{"id":156802,"date":"2022-09-05T03:56:48","date_gmt":"2022-09-05T01:56:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156802"},"modified":"2022-09-05T03:56:48","modified_gmt":"2022-09-05T01:56:48","slug":"psykedeliskt-svang-med-virtuos-touch-hollow-ship-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156802","title":{"rendered":"Psykedeliskt sv\u00e4ng med virtuos touch – Hollow Ship p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Kerstin Ehrnlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Klubb Fauna p\u00e5 Nef i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

2\/9 2022<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: Klubb Fauna i samarbete med Nefertiti<\/p>\n\n\n\n

Hollow Ship fr\u00e5n G\u00f6teborg bildades f\u00f6r cirka fem \u00e5r sedan p\u00e5 initiativ av trumslagaren M\u00e5rten Magnefors. Kvartetten f\u00f6ddes ur band som Den stora vilan, Magna Mater och Dog Life. F\u00e5r erk\u00e4nna att av dessa \u00e4r endast den f\u00f6rst n\u00e4mnda n\u00e5gon jag h\u00f6rt live. F\u00f6rutom Magnefors (Nynningen, Fridens Liljer, Dark Horse) best\u00e5r HS av Thomas E Frank och Vincent Vensal p\u00e5 gitarrer samt numera Donovan von Martens p\u00e5 elbas och elektronik. <\/p>\n\n\n\n

Man h\u00e4mtar n\u00e4ring ur sena 60-talets psych-scen och progressiv, gitarrbaserad rock. Enligt egen utsago spetsas dessa dominerande influenser med kraut, jazz och afro-funk. I november ifjol h\u00f6lls releasespelning f\u00f6r full\u00e4ngdsdebuten Future Remains<\/em> (2020) p\u00e5 Skeppet, en f\u00f6rh\u00e5llandevis stor ny scen i G\u00f6teborg. Trots lokalens storlek blev det uts\u00e5lt. H\u00f6rt dem p\u00e5 Br\u00f6tz och FOLK och var s\u00e5ledes sugen p\u00e5 att f\u00e5 reda p\u00e5 hur de l\u00e5ter idag. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta tonerna levereras en timme efter utsatt tid. Berodde inte p\u00e5 divafasoner utan p\u00e5 det s\u00e4llsynt fina v\u00e4dret. Folk vistades p\u00e5 g\u00e5rden. Lockades till slut in till klubben genom spacigt stretchande sound. Fr\u00e4ckt intro vare sig det var \u00e4mnat att signalera konsertstart eller en sedvanlig \u00f6ppning f\u00f6r HS. Inklusive extranummer f\u00e5r vi halvannan timmes resa in i en sinnesutvidgande v\u00e4rld. Endast enstaka l\u00e5tar presenteras. Mest talf\u00f6r \u00e4r Vincent Vensal. Musiken visualiseras genom nonfigurativ videokonst p\u00e5 backdroppen (h\u00f6rde jag r\u00e4tt var f\u00e4rgcollaget gjort av Freddy Wallin).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Ehrnlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r n\u00e5got speciellt med formationer best\u00e5ende av tv\u00e5 likv\u00e4rdiga gitarrister, twin-guitar-band kallas ju uppl\u00e4gget ibland f\u00f6r. N\u00e4r den ene garnerar med riff kan kollegan v\u00e4lja att backa upp, D\u00e5 n\u00e5gon drar iv\u00e4g i ett sp\u00e4nnande solo kan partnern bli rytmgitarrist. Eller s\u00e5 kan paret fl\u00e4ta samman st\u00e4mmor, alternativt avl\u00f6sa varandra. Tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt vilka framg\u00e5ngsrikt till\u00e4mpas under en gener\u00f6s konsert. Stones har ju alltid haft en s\u00e4ttning med tv\u00e5 str\u00e4ngb\u00e4ndare, samma situation r\u00e5dde i Dag Vag (borde vara givna i Swedish Music Hall of Fame). Dessa exempel b\u00f6r dock avskrivas som eventuella f\u00f6rebilder.<\/p>\n\n\n\n

Frank och Vensal turas om att vara i fokus. Riffen fl\u00f6dar ovanp\u00e5 en exceptionellt tajt och tungt ljudande rytmsektion. \u00d6ronproppar beh\u00f6vs. Bakom sitt trumset \u00e4r M\u00e5rten Magnefors en p\u00e5drivare av rang. Att st\u00f6rsta idolen heter Elvin Jones m\u00e4rks mer p\u00e5 hur rytmer syres\u00e4tter \u00e4n i sj\u00e4lva s\u00e4ttet att spela. Tidigt i konserten noteras att det sv\u00e4nger hejdl\u00f6st. Singeln We Were Kings <\/em>symboliserar str\u00e5lande den grooviga \u00e5dran, med en aptitlig vibe fr\u00e5n legendaren Fela Kuti och dennes afro-beat. Klokt v\u00e4xlas mellan f\u00f6rh\u00e5llandevis stramt koncentrerade kompositioner och flummiga sjok \u00e1 la Greatful Dead. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Ehrnlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Merparten l\u00e5tar har text. Thomas E Frank och Vincent Vensal framf\u00f6r v\u00e4xelvis de engelska texterna. Sj\u00f6ngs habilt, fast det \u00e4r inte deras fr\u00e4msta styrka. HS hade vunnit p\u00e5 en karismatisk frontfigur p\u00e5 s\u00e5ng och munspel. Alltid ett bekymmer att uppfatta l\u00e5ttitlar. Troligen var det en lysande l\u00e5t d\u00f6pt till Agent <\/em>som gav mig mina f\u00f6rsta Wisbone Ash-associationer. H\u00f6r m\u00e4rkbar \u00f6verensst\u00e4mmelse, lite lustigt eftersom ett par av medlemmarna s\u00e4ger att engelsm\u00e4nnen inte utg\u00f6r n\u00e5gon v\u00e4sentlig inspirationsk\u00e4lla. Fr\u00f6jdas \u00e5t vilda ackord, snygga klanger och intensivt trumspel. Man \u00e4r duktiga p\u00e5 att skriva ytterst vitala rockd\u00e4ngor vilka st\u00e4lls mot broderande avsnitt av mer expansiv natur.<\/p>\n\n\n\n

Den nye medlemmen har storartat v\u00e4xt samman med gruppens sound. Kompakta basg\u00e5ngar smattrar taktfast med precision och elasticitet. Donovan von Martens har faktiskt sin bakgrund fr\u00e4mst inom jazz och avantgardistiska projekt, n\u00e5got jag ganska ofta f\u00e5tt m\u00f6jlighet att lyssna p\u00e5. Sista halvtimmen bidrar han i h\u00f6gsta grad till det flow som uppst\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Eggande melodier, vare sig de framf\u00f6rs sn\u00e4rtigt eller slingrar sig, framf\u00f6rs frapperande virtuost. Ingen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att irra bort sig. Sl\u00e5r gnistor om kemin och scenn\u00e4rvaron. De \u00e4r imponerande samtrimmade, trots att Vensal vid ett tillf\u00e4lle menar att ”vi seglade in i ok\u00e4nt vatten”. N\u00e4r det broderas i flera lager m\u00e4rker jag i en sekvens att soundet p\u00e5minner om L\u00e4dernunnan. I ett annan mer pomp\u00f6s refr\u00e4ng uppst\u00e5r viss likhet med U2.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Ehrnlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett par g\u00e5nger aviseras nya l\u00e5tar. I den f\u00f6rsta sl\u00e4pper fuzziga gitarrer loss, verktygsl\u00e5dan \u00f6ppnas i framtida hit med oemotst\u00e5ndligt beat. B\u00e5da hade en ansenlig arsenal av effektpedaler, som anv\u00e4ndes med gott omd\u00f6me. Utforskande excesser undveks. Konstigt att Vincent och Thomas inte har blivit mer omskrivna. Med fenomenal uppbackning i ryggen sporrar man varandra. Stundtals k\u00e4nns det som om motorn Magnefors skjuter de licks-broderande gitarristerna framf\u00f6r sig, med ben\u00e4get bist\u00e5nd fr\u00e5n nya basisten. HS praktiserar anlagen f\u00f6r virtuositet, bland annat genom f\u00e4ngslande \u00f6verg\u00e5ngar. <\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 l\u00e5tar som sticker ut p\u00e5 sluttampen \u00e4r Down To The Wire <\/em>samt Take Off. <\/em> N\u00e4r man till\u00e5ter sig en h\u00f6gre niv\u00e5 av frihet under perioden med extranummer, uppst\u00e5r impulsen att se dem som en h\u00e5rdare variant av Greatful Dead, tycker mig h\u00f6ra liknande udda takter. Helt enkelt en kanonspelning, som firades genom att liveskiva sl\u00e4pptes. Energin, densiteten, och slagkraftiga l\u00e5tar med solistiska utvikningar pr\u00e4glar Hollow Ship live. Uppslutningen var skaplig i konkurrens med allt annat under Kulturkalaset och Folkmusikfestival. Och entusiastisk publik skapade \u00f6nskv\u00e4rd god st\u00e4mning.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Klubb Fauna p\u00e5 Nef i G\u00f6teborg 2\/9 2022 Arrang\u00f6r: Klubb Fauna i samarbete med Nefertiti Hollow Ship fr\u00e5n G\u00f6teborg bildades f\u00f6r cirka fem \u00e5r sedan p\u00e5 initiativ av trumslagaren M\u00e5rten Magnefors. Kvartetten f\u00f6ddes ur band som Den stora vilan, Magna Mater och Dog Life. F\u00e5r erk\u00e4nna att av dessa \u00e4r endast den f\u00f6rst n\u00e4mnda n\u00e5gon […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-156802","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156802","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156802"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156802\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156814,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156802\/revisions\/156814"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156802"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156802"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156802"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}