{"id":158014,"date":"2022-10-04T23:23:46","date_gmt":"2022-10-04T21:23:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158014"},"modified":"2022-10-05T02:59:14","modified_gmt":"2022-10-05T00:59:14","slug":"forintad-frizon-fortraffligt-askadliggjord-utan-stjarnglans-cabaret-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158014","title":{"rendered":"F\u00f6rintad frizon f\u00f6rtr\u00e4ffligt \u00e5sk\u00e5dliggjord utan stj\u00e4rnglans &#8211; Cabaret p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_234.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-158017\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_234.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_234-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lennart Sj\u00f6berg                                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av John Kander och Fred Ebb (s\u00e5ngtexter)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: Joe Masteroff (baserat p\u00e5 pj\u00e4s John van Druten samt ber\u00e4ttelser av Christopher Isherwood)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Svensk \u00f6vers\u00e4ttning: Rikard Bergkvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">regi: James Grieve<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musikaliska arrangemang och dirigent: David White<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dirigenter: Magnus Larsson, Aivis Greters<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi och kostymdesign: Lucy Osborne<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Koreografi: Rebecca Howell<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Richard Howell, Oliver Fenwick<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljuddesign: Tom Gibbons<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I rollerna: David Lundqvist, Kerstin Hilld\u00e9n, Tobias Ahlsell, Siw Erixon, Lars Hjertner, Karin M\u00e5rtensson Ghods, Anders W\u00e4ngdahl (samtliga har ers\u00e4ttare)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 scen ocks\u00e5 ensemble, musiker och barnk\u00f6r<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">G\u00f6teborgsOperans orkester<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r 1\/10 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 29\/3 2023<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Publik som uppn\u00e5tt pensions\u00e5ldern har f\u00f6rst\u00e5s filmversionen med of\u00f6rgl\u00f6mlig Liza Minelli p\u00e5 n\u00e4thinnan. I mitt fall  fungerar m\u00f6jligen dess starka genomslag som ett slags deja vu.  M\u00e5ngfaldigt prisade musikalen vars urpremi\u00e4r \u00e4gde rum 1966, bygger p\u00e5 pj\u00e4s fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende decennium och sj\u00e4lvbiografiska ber\u00e4ttelser fr\u00e5n brittiske f\u00f6rfattaren Christopher Isherwood, fr\u00e4mst romanen <em>Farv\u00e4l till Berlin <\/em>(sv. \u00f6vers. 1954).<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Fick f\u00f6r egen del den gr\u00e4ns\u00f6verskridande affirmativt frivola tidsandan fr\u00e5n Berlin levandegjord,  vid l\u00e4sandet av Elin Broadys roman <em>N\u00e4tterna p\u00e5 Winterfeldtplatz<\/em> och en biografisk fantasi om Karin Boyes vistelse i Tyskland av Jessica Kolterjahn. Fast det inte h\u00f6r till ovanligheterna att musikalen s\u00e4tts upp &#8211; Dramaten i fjol och 2006 i G\u00f6teborg p\u00e5 Rondo exempelvis &#8211; var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g <em>Cabaret. <\/em>D\u00e4remot \u00e4r det s\u00e4llsynt att musiken framf\u00f6rs av fullskalig orkester, vilket tack och lov sker p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kan ses som en \u00f6dets ironi eller paradox att en oh\u00e4mmad erotisk subkultur kunde frodas, i samma land som nazistpartiets maktanspr\u00e5k och ondska v\u00e4ssade musklerna, v\u00e4xte sig gradvis starkare tills f\u00f6r\u00f6dande herrav\u00e4ldet var ett faktum. Att depression och utbredd fattigdom pr\u00e4glade en splittrad nation finns endast indirekt i manus. Fr\u00e4ulein Kost h\u00e4vdar exempelvis att om matroser skulle portf\u00f6rbjudas kan inte hyran betalas.  D\u00e4remot \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs f\u00f6rtj\u00e4nstfullt utm\u00e5landet av gemensam fiende och konformismens konsekvenser. Historiskt avskyv\u00e4rda begreppet &#8221;Entartete Kunst&#8221; \u00e4r ju en god illustration h\u00e4rvidlag. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_176.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-158035\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_176.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_176-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lennart Sj\u00f6berg                                                      <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Musikalen <em>Cabaret <\/em>uppmanar i ord och ton till kamp f\u00f6r sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, f\u00f6respr\u00e5kar att m\u00e4nniskan ska slippa leva ensam. Den \u00f6vertygande upps\u00e4ttningen blir en p\u00e5minnelse om hur f\u00f6rg\u00f6rande totalit\u00e4ra ideologier \u00e4r. Regiss\u00f6ren i det internationella teamet hyser uppfattningen att scenber\u00e4ttelsen har skr\u00e4mmande relevans. Inst\u00e4mmer med st\u00e5ndpunkten om den utvidgas till att omfatta fler hot \u00e4n nationalism och h\u00f6gerextremism. Islamism och kommunism ska ocks\u00e5 uppm\u00e4rksammas, klassificeras som totalit\u00e4ra ideologier precis lika viktiga at belysa och varna f\u00f6r. (Att Muslimska Br\u00f6draskapet har nazistiska\/ fascistiska r\u00f6tter har p\u00e5talats av initierade k\u00e4llor, en omst\u00e4ndighet som borde spridas brett.) <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Med tanke p\u00e5 relationerna p\u00e5 burleska frizonen Kit Kat Club f\u00f6r snart hundra \u00e5r sedan, borde det inte g\u00f6ras musikal om f\u00f6rtrycket mot kvinnor och hbtq-personer i islamska stater? Budskapet lyder: alla ska f\u00e5 vara den man \u00e4r utan att beh\u00f6va be om urs\u00e4kt f\u00f6r sin l\u00e4ggning ( en devis som underf\u00f6rst\u00e5tt bara kan existera s\u00e5 l\u00e4nge inte n\u00e5gon tar skada).  Vilka som gjort Malm\u00f6 otryggt f\u00f6r judar kung\u00f6rs fortfarande inte officiellt. Fungerar utm\u00e4rkt att l\u00e4sa in mer nyanserade bild i en m\u00e5ngbottnad musikal, vars credo lyder pluralism, frihet och njutning p\u00e5 lika villkor.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spektakul\u00e4r scenografi m\u00e4rks framf\u00f6r allt i hur kulisser byts och \u00e5terkommer horisontellt och vertikalt. Uppl\u00e4gget med interi\u00f6rer i boxar vilka omger spati\u00f6sa nattklubben \u00e4r genialt.  Scenens tekniska finesser utnyttjas maximalt, vilket vi \u00e5sk\u00e5dare uppskattar.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">     <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"477\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_orkester.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-158043\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_orkester.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_orkester-300x220.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>       foto Lennart Sj\u00f6berg                                                    <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">    H\u00f6g tid att uttala sig om musiken och framf\u00f6randet av den. <em>Cabaret <\/em>f\u00f6rknippas ju i f\u00f6rsta hand med en handfull medryckande klassiska s\u00e5nger. Och de g\u00f6r intryck, ocks\u00e5 n\u00e4r de som h\u00e4r medvetet tonats ner n\u00e5got i vokalt omf\u00e5ng.  Ensemblen imponerar i titelmelodin med kongenial koreografi. <em>H\u00e5ll min mamma utanf\u00f6r <\/em>\u00e4r en kul bagatell och Tobias Ahlsell blir utan uppseendev\u00e4ckande \u00e5th\u00e4vor trov\u00e4rdigt gripande n\u00e4r  <em>Om du stannar eller g\u00e5r <\/em>framf\u00f6rs. David Lundqvist som imposant konferencier \u00e4r emellertid den store dominanten, \u00e4ger scen med sin aura och myndiga st\u00e4mma. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Orkestern g\u00f6r p\u00e5 sedvanligt maner str\u00e5lande ifr\u00e5n sig. Parentetiskt kan n\u00e4mna att n\u00e5gra jazzv\u00e4nner ing\u00e5r i orkestern. Ytterligare n\u00e5gra ing\u00e5r i jazzkapellet p\u00e5 scen vars medlemmar alternerar. Den ende jag tror mig ha k\u00e4nt igen i ett kortare solo \u00e4r Sven Fridolfsson p\u00e5 saxofon.  Vad betr\u00e4ffar musiken med sin koppling till tidiga Broadway-musikaler \u00e4r jag inte lika f\u00f6rtjust. Den halva besvikelse som uppst\u00e5r f\u00f6rv\u00e5nar m\u00f6jligen, n\u00e5gon kanske h\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen. Dock, registrerar  f\u00f6r mycket av &#8221;umpa-bumpa&#8221; , vaudeville-liknande musik och ett sound synonymt med just genren kabar\u00e9 och cirkus.  Som mest intressant blir det n\u00e4r m\u00f6nstret bryts. Suggestiva rytmen n\u00e4r det sjungs om pengar, kvidande saxofonsolot (Frida Thurfjell?) fr\u00e5n kapellet p\u00e5 scen, anstrykningen av Kurt Weill, stundtals expressionistiska tong\u00e5ngar n\u00e4r nazismens framfart signalerar sin  n\u00e4rvaro samt en sekvens med tydliga influenser fr\u00e5n Stravinskij. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"463\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_214.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-158045\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_214.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_214-300x214.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lennart Sj\u00f6berg                                                               <br>                                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I andra aktens begynnande uppl\u00f6sning markerar James Grieve sitt goda handlag. Or\u00e4dd l\u00e5ter han handlingen ob\u00f6nh\u00f6rligt utvecklas gradvis  genom att v\u00e5ga vila i nyckelscener. Roteras kring tv\u00e5 parallella k\u00e4rlekshistorier med f\u00f6rhinder.  F\u00f6rutom Sally Bowles  f\u00f6rh\u00e5llande med den naive och bisexuelle f\u00f6rfattaren i behov av pengar (Isherwoods alter ego \u00e4ven om denne \u00e4r amerikan) finns de belysande gifterm\u00e5lsturerna mellan judiske frukthandlaren och hans pragmatiska hyresv\u00e4rdinna. Manuset och bearbetningen av ursprungliga upps\u00e4ttningen i New York, b\u00f6r definitivt rankas som ett av de b\u00e4sta som skrivits till en musikal. Slutet \u00e4r med n\u00f6dv\u00e4ndighet dystert, utan att man l\u00e4mnar f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e5 f\u00f6rtvivlad som handlingen indikerar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kanske n\u00e5got missvisande att kalla Kerstin Hilld\u00e9n blek i sin f\u00f6rsta roll p\u00e5 G\u00f6teborgsOperam. Kan emellertid sl\u00e5s fast att hennes Sally Bowles, bara har br\u00e5kdelen av den karisma som David Lundqvist besitter. Den depraverade, cyniske v\u00e4gvisaren till lasternas behagfulla n\u00e4ste som har reda p\u00e5 m\u00e4nniskors drifter. Lars Hjertners rutin lyser igenom i rollen som aningsl\u00f6s judisk aff\u00e4rsidkare. Och som n\u00e4mnts gestaltar Tobias Ahlsell trov\u00e4rdigt den utifr\u00e5n kommande, h\u00e4pne och distingerade mannen med skrivkramp. Karin M\u00e5rtensson Ghods beh\u00e4rskar musikalens komiska inslag, excellerar i situationskomik \u00e1 la Ray Cooney-fars.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_142.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-158048\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_142.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Cabaret_142-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lennart Sj\u00f6berg                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av John Kander och Fred Ebb (s\u00e5ngtexter) Manus: Joe Masteroff (baserat p\u00e5 pj\u00e4s John van Druten samt ber\u00e4ttelser av Christopher Isherwood) Svensk \u00f6vers\u00e4ttning: Rikard Bergkvist regi: James Grieve Musikaliska arrangemang och dirigent: David White Dirigenter: Magnus Larsson, Aivis Greters Scenografi och kostymdesign: Lucy Osborne Koreografi: Rebecca Howell Ljusdesign: Richard Howell, Oliver Fenwick Ljuddesign: Tom Gibbons [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-158014","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158014","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158014"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158014\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":158053,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158014\/revisions\/158053"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158014"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158014"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158014"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}