{"id":156036,"date":"2022-08-16T03:01:44","date_gmt":"2022-08-16T01:01:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156036"},"modified":"2022-08-16T11:37:31","modified_gmt":"2022-08-16T09:37:31","slug":"wow-2022-rapport-fran-festival-som-satte-publikrekord","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156036","title":{"rendered":"WOW 2022 – Rapport fr\u00e5n festival som satte publikrekord"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Lyckobringande tr\u00e4ngsel i t\u00e4ltet – foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

11-13\/8 2022 i Slottsskogen, G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

En svettig, stimmig och ”\u00f6ronbed\u00f6vande” musikfestival \u00e4r till \u00e4nda. WOW slog i \u00e5r publikrekord med 50 000 unika bes\u00f6kare. Blev f\u00f6r min del sex fylliga recensioner. Arrang\u00f6ren Luger och bes\u00f6karna hade osannolik tur med v\u00e4dret, \u00e4ven om jag helst s\u00f6kte mig till skugga. De vindstilla kv\u00e4llarna i parken var en njutning. Andra \u00e5r har yttre f\u00f6rh\u00e5llanden ibland varit el\u00e4ndiga. <\/p>\n\n\n\n

Riktade in mig p\u00e5 en rej\u00e4l m\u00e5ltid varje dag p\u00e5 vip – omr\u00e5det. Dock, efter k\u00f6erna andra dagen och en h\u00f6gvolyms- dj, l\u00e4mnade jag festivalen i en paus f\u00f6r att sista dagen \u00e4ta gott p\u00e5 Taverna Averna. P\u00e5 grund av v\u00e4rk och krampk\u00e4nningar uppstod besv\u00e4r av att st\u00e5 upp l\u00e4nge. Hittade lyckligtvis b\u00e4nk att sitta p\u00e5 till tre av recenserade konserter. <\/p>\n\n\n\n

St\u00e4mningen var minst sagt positiv. H\u00f6rde fr\u00e5n en polis utanf\u00f6r tj\u00e4nsten att ordningsst\u00f6rningar inte f\u00f6rekommit, enligt honom. Efter l\u00e5nga och trista pandemiperioden m\u00e4rktes ett uppd\u00e4mt behov av gemensam gl\u00e4dje. Euforiskt omtumlande k\u00e4nsla r\u00e5dde. I t\u00e4ltet var responsen n\u00e5gra g\u00e5nger extrem, resulterade i \u00f6versvallande reaktioner som \u00f6vertr\u00e4ffade allt i den v\u00e4gen.. Organisationen fl\u00f6t exemplariskt. vi slapp miss\u00f6den och f\u00f6rseningar. Alla volont\u00e4rer och anlitade proffs ska ha stort tack f\u00f6r sina insatser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Nick Cave tillh\u00f6r kategorin det b\u00e4sta jag n\u00e5gonsin upplevt p\u00e5 WOW – foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kvalit\u00e9n p\u00e5 ljudet \u00e4r n\u00e5got man b\u00e4var f\u00f6r inf\u00f6r varje WOW. Tyv\u00e4rr alltf\u00f6r s\u00e4llan jag kunde harangera ansvariga i \u00e5r. Ofta var det besv\u00e4rande obalans, genom alldeles f\u00f6r mycket sk\u00e4rande. diskant. I denna upplaga kardinalfelet ist\u00e4llet f\u00f6r mullrande bas, n\u00e4r jag p\u00e5 h\u00e5ll tog del av konserter <\/p>\n\n\n\n

\u00c5rets line-up m\u00e5ste betraktas som t\u00e4mligen blek p\u00e5 pappret. Remarkabelt d\u00e5 att en disparat rekordpublik lockades, publik i alla \u00e5ldrar och olika kunskap, inte alls endast trendk\u00e4nsliga kompisg\u00e4ng. M\u00e5nga ser nog evenemanget som en happening, en folkfest i sig. Och p\u00e5 VIP-omr\u00e5det tr\u00e4ffade jag ungdomar i branschen mer intresserade av att festa \u00e4n att se p\u00e5 band, vilket jag kan finna m\u00e4rkligt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vandrade ett par varv p\u00e5 festivalytan f\u00f6r att insupa den v\u00e4nliga atmosf\u00e4ren. Passerade H\u00f6jden med sina podcasts i regi av Spotify, ravest\u00e4llet Dungen, uppbyggda utsk\u00e4nkningsst\u00e4llen, platserna f\u00f6r media och organisationer. Blev varken filmtittande eller Stay Out West. Hade planer p\u00e5 att bes\u00f6ka n\u00e5got st\u00e4lle sista natten. Gav upp n\u00e4r jag utanf\u00f6r Nef ins\u00e5g hur m\u00e5nga festivalbes\u00f6kare som ville in.<\/p>\n\n\n\n

Anteckningsblocket dignar av impulser, fr\u00e5n akter jag lyssnade p\u00e5 i olika utstr\u00e4ckning. Redovisar i korthet i kronologisk ordning. H\u00f6rde uppemot en halvtimme fram till slutet av vad som startade som ett sidoprojekt. Syftar p\u00e5 rosade trion BONNY LIGHT HORSEMAN. Tyckte om musiken, hur traditionella folks\u00e5nger kombinerades med poppig approach. Man f\u00f6rlitade sig lite ensidigt enbart p\u00e5 str\u00e4nginstrument. En skuffelse att ljudet var bedr\u00f6vligt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Amanda Bergman – foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rflyttar mig till mittpunkten. Stannar till en liten stund f\u00f6r att h\u00f6ra vad som f\u00f6rsigg\u00e5r p\u00e5 Azalea. D\u00e4r framf\u00f6rs reggae fr\u00e5n KOFFEE och hennes elvamanna-band. Habilt fr\u00e5n duktiga musiker, men inget som f\u00e4ster. Tillbaka till Linn\u00e9-t\u00e4ltet och BLACK COUNTRY, NEW ROAD. H\u00f6r sista 20 minuter av kvintetten, varav tv\u00e5 \u00e4r kvinnor. Stor variation p\u00e5 musiken, k\u00e4ndes lite ofokuserade. TALLEST MAN ON EARTH (Kristian Matsson) p\u00e5 gitarr har stor publik och f\u00f6red\u00f6mlig mix av akustiska och elektriska tong\u00e5ngar. L\u00e5tarna har definitivt substans. Han g\u00e4stas av bland andra Amanda Bergman och p\u00e5 trumpet Stefan Spors\u00e9n. Energisk framtoning n\u00e4r stora k\u00e4nslor exponeras.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6r sista halvtimmen av den psykedeliska rock AMASON \u00e4gnar sig \u00e5t frontade av briljanta Amanda Bergman. Ocks\u00e5 de har g\u00e4ster, vilket egentligen \u00e4r on\u00f6digt. Omv\u00e4xlande f\u00e4rgformationer p\u00e5 backdroppen. Hos dem existerar som bekant ett fantasifullt \u00f6verfl\u00f6d av klaviaturinstrument, vilka skapar grooviga, smarta l\u00e5tar. Far stundtals iv\u00e4g i dr\u00f6mska partier. Ger mersmak! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ser s\u00e5 gott som hela spelningen med ARAB STRAP, ett av f\u00e5 musikaliskt halvst\u00f6kiga indie-band p\u00e5 WOW. Inte lyssnat p\u00e5 dem ordentligt tidigare \u00e4ven om jag h\u00f6rt talas om den skotska gruppen, vars verksamhet l\u00e5g p\u00e5 is i sexton \u00e5r. Noterar en f\u00e4bless f\u00f6r distade gitarrm\u00f6nster, skitigt sound och noise, inte olikt My Bloody Valentine. L\u00e5ngsamt framv\u00e4llande ackord och deklamerande s\u00e5ng prioriteras. S\u00e5ngen sv\u00e4var oftast ovanp\u00e5 en atmosf\u00e4risk ljudmatta \u00e1 la ett mer extrovert Dinosaur Jr. Utm\u00e4rker sig ocks\u00e5 genom pl\u00f6tsliga stilbrott och dito outron, Och struktur \u00e4ndras ibland radikalt, till och med inuti l\u00e5tar. Inslagen av grovkornigt malande melodier med suggestiva beats pockar p\u00e5 ens uppm\u00e4rksamhet. De l\u00e5ngsamma str\u00e5ken \u00e4r en styrka hos en egensinnig grupp som l\u00e4mnar oss med ”g\u00f6tt” sv\u00e4ng. Ljud\u00e5tergivningen \u00e5terigen ett dystert \u00e4mne. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ven om jag f\u00f6rr\u00e4ttar ett par \u00e4renden under konserten med ANE BRUN, uppfattar jag n\u00e4stan allt hon och hennes liveband f\u00f6retar sig. Har tidigare h\u00f6rt flera konserter och recenserat fr\u00e5n Music & Arts. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt hur mycket tyngre och tuffare hon f\u00f6r\u00e4ndrat musiken senaste decenniet. Numera \u00e4r hon f\u00f6rtjust i elektroniska klanger. Registrerar att dubbla trumslagare anlitats samt fyra ytterligare \u00e4dla musiker – Johan Lindstr\u00f6m, Martin Hederos, Lovisa Samuelsson samt Felisia Westberg. Helt makal\u00f6st att norsk-svenskan har s\u00e5dan aura att upptagna celebriteter dras till henne. Blir mest nytt material j\u00e4mte n\u00e5gon gammal d\u00e4nga. Som en tjatig f\u00f6ljetong forts\u00e4tter trasslet med ljudet f\u00f6r oss som inte \u00e4r n\u00e4ra scen. Ane Bruns r\u00f6st framst\u00e4lls alldeles f\u00f6r g\u00e4llt och ibland mullrar basen. I tv\u00e5 avslutande l\u00e5tars udda taktarter, uppst\u00e5r angen\u00e4m \u00f6ppning genom fr\u00e4cka r\u00f6relser. Musikerna ges utrymme att pr\u00e4gla soundet. Martin Hederos och Johan Lindstr\u00f6m briljerar. Sp\u00e4nnande avslutning p\u00e5 en konsert jag hoppades mer p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

MWUANA kallar sig en lite kaxig rappare fr\u00e5n Stockholm som ocks\u00e5 beh\u00e4rskar att kombinera hip hop med r& b, ibland med med reggae-vibe. Mycket av vad han g\u00f6r fungerar idealiskt som klubbmusik. F\u00f6rfogar \u00f6ver fem musiker, tv\u00e5 p\u00e5 k\u00f6r och dansare. Som seden p\u00e5bjuder f\u00f6r genren har Mwuana sett till att \u00e5tskilliga g\u00e4ster delar scen, i bidrag d\u00e4r de toastar och dylikt. Ensam <\/em>\u00e4r en hit som st\u00e5tt sig, kryddas med v\u00e4stafrikanska rytmer. Gillar vad jag h\u00f6r under en stund. Att jag blir kvar l\u00e4ngre \u00e4n jag avsett, beror ocks\u00e5 p\u00e5 att ljudet \u00e4r tillfredsst\u00e4llande. Tar mig till Linn\u00e9 och f\u00f6rsjunker ett tag i ALDOUS HARDING<\/em>. Helt okej kvintett men ber\u00f6r inte n\u00e4mnv\u00e4rt. <\/p>\n\n\n\n

BRIGHT EYES lider av \u00f6verdrivet desperat tonfall och osk\u00f6n skrikig s\u00e5ng. H\u00f6rde endast b\u00f6rjan eftersom detta inte var min bag, \u00e5tminstone inte live. H\u00f6r b\u00f6ljande frenesi, mer kvidande indie \u00e4n nyanserad americana. Jag fick ingen kl\u00e4m p\u00e5 det r\u00f6jiga soundet. Och tyv\u00e4rr drabbades de av tekniska problem, glapp som fick s\u00e5ngaren att sv\u00e4ra friskt. I v\u00e4ntan p\u00e5 Th\u00e5str\u00f6m s\u00e5g jag slutet p\u00e5 showen med DAVE, hajpat stj\u00e4rnskott p\u00e5 den brittiska r & b -scenen. Inte alls o\u00e4vet men min koncentration var inte p\u00e5kopplad. H\u00e4r och under andra akter var det popul\u00e4rt med glittriga konfettibomber. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
K-bloggens medarbetare p\u00e5 WOW – skribenten och fotografen Hallberg\/ Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Under tre intensiva dygn tillsammans med en myllrande m\u00e4nniskomassa m\u00f6ter man en handfull v\u00e4nner och nya bekantskaper. M\u00f6tte varken PO Tidholm (DN), komikern Per Andersson eller Emil Jensen (g\u00e4st p\u00e5 mitt 50-\u00e5rs kalas, S\u00e5g dem d\u00e4remot p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll. Utbytte naturligtvis lite \u00e5sikter med kollegor i presscentret. L\u00e4rde k\u00e4nna en ljudtekniker p\u00e5 SR i pensions\u00e5ldern som liksom undertecknad beh\u00f6vde vila \u00f6ronen emellan\u00e5t. Mest stimulerande stund bortom musiken intr\u00e4ffade d\u00e5 Jan Gradvall i samspr\u00e5k med Marcus Larsson (AB) v\u00e4nder sig till mig och fr\u00e5gar om vi k\u00e4nner varandra. Nu checkar jag ut \u00e4ven i skrivandet fr\u00e5n en minst sagt h\u00e4ndelserik folkfest. Topp 5: 1. Nick Cave & The Bad Seeds 2. Tame Impala 3. Herbie Hancock 4. Daniela Rathana 5 Th\u00e5str\u00f6m. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

11-13\/8 2022 i Slottsskogen, G\u00f6teborg En svettig, stimmig och ”\u00f6ronbed\u00f6vande” musikfestival \u00e4r till \u00e4nda. WOW slog i \u00e5r publikrekord med 50 000 unika bes\u00f6kare. Blev f\u00f6r min del sex fylliga recensioner. Arrang\u00f6ren Luger och bes\u00f6karna hade osannolik tur med v\u00e4dret, \u00e4ven om jag helst s\u00f6kte mig till skugga. De vindstilla kv\u00e4llarna i parken var en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44,7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-156036","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-chadie","7":"category-musik","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156036","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156036"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156036\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156061,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156036\/revisions\/156061"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156036"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156036"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156036"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}