{"id":157965,"date":"2022-10-01T15:21:02","date_gmt":"2022-10-01T13:21:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157965"},"modified":"2022-10-01T19:04:22","modified_gmt":"2022-10-01T17:04:22","slug":"musikrecension-en-musikalisk-familjefest-erik-bibbs-liveinspelning-scalateatern%ef%bf%bc","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157965","title":{"rendered":"Musikrecension: En musikalisk familjefest – Eric Bibbs liveinspelning Scalateatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Scen: Scalateatern 30 sept 2022 
Artist: Eric Bibb
G\u00e4startister: Sarah Dawn Finer, Rennie Mirro (son), Ulrika Bibb (fru)
Steelgitarr: Johan Lindstr\u00f6m
Fiol: Esbj\u00f6rn Hazelius 
Munspel: Greger Andersson 
Gitarr: Christer Lyssarides 
Kora: Lamine Cissokho  
Trummor: Olle Linder 
Producent: Glen Scott
Musical director: Glen Scott (spelar \u00e4ven bas) 
Str\u00e5kkvartett: (presenterades endast med f\u00f6rnamn)
 
Att vara med om den n\u00e4stan tre timmar l\u00e5nga inspelningen p\u00e5 Scala \u00e4r som att vara g\u00e4st vid en musikalisk familjefest med stor v\u00e4rme. N\u00e4r Eric Bibb, med sina fem medtagna gitarrer, fr\u00e5n scenen p\u00e5minner oss om bluesens roll i sv\u00e5ra tider, h\u00e5ller man med. Timmarna ge en insikt i vad folkmusik – till skillnad fr\u00e5n konserter man enbart ska stilla beundra o imponeras av – kan ge. Eric verkar h\u00e4r efter ett l\u00e5ngt musikerliv vilja bjuda p\u00e5 hela sin bredd som artist. Hans kontakter och f\u00f6rm\u00e5ga att, som i kv\u00e4ll, samverka med absoluta toppmusiker fr\u00e5n folk-, blues- och jazzv\u00e4rlden \u00e4r imponerande och en fr\u00f6jd att f\u00e5 njuta av. Men ett mer avskalat eget uttryck hade ocks\u00e5 h\u00e5llit l\u00e5ngt. F\u00f6r en musikintresserad var det samtidigt underh\u00e5llande att f\u00e5r ta del av interaktionen musikerna emellan, vid de m\u00e5nga omtagningarna. Har man enbart dansat i en varm k\u00e4llare vid Mariatorget d\u00e4r Eric spelade blues under 80 \u2013 90-talet, vidgade kv\u00e4llen verkligen bilden av honom som artist.
Hans bakgrund i familjens stora musikerv\u00e4nkrets i New York\/USA och deltagandet i kampen p\u00e5 60-talet f\u00f6r de svartas r\u00e4ttigheter under Martin Luther Kings tid, v\u00e4cker initialt ett intresse f\u00f6r hans texter. Erics far var ocks\u00e5 musikartist, Leon Bibb, men ocks\u00e5 motst\u00e5ndsman. Som barn pratade Eric gitarr med sj\u00e4lvaste Bob Dylan. Av de flera fantastiskt musikaliskt fint arrangerade l\u00e5tarna under kv\u00e4llen, s\u00e5 var det nog framf\u00f6r allt just i de bluestunga, med autentiskt material, som publiken blev helt nockad av. De (ofta) sju musikerna p\u00e5 scenen samverkade d\u00e4r starkt under hans ledning och temperaturen i rummet h\u00f6jdes rej\u00e4lt. Men i sin helhet gick kv\u00e4llen i k\u00e4rlekens och helandets tecken, vilket sannolikt Erics personlighet f\u00e5tt styra. Anekdoterna \u201dextradottern\u201d Sarah Dawn Finer och sonen bj\u00f6d p\u00e5 gav ocks\u00e5 fina vinkar om det. Eric har b\u00e5de st\u00f6ttat musikerv\u00e4nner, lett barnk\u00f6rer, sjungit godspel vid sidan om sina 40 album och flertalet turn\u00e9er. 
F\u00f6rutom det egna fina gitarrspelet kv\u00e4llen igenom vill jag s\u00e4rskilt n\u00e4mna: Autentiska bluesl\u00e5ten med textraden \u201d..true story\u201d <\/em> om ett minne fr\u00e5n afroamerikanska Rosewood i Florida, s\u00e5ngen och samspelet med str\u00e5kkvartetten i finst\u00e4mda New world is going to come <\/em>(titel?), det fina framf\u00f6randet och texten i One-Ness Of Love <\/em>med Sarah Dawn Finer, h\u00e4rligt \u00f6s med alla musiker i flera l\u00e5tar efter paus, samt det v\u00e4rmande extranumret med refr\u00e4ngen Wish I was a ..in the ground<\/em> d\u00e5 alla kom fram p\u00e5 scenen. 
Nu v\u00e4ntar turn\u00e9er i England, Frankrike och Australien men \u00e4ven i Sverige, och man kan bara \u00f6nska lycka till!
(OBS! Kulturbloggen har skrivit om Eric Bibb genom \u00e5ren. L\u00e4s s\u00e4rskilt Mats Hallbergs senaste recension av nya albumet Dear America<\/em>, 8 okt 2021.)<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-157965","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157965","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=157965"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157965\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":157981,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157965\/revisions\/157981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=157965"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=157965"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=157965"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}