{"id":157456,"date":"2022-09-23T15:28:14","date_gmt":"2022-09-23T13:28:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157456"},"modified":"2022-09-25T17:30:50","modified_gmt":"2022-09-25T15:30:50","slug":"lackra-beats-och-intensiva-excesser-thymeshift-united-pa-skeppet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=157456","title":{"rendered":"L\u00e4ckra beats och intensiva excesser – Thymeshift United p\u00e5 Skeppet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Kristin Lidell <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

21\/9 2022 <\/p>\n\n\n\n

Skeppet (Sj\u00f6manskyrkan) i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Thymeshift United v\u00e4xte fram f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan som ett slags galet infall enligt grundaren Johan Bj\u00f6rklund. Kollektivet best\u00e5r av nio musiker med ett sound i gr\u00e4nslandet mellan rock, elektronisk musik och jazz. I h\u00f6stas sl\u00e4pptes digitalt full\u00e4ngdaren Music Outside Boxes <\/em>som recenserats i Kulturbloggen. N\u00e5gra konserter hann avverkas innan pandemin raserade vidare turnerande.<\/p>\n\n\n\n

I h\u00f6st kan man gl\u00e4djande nog utan inskr\u00e4nkningar h\u00f6ra b\u00e5de Thymeshift United och Thymeshift live. Sist n\u00e4mnda konstellation har funnits sedan 2010 (recenserat senaste skivan i JAZZ\/ OJ). N\u00e4mnde Bj\u00f6rklund, Thomas Backman, Thomas Gunillasson och numera Johan L\u00f6nnmyr heter medlemmarna. N\u00e4r det i turn\u00e9buss sp\u00e5nades om vilka man ville lira med oavsett instrument dessa trakterar s\u00e5 uppstod id\u00e9n. Efter att medel beviljats fr\u00e5n Musikverket kunde ett lika sp\u00e4nnande som s\u00e4reget projekt bli verklighet. Majoriteten har sin bas i G\u00f6teborgsomr\u00e5det och flera av dem leder egna grupper eller ger ut musik under eget namn..<\/p>\n\n\n\n

I spati\u00f6sa Skeppet framf\u00f6rdes egenkomponerad musik i tv\u00e5 set p\u00e5 drygt 2x 45 minuter som en slags releasekonsert. Kv\u00e4llen f\u00f6re hade experimentella Thymeshift United spelat inf\u00f6r cirka sextio personer i Halmstad. H\u00e4r i Sj\u00f6manskyrkan snett emot Stigbergstorget var det tyv\u00e4rr tunns\u00e5tt med publik, \u00e4ven om flera lyssnande kollegor n\u00e4rvarade. Lyckligtvis fanns SR p\u00e5 plats f\u00f6r att spela in. H\u00e4vdar att ljudet var f\u00f6r stort, lite \u00f6verdimensionerat. Susade oh\u00e4lsosamt i mina tinnitusdrabbade \u00f6ron. \u00c5 andra sidan satt jag bekv\u00e4mt.<\/p>\n\n\n\n

Vilka som stod eller satt p\u00e5 scen? F\u00f6rutom robusta dynamon och presentat\u00f6ren Johan Bj\u00f6rklund bakom trumsetet utg\u00f6r Anne Marte Eggen p\u00e5 elbas tajt rytmsektion. P\u00e5 ena sidan radar tre(!) uttrycksfulla gitarrister upp sig, n\u00e4mligen Thomas Gunillasson, Mats Eriksson och Anders Augustsson. Frontar g\u00f6r tre profilerade tr\u00e4bl\u00e5sare, n\u00e4rmare best\u00e4mt Thomas Backman p\u00e5 baryton- altsaxofon och klarinett, Lisen Rylander L\u00f6ve p\u00e5 tenorsax samt Malin W\u00e4ttring p\u00e5 tenor- och sopransax ( f\u00f6rhoppningsvis korrekt iakttagelse) samt p\u00e5 tv\u00e5radig orgel utrustad med extra finesser Johan L\u00f6nnmyr.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5tskrivandet \u00e4r j\u00e4mt f\u00f6rdelat. Samtliga bidrar. Bj\u00f6rklund ber\u00e4ttar att vi kommer f\u00e5 h\u00f6ra ungef\u00e4r tv\u00e5 tredjedelar av materialet fr\u00e5n Music Outside Boxes<\/em>. Eggens United <\/em>inleder, framst\u00e5r med sitt medryckande beat, pulserande pr\u00e4gel och fr\u00e4ck ”take.off-stegring” som en sorts signatur. Flera samverkande st\u00e4mmor sk\u00f6njes i optimistiskt tema med hit-potential.<\/p>\n\n\n\n

Den massiva och sm\u00e5st\u00f6kiga ljudbilden luckras upp emellan\u00e5t genom f\u00e4ngslande \u00f6verg\u00e5ngar, tempos\u00e4nkningar och ih\u00e4rdiga solon. Ska framh\u00e5llas att hela ensemblen agerar samf\u00e4llt bara vissa stunder och ibland gifter sig sound fr\u00e5n n\u00e5gon av gitarristerna med L\u00f6nnmyrs klaviatur. Sj\u00e4lvklart sneglas inte \u00e5t kommersiellt g\u00e5ngbara koncept, vilket inneb\u00e4r att h\u00f6gst tillg\u00e4nglig musik ibland spetsas med spretande utmaningar. N\u00e4r de syssels\u00e4tter sig med kaotisk noise eller spr\u00e4ckliga dissonanser, v\u00e4ntas fr\u00e5n min sida t\u00e5lmodigt p\u00e5 n\u00e4sta fas. Ett tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt som l\u00f6nar sig vad g\u00e4ller Thymeshift Uniteds \u00f6ppnande av musikaliska rum. <\/p>\n\n\n\n

I ett utbuktande, vasst alster av W\u00e4ttring ges gener\u00f6st med utrymme \u00e5t Thomas Gunillasson, vilket han tar till vara p\u00e5 med besked. Blir f\u00f6rtjust i v\u00e4lbeh\u00f6vlig ballad. P\u00e5minner om en koral och frontar Mats Eriksson, vars uts\u00f6kta spel sk\u00e4nker Mark Knopfler-vibe. Bl\u00e5ssektionen spelar \u00f6msint. En annan gitarrinfluerad l\u00e5t som sticker ut i f\u00f6rsta set har d\u00f6pts till Spanish Funk <\/em>(A. Augustsson). Efter str\u00e5lande solo av upphovsmannen tar Mats Eriksson \u00f6ver medan ”Agge” st\u00e5r f\u00f6r snyggt riffande. Utvecklas till en h\u00e4ndelserik sv\u00e4ngfest, luftig och fr\u00e4ckt upplagd. Fokus vandrar vidare till Thomas Backmans inspirerade toner p\u00e5 altsax framf\u00f6r Eggens magnifikt pumpande basg\u00e5ngar, som i efterf\u00f6ljande melodi ansvarar f\u00f6r fett intro. En komposition av Lisen Rylander L\u00f6ve d\u00e4r dynamisk dimension prioriteras. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kristin Lidell <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett av konsertens f\u00e5 spr\u00f6da inslag har f\u00e5tt titeln Moondays <\/em>(T. Gunillasson). Med sin avslappnade attityd och vackra inramning utg\u00f6r den en av h\u00f6jdpunkterna. En annan \u00e4r en sv\u00e4vande sekvens d\u00e4r dialog emellan klarinett och Erikssons skarpa gitarrsound utspelas. Den sist n\u00e4mnde seglar dr\u00f6mskt iv\u00e4g, f\u00f6r att tillsammans med hela TU landa i baktakt \u00e1 la Dag Vag. Gungar Sk\u00f6nt! I Those Lonely Days Are Gone <\/em>(A. Augustsson) kastar sig komposit\u00f6ren extatiskt ut i sprakande solo.<\/p>\n\n\n\n

Ytterst f\u00e5 g\u00e5nger kunde annars paralleller dras till uppenbara influenser. K\u00f6nsmixade nonetten har med andra ord en uppfriskande, gr\u00e4ns\u00f6verskridande och s\u00e4rpr\u00e4glad stil. I tunga rytmsektionen finns drag av King Crimson och i l\u00e5ngsammare l\u00e5tar Baker\/ Bruce. Trion av gitarrister orienterar sig g\u00e4rna mot Johan Lindstr\u00f6ms kreativa universum. Aktade improvisationsmusikerna som utg\u00f6r tr\u00e4bl\u00e5set skulle kunna ing\u00e5 i Yun Kan 10, eller n\u00e4r de drar p\u00e5 som mest med spr\u00e4ckliga \u00f6vertoner i Art Ensemble of Chicago. <\/p>\n\n\n\n

Ni m\u00e4rker att intrycken \u00e4r m\u00e5nga. L\u00e5ngt ifr\u00e5n alla letade sig in i recensionen. I extranumrets emotionella laddning noteras att TU inte \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r att inf\u00f6rliva blues-feeling. Musikaliska brygden \u00e4r verkligen m\u00e5ngfasetterad. Raka grooves kontrasteras mot slingriga och vid ett par tillf\u00e4llen spr\u00e4ck. Det osk\u00f6na och vackra blandas, liksom g\u00e4lla och dova toner. Ibland b\u00f6kigt kr\u00e4ngande sound, ofta ett storstilat stadigt beat. Samtliga \u00e4r duktiga l\u00e5tskrivare och spelgl\u00e4djen otvetydig hos ett h\u00e4ngivet kollektiv med l\u00e4tt avantgardistiska ”b\u00f6jelser”. Sj\u00e4lva menar de att de f\u00f6renas i en syn p\u00e5 konst utan sp\u00e4rrar eller skygglappar. H\u00e5ll utkik i tabl\u00e5n n\u00e4r konserten kommer s\u00e4ndas i Jazzradion (P2). <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

21\/9 2022 Skeppet (Sj\u00f6manskyrkan) i G\u00f6teborg Thymeshift United v\u00e4xte fram f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan som ett slags galet infall enligt grundaren Johan Bj\u00f6rklund. Kollektivet best\u00e5r av nio musiker med ett sound i gr\u00e4nslandet mellan rock, elektronisk musik och jazz. I h\u00f6stas sl\u00e4pptes digitalt full\u00e4ngdaren Music Outside Boxes som recenserats i Kulturbloggen. N\u00e5gra konserter hann avverkas […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-157456","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157456","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=157456"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157456\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":157638,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157456\/revisions\/157638"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=157456"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=157456"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=157456"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}