margitza gillar att v\u00e4xla uttryck, vilket uppskattas. Spelar smooth n\u00e4r det passar men botaniserar ocks\u00e5 bland b\u00f6jda, otyglade toner. I solon m\u00e4rks att Michael Breckers fraserande utgjort en k\u00e4lla till inspiration, liksom Coltrane i balladspelet. Under konserten spelas \u00f6verv\u00e4gande Margitzas original vars fr\u00e4sch\u00f6r g\u00f6r intryck. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jesse Moore <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5tlistan \u00e4r d\u00e4rut\u00f6ver sj\u00e4lvklart anpassad till Vanessa Liftigs medverkan. Tack vare gemensam k\u00e4rlek till Burt Bacharach framf\u00f6rs \u00f6msinta balladen The Look Of Love<\/em> med sin karakt\u00e4ristiska refr\u00e4ng. Some Time I Had Rythm <\/em>visar sig vara en kvick komposition som Margitza kallar ”break-away-tune” och har baserat p\u00e5 Gershwin. Ett kul uppslag med sp\u00e4nnande improvisationer d\u00e4r rytmsektionen f\u00e5r ligga i och bl\u00e5sets avdelningar gl\u00e4nser.<\/p>\n\n\n\n

Den timide stj\u00e4rnans Cheap Thrills <\/em>g\u00f6rs med polyfonisk finess. Margitza tar f\u00f6r sig, leverear korus p\u00e5 korus med stor auktoritet. vi serveras glimrande gitarrsolo och i avslutande takter uppst\u00e5r oemotst\u00e5ndlig densitet. F\u00f6rsta sprakande set inneh\u00e5ller ocks\u00e5 Vanessa Liftigs text Game Change<\/em>,( inspelad med Home Collective) upprinnelsen till samarbetet med Margitza d\u00e5 hennes vackert personliga s\u00e5ngteknik f\u00e4rgar melodin The Princess<\/em> (R. Margizta). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ellen Meuller <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andra set kickstartar med Seven Steps To Heaven<\/em>. Olli Rantalas basg\u00e5ngar driver denna sn\u00e4rtiga standard, medan extatisk orkester n\u00e5r stratosf\u00e4riska h\u00f6jder. Str\u00e5lande solon fr\u00e5n bland andra Patrik Jansson, Bj\u00f6rn Cedergren och Carl Winther. F\u00f6ljs upp med ytterligare h\u00f6jdpunkt i form av Guidelines <\/em>(E. Weissglas). Helt enkelt en v\u00e4ldigt bra komposition, ett p\u00e5st\u00e5ende som det med besked framg\u00e5r att taggade musiker inst\u00e4mmer i. GJO och danska instrumentalisterna \u00e4r definitivt p\u00e5 hugget. Finns en enast\u00e5ende kemi mellan musikerna och amerikanske tenoristen, vars blandning av prydligt stretchande och sm\u00e5st\u00f6kiga fraser stimulerar, g\u00f6r mig h\u00e4nryckt.<\/p>\n\n\n\n

Vanessa Liftig ger r\u00f6st \u00e5t ytterligare en egen text till melodi av Margitza. Och hennes scattande samverkar ocks\u00e5 s\u00f6ml\u00f6st med orkestern featuring Margizta. Danske pianisten som jag h\u00f6rt flera g\u00e5nger hamnar i framkant med sitt eleganta inpass. I ett sprudlande boppigt alster idkas ”h\u00e5rdk\u00f6rning” av amerikanske solisten n\u00e4r hans grupp g\u00e5r loss p\u00e5 egen hand. Fr\u00e4ckt beat uppst\u00e5r. M\u00e4rks att de spelat sig samman, blivit en skicklig enhet. I den uppsluppna fasen f\u00e5r Anders Mogensen feeling, blir i konkurrens med affischnamnet aftonens allra fr\u00e4msta beh\u00e5llning. Margitza v\u00e4ljer att tolka l\u00e5t av sin brasilianske favoritkomposit\u00f6r Ivan Lins, varvid alltf\u00f6r utdraget intro blir enda inslag under konserten som k\u00e4ndes aningen knepigt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats Eklund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vanessa Liftig ber\u00e4ttar om och framf\u00f6r Killer Ballerina<\/em>, en m\u00e4ktig snyggt arrad melodi. I extranumrets latin-vibe tr\u00e4der percussionist Vanja Holm fram. Tar t\u00e4ten n\u00e4r det gungar friskt och melodin njutbart st\u00e4var fram\u00e5t. GJO garnerar minst sagt vitalt. Lyckobubblan till konsert avrundas p\u00e5 Vauxhall med ett s\u00e5 kallat battle mellan rytml\u00e4ggarna Vanja Holm och Anders Mogensen, en ”envig” med tv\u00e5 segrare. G\u00f6teborg Jazz Orchestra som denna g\u00e5ng hade ung musikutbildad kvinna i trumpetsektionen, bevisar g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng vilken h\u00f6g niv\u00e5 de uppn\u00e5tt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

3\/10 2022 Jazzklubben Vauxhall – Contrast Public House i G\u00f6teborg I samarbete med Bellevue Jazz Att f\u00f6rsta m\u00e5ndagen i varje m\u00e5nad ta sig till krogen Conrast i Linn\u00e9omr\u00e5det har utvecklats till en synnerligen trevlig vana. Har skrivit om dessa evenemang tidigare. M\u00e5ndagsaftnar \u00e4r sedan gammalt (Village Vanguard p\u00e5 60-talet) inmutad veckodag f\u00f6r storbandsmusik. Har kunnat […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-158079","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158079","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158079"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158079\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":158110,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158079\/revisions\/158110"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158079"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158079"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158079"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}