H\u00e4r kan du l\u00e4sa Kulturbloggens tankar kring upps\u00e4ttningen p\u00e5 Dramaten.<\/a><\/p>\nDidier Eribon l\u00e4mnade sina f\u00f6r\u00e4ldrar och gjorde en klassresa d\u00e5 han byggde sig ett liv som intellektuell i Frankrike. Han v\u00e4grade \u00e5terv\u00e4nda s\u00e5 l\u00e4nga hans pappa var vid liv. Han hatade sin pappa s\u00e5 mycket. N\u00e4r hans pappa placerats p\u00e5 ett hem f\u00f6r dementa \u00e5kta Didier Eribon och h\u00e4lsade p\u00e5 sin mamma som knappt kunde sluta att ber\u00e4tta. Hon ber\u00e4ttade om sin uppv\u00e4xt, om hur b\u00e5de hon och hennes mamma hade haft dr\u00f6mmar om att kunna studera och bli n\u00e5got men ist\u00e4llet f\u00f6rblev kvar i arbetarklassen d\u00e5 det i stort sett var om\u00f6jligt f\u00f6r n\u00e5gon ur arbetarklassen att studera och f\u00f6r flickor var det \u00e4nnu mer om\u00f6jligt.<\/p>\n
Sista tredjedelen av filmen skildrar hur sympatierna f\u00f6r Front National vuxit inom arbetarklassen. Tyv\u00e4rr tycks filmens skapare har fastnat i beskrivningen av sympatis\u00f6rer till Front National som drivna enbart av rasism. Det \u00e4r samma diskussion h\u00e4r hemma i Sverige kring Sverigedemokraterna. S\u00e5 l\u00e4nge motst\u00e5ndare till SD endast s\u00e4tter fascistst\u00e4mpel p\u00e5 SD kommer vi aldrig att ta itu med det som g\u00f6r att m\u00e4nniskor r\u00f6star p\u00e5 dem. Jag f\u00f6rmodar att det \u00e4r samma sak i Frankrike med framv\u00e4xten av h\u00f6gerpartier som Front National. Det \u00e4r glasklart skildrat i filmen hur arbetarklassen under 1900-talets mitt drogs till det socialistiska och kommunististiska partierna. Klyftorna mellan de fattiga och rika var gigantiska och l\u00f6nerna f\u00f6r arbetarklassen var l\u00e5ga och arbetstimmarna m\u00e5nga. D\u00e4remot visar filmen inte p\u00e5 n\u00e5got begripligt svar p\u00e5 hur Front National kunde v\u00e4xa fram. Inget h\u00e4nder av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Att filmen sl\u00e4pps nu f\u00f6re den svenska valet \u00e4r bra t\u00e4nkt. Men jag hade verkligen \u00f6nskat att det fanns n\u00e5gon annan f\u00f6rklaring till framv\u00e4xten av exempelvis Front National \u00e4n rasism. Tanken med att sl\u00e4ppa filmen p\u00e5 bio nu \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att dra paralleller till Sverigedemokraterna. Det senaste jag l\u00e4ste i nyheter om SD \u00e4r att partiet inte kommer att st\u00f6dja M om Moderaterna envisas med att s\u00e4nka a-kassan. F\u00f6rra veckan kom SD med vall\u00f6fte att de vill inlemma tandv\u00e5rd i sjukv\u00e5rdsf\u00f6rs\u00e4kringen, precis samma l\u00f6fte som V\u00e4nstern gett nyligen. M\u00e4nniskor ska ha r\u00e5d att g\u00e5 till tandl\u00e4karen. B\u00e5da dessa utspel av SD borde gjorts av Socialdemokraterna. Om vi inte ser att det finns stora problem i samh\u00e4llet som de som har mest makt inte tar itu med det d\u00e5 kommer partier som SD att v\u00e4xa. Jag hade \u00f6nskat att Tillbaka till Reims tog upp s\u00e5dana aspekter. Hade filmens sista tredjedel varit tydligare med att det finns problem med de partier som har makten, problem med samh\u00e4llet som gett utrymme f\u00f6r s\u00e5 kallade missn\u00f6jespartier till h\u00f6ger, d\u00e5 hade filmen f\u00e5tt h\u00f6gsta betyg.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/tillbaka.jpeg\")
<\/p>\n