{"id":156258,"date":"2022-08-21T22:57:32","date_gmt":"2022-08-21T20:57:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156258"},"modified":"2022-08-22T10:31:49","modified_gmt":"2022-08-22T08:31:49","slug":"det-skrynkliga-varvas-sinnrikt-med-slata-tongangar-gothenburg-art-ensemble-pa-atalante","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156258","title":{"rendered":"Det skrynkliga varvas sinnrikt med sl\u00e4ta tong\u00e5ngar – Gothenburg Art Ensemble P\u00e5 Atalante"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Patrik Lindgren
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

19-20\/8 2022<\/p>\n\n\n\n

Atalante i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Blev en ovanlig livemusik-weekend. Tjuvstartade med f\u00f6r egen del (tror jag) premi\u00e4r f\u00f6r konsert i Masthuggskyrkan, i form av tribut till Carole King med proffsiga, f\u00f6r mig mestadels v\u00e4lbekanta musiker under ledning av radarparet Lina Melander & Madeleine Birgenius.. Upplyftande tillst\u00e4llning i dock underm\u00e5lig akustik. P\u00e5 fredagskv\u00e4llen sveps jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen med av storbandssound p\u00e5 Atalante. N\u00e4sta dygn styrs cykelf\u00e4rden till Domkyrkan. D\u00e4r spelar Mattias Nilsson solo i ett f\u00f6rtr\u00e4ffligt komponerat pianoprogram. Och som spektakul\u00e4r slutkl\u00e4m spenderas ett antal timmar p\u00e5 Ullevi efter att biljett sk\u00e4nkts mig. K\u00e4ndes surrealistiskt att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan ikonisk begivenhet 1985 vara tillbaka p\u00e5 arenan som musiklyssnare, vars utbud inte gjorde mig lika begeistrad som kollegor i branschen (anser att det ofta var alltf\u00f6r ytligt med flagranta l\u00e5tst\u00f6lder och knappt n\u00f6jaktig s\u00e5ng ). <\/p>\n\n\n\n

Dags att styra in p\u00e5 vad som f\u00f6rsiggick p\u00e5 den fria scenen bel\u00e4gen vid Skanstorget. Malin W\u00e4ttring \u00e4r en saxofonist som har vanan inne att skriva f\u00f6r storband, exempelvis f\u00f6r Bohusl\u00e4n Big Band (kunde avnjutas p\u00e5 Jazzriksdag i Halmstad). Hon ber\u00e4ttar att processen fr\u00e5n ax till limpa p\u00e5g\u00e5tt i 3-4 \u00e5r. I f\u00f6rsta set spelar Gothenburg Art Ensemble hennes nyskrivna musik, musik den \u00f6verlag namnkunniga ensemblen kunnat repa in f\u00f6reg\u00e5ende vecka genom st\u00f6d fr\u00e5n Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden och VGR.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mig veterligen har scenen inte anv\u00e4nts f\u00f6r djuplodande storbandsmusik tidigare. Efter paus h\u00f6r vi musik av trumslagaren William Soovik. Os\u00e4ker p\u00e5 om han f\u00f6rut skrivit f\u00f6r jazzig orkester. W\u00e4ttring har tilldelat sig sj\u00e4lv ett solo p\u00e5 tenorsax, medan Soovik agerar sj\u00e4lvklar dynamo i egna kompositioner. \u00c4r f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00f6rtrogen med denna duos musikskapande. Kan parentetiskt flika in att jag var med p\u00e5 exklusiv release f\u00f6r det taggigt utformade indie – album (P.J Harvey m.fl), som kvinnliga komponisten hade i mars, recenserat hennes jazzkvartett och h\u00f6rt William Soovik Grand Finale. S\u00e5ledes nyfiken p\u00e5 vad alla id\u00e9er skulle resulterar i.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Denna i dubbel mening heta afton med regn i luften syntes \u00e5tskilliga musiker i publiken, p\u00e5 ett fullsatt (f\u00f6rvisso inte s\u00e4rskilt stor lokal) Atalante. Inklusive paus p\u00e5gick jazzmodernistiska utfallet med improvisatoriska drag i n\u00e4rmare tv\u00e5 och halvtimme. Lyckligtvis fanns P2 p\u00e5 plats och dokumenterade. H\u00e5ll utkik i tabl\u00e5n. Visionen \u00e4r att Gothenburg Art Ensemble ska leva vidare som plattform, med staden som bas. Merparten medlemmar har rekryteras h\u00e4rifr\u00e5n, d\u00e4rut\u00f6ver fr\u00e5n Stockholm och Trondheim. <\/p>\n\n\n\n

Medlemmarna heter Jonathan Kronevik, Hildegunn \u00d6iseth, Staffan Svensson och Linnea Jonsson (trumpetsektion), Trombon spelas av Hanne Sm\u00e5vik, David Engvall (med n\u00e4r projektet \u00e4nnu var i sin linda), Paulina Moberg samt Niclas Rydh. I tr\u00e5bl\u00e5set sitter Axel M\u00e5rdsj\u00f6, Adrian \u00c5sling Sellius, Lisen Rylander L\u00f6ve, Signe Lykkebo Dahlgren samt Alberto Pinton. Joel Fabiansson lirar gitarr ( framf\u00f6r allt i andra set). P\u00e5 pianopallen sitter Olimpia Dynarek. Rytmsektionen utg\u00f6rs av basisten Viktor Reuter j\u00e4mte alternerande trumslagarna Julia Schabbauer (f\u00f6rsta set) och William Soovik. Med n\u00e5got undantag har jag h\u00f6rt dessa f\u00f6rtr\u00e4ffliga musiker tidigare i andra sammanhang var f\u00f6r sig. Flera ing\u00e5r i eller har spelat med \u00e4rev\u00f6rdiga Bohusl\u00e4n Big Band och minst fyra av dem har av mig recenserats f\u00f6r egna, anm\u00e4rkningsv\u00e4rda konserter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Jonsson – Kronevik – \u00d6iseth – Svensson (den eminenta trumpetsektionen) – foto William Soovik <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta l\u00e5ten betitlad R\u00e4ddningspatrullen <\/em>inleds av r\u00e4ttfram tajt puls, avl\u00f6ses av mer invecklad struktur som vetter \u00e5t fri form. Dylika skiftningar \u00e4r ett \u00e5terkommande tema hos b\u00e5da tons\u00e4ttarna, kanske mest specifikt W\u00e4ttring. Inalles sex l\u00e5tar av henne f\u00e5r sitt uruppf\u00f6rande. Transformation <\/em>sades bygga p\u00e5 k\u00e4nd melodi.<\/p>\n\n\n\n

Som antytts handlar det i lika h\u00f6g grad om st\u00e4mmor i experimenterande anda som konventionellt storbandssound. Under konsertens lopp syns majoriteten bl\u00e5sare framme vid solistmikrofonen. Har l\u00e4st att det varit en m\u00e5ls\u00e4ttning att i inskrivna solon exponera musikernas personlighet, vilket lyckats. Dialogen emellan Axel M\u00e5rdsj\u00f6s altsax och Julia Schabbauers trumset tillh\u00f6rde de bedrifter som grep tag i mig. \u00d6verhuvudtaget framstod n\u00e4mnd rytml\u00e4ggares raffinerat ekonomiska spelstil som enskilt st\u00f6rsta utropstecknet i f\u00f6rsta set. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lisen Rylander och Signe Dahlgren \u00e4r i sina solon goda representanter f\u00f6r den dissonanta delen, vad som liknar spr\u00e4ck. F\u00f6rgrundsgestalter i en ob\u00e4ndig skola som erbjuder tuggmotst\u00e5nd. Yppade efter\u00e5t att de individuella insatser fr\u00e5n bl\u00e5sare jag hade mest beh\u00e5llning av, var avgjort s\u00e5dana som levererades av trumpetare. T\u00e4nker p\u00e5 rutinerat utforskande Staffan Svensson. Vidare p\u00e5 m\u00e4rgfulla, k\u00e4nsliga fraser fr\u00e5n fler stj\u00e4rnor i olika generationer. Syftar p\u00e5 Linnea Jonsson och den erfarna norska v\u00e4rvningen Hildegunn \u00d6iseth.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6r inte till g\u00e4ngse f\u00f6rh\u00e5llanden i engagerande, f\u00f6rstklassiga ensembler, att det t\u00e4cka k\u00f6net inte bara ing\u00e5r, utan agerar i framkant. P\u00e5 rak arm kommer jag bara p\u00e5 Elaria Orchestra och Scandinavian Jazz Orchestra som matchande j\u00e4mf\u00f6relser, fast sist n\u00e4mnda konstellations musik gjorde mig t\u00e4mligen uttr\u00e5kad n\u00e4r den h\u00f6rdes live i fjol. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Alberto Pinton (i bakgrunden Niclas Rydh) – foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Chasing Harmony <\/em>”f\u00f6rvarnar” upphovspersonen om lite knepiga tong\u00e5ngar. Det \u00e4r i sp\u00e4nningsf\u00e4ltet mellan det sm\u00e5st\u00f6kiga och harmoniska och dess drastiska \u00f6verg\u00e5ngar, som W\u00e4ttrings fr\u00e4msta styrka ligger. F\u00e4ster mig vid detaljer som ett subtilt outro p\u00e5 piano efter urladdning fr\u00e5n hela ensemblen. I b\u00e5da set f\u00f6rekommer flera svepande klangmattor vari kollektivet oemotst\u00e5ndligt ”fl\u00e4skar p\u00e5”. F\u00f6rsta set kulminerar p\u00e5 sluttampen med successiv stegring. \u00d6iseths dr\u00f6jande fraser och hisnande teknik etsar sig fast j\u00e4mte Joel Fabianssons samverkan med rytmsektionen. <\/p>\n\n\n\n

Efter paus installerar sig William Soovik bakom trumsetet. Visar sig ha betydligt mer offensiv approach \u00e4n f\u00f6reg\u00e5ngaren i detta stora format, spelar funktionellt utan extravaganta finesser. Presenterar tankarna om musikens struktur. Propsar p\u00e5 att Hero I-IV <\/em>inte ska ses som en svit, fast p\u00e5st\u00e5r mots\u00e4gelsefullt att verken l\u00e5ter ungef\u00e4r likadant. Tror sj\u00e4lv att i bakhuvudet kan influenser fr\u00e5n John Williams pampiga sound funnit som influens. Vi f\u00e5r veta att han skapat ett s\u00e4llsynt solo f\u00f6r sin troligen mesta samarbetspartner, n\u00e4mligen Viktor Reuter p\u00e5 kontrabas som jobbar med str\u00e5kdrag. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Konserten med sin betagande elasticitet ska definitivt betraktas som ett mycket lyckat uruppf\u00f6rande. Kontrasten fr\u00e5n outro via stillsamt spr\u00f6da ackordf\u00f6ljder p\u00e5 klangrik gitarr eller Axel M\u00e5rdsj\u00f6s tv\u00e4rfl\u00f6jtsolo till smaskigt pulserande beat av en sammansvetsad enhet; var en fr\u00f6jd att till\u00e4gna sig. F\u00f6rvisso tv\u00e5 olika hj\u00e4rnor ansvariga f\u00f6r projektet, men de f\u00f6renas i sin genuina, utforskande estetik. Storstilat f\u00f6rverkligar ett klingande kollektiv en fr\u00e4sch mix av utmanande friktion och angen\u00e4m sv\u00e4ngfest. <\/p>\n\n\n\n

Akustiken var f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt god, fast egentligen en sj\u00e4lvklarhet n\u00e4r radion \u00e4r p\u00e5 plats. Enda aber (n\u00e4stan ett ol\u00f6sligt problem) var att pianot inte kunde h\u00e4vda sig n\u00e4r \u00f6vriga tog i, n\u00e5got ljudtekniker kan fixa i efterhand n\u00e4r det blir dags f\u00f6r radios\u00e4ndning. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

19-20\/8 2022 Atalante i G\u00f6teborg Blev en ovanlig livemusik-weekend. Tjuvstartade med f\u00f6r egen del (tror jag) premi\u00e4r f\u00f6r konsert i Masthuggskyrkan, i form av tribut till Carole King med proffsiga, f\u00f6r mig mestadels v\u00e4lbekanta musiker under ledning av radarparet Lina Melander & Madeleine Birgenius.. Upplyftande tillst\u00e4llning i dock underm\u00e5lig akustik. P\u00e5 fredagskv\u00e4llen sveps jag f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-156258","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156258","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156258"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156258\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156329,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156258\/revisions\/156329"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156258"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156258"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156258"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}