{"id":157825,"date":"2022-09-30T04:03:59","date_gmt":"2022-09-30T02:03:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157825"},"modified":"2022-09-30T04:04:01","modified_gmt":"2022-09-30T02:04:01","slug":"idealisk-hyllning-i-intimt-format-ovan-regnbagen-med-isabella-lundgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157825","title":{"rendered":"Idealisk hyllning i intimt format &#8211; &#8221;Ovan regnb\u00e5gen&#8221; med Isabella Lundgren"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309065163_2923741194595509_5339009556562080096_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-157827\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309065163_2923741194595509_5339009556562080096_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309065163_2923741194595509_5339009556562080096_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foton Leif Wivatt                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>29\/9 2022<\/p>\n\n\n\n<p>Kungsbacka Teater<\/p>\n\n\n\n<p>Ovan Regnb\u00e5gen &#8211; Judy Garland 100 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n<p>Redan i 7-\u00e5rs \u00e5ldern kom Isabella Lundgren i kontakt med Judy Garland (1922-1969) genom att hennes pappa skaffade en VHS med <em>Trollkarlen fr\u00e5n Oz<\/em>.  Sedan kom  ikoniska s\u00e5ngerskan och sk\u00e5despelerskan att bli  v\u00e4rml\u00e4ndskans idol. Och med tanke p\u00e5 hennes lidelsefulla artisteri, finns n\u00e4ppeligen n\u00e5gon annan som b\u00e4ttre kan tolka \u00e4lskade underh\u00e5llaren och dennes komplicerade tillvaro. Samma dag Judy Garland skulle fyllt seklet j\u00e4mt stod Lundgren p\u00e5 scen i Stockholms Konserthus med Carl Bagge trio och Kungliga Filharmonikerna (dessutom g\u00e4stade Stockholm Voices och Bo Sundstr\u00f6m).<\/p>\n\n\n\n<p>Inf\u00f6r en publik som borde varit betydligt st\u00f6rre bes\u00f6ker djupt respekterade jazzs\u00e5ngerskan Kungsbacka tillsammans med den trio hon nog gjort tresiffrigt antal gig med och flera skivor. Jag har i recensioner lovordat flera av konserterna. Carl Bagge trio best\u00e5r av honom sj\u00e4lv vid flygeln, Niklas Fernqvist p\u00e5 kontrabas och bakom trummorna Daniel Fredriksson. Tre excellenta musiker jag h\u00f6rt i skilda sammanhang, varav somliga blivit omskrivna av undertecknad.<\/p>\n\n\n\n<p>  <em>Ovan regnb\u00e5gen <\/em>\u00e4r en mycket v\u00e4lplanerad konsert med upplysande nedslag i hyllningsobjektets problematiska liv. Den p\u00e5gick i drygt 75 minuter i en modern teater d\u00e4r man sitter bekv\u00e4mt. Ska understrykas att ljus- och ljudansvariga ber\u00f6mdes. Ljudet \u00e4r ypperligt, i topp vad g\u00e4ller scener i V\u00e4stsverige. S\u00e5ledes goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar vilka givetvis resulterar i minnesv\u00e4rd upplevelse.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309244654_630789625324019_3229868024036777293_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-157830\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309244654_630789625324019_3229868024036777293_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309244654_630789625324019_3229868024036777293_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Fredriksson &#8211; Fernqvist &#8211; Lundgren &#8211; Bagge                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>    <em>Rock- a- Bye Your Baby <\/em>(<em>Swanee) <\/em>inleder. Lundgrens emfatiska engagemang m\u00e4rks omg\u00e5ende. Pianotrion spelar efter noter, lite stramt stringent i f\u00f6rsta l\u00e5tarna. De vet exakt vad som ska uttryckas och hur. I filmmelodin <em>You Make Me Love You <\/em>ing\u00e5r ett piggt basfeature. Isabella Lundgren ger oss  emellan l\u00e5tarna h\u00e5llpunkter om Garland,  fragment att relatera till inklusive leverans av centrala citat. Sysslan utf\u00f6rs noggrant och med omsorgsfullt vald rytm.<\/p>\n\n\n\n<p>  S\u00e5ngen pendlar fr\u00e5n att vara smekande len till genomtr\u00e4ngande p\u00e5 ett drabbande vis. Lundgren bem\u00e4strar perfekt en egen, delvis spetsig stil om\u00f6jlig att kopiera. N\u00e4r st\u00e4mbanden \u00f6ppnas p\u00e5 vid gavel blir hon en oemotst\u00e5ndlig kraft, precis som Judy Garland. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309525146_487614126571471_8849824811866096410_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-157831\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309525146_487614126571471_8849824811866096410_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309525146_487614126571471_8849824811866096410_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>I <em>I\u00b4m Nobody\u00b4s Baby <\/em>gl\u00e4nser pianist Carl Bagge p\u00e5  bluesig botten. En bit in i tribut-konserten registreras att han f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande utg\u00f6r musikens medelpunkt. Tyngdpunkten f\u00f6rskjuts n\u00e5got i senare delen n\u00e4r formidabla rytmsektionen l\u00e4gger beslag p\u00e5 mer utrymme. <em>The Trolley Song <\/em>som \u00e4r soundtrack fr\u00e5n <em>Meet Me In St. Louis <\/em>(1944) lanseras som en av gulligaste och mest sentimentala kompositioner som gjorts f\u00f6r vita duken. Visar sig vara just en glad och rivig l\u00e5t d\u00e4r pianotrion f\u00e5r sv\u00e4ngrum, vilket artar sig till en rytmisk uppvisning fr\u00e5n samtliga.  <\/p>\n\n\n\n<p>En av Garlands  p\u00e5 repertoaren popul\u00e4raste melodier h\u00e4mtades fr\u00e5n en Broadway-revy. Of\u00f6rlikneliga Lundgren har knappast l\u00e5tit lika mycket  musikalstj\u00e4rna som i <em>Zing! Went The Strings Of My Heart. <\/em>I stick jazzar trion loss elegant p\u00e5tagligt inspirerade. Uppsluppna andan n\u00e4rmast en motpol till de inledande strikta tong\u00e5ngarna. <em>I Had\u00b4nt Abyone\u00b4Till You <\/em>framf\u00f6rs med perfekt tajming p\u00e5 duo med Carl Bagge. Gripande tolkning! Lundgren ber\u00e4ttar att hon konstn\u00e4rligt ser Judy Garland som en v\u00e4gvisare, f\u00f6r artister som vill vara uppriktiga och s\u00e5 n\u00e4rvarande det bara g\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309508234_406432528234378_4374663997860923315_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-157837\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309508234_406432528234378_4374663997860923315_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309508234_406432528234378_4374663997860923315_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Fr\u00e5n en film i slutet av en alltf\u00f6r kort karri\u00e4r h\u00e4mtas ett  statement med titeln <em>I Don\u00b4t Care. <\/em>Blir \u00e5ka av med Daniel Fredriksson i f\u00f6rars\u00e4tet och en suver\u00e4n st\u00e4mma i f\u00f6rgrunden. I den tindrande, elastiska megahit  Garland f\u00f6rknippas med &#8211; <em>Over The Rainbow<\/em> sjungen av vad som beskrivits som en genomskinlig sexton\u00e5ring &#8211; noteras det enast\u00e5ende samf\u00f6rst\u00e5nd Lundgren utarbetat med Bagge, varefter batterist och kontrabasist f\u00f6rsynt kompletterar. Ljuvligt tas denna signaturmelodi an, \u00e4ven om Freddie Wadlings version framkallar mer g\u00e5shud.<\/p>\n\n\n\n<p>Extranumret blev n\u00e5got ov\u00e4ntat <em>I Can\u00b4t Get You Anything But Love, <\/em>vars mest k\u00e4nda interpreter f\u00f6rmodligen \u00e4r Lena Horne, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald.  P\u00e5 n\u00e4tet finns sjungandes live i mogen \u00e5lder, avskalat dr\u00f6jande. Jazzbetonade kvartetten p\u00e5 Kungsbacka Teater best\u00e4mde sig f\u00f6r markant annorlunda sound. Denna form av f\u00f6delsedagsh\u00e4lsning till pianisten Filip Ekestubbe framf\u00f6rs med attraktivt schwung.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309594617_1157213235144359_3116070354395870388_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-157841\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309594617_1157213235144359_3116070354395870388_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/309594617_1157213235144359_3116070354395870388_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Ytterst givande att f\u00e5 ta del av helt nytt utbud fr\u00e5n en full\u00e4ndad artist och den pianotrio som med osviklig auktoritet ackompanjerar, det vill s\u00e4ga uts\u00f6kta Carl Bagge trio. Deras elegant avsp\u00e4nda beteende och samtrimmade musicerande lyfter perfekt fram Judy Garlands storhet.  <\/p>\n\n\n\n<p>Foton: Leif Wivatt<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>29\/9 2022 Kungsbacka Teater Ovan Regnb\u00e5gen &#8211; Judy Garland 100 \u00e5r Redan i 7-\u00e5rs \u00e5ldern kom Isabella Lundgren i kontakt med Judy Garland (1922-1969) genom att hennes pappa skaffade en VHS med Trollkarlen fr\u00e5n Oz. Sedan kom ikoniska s\u00e5ngerskan och sk\u00e5despelerskan att bli v\u00e4rml\u00e4ndskans idol. Och med tanke p\u00e5 hennes lidelsefulla artisteri, finns n\u00e4ppeligen n\u00e5gon [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-157825","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157825","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=157825"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157825\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":157842,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157825\/revisions\/157842"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=157825"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=157825"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=157825"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}