{"id":156062,"date":"2022-08-17T23:30:33","date_gmt":"2022-08-17T21:30:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156062"},"modified":"2022-08-18T12:36:40","modified_gmt":"2022-08-18T10:36:40","slug":"ystad-sweden-jazzfestival-dag-3-berikande-vistelser-mitt-i-och-i-jazzens-utkanter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156062","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazzfestival dag 3 – Berikande vistelser mitt i och i jazzens utkanter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Collin – Maret – Sewell foto Markus F\u00e4gersten
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

5\/8 2022 i Ystad <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta musikrelaterade aktivitet blir ett kort bes\u00f6k p\u00e5 Morten Caf\u00e9, innan det \u00e4r dags att trampa vidare till Ystad Saltsj\u00f6bad vars konserter samtliga \u00e4r uts\u00e5lda. Kvintetten PEOPLE IN ORBIT st\u00e5r p\u00e5 scen i den serie gratiskonserter som kallas Next Generation. Baserat p\u00e5 de fragment jag h\u00f6r kan konstateras att gruppen kommit l\u00e5ngt, k\u00e4nns frapperande f\u00e4rdig med utm\u00e4rkt ensemblespel.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mattias Svensson – foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 spahotellet ett par kilometer fr\u00e5n centrum framtr\u00e4der MATTIAS SVENSSON med sitt dr\u00f6mprojekt. Den v\u00e4ldigt produktive musikern har bland annat sedan 1997 ing\u00e5tt i Jan Lundgrens trio. Ett handplockat dreamteam framf\u00f6r till \u00f6verv\u00e4gande del basistens eller Mays kompositioner, samtliga av h\u00f6g kvalitet. Svensson (haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra honom live ofta) har m\u00f6nstrat eminente MORTEN LUND till partner i rytmsektionen, BILL MAYS fr\u00e5n USA vid flygeln med f\u00f6rflutet hos Frank Sinatra, Sarah Vaughan och Gerry Mulligan (sm\u00e5tt overkligt, eller hur?), vibrafonisten PASCAL SCHUMACHER fr\u00e5n Lichtenstein samt som gr\u00e4dde p\u00e5 moset VIKTORIA TOLSTOY vars vokala prestationer backats upp av projektledaren i omg\u00e5ngar under 25 \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bill Mays – foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Man visar framf\u00f6tterna direkt som pianotrio i reflekterande stil. Naturligt nog \u00e4r pregnant kontrabas h\u00f6gt mixad, vilket omg\u00e5ende justeras s\u00e5 att optimal balans r\u00e5der. Fr\u00f6jdas \u00e5t friska fl\u00e4ktar av up tempo med Chick Corea-vibe. Lund och Mays hottar upp st\u00e4mningen, l\u00f6sg\u00f6r sig. Den danske trumslagaren (en favorit hos mig) demonstrerar fabul\u00f6s teknik. I Philosophical About It <\/em>(M. Svensson) introduceras vibrafonisten. Underbart spel fr\u00e5n komposit\u00f6ren i initialt meditativ melodi, vars tema utvecklas i en intensiv riktning. Superb dynamik! Tolstoy \u00e4ntrar scen, g\u00f6r bl\u00e4ndande avtryck i musik fr\u00e5n Gudfadern och i ett originellt arr p\u00e5 Bye Bye Blackbird<\/em>. Sjungs r\u00e4ttframt naturligt med r\u00e4tt dos passion. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pascal Schumacher – foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4nf\u00f6rs av innovativa l\u00f6pningar \u00f6ver klaviaturen och uppdrivna niv\u00e5n p\u00e5 samspelet, trots knapp tid f\u00f6r repande. Blir lekfullt i en sekvens, toppat av busig improvisation i ett outro. My Toots Toots <\/em> heter en av det knippe nya l\u00e5tar Svensson skrivit. Ett f\u00f6rstklassigt alster roterandes kring omv\u00e4lvande dialog emellan piano och vibrafon. G\u00f6r v\u00e5gen f\u00f6r Morten Lunds spel p\u00e5 cymbaler. Blir begeistrad i dr\u00f6mskt inb\u00e4ddat tema exekverat p\u00e5 trio featuring Schumacher. L\u00e5t till\u00e4gnad Ardy Str\u00fcwer framf\u00f6rs kongenialt nog i dennes anda. Inspirerade musiker tar tillf\u00e4llet i akt att p\u00e5 ett magnifikt s\u00e4tt agera lustfyllda uppt\u00e5gsmakare. Lika stimulerande som underh\u00e5llande! Tolstoy som ivrigt v\u00e4ntat i kulisserna g\u00f6r succ\u00e9 en andra g\u00e5ng. Hinner tyv\u00e4rr bara h\u00f6ra en timme av en alldeles lysande tillst\u00e4llning (f\u00f6rhoppningsvis inspelad av P2), eftersom ett framtidsl\u00f6fte bjudit in till konsert som \u00f6verlappar i programmet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Tolstoy – Svensson – foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

STELLA GUSTIN bildade sin kvartett p\u00e5 Skurup, befinner sig s\u00e5ledes i b\u00f6rjan p\u00e5 en formativ utbildningsperiod. F\u00f6rutom henne sj\u00e4lv vid s\u00e5ngmikrofonen best\u00e5r uppbackande grupp av Milos Lindegren p\u00e5 elpiano, trumslagaren Mattias Nyman samt Hilda Nordkvist p\u00e5 kontrabas. Rytmsektionen ing\u00e5r ocks\u00e5 i konstellation med Alicia Lindberg. F\u00e5r m\u00f6jlighet att h\u00f6ra cirka 35 minuter av en synnerligen behaglig utomhuskonsert ing\u00e5ende Next Generation-serien. Talangfulla tjejen jag endast h\u00f6rt flyktigt p\u00e5 jam har tekniskt sett redan kommit l\u00e5ngt. Tonh\u00f6jd, frasering och omf\u00e5ng imponerar. Gl\u00e4djen i att sjunga f\u00f6rmedlas, vad det verkar, utan anstr\u00e4ngning. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Oavsett om snabba nummer eller ballader framf\u00f6rs framg\u00e5r att de l\u00e4rt sig hantverket. Pianistens kunnande sticker ut. F\u00e4ngslande repertoar lanseras, med standards signerade Nancy Wilson, Oscar Peterson, Carmen McRae med flera. \u00b4I\u00b4ve Never Been In Love Before <\/em> (Peterson) har omarbetats finurligt av Gustin. Med ber\u00e4ttigat sj\u00e4lvf\u00f6rtroende ger hon sig ut i scat-land, imiterar f\u00f6rebilder med ben\u00e4get bist\u00e5nd fr\u00e5n rytmsektionen. I avancerade, upphetsande takter beh\u00f6ver f\u00e4rg bek\u00e4nnas, vilket g\u00f6rs obehindrat. Pianotrion som enhet \u00f6ser p\u00e5 i l\u00e4mpliga stick. F\u00f6rbluffas \u00f6ver standarden p\u00e5 s\u00e5ngen. Finns en sk\u00e4rpa och ett driv som borgar f\u00f6r en ljus framtid, f\u00f6r en 21-\u00e5ring, som \u00e4ger en publikfriande framtoning. Utmaningen fram\u00f6ver best\u00e5r i att odla fram en egen r\u00f6st, ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. uttryck.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Konserten ”Americana” av GR\u00c8GOIRE MARET, ROMAIN COLLIN och MARTIN SEWELL \u00e4r en hyllning till roots-musik och dess f\u00f6rgreningar. Ett tv\u00e4rsnitt av folkmusik, country, blues, gospel och dylikt baserat p\u00e5 ett album med de tv\u00e5 f\u00f6rstn\u00e4mnda plus Bill Frisell. Maret klassificeras av instrumentkollegan Filip Jers som v\u00e4rldsledande p\u00e5 munspel, har musicerat med \u00e5tskilliga stj\u00e4rnor. Utg\u00f6r p\u00e5 Ystad Teater lodlinjen i en omgivning best\u00e5ende av den franske pianovision\u00e4ren Romain Collin och sparsmakade gitarristen Martin Sewell, den senare med flera utomordentligt meriterande samarbeten i sitt cv. Trots avsaknad av f\u00f6rsynt rytminstrument (skivan inneh\u00e5ller trummor) och igenk\u00e4nnbara sofistikerade covers, kvarst\u00e5r faktum. ”Americana” erbjuder en lika delikat som rogivande stund. Absolut koncentration \u00e4r visserligen en f\u00f6ruts\u00e4ttning. Och soundet \u00e4r f\u00f6rtrollande vackert!<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tar av Bill Frisell anger tonen initialt. Munspelande Maret \u00e4r en ekvilibrist vars m\u00e5l \u00e4r att skildra st\u00e4mningar, f\u00f6rmedla bilder och ett hudl\u00f6st tilltal. Vilar en slags andlighet \u00f6ver majoriteten ackordf\u00f6ljder. L\u00e5ngsamt fram\u00e5tskridande framkallar fridfulla tillst\u00e5nd. Omsorgsfulle Sewell, som s\u00e4gs vara f\u00f6rbunden med Cassandra Wilson, v\u00e4xlar klokt mellan att spela akustisk och elektrisk gitarr, vid ett tillf\u00e4lle slide. Trions vemod sk\u00e4nker styrka, underligt nog. P\u00e5minner om s\u00e5nger av exempelvis Randy Newman, Townes van Zandt, Rickie Lee Jones och Gillian Welch. V\u00e4ldigt ovanligt att man v\u00e4ljer att framf\u00f6ra den sortens sj\u00e4lfulla ber\u00e4ttande instrumentalt, bortsett fr\u00e5n Collins nynnande. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I fj\u00e4rde l\u00e5ten uppst\u00e5r sv\u00e5r\u00f6vertr\u00e4ffad magi, kusligt exakt pausering. F\u00f6rvisso har munspelet en dominant st\u00e4llning, men pianisten f\u00e5r m\u00f6jlighet till uts\u00f6kta broderier inklusive delikata solon, besitter en ljuvlig touch. Och Martin Sewell beter sig s\u00e5 diskret, \u00e4nd\u00e5 distinkt, att dennes bedrifter g\u00f6r outpl\u00e5nligt avtryck. Stillsam akustisk passage avl\u00f6ses av lika vackert, slingrande vibrato. En loopad sekvens f\u00f6rst\u00e4rker fint.<\/p>\n\n\n\n

Mot slutet bryts f\u00f6rtrollningen n\u00e4r musiken ystert rullar fram. \u00d6verraskande piggt beat d\u00e5 pianist och gitarrist plockar \u00e5t sig ackord. Vi undf\u00e4gnas soundtrack ur One Upon A Time In The West \/ Harmonica<\/em> (E. Morricone), vilka skiljer sig markant fr\u00e5n originalen. Fast ikoniska undertrycket fr\u00e5n filmens nyckelscen identifieras, trots radikal transformation. Temats sp\u00e4nningsb\u00e4rande anstrykning kreeras m\u00e4sterligt av Maret med munspel i v\u00e4rldsklass. Bergtagen publik lyssnar som en gemensam kropp. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

BENGAN JANSON, LINDA PETTERSSON & LARS ERICSSON genomf\u00f6r i Klosterkyrkan ett finst\u00e4mt visprogram p\u00e5 en b\u00e4dd av kammarjazz betitlat ”Personligt”. H\u00e4r finns en extraordin\u00e4r akustik perfekt f\u00f6r dylik musik, vilket framh\u00e5lls. Prisbel\u00f6nte dragspelaren Jansson har jag, om jag inte missminner mig, sett p\u00e5 b\u00e5de Vis- och Jazzdagar i Falkenberg, varav en g\u00e5ng hos \u00d6sten med resten. Lika genre\u00f6verskridande basist och mycket respekterade vokalisten (r\u00f6st influerad av Alice Babs), har r\u00e5kat g\u00e5 under radarn. Pettersson ackompanjeras av en s\u00e4ttning som f\u00e5r anses vara udda, givetvis i oklanderlig f\u00f6rening. Vissa l\u00e5tar sjungs p\u00e5 duo eller p\u00e5 egen hand av spelmannen som presenterar materialet. <\/p>\n\n\n\n

Omg\u00e5ende planteras insiktsfullt visornas k\u00e4rna. Bed\u00e5rande sommarvals <\/em>spetsas med utomordentligt stick, f\u00f6ljs upp av makal\u00f6st suggestiva, repetitiva takter. Linda och Bengan tar sig p\u00e5 ett f\u00f6rtjusande vis an ett nummer ur Swe-Danes repertoar. Tolkar ocks\u00e5 Taube p\u00e5 duo. Dragspelsvirtuosens fabul\u00f6sa teknik pr\u00e4glar komposition av Richard Galliano, i vilken entusiastisk publik njuter av tango i halsbrytande tempo. Linda kompletterar genom att nynna. Det \u00e4r lustfylld kammarjazz i sin prydno och s\u00e5ngerskans storhet r\u00f6r vid \u00e5h\u00f6rarnas hj\u00e4rtan. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lars Ericsson alternerar effektfullt mellan kontrabas och H\u00f6fner-bas, har en l\u00e4cker ton stundtals p\u00e5minnande om stilbildande geniet Jaco, n\u00e5got som m\u00e4rks specifikt i exempelvis Summertime<\/em>. Ett instrumentalt kr\u00f6n \u00e4r den vals i New Orleans-stuk som vi fick veta framf\u00f6rdes p\u00e5 Sven Tumbas begravning. Andra f\u00f6rtr\u00e4ffliga alster utan s\u00e5ng \u00e4r snabb l\u00e5t dedikerad till Sivuca och k\u00e4nda dragspelsl\u00e5ten i extranumret med walking-lir p\u00e5 bas. Den kvinnliga st\u00e4mman firar ljuva triumfer n\u00e4r Bye Bye Blackbird <\/em>kuggas i en naken interpretation av Blackbird <\/em>(McCartney).<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tar av \u00d6sten Warnerbring, Henry Mancini (Moon River)<\/em> och tungvrickande v\u00e4ndningar i Dean Martins signaturmelodi ska ocks\u00e5 framh\u00e5llas. Reagerar med ilningar av g\u00e5shud vid flera tillf\u00e4llen, bland annat i en duett som artar sig till en ”snyftare”, d\u00e4r kristallklar r\u00f6st kan liknas vid Crystal Gayle. En orsak till att kyrkokonserten \u00e4nd\u00e5 inte bed\u00f6ms som full\u00e4ndad, \u00e4r att Bengan Jansson, i f\u00f6r h\u00f6g utstr\u00e4ckning \u00e4gnar sig \u00e5t att sjunga. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sista kv\u00e4llskonserten skimrar i icke-v\u00e4sterl\u00e4ndskt tonspr\u00e5k i form av ANOUAR BRAHEM QUARTET. Den \u00e4r centrerad kring dess ledare fr\u00e5n Tunisien p\u00e5 orientalisk luta ben\u00e4mnd oud och som gett ut 13 album p\u00e5 ECM. Det f\u00f6r v\u00e5ra \u00f6ron ovana instrumentet inramas av tyske Klaus Gesing p\u00e5 basklarinett och sopransax, Khaled Yassine fr\u00e5n Libanon p\u00e5 tv\u00e5 varianter av handtrumma (darbouka) samt Bj\u00f6rn Meyer p\u00e5 sexstr\u00e4ngad elbas (som jag f\u00e5r en pratstund med under nattens jam). Gesing har medverkat p\u00e5 flera skivor med Norma Winstone och och Yassine har anlitats av Al Di Meola. Kvintettens s\u00f6ml\u00f6sa samspel resulterar inte i f\u00f6rutsp\u00e5tt frosseri i introverta aktioner, \u00e4ven om det r\u00f6r sig om st\u00e4mningar och sound snarare \u00e4n urskiljbara l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

Aningen klagande tonfall p\u00e5 basklarinett inleder, \u00f6vriga faller in i en maximalt dr\u00f6jande melodi. \u00c4r inte fr\u00e4mmande f\u00f6r hur den korthalsade lutan l\u00e5ter, d\u00e5 jag \u00e4r hyfsat f\u00f6rtrogen med Anders Hagbergs Melodic Melange. Utan att bli enformig om man lyssnar sk\u00e4rpt, \u00e4r soundet ECM-stuk n\u00e4r det \u00e4r som mest esoteriskt. F\u00f6rf\u00f6rs av vad som h\u00e4nder p\u00e5 scen, \u00e4ven om jag inte k\u00e4nner sug till Brahems skivproduktion. Musiken genomg\u00e5r oftast subtila f\u00f6rflyttningar, ibland i skepnad av omv\u00e4lvande f\u00f6r\u00e4ndringar. Instrumentalisternas intima samf\u00f6rst\u00e5nd och initiativtagarens kompositioner \u00e4r fundament. Stimuleras av Intrikata och mjukt sv\u00e4vande klanger, inte olikt Oregon. Omsorgsfullt kombineras bas – diskant och trance-liknande beat med ofr\u00e5nkomliga r\u00f6relser in\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tredje stycket visar sig vara en romantisk fulltr\u00e4ff i vilket huvudpersonen nynnar vagt melodin. Hajar till av ett sopransaxsolo det sl\u00e5r gnistor om, likas\u00e5 \u00f6ver att rytmsektionen angen\u00e4mt hetsar i glipor. Observerar att duktige Bj\u00f6rn Meyer \u00e4r i sitt esse, flow uppn\u00e5s. I slutfasen p\u00e5 en komposition \u00f6kas tempot drastiskt genom trummande h\u00e4nder, intensitet som avl\u00f6ses av tillbakalutad h\u00e5llning. Eggande dynamik! Extranumret tar publiken med storm. Noterar upprymd en stampa-takten-l\u00e5t med explicit beat.<\/p>\n\n\n\n

Uppenbart att skickliga musiker underordnar sig, v\u00e4ver fascinerande samman ett specifikt tonspr\u00e5k, h\u00e4rstammande fr\u00e5n MENA-regionen. Ska po\u00e4ngteras att ljudet \u00e4r fantastiskt, f\u00f6rstklassiga mikrofoner \u00e4r exakt utplacerade. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5\/8 2022 i Ystad F\u00f6rsta musikrelaterade aktivitet blir ett kort bes\u00f6k p\u00e5 Morten Caf\u00e9, innan det \u00e4r dags att trampa vidare till Ystad Saltsj\u00f6bad vars konserter samtliga \u00e4r uts\u00e5lda. Kvintetten PEOPLE IN ORBIT st\u00e5r p\u00e5 scen i den serie gratiskonserter som kallas Next Generation. Baserat p\u00e5 de fragment jag h\u00f6r kan konstateras att gruppen kommit […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-156062","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156062","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156062"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156062\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156206,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156062\/revisions\/156206"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156062"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156062"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156062"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}