![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/unnamed-4-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Betyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r: 2 september 2022
\nRegi: M\u00e5ns Nyman<\/p>\n
Att framg\u00e5ngsrika filmregiss\u00f6rer inleder sina karri\u00e4rer med exempelvis reklam eller musikvideos \u00e4r inget nytt. David Fincher och Spike Jonze inledde sina karri\u00e4rer med musikvideos till bland annat Madonna och Beastie Boys. M\u00e5ns Nymans meriter som kortfilmare och musikvideoregiss\u00f6r beh\u00f6ver d\u00e4rf\u00f6r inte vara till nackdel med tanke p\u00e5 ovann\u00e4mndas karri\u00e4rer.<\/p>\n
Nyman f\u00f6ljer dock inte samma trappa till himlen som Fincher eller Jonze. Ist\u00e4llet \u00e4r det landsmannen Jonas \u00c5kerlund som efterapas vad g\u00e4ller filmisk kvalitet. Det \u00e4r genuint sv\u00e5rt att skriva en utf\u00f6rlig eller objektiv filmrecension r\u00f6rande Stammisar d\u00e5 travestin n\u00e5r bottenniv\u00e5er jag inte trodde fanns. \u00c4ven om vi bortser fr\u00e5n det faktum att Stammisar p\u00e5 ett tekniskt plan \u00e4r underm\u00e5lig, \u00e4r det fortfarande om\u00f6jligt att bortse fr\u00e5n det faktum att filmens manuskript och ber\u00e4ttarteknik \u00e4r rent h\u00e4lsofarlig.<\/p>\n
Id\u00e9n att l\u00e5ta hela dialogen framf\u00f6ras p\u00e5 vers, med otaliga rim, \u00e4r ingen nyhet. Sally Potter gjorde detsamma i den intets\u00e4gande Yes fr\u00e5n 2004. Skillnaden var att Potters film \u00e5tminstone hade ett n\u00e5gorlunda ber\u00e4ttande och en tematik som passade den besv\u00e4rliga prosan.<\/p>\n
Eftersom Stammisar \u00e4r lika banal som en ytlig TikTok-video blir detta grepp enbart preci\u00f6st och genomg\u00e5ende pinsamt. Dialogen m\u00e5 rimma och l\u00e5ta som en f\u00f6rvriden, f\u00f6rvr\u00e4ngd och f\u00f6rf\u00e4rlig tolkning av Lennart Hellsing. Tyv\u00e4rr \u00e4r det f\u00f6ga behj\u00e4lpligt n\u00e4r inneh\u00e5llet \u00e4r lika sp\u00e4nnande som en rostig lyktstolpe. Till och med en of\u00e4rdig l\u00e5ttext av Sean Banan \u00e4r mer stimulerande, v\u00e4lformulerad och intellektuell \u00e4n n\u00e5got som yppas h\u00e4r. Den kreativa avgrunden vet dock inga gr\u00e4nser, pubertala aforismer r\u00f6rande underliv binds ihop med gr\u00e4sliga raggningstips som hade varit st\u00f6tande redan under 1700-talet. V\u00e4ldigt snart b\u00f6rjar publiken se sig om efter en eventuell katapultknapp p\u00e5 bios\u00e4tet f\u00f6r att r\u00e4dda livhanken och den mentala h\u00e4lsan.<\/p>\n
\u2019\u2019Karakt\u00e4rerna\u2019\u2019 som radas upp \u00e4r en bunt ytliga, sj\u00e4lvupptagna och ih\u00e5liga personer som inte ens hade kunnat ta v\u00e4rvning i valfri s\u00e4song av Robinson. Sk\u00e5despeleriet som ackompanjerar el\u00e4ndet g\u00e5r inte att beskriva. F\u00f6r att skona alla, inklusive mig sj\u00e4lv, fr\u00e5n allt f\u00f6r mycket otrevligheter \u00e4r det nog b\u00e4st att stillsamt, men best\u00e4mt, dra ett stort svart streck \u00f6ver hela ensemblen.<\/p>\n
Det skulle g\u00e5 att fylla ett helt uppslagsverk med alla fel och brister. Till exempel det erbarmliga soundtracket – fr\u00e5n f\u00f6rsta rutan p\u00e5g\u00e5r en st\u00f6tande och m\u00f6rdande monoton rytm som jag redan nu vet kommer att hems\u00f6ka mina mardr\u00f6mmar. F\u00f6rs\u00f6ken till ungdomlig romantik \u00e4r lika erotiska som ett par svettiga gamla gympaskor. Kardinalsynden sparas till klimax d\u00e5 ett skrattretande patos sl\u00e4ngs rakt i ansiktet p\u00e5 tittaren.<\/p>\n
Efter\u00e5t sitter jag f\u00f6rstummad kvar i biosalongen, inte sedan Rammstein-s\u00e5ngaren Till Lindemann skickade ut r\u00e5a fiskar i publiken, under sin spelning p\u00e5 Annexet, har jag varit s\u00e5 h\u00e4r m\u00e5ll\u00f6s. Stammisar m\u00e5 ha ambitioner att sticka ut men g\u00f6r det p\u00e5 helt fel s\u00e4tt. Fast det \u00e4r klart, om det inte g\u00e5r att bli k\u00e4nd \u00e4r kanske det n\u00e4st b\u00e4sta att bli \u00f6k\u00e4nd som en fullkomlig katastrof?<\/p>\n