![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Smile
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 30 september 2022
\nReg: Parker Finn<\/p>\n
Inledningsvis \u00e4r det sv\u00e5rt att inte vara imponerad av regiss\u00f6ren Parker Finns vision. Smile \u00e4r lika rudiment\u00e4r som en ost- och skinksm\u00f6rg\u00e5s. Med grynigt foto och spartansk scenografi \u00e4r det l\u00e4tt att se Finns inspirationsk\u00e4llor. Stanley Kubricks The Shining och William Friedkins Exorcisten \u00e4r visuella st\u00f6ttepelare. Dessa influenser g\u00f6r sig st\u00e4ndigt p\u00e5minda genom filmen.<\/p>\n
Smile andas retro, trots en nutida milj\u00f6 k\u00e4nns det som att ha \u00e5kt tillbaka till 70-talet. En tid d\u00e5 skr\u00e4ckfilmer var lika smutsiga och r\u00e5a som en amerikansk valr\u00f6relse. Musiken av Cristobal Tapia de Veer \u00e4r som en demonisk tinnitus som f\u00e5r tittaren att skruva p\u00e5 sig av obehag. Kameravinklarna \u00e4r lika klaustrofobiska som en \u00f6verfull tunnelbanevagn i rusningstid.<\/p>\n
Den inledande st\u00e4mningen och atmosf\u00e4ren \u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger oemotst\u00e5ndligt skr\u00e4mmande. Det r\u00e5barkade och og\u00e4stv\u00e4nliga utseendet skapar en k\u00e4nsla som f\u00e5r de mest vardagliga av milj\u00f6er att k\u00e4nnas som stinkande och bloddrypande f\u00e4ngelseh\u00e5lor. Esset i rock\u00e4rmen, vad ren och sk\u00e4r skr\u00e4ck betr\u00e4ffar, visar sig vara Caitlin Stasey. Trots ett mediokert sk\u00e5despel visar sig Stasey besitta det mest diaboliska och obehagliga leende som setts p\u00e5 l\u00e4nge. Detta isande flin \u00f6vertr\u00e4ffar b\u00e5de Jared Letos och Joaquin Phoenix tolkningar av Joker. Bara tanken att beh\u00f6va \u00e5terse denna fasansfulla grimas \u00e4r avsev\u00e4rt mer skr\u00e4mmande \u00e4n valfritt modernt skr\u00e4ckmonster.<\/p>\n
Finn bygger ocks\u00e5 upp en tryckande sp\u00e4nning som orsakar yrsel och huvudv\u00e4rk. Inledningen \u00e4r en ren njutning vad skr\u00e4ck anbelangar. Det \u00e4r s\u00e5 pass medryckande att flera uppenbara brister kan urs\u00e4ktas. Sk\u00e5despelet \u00e4r mediokert och den erbarmliga dialogen \u00e4r mer chockerande \u00e4n det blodiga v\u00e5ldet.<\/p>\n
Beklagligt nog visar sig den inledande briljansen inte best\u00e5. Att filmen bygger p\u00e5 en av Finns kortfilmer blir uppenbart. Desto l\u00e4ngre filmen l\u00f6per desto tydligare blir bristen p\u00e5 n\u00e5gon som helst slutdestination. D\u00e5 Finn l\u00e4mnar sin ursprungliga premiss och tvingas expandera kapsejsar hela projektet. N\u00e4r filmen g\u00e5r in i sin andra halva \u00e4r energin och gl\u00f6den som bortbl\u00e5st.<\/p>\n
Terrorn och ovissheten ers\u00e4tts av s\u00f6vande repetition d\u00e4r det genuina obehaget f\u00f6rvandlas till menl\u00f6s \u201dhoppa-till-skr\u00e4ck\u201d. Speltiden p\u00e5 tv\u00e5 timmar k\u00e4nns v\u00e4ldigt snart som tv\u00e5 livstider. Det blir inte b\u00e4ttre av att Finn f\u00f6rs\u00f6ker konvertera filmen till ett psykologiskt spel, ett inslag som framst\u00e5r som ett desperat och menl\u00f6st villosp\u00e5r, placerat f\u00f6r att fylla ut speltiden. Att Finn l\u00e5ngfilmsdebuterar \u00e4r ocks\u00e5 pl\u00e5gsamt evident. D\u00e4r introduktionen \u00e4r v\u00e4larbetad, mysteri\u00f6s och ot\u00e4ck \u00e4r resten av filmen ett rent hopkok. Flera g\u00e5nger verkar Finn endast leka med resurserna. Det blir en rad m\u00e4rkliga och krystade kamera\u00e5kningar, hoppl\u00f6st pretenti\u00f6s klippning och m\u00e4ngder av utdragen exposition som tydligg\u00f6r ber\u00e4ttelsen magra form.<\/p>\n
Allt det h\u00e4r har kunnat vara f\u00f6rl\u00e5tet om avslutningen hade varit det minsta uppfinningsrik. Men slutkl\u00e4mmen h\u00f6r till det mest menl\u00f6sa och oinspirerade som setts i skr\u00e4ckgenren. H\u00e4r sm\u00e4lls genrens s\u00e4msta klyschor ihop. Det blir en enda l\u00e5ng kalkonfestival som \u00e4r s\u00e5 pass d\u00e5lig att man m\u00e5ste fr\u00e5ga sig om det skett ett regiss\u00f6rsbyte?<\/p>\n
Den solida intrigen och dess minuti\u00f6sa arbete \u00e4r d\u00e4rmed bortbl\u00e5st. N\u00e4r allting \u00e4r \u00f6ver tvingas publiken att l\u00e4mna salongen med en ot\u00e4ck eftersmak, inte ett sadistiskt leende.<\/p>\n