![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/trostrapporter.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tr\u00f6strapporter
\nAv Alex Schulman
\nRegi Alex Schulman
\nLjus Patrik Angestav
\nPeruk och mask Moa Hedberg
\nLjud Johan Adling
\nScenografi Alex Schulman, Benoit Malmberg
\nDramaturg Jacob Hirdwall
\nMedverkande Gustaf Skarsg\u00e5rd
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramatens stora scen 16 september 2023<\/p>\n
Gustaf Skarsg\u00e5rd briljerar i denna avskalade starkt ber\u00f6rande monolog. Att st\u00e5 p\u00e5 en scen och utan n\u00e5gra st\u00f6rre tillbeh\u00f6r \u00e4nd\u00e5 skapa s\u00e5dant liv i en monolog att vi lever oss in i ber\u00e4ttelsen – det kr\u00e4vs en skickligt och trygg sk\u00e5despelare. Premi\u00e4rpubliken var imponerad och gav st\u00e5ende ovationer. Skarsg\u00e5rd \u00e4ger scenen.<\/p>\n
Scenbilden \u00e4r avskalad och vacker, mesta delen i en bl\u00e5 f\u00e4rg och inga m\u00f6bler, ingenting. Men n\u00e4r morgon gryr i ber\u00e4ttelsen f\u00f6r\u00e4ndras f\u00e4rgen p\u00e5 bakgrund till hoppfullare ljus gul-orange.<\/p>\n
Gustaf Skarsg\u00e5rd g\u00e5r sakta in p\u00e5 stora scenen som \u00e4r i stort sett bl\u00e5. En bl\u00e5 bakgrund, som en himmel och en liten horisont och bl\u00e5tt vatten under. Barfota och ikl\u00e4dd n\u00e5got som ser ut som en sidenpyjamas ber\u00e4ttar han om hur uppbrott med sin sambo. Han minns hur de tr\u00e4ffades, att hon lj\u00f6g redan d\u00e5 och nu \u00e4r det en l\u00f6gn som gjort att de slutgiltigt fallit is\u00e4r. Han \u00e4r r\u00e4dd att han sa saker om inte g\u00e5r att reparera och hon ocks\u00e5. I timmen mellan natt och gryning g\u00f6r han upp med sig sj\u00e4lv. Han m\u00f6ter sina k\u00e4nslor och tankar och minnen fr\u00e5n en stor och djup sorg fr\u00e5n barndomen. Kanske f\u00f6rst\u00e5r han sj\u00e4lv d\u00e5 vad som gjort honom till den han \u00e4r. Han ber\u00e4ttar ocks\u00e5 om n\u00e5got tragiskt hans flickv\u00e4n upplevt i sin barndom. Tv\u00e5 m\u00e4nniskor med ett tungt minne har m\u00f6tts och bott tillsammans.<\/p>\n
Monologen, ber\u00e4ttelsen, \u00e4r s\u00e5 stark f\u00f6r att den inte tar st\u00e4llning f\u00f6r n\u00e5gon av de tv\u00e5. Vi som h\u00f6r och betraktar kan f\u00f6rst\u00e5 dem b\u00e5da. Vi tolkar det nog d\u00e4remot olika beroende p\u00e5 v\u00e5r livserfarenhet. Vi h\u00f6r mellan raderna att allt inte \u00e4r som mannen p\u00e5 scenen s\u00e4ger.<\/p>\n
Det jag sj\u00e4lv allra mest ber\u00f6rs av \u00e4r bristen p\u00e5 st\u00f6d f\u00f6r barn som upplever en stor sorg. De skuldk\u00e4nslor barn kan b\u00e4ra med sig kan p\u00e5verka dem resten av livet. Tyv\u00e4rr tror jag att det ofta \u00e4r likadant fortfarande. Eftersom jag \u00e4r med i sammanhang d\u00e4r bara m\u00e4nniskor som f\u00f6rlorat barn \u00e4r med vet jag hur d\u00e5ligt syskon kan m\u00e5. Och hj\u00e4lp finns ofta inte.<\/p>\n
Monologen Tr\u00f6strapporter \u00e4r skriven av Alex Schulman och den enda tr\u00f6st som finns \u00e4r att h\u00f6ra Sj\u00f6rapporten i Sveriges Radio d\u00e4r n\u00e5gon med en neutral r\u00f6st l\u00e4ser upp namn p\u00e5 \u00f6ar. Alex Schulman ber\u00e4ttar om bakgrunden: Monologer \u00e4r kr\u00e4vande att framf\u00f6ra. Gustaf Skarg\u00e5rd g\u00f6r detta s\u00e5 naturligt och starkt, utan \u00f6verdrivna \u00e5th\u00e4vor. Han helt enkelt \u00e4ger scenen. Ett stort plus f\u00f6r Dramaten som valt att s\u00e4tta upp den. Det \u00e4r v\u00e4ldigt kul att premi\u00e4rpubliken hade en stor andel yngre personer under denna premi\u00e4rafton. Medel\u00e5ldern f\u00f6r Dramatens bes\u00f6kare s\u00e4nktes nog rej\u00e4lt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tr\u00f6strapporter Av Alex Schulman Regi Alex Schulman Ljus Patrik Angestav Peruk och mask Moa Hedberg Ljud Johan Adling Scenografi Alex Schulman, Benoit Malmberg Dramaturg Jacob Hirdwall Medverkande Gustaf Skarsg\u00e5rd Premi\u00e4r p\u00e5 Dramatens stora scen 16 september 2023 Gustaf Skarsg\u00e5rd briljerar i denna avskalade starkt ber\u00f6rande monolog. Att st\u00e5 p\u00e5 en scen och utan n\u00e5gra st\u00f6rre […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,2138,7643],"class_list":{"0":"post-157245","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-gustaf-skarsgard","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157245","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=157245"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157245\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":157273,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/157245\/revisions\/157273"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=157245"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=157245"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=157245"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n– Id\u00e9n f\u00f6ddes efter en artikel i Dagens Nyheter, d\u00e4r det ber\u00e4ttades om hur Sj\u00f6rapporten i Sveriges Radio inte l\u00e4ngre har n\u00e5gon praktisk betydelse. De som befinner sig p\u00e5 sj\u00f6n anv\u00e4nder sig av sina egna appar och v\u00e4derlekstj\u00e4nster. N\u00e4r Paris-attentaten intr\u00e4ffade beslutade sig P1 f\u00f6r att rensa tabl\u00e5n och ta bort Sj\u00f6rapporten. Genast h\u00f6rde lyssnare av sig, f\u00f6rtvivlade. F\u00f6r dem handlade Sj\u00f6rapporten aldrig om v\u00e4dret, utan om trygghet. I en v\u00e4rld som \u00e4r orolig, s\u00e5 \u00e4r det en tr\u00f6st f\u00f6r m\u00e4nniskor att h\u00f6ra att v\u00e4rlden st\u00e5r kvar, att \u00f6arna ligger d\u00e4r de ligger.<\/em><\/p>\n