{"id":156617,"date":"2022-08-31T01:39:46","date_gmt":"2022-08-30T23:39:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156617"},"modified":"2022-08-31T01:56:42","modified_gmt":"2022-08-30T23:56:42","slug":"fresk-over-psykvardens-brister-alltfor-rorig-blue-air-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156617","title":{"rendered":"Fresk \u00f6ver psykv\u00e5rdens brister alltf\u00f6r r\u00f6rig – Blue Air p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Lloyd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Johan Gry<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

Kostym och rekvisita: Hela teamet<\/p>\n\n\n\n

Ljud- och ljusdesign: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Producent: Anna Sefve<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Kristin Falksten, Ingvar \u00d6rner, Annika Nordin och Guled Abdullahi Ali<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg (i n\u00e4rheten av Stena-terminalen) 27\/8 2022<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 2\/10<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Trixters intention har alltid varit enligt dem sj\u00e4lva, att skildra skuggsidor och sprickor. Blue Air <\/em>av Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman s\u00e4gs passa in perfekt i konceptet, med sin dragning till dr\u00f6mspel. Kan erinra mig minst tv\u00e5 sev\u00e4rda pj\u00e4ser skrivna av en vital dramatiker, manusutbildad p\u00e5 Biskops Arn\u00f6 och Stockholm Filmskola och d\u00e4rtill samh\u00e4llsrelaterade akademiska studier. <\/p>\n\n\n\n

Av produktioner fr\u00e5n scenkonstkollektivet Lumors konstn\u00e4rlige ledare, har det skrivits lyriskt i Kulturbloggen om People Respect Me Now <\/em>(g\u00e4stspel p\u00e5 Folkteatern) och Allt gott i v\u00e4rlden <\/em>(G\u00f6teborgs Stadsteater). I dessa tvenne fall \u00e5sk\u00e5dliggjordes den samtida problematik hon dykt ner i alldeles lysande. Stenstr\u00f6m \u00d6hman utg\u00e5r ofta fr\u00e5n dokument\u00e4rt material. I vilken utstr\u00e4ckning tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet till\u00e4mpats i Blue Air <\/em>framg\u00e5r inte. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman – foto fr\u00e5n hemsida f\u00f6r Colombine Teaterf\u00f6rlag <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kvinnan som tilldelats bland annat svenska Ibsenpriset, har i nya pj\u00e4sen (satts upp tidigare av Riksteatern och kommer senare i \u00e5r spelas i Stockholm), valt att granska psykv\u00e5rden. Dess v\u00e4lvilja och tillkortakommanden, slentrianm\u00e4ssiga rutiner och skriande resursbrist. Dramat \u00e4r uppdelat i tv\u00e5 akter p\u00e5 vardera cirka 75 minuter.<\/p>\n\n\n\n

Minimiantal f\u00f6r ensemblen har fastslagits till fyra personer. Minimibemanningen hos Trixter kan p\u00e5 s\u00e4tt och vis symbolisera att det fattas h\u00e4nder, p\u00e5 den psykiatriska avdelning d\u00e4r merparten av intrigen utspelar sig. Kvartetten sk\u00e5despelare har sammantaget hela tjugo roller att h\u00e5lla reda p\u00e5. Kl\u00e4dbyten och perukp\u00e5tagningar sker geschwint i ett rasande tempo.<\/p>\n\n\n\n

I centrum st\u00e5r studie- och yrkesv\u00e4gledaren Rita (Kristin Falksten), vars tillvaro krackelerat under en sommar. Hon f\u00e5r grava s\u00f6mnsv\u00e5righeter, irrar runt i skogen lyssnandes p\u00e5 favoritmusik. Klarar varken av att sk\u00f6ta sitt arbete eller ta hand om sin tolv\u00e5rige son. Kuri\u00f6st nog spelas sonen ocks\u00e5 av Falksten, en troligen sk\u00f6r grabb utrustad med tuff image f\u00f6r att freda sig. Omgivningen reagerar p\u00e5 missf\u00f6rh\u00e5llandet och sonens mormor f\u00e5r rycka in.<\/p>\n\n\n\n

Rita vill d\u00e5 hon kommer i kontakt med psyk, f\u00e5 svar p\u00e5 om hon blivit utbr\u00e4nd eller galen. Den peppande \u00f6verl\u00e4karen (Ingvar \u00d6rner) utreder v\u00e4ldigt fyrkantigt, observerar patientens mentala kapacitet, f\u00e5r anledning att revidera sin bed\u00f6mning. Vad g\u00e4ller omv\u00e5rdnad och uppf\u00f6ljning har Rita i praktiken mest at g\u00f6ra med underl\u00e4karen (Annika Nordin), en sj\u00e4lvst\u00e4ndigt agerande psykiatriker som ironiskt nog ocks\u00e5 k\u00e4mpar f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e4tsida p\u00e5 sitt liv. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Lloyd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Samtidigt som Ritas \u00e5ngest skildras i form av ett maniskt dr\u00f6mspel, ges p\u00e5 ett sm\u00e5tt f\u00f6rvirrande s\u00e4tt inblickar i vardagen hos tre andra patienter med skiftande diagnoser. Ett par av bifigurernas anh\u00f6riga kommer ocks\u00e5 till tals, gestaltas omsorgsfullt av Guled Abdudallahi Ali. Han har i likhet med Annika Nordin sex roller p\u00e5 sin lott. \u00d6verhuvudtaget b\u00f6r pj\u00e4sens konstruktion ses som ett slags tour de force f\u00f6r den lilla, oerh\u00f6rt h\u00e5rt jobbande ensemblen. Deras prestationer \u00e4r ber\u00f6mliga, minst sagt. Fascinerande att registrera hur blixtsnabbt sk\u00e5despelarna v\u00e4xlar positioner. Fr\u00e5n personer med makt och myndighet till motsatsen, okontrollerbar utsatthet.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattaren till denna omtumlande ber\u00e4ttelse med sina tv\u00e4ra kast, har lagt in en trigger, vilken fungerar som en drivande understr\u00f6m. Den s\u00e5 kallade incidenten n\u00e4r poliser g\u00f6r ett omh\u00e4ndertagande f\u00e5r fatal utg\u00e5ng. Den skyldige r\u00e5kar vara en man Rita haft ett f\u00f6rh\u00e5llande med, vars intresse f\u00f6r henne urartat. Till saken h\u00f6r att hon bevittnat ”incidenten” och att g\u00e4rningsmannens kollegor st\u00f6ttar, aktivt f\u00f6rs\u00f6ker skr\u00e4mma vittnet, tillika ett vittne utan st\u00f6rre trov\u00e4rdighet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Lloyd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r Johan Gry (tillh\u00f6r fasta ensemblen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater) har som framskymtat, kunnat s\u00e4tta t\u00e4nderna i en komplex handling med sidof\u00f6rgreningar. Dr\u00f6mspelet \u00e4r parat med samh\u00e4llsdebatt. Passivisering, \u00f6vermedicinering och hur signalerar om akuta tillst\u00e5nd riskerar missas; \u00e4r exempel p\u00e5 kritik Stenstr\u00f6m \u00d6hman riktar mot existerande v\u00e5rd av sj\u00e4lsliga sjukdomar. Ljus- och ljuddesign f\u00f6rst\u00e4rker ber\u00e4ttandet, ger publiken v\u00e4rdefulla mark\u00f6rer. Scenografin \u00e4r sparsmakad och funktionell med en sv\u00e4ngd\u00f6rr i blickf\u00e5nget. <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarnas tajming, kroppsspr\u00e5k, tonfall och leverans av repliker l\u00e4mnar inget i \u00f6vrigt att \u00f6nska. M\u00e4rks att \u00d6rner och Nordin spelat mot varandra tidigare. Med precision i minspel och motorik f\u00e5r Kristin Falksten fram desperationen och viljan att l\u00e4ka hos sin rollfigur. Den djupa tragiken i dramat blandas upp med drastisk humor, inte minst breda dialekter. Och vad som kan f\u00f6refalla vara \u00f6verdrifter i personteckningen tillkommer likt en extra krydda.<\/p>\n\n\n\n

Den uppl\u00f6sta verkligheten inklusive uppbrutna kronologin st\u00e4ller dock krav p\u00e5 publiken. Att det stundtals blev f\u00f6r mycket att h\u00e4nga med i och att man inte blev ber\u00f6rd p\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e4ntat s\u00e4tt, kan delvis bero p\u00e5 personliga orsaker. S\u00e5g n\u00e4mligen matin\u00e9f\u00f6rest\u00e4llningen under s\u00f6ndagen (28\/8). Den p\u00e5gick under den tid jag borde ha \u00e4tit middag, en omst\u00e4ndighet f\u00f6rmodligen inte utan betydelse. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman Regi: Johan Gry Scenografi: Ger Olde Monnikhof Kostym och rekvisita: Hela teamet Ljud- och ljusdesign: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m Producent: Anna Sefve I rollerna: Kristin Falksten, Ingvar \u00d6rner, Annika Nordin och Guled Abdullahi Ali Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg (i n\u00e4rheten av Stena-terminalen) 27\/8 2022 Spelas till och med 2\/10 Trixters […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-156617","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156617","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156617"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156617\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156633,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156617\/revisions\/156633"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156617"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156617"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156617"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}