{"id":156548,"date":"2022-08-29T03:09:06","date_gmt":"2022-08-29T01:09:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156548"},"modified":"2022-08-29T23:27:30","modified_gmt":"2022-08-29T21:27:30","slug":"ohanterlig-knipa-i-dodens-narhet-solitaire-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156548","title":{"rendered":"Ohanterlig knipa i d\u00f6dens n\u00e4rhet – Solitaire p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Mas B\u00e4cker <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Lars Nor\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Regi: Sofia Adrian Jupither<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Erland Birkeland<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Maria Geber<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Ellen Ruge<\/p>\n\n\n\n

Peruk & mask: Peter westerberg<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Ruben Auoja<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Malin Arvidsson, Bengt Braskered, Per Burell, Bianca Cruzerio, Otto Hargne, Maria Hedborg, Marianne Nielsen, Mikaela Ramel, Jonas Sj\u00f6qvist och Niklas \u00c5kerfelt<\/p>\n\n\n\n

Samproduktion mellan Dramaten och Jupither Josephsson Theatre Company i samarbete med Folkteatern i G\u00f6teborg, Riksteatern, Den Nationale Scene i Bergen, Svenska Teatern i Helsingfors, Uppsala Stadsteater och Avignonfestivalen (Festival d\u00c1vignon).<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgspremi\u00e4r: 27\/8 2022<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 10\/9 p\u00e5 Folkteaterns stora scen<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Den v\u00e4rldsber\u00f6mde dramatikern Lars Nor\u00e9n (1944-2021) var i ett par \u00e5rs tid konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Folkteatern i G\u00f6teborg. Engagemanget var genuint, uppm\u00e4rksamheten stor och planerna m\u00e5nga. Men av h\u00e4lsosk\u00e4l och andra orsaker fullf\u00f6ljdes inte kontraktet. Hans viktiga radarpartner Ulrika Josephson (syntes p\u00e5 G\u00f6teborgspremi\u00e4ren) fortsatte leda verksamheten p\u00e5 egen hand.<\/p>\n\n\n\n

Genom ing\u00e5ngen som f\u00f6rtroendevald i en av de st\u00f6rsta fackliga medlemsorganisationerna, unnades jag inblickar i Nor\u00e9ns estetik, tankar vilka delvis kom p\u00e5 pr\u00e4nt i intervju i LO-tidningen 2009 och givetvis i de omtalade dagb\u00f6ckerna. D\u00e4rf\u00f6r infann sig en speciell k\u00e4nsla inf\u00f6r att f\u00e5 se en \u00f6verf\u00f6ring av Dramatens uruppf\u00f6rande av Solitaire<\/em>. Pj\u00e4sen blev en av de sista han skrev innan han dog ifjol. <\/p>\n\n\n\n

Enaktaren p\u00e5g\u00e5r utan avbrott i hundra minuter. Scenanvisningen anger niv\u00e5n av ovisshet f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l rollfigurer som publik. Ett antal m\u00e4nniskor, oklart f\u00f6r dem sj\u00e4lva hur m\u00e5nga, har pressats samman p\u00e5 en oh\u00e4lsosamt tr\u00e5ng yta. Utan synliga f\u00f6rklaringar till deras bel\u00e4genhet \u00e4r de fastkl\u00e4mda i en rektangel mitt p\u00e5 en kal scen. Hur l\u00e4nge de befunnit sig i sin utsatta bel\u00e4genhet framg\u00e5r inte. Osannolikt nog saknar skaran p\u00e5 tio vuxna fungerande mobil och kommer sig inte heller f\u00f6r att gemensamt ropa p\u00e5 hj\u00e4lp. S\u00e5 ser dramats diffusa f\u00f6ruts\u00e4ttningar. F\u00f6ga realistiskt scenario, eller?. Begrunda vad en \u00f6verv\u00e4gande majoritet av jordens inv\u00e5nare nyligen genomlidit under en lika l\u00e5ngvarig som surrealistisk period, vars konsekvenser troligen bed\u00f6mts som osannolika pre-pandemin. \u00c4r rimligt att anta att fler dog av rigor\u00f6sa restriktioner \u00e4n av covid. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Solitaire <\/em>inleds med t\u00e4t r\u00f6k som sprider sig ut i salongen j\u00e4mte skarpt vitt ljus fr\u00e5n scengolvet. Tillg\u00e5ngen p\u00e5 ljus verkar vara Personernas positioner \u00e4ndras efter pl\u00f6tsliga impulser. Och klaustrofobin blir akut f\u00f6r somliga, inte minst n\u00e4r ofrivilliga umg\u00e4nget riskerar att rasera var och ens integritet. Hyfsad ton anbefalles utan framg\u00e5ng. Ist\u00e4llet eskalerar den mardr\u00f6msliknande situationen. Konfrontationerna \u00e4r legio. Sj\u00e4lvbel\u00e5tenhet och egoism r\u00e5der p\u00e5 bekostnad av n\u00f6dv\u00e4ndig samarbetsvilja. Jonas Sj\u00f6qvist gestaltar den cyniska aggressivitet, vars f\u00f6r\u00f6dande kraft omintetg\u00f6r varje f\u00f6rs\u00f6k till l\u00f6sning. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra av dessa desperata individer tycker sig h\u00f6ra r\u00f6ster utifr\u00e5n. Huruvida det r\u00f6r sig om hallucinationer eller faktiska h\u00e4ndelser klarl\u00e4ggs inte. Vid ett skede blossar ett starkt ljussken upp, utan att varken publik eller de utsatta f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r. Gr\u00e4nsen mellan m\u00f6rker och ljus och alla skalor d\u00e4remellan regleras sinnrikt av Ellen Ruge. Ljudl\u00e4ggningen \u00e4r av det mer subtila slaget, signalerar otvetydigt hur hotfull sits m\u00e4nniskorna haft oturen att hamna i. Ironiskt att scenograf finns angiven n\u00e4r scenen \u00e4r renons p\u00e5 kulisser och interi\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5de manus och Jupithers (van att s\u00e4tta upp pj\u00e4ser av Lars Nor\u00e9n) regi utg\u00e5r fr\u00e5n en ot\u00e4ck k\u00e4nsla av os\u00e4kerhet. Att vissa kommer bli offer f\u00f6r omst\u00e4ndigheterna g\u00f6rs uppenbart. ”Vansinnet kommer drabba oss alla om vi inte stoppar henne.” Och det ofrivilliga s\u00e4llskapets bel\u00e4genhet f\u00f6rb\u00e4ttras inte av att vara fler \u00e4n vad som f\u00f6rst framkommer. Tv\u00e4rtom f\u00e5r det fatala f\u00f6ljdverkningar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som regel kan svart humor sk\u00f6njas i Nor\u00e9ns pj\u00e4ser. \u00c4ven h\u00e4r innan f\u00f6rtvivlan \u00f6verg\u00e5r i rysliga f\u00f6reteelser. Exempelvis ger Maia Hedborgs rollfigur argument till varf\u00f6r hon ser sig som oskyldig. Vid ett tillf\u00e4lle levereras en nyckelreplik fr\u00e5n den sidan som inte gett upp hoppet, ett p\u00e5st\u00e5ende om att ju l\u00e4ngre gruppen v\u00e4ntat ju n\u00e4rmare \u00e4r de att bli r\u00e4ddade. Luftens kvalitet oroar n\u00e5gra av kvinnorna men ingen verkar, underligt nog, efterlysa f\u00f6rn\u00f6denheter och en livsviktig resurs som vatten. <\/p>\n\n\n\n

D\u00f6d och \u00e5ldrande \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande i En dramatikers dagbok. <\/em>Tankeg\u00e5ngar Lars Nor\u00e9n f\u00f6rt in och fortsatt laborera med, i denna avsiktligt g\u00e5tfulla dystopi. Ingen undkommer att livet kommer ta slut, n\u00e5got flera av m\u00e4nnen fastsl\u00e5r brutalt. <\/p>\n\n\n\n

Har redan antytt att citatet som bildade rubrik – ”Vill ge hopp och sj\u00e4lvk\u00e4nsla” – i min n\u00e4mnda intervju fr\u00e5n 2009 i Solitaire<\/em> n\u00e4rmast dr\u00e4nks i sin motsats. Hundra minuters \u00e5ngest blir ocks\u00e5 i l\u00e4ngsta laget. Dock, tillst\u00e5ndet av tilltagande skr\u00e4ck hamras ob\u00f6nh\u00f6rligt in i \u00e5sk\u00e5daren, \u00e4ven om man blivit mer drabbad av andra pj\u00e4ser fr\u00e5n samma penna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det k\u00f6nsm\u00e4ssigt j\u00e4mt f\u00f6rdelade kollektivet kan manus som rinnande vatten, vilket m\u00e5ste betecknas som remarkabelt. Finns ju f\u00e5 yttre faktorer att h\u00e4nga upp replikerna p\u00e5. Lite f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att inte mygga anv\u00e4ndes, fast sk\u00e5despelarna f\u00f6rvisso h\u00f6rdes tillfredsst\u00e4llande. Passande nog med tanke p\u00e5 samarbetspartners, finns p\u00e5 scen agerande med ursprung i s\u00e5v\u00e4l Norge som Finland, vilket framg\u00e5r av tonfall. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra r\u00f6ster och ansikten k\u00e4ndes igen fr\u00e5n teverutan och bioduken i ett v\u00e4ldigt erfaret kollektiv, d\u00e4r specifika individers egenheter och historik utkristalliseras. Summasummarum en styv bedrift att f\u00e5nga publikens uppm\u00e4rksamhet i det of\u00f6rl\u00f6sta kammarspel som Solitaire <\/em>utg\u00f6r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Lars Nor\u00e9n Regi: Sofia Adrian Jupither Scenografi: Erland Birkeland Kostym: Maria Geber Ljus: Ellen Ruge Peruk & mask: Peter westerberg Ljud: Ruben Auoja I rollerna: Malin Arvidsson, Bengt Braskered, Per Burell, Bianca Cruzerio, Otto Hargne, Maria Hedborg, Marianne Nielsen, Mikaela Ramel, Jonas Sj\u00f6qvist och Niklas \u00c5kerfelt Samproduktion mellan Dramaten och Jupither Josephsson Theatre Company […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-156548","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156548","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156548"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156548\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156594,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156548\/revisions\/156594"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156548"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156548"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156548"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}