{"id":157824,"date":"2022-09-30T10:00:49","date_gmt":"2022-09-30T08:00:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157824"},"modified":"2022-09-30T10:03:51","modified_gmt":"2022-09-30T08:03:51","slug":"teaterkritik-red-speedo-levererar-slapstick-med-saljande-overtygelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157824","title":{"rendered":"Teaterkritik: Red Speedo levererar slapstick med s\u00e4ljande \u00f6vertygelse"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_157849\" aria-describedby=\"caption-attachment-157849\" style=\"width: 576px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-157849\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/redspeedo.jpeg\" alt=\"\" width=\"576\" height=\"391\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/redspeedo.jpeg 576w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/redspeedo-300x204.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 576px) 100vw, 576px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-157849\" class=\"wp-caption-text\">Jonathan Sil\u00e9n, Philip Oros, Bj\u00f6rn L\u00f6nner i Red Speedo.<br \/>Foto: Ola G\u00e4verth<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Red Speedo<\/strong><br \/>\nAv Lucas Hnath<br \/>\nRegi Stefan Marling<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson<br \/>\nScenografi Paul Garbers<br \/>\nLjusdesign Kevin Wyn-Jones<br \/>\nRekvisit\u00f6r Ditte Edin<br \/>\nRegiassistent Ellinor Olinder<br \/>\nKonstn\u00e4rlig ledare Elisabeth Klason<br \/>\nTeaterchef Bj\u00f6rn L\u00f6nner<br \/>\nPremi\u00e4r 28 september 2022 p\u00e5 Playhouse Teater i Stockholm<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 29 september 2022<br \/>\nP\u00e5 scen: Ray (Philip Oros), Peter (Jonathan Sil\u00e9n), Lydia (Martina Hemmingsson och Tr\u00e4naren (Bj\u00f6rn L\u00f6nner).<\/p>\n<p>Hela f\u00f6rest\u00e4llningen utspelar sig vid en simbass\u00e4ngs kant d\u00e4r Ray, simmaren tillbringar sin st\u00f6rsta tid med tr\u00e4ning och t\u00e4vling. Hans tr\u00e4nare \u00f6vervakar och tillr\u00e4ttavisar, samtidigt som Rays bror tittar f\u00f6rbi med j\u00e4mna mellanrum som Rays advokat och f\u00f6retr\u00e4dare. Rays \u201dintressen\u201d beh\u00f6ver \u00f6vervakas fr\u00e5n b\u00e5de tr\u00e4narens och broderns perspektiv p\u00e5 skilda vis. Alla vill de f\u00e5 och tycker de f\u00f6rtj\u00e4nar en del av Rays framg\u00e5ngar och vill ha sin del av kakan. Ray sj\u00e4lv tycker ocks\u00e5 att han f\u00f6rtj\u00e4nar framg\u00e5ng. Simmarens f\u00f6re detta flickv\u00e4n Lydia bes\u00f6ker honom ocks\u00e5, efter att han krampaktigt f\u00f6rs\u00f6ker finna nya l\u00f6sningar, vid bass\u00e4ngen f\u00f6r att reda ut varf\u00f6r deras relation gick i kras. Ray upplever en tomhet, r\u00e4dsla inf\u00f6r framtiden och n\u00e5gonstans utmed v\u00e4gen har han f\u00f6rlorat en del av sitt eget m\u00e4nniskov\u00e4rde bortom resultaten som simmare.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-157850\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/redsoeedi2-300x204.jpeg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"204\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/redsoeedi2-300x204.jpeg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/redsoeedi2.jpeg 576w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Manuset baserar sig p\u00e5 ett dilemma, det vill s\u00e4ga skillnaden mellan etik och moral, n\u00e4r det g\u00e4ller att anv\u00e4nda eller inte missbruka olagliga preparat, dopning i samband med t\u00e4vlanden. Vad \u00e4r det vi intalar oss sj\u00e4lva n\u00e4r vi till\u00e5ter eller f\u00f6rv\u00e4ntas ta ut sv\u00e4ngarna f\u00f6r v\u00e5r egen f\u00f6rdel? Hur g\u00f6r vi n\u00e4r vi ljuger f\u00f6r oss sj\u00e4lva n\u00e4r det ger oss f\u00f6rdelar eller tar f\u00f6r oss av p\u00e5 andras bekostnad? Ray \u00e4r satt i en ordentlig knippa d\u00e4r han g\u00e4rna vill prestera och d\u00e4r hans s.k. testosteron niv\u00e5 bed\u00f6ms som or\u00e4ttvist l\u00e5gt och d\u00e4r lite hj\u00e4lpmedel skulle kunna bli \u201dpositiv s\u00e4rbehandling\u201d (r\u00e4ttvist s\u00e5ledes).<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen g\u00e5r i ett enormt h\u00f6gt tempo fr\u00e5n allra f\u00f6rsta stund. Det \u00e4r munhugg, debatter och upp till bevis till b\u00e5de h\u00f6ger, v\u00e4nster, fram och tillbaka. Det \u00e4r aktion p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5. Replikerna \u00e4r inte bara snabba i hela f\u00f6rest\u00e4llningen utan manusets inledning och avslutning \u00e4r mycket korta och climaxet\/handlingens huvudsyften, mycket l\u00e5ngt. Det kr\u00e4ver d\u00e4rmed av publiken att st\u00e4ndigt vara \u00f6ppen f\u00f6r h\u00e5rda verbala slag och ordv\u00e4xlingar, fullt fokus fram\u00e5t. Ingen diskussion \u00e4r n\u00e5gonsin \u00f6ver, f\u00e5r alltid en ny v\u00e4ndning tillbaka i volley. En k\u00e4nsla av en h\u00e5rd tennismatch i mitt inre g\u00f6r sig g\u00e4llande. Ibland missar jag tyv\u00e4rr n\u00e5gra bollar och orkar inte ta emot en ny v\u00e4ndning, n\u00e4r den kommer tillbaka. Att sk\u00e5despelarna orkar h\u00e5lla energin upp s\u00e5 l\u00e4nge ska de ha en stor eloge f\u00f6r. Ibland f\u00f6ll dock Rays rollgestalt n\u00e5got i sin inlevelse och det k\u00e4ndes som tomma plattityder, ord utan mening. Kanske hade inneh\u00e5llet inte riktigt satt sig eller s\u00e5 brast energin just ikv\u00e4ll.<\/p>\n<p>I slutscenen bjuds vi p\u00e5 en brutal urladdning av de frustrationer som byggt upp, av s\u00e5 skilda \u00e5sikter, dr\u00f6mmar och f\u00f6rhoppningar av samtliga parter. Jag k\u00e4nner och ser v\u00e5ldet dem emellan men det \u00e4r ocks\u00e5 enda g\u00e5ngen som scenen k\u00e4nns i minsta laget. Allt f\u00e5r kroppsligen inte riktigt plats som man hade velat f\u00e5 se n\u00e4r aggressionerna blir handfasta. Jag l\u00e4ngtar ocks\u00e5 efter en tydligare l\u00f6sning p\u00e5 situationerna som inte manuset inneh\u00e5ller. Man l\u00e4mnas sj\u00e4lvklart med nyttiga fr\u00e5gor att fundera vidare p\u00e5. Kanske \u00e4r det till och med bra med \u00f6ppna tolkningar\/f\u00f6rklaringar och det enbart \u00e4r jag som l\u00e4ngtar efter ett tydlig l\u00f6sning p\u00e5 \u00e5tminstone ett problem denna dag. Kraftiga meningsskiljaktigheter och energiska f\u00f6rs\u00f6k till en enhetliga beslut skulle m\u00e5 bra av f\u00e5 landa om \u00e4n i vetskapen, att vi kan vara \u00f6verens om att vi inte \u00e4r \u00f6verens.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Red Speedo Av Lucas Hnath Regi Stefan Marling \u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson Scenografi Paul Garbers Ljusdesign Kevin Wyn-Jones Rekvisit\u00f6r Ditte Edin Regiassistent Ellinor Olinder Konstn\u00e4rlig ledare Elisabeth Klason Teaterchef Bj\u00f6rn L\u00f6nner Premi\u00e4r 28 september 2022 p\u00e5 Playhouse Teater i Stockholm F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 29 september 2022 P\u00e5 scen: Ray (Philip Oros), Peter (Jonathan Sil\u00e9n), Lydia (Martina [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-157824","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157824","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=157824"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157824\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":157853,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157824\/revisions\/157853"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=157824"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=157824"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=157824"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}