{"id":156657,"date":"2022-09-01T01:10:30","date_gmt":"2022-08-31T23:10:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156657"},"modified":"2022-09-01T13:28:04","modified_gmt":"2022-09-01T11:28:04","slug":"spannande-originallatar-fran-sammansvetsad-pianotrio-a-crisis-of-perception-med-landaeus-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156657","title":{"rendered":"Sp\u00e4nnande originall\u00e5tar fr\u00e5n sammansvetsad pianotrio – A Crisis Of Perception med Landaeus Trio"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Per Kristiansen f<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Landaeus Trio<\/p>\n\n\n\n

A Crisis Of Perception<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad, mixad och mastrad av David Carlsson i Gula Studion, Malm\u00f6 19-21\/12 2019<\/p>\n\n\n\n

Producent: Mathias Landaeus<\/p>\n\n\n\n

Clean Feed Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 17\/6 2022<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Jazzpianisten och klaviaturspelaren Mathias Landaeus har haft m\u00e5nga j\u00e4rn i elden. Efter studier i USA var han med om att dra ig\u00e5ng vitala livescenen p\u00e5 Glenn Miller Caf\u00e9. Och n\u00e4r flyttlasset gick till Lund startade han Underground. Tjugo skivor i eget namn vittnar om h\u00f6g produktionstakt, kreativitet som s\u00e4llan sinar. Nuvarande trio, som existerat i sex \u00e5r, best\u00e5r av honom sj\u00e4lv, Johnny \u00c5man p\u00e5 kontrabas samt bakom trumsetet prisade Cornelia Nilsson. Minns att jag s\u00e5g dem i fin form p\u00e5 jazzklubb i G\u00f6teborg d\u00e5 de var ganska nybildade. H\u00f6rt dem live vid ytterligare n\u00e5got tillf\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n

Numera engagerar sig 53-\u00e5ringen i den radikala klimatr\u00f6relsen, vilket bland annat resulterat i n\u00e4tverket ”Jazz For Climate Justice”. Proklameras att A Crisis Of Perception<\/em>s \u00f6vergripande tema kretsar kring insikten av ekologiskt och h\u00e5llbart handlande. Utf\u00e4rdas skarpa varningar om att planeten jorden \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rst\u00f6ras. Huruvida de alarmerande tankeg\u00e5ngarna m\u00e4rks i den innovativa instrumentalmusiken, \u00e4r en fr\u00e5ga \u00f6ppen f\u00f6r diskussion. <\/p>\n\n\n\n

Inledningen \u00e4r minst sagt infallsrik med toner som kastas runt utan centrum, n\u00e4stan som om de vore i en centrifug. Inte olikt en komposition av Thelonious Monk, fast \u00e4nnu friare. Skulle kunna bli alltf\u00f6r fladdrigt, men det \u00e4r ist\u00e4llet en kul, skenbart oorganiserad b\u00f6rjan. Ska framh\u00e5llas att all musik skrivit av Mathias Landaeus, med gott resultat.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4nder \u00f6verhuvudtaget p\u00e5fallande mycket p\u00e5 ett album som ingen kan p\u00e5st\u00e5 vara tr\u00e5kigt. Det \u00e4r luftigt och fyllt av st\u00e4mningar vilka till\u00e5ts bukta, utvecklas i olika riktningar. Rycks med av en uppenbar lust att v\u00e4va samma knixiga p\u00e5hitt med lyriska tong\u00e5ngar. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r trion \u00e4r deras upp\u00f6vade, extraordin\u00e4ra samspel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
\u00c5hman – Landaeus – Nilsson pressfoto Aija Svensson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vindlande Leave Me, Unfolding <\/em>p\u00e5g\u00e5r i n\u00e4rmare en kvart, f\u00f6rses med m\u00e5nga stimulerande \u00f6verg\u00e5ngar. Cornelia Nilsson bryter in med ett f\u00f6rsta solo. Hon \u00e4r oavbrutet n\u00e5gon som f\u00e5ngar lyssnaren med sin energi, sin attack och polyrytmiska k\u00e4nsla f\u00f6r val\u00f6rer. I flera l\u00e5tar g\u00e5r jag ig\u00e5ng p\u00e5 fantastiskt fantasifulla och rytmiska m\u00f6nster. Live frapperades jag \u00f6ver den gl\u00e4djestinna spelstilen senast i f\u00f6rra m\u00e5naden. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4mnda l\u00e5t \u00e4r en fl\u00f6dande fulltr\u00e4ff fylld med dramatik. Frestas att dra paralleller till s\u00e5v\u00e4l Bobo Stenson trio som E.S.T. Anf\u00f6rarens anslag \u00f6ver tangenterna attraherar p\u00e5 albumet som helhet, \u00e4ger auktoritet och insikt om detaljers betydelse. Johnny \u00c5man fungerar mestadels som klippa lite i skymundan, f\u00f6r att ibland flytta fram positionen och d\u00e5 g\u00f6ra pregnant avtryck. Har senaste \u00e5ren blivit f\u00f6rtjust i hans basg\u00e5ngar p\u00e5 flera skivor.<\/p>\n\n\n\n

Albumet \u00e4r omv\u00e4xlande, vilket torde ha framg\u00e5tt. Antingen omtumlande spretig eller prydligt centrerad pianojazz. Sk\u00f6n kombination! I Centuries Of Healing <\/em>m\u00e4rks anstrykning av ett \u00f6sterl\u00e4ndskt tonspr\u00e5k \u00e1 la Ahmad Jamal. Med sitt eggande beat draperad i ett sv\u00e4vande lugn, definitivt v\u00e4rd att kallas lyrisk p\u00e4rla. Angen\u00e4mt regndropps-outro! Monk-influenserna kommer tillbaka i Trip Fwd<\/em>, en komposition som utm\u00e4rkt illustrerar den j\u00e4mvikt som finns i trion.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Daniel Bexell <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5tskrivare Landaues v\u00e5gar ta risker, tillfredsst\u00e4ller med sin estetik olika typer av lyssnare. I Nobody Should Have To Go To Mars <\/em>idkas djupdykning i elektroniska klanger. H\u00e4r anv\u00e4nds Roland-keyboard, Korg och en synt. Det spejsiga experimenterandet kontrasterar utan att tillf\u00f6ra vad man bespetsat sig p\u00e5. Kan t\u00e4nka mig att det \u00e4r den utm\u00e5lade domedagsst\u00e4mningen som accentueras, n\u00e4r febrig puls korsas med upphackade rytmer. Har st\u00f6rst beh\u00e5llning av Nilssons lyh\u00f6rda interagerande.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6verlag finns mycket att uppskatta p\u00e5 A Crisis Of Perception<\/em>. Fascinerande strukturer i slingrande melodier v\u00e4cker intresse. Den mycket duktiga pianotrion vet verkligen vad de sysslar med. Musiken b\u00e4rs fram av en gemensam vision.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Landaeus Trio A Crisis Of Perception 4 Inspelad, mixad och mastrad av David Carlsson i Gula Studion, Malm\u00f6 19-21\/12 2019 Producent: Mathias Landaeus Clean Feed Records Releasedatum: 17\/6 2022 Jazzpianisten och klaviaturspelaren Mathias Landaeus har haft m\u00e5nga j\u00e4rn i elden. Efter studier i USA var han med om att dra ig\u00e5ng vitala livescenen p\u00e5 Glenn […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-156657","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156657","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156657"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156657\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156680,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156657\/revisions\/156680"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156657"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156657"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156657"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}