{"id":156007,"date":"2022-08-15T03:02:02","date_gmt":"2022-08-15T01:02:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156007"},"modified":"2022-08-15T11:49:49","modified_gmt":"2022-08-15T09:49:49","slug":"wow-2022-komplexa-toner-interfolieras-med-grooviga-hits-herbie-hancock","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=156007","title":{"rendered":"WOW 2022\/ Komplexa toner interfolieras med grooviga hits – Herbie Hancock"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
fotograf (om inte annat anges) Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

13\/8 2022 – Flamingo<\/p>\n\n\n\n

82-\u00e5rige Herbie Hancock \u00e4r obestridligen en legendar, n\u00e5gon som ur en musikalisk aspekt kan f\u00f6reta sig precis vad som helst, d\u00e5 inget \u00e5terst\u00e5r att bevisa. Konn\u00e4ss\u00f6rer av jazz och electronica \u00e4lskar honom lika mycket oavsett. Misst\u00e4nker n\u00e4stan att man ville inviga publiken i kr\u00e5ngligt tonspr\u00e5k f\u00f6r att skilja ut sig fr\u00e5n \u00f6vriga utbudet, visa p\u00e5 gl\u00e4djen i att improvisera. Det \u00e4r \u00e5tminstone delvis kontentan av mina tudelade k\u00e4nslor, efter en i sent skede extrainsatt konsert p\u00e5 WOW. Jag som huvudsakligen recenserar jazz borde blivit salig, av att den of\u00f6rsk\u00e4mt pigge Hancock mellanlandade p\u00e5 trendig festival med annan profil. F\u00f6rvisso en ynnest att f\u00e5 se en lyskraftig stj\u00e4rna leverera med yngre f\u00f6rm\u00e5gor.<\/p>\n\n\n\n

Talangfull rekryterades pianisten till Miles Davis fr\u00e5n Donald Byrds grupp. Och resten \u00e4r historia. Jag har n\u00e5gra skivor med fusionfunkiga Headhunters, n\u00e5gra fr\u00e5n electro-beat eran p\u00e5 80-talet samt str\u00e5lande dubbel-albumet V.S.O.P som \u00e4r producerat live med olika s\u00e4ttningar. Sedan tiden efter Miles har Hancock praktiserat ett sp\u00e4nnande utforskande av klanger, beats och harmonik. F\u00f6r 34 \u00e5r sedan s\u00e5g jag den genre\u00f6verskridande komposit\u00f6ren spela med svenska musiker, i ett projekt som utgick fr\u00e5n trumslagaren Peter Johannesson ( fyra turn\u00e9er gjordes plus skiva) p\u00e5 K\u00e5ren i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

Hancock med band befinner sig f\u00f6r n\u00e4rvarande mitt i p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9. F\u00f6rgrundsfiguren p\u00e5 specialbest\u00e4lld flygel, keyboard (clavinet?) och keytar omger sig med elbasisten James Genus, trumslagaren Justin Tyson samt gitarristen Lionel Louekie (sist n\u00e4mnde bes\u00f6kte G\u00f6teborg 2018 med Chris Potter\/ Dave Holland Quart). Tyv\u00e4rr g\u00e5r vi miste om trumpetaren Terence Blanchard som medverkade p\u00e5 spelningen p\u00e5 Jazzfestivalen i K\u00f6penhamn som n\u00e5gra v\u00e4nner var p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Martin Olsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den banbrytande musikern verkar vilja skaka om och utmana. Drar ig\u00e5ng med Overtune<\/em> som beskrivs som lite underlig. Sf\u00e4riskt intro \u00f6verg\u00e5r medelst wha wha-pedal till intrikat glidande fusion. Liouekie med sin arsenal av pedaler och effekter lanserar extensivt solo. Musiken har inledningsvis diffus skepnad, \u00e4r jazzigt l\u00f6st sammanfogad. Ljudet \u00e4r olyckligtvis t\u00e4mligen h\u00e5rt och torrt. Trumslagaren kan f\u00f6rst\u00e5s hantverket, men spelar ofta stelt, utan nyanser. <\/p>\n\n\n\n

Noterar ovanligt h\u00f6g f\u00f6rekomst av dissonanser, rent av avantgardistiska inslag. Inser att jag var naiv d\u00e5 jag hoppades p\u00e5 fler doser bebop. I Actual Proof <\/em>fr\u00e5n Headhunters-eran m\u00e4rks komplicerade ackordf\u00f6ljder \u00e5tf\u00f6ljda av efterl\u00e4ngtade \u00f6ppningar. Fr\u00e5n nynnande gitarrist emanerar extrema kluster av tonbildningar vilka jag k\u00e4mpar med att omfamna. Givetvis f\u00e5r \u00e4ven oklanderlig elbasist sina minuter i rampljuset med elaborerat inpass i l\u00e5g hastighet. Det praktiseras ekvilibristik de luxe. V\u00e4lbeh\u00f6vlig nedvarvning sker via titell\u00e5ten fr\u00e5n Sunlight (1978). Hancock sjunger len mjuksoul, i en variant av vocoder. Refr\u00e4ngen lyder ”Can\u00b4t You See You Make Me Happy?” Sval souldoftande anstrykning i stilla mak genererar v\u00e4lbefinnande. Och flinka fingrar \u00f6ver flygelns tangenter sprider lustk\u00e4nslor. Synd bara att dessa sekvenser \u00e4r s\u00e5 kortlivade. H\u00e4r antyds Hancocks genialitet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
f<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Angen\u00e4mt att en av de mest ikoniska melodierna inkluderats i programmet. Syftar p\u00e5 Watermelon Man <\/em>(1962) med sitt l\u00e4ckert h\u00e4ngande tema, vilket blivit en omtyckt standard och s\u00e5ledes f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r tolkningar och sampling. Ocks\u00e5 kul att kunna identifiera fragment av Chameleon <\/em>med sin funkigt sugande bottenplatta. Annars \u00e4r konserten \u00f6verlag som framg\u00e5tt, att betrakta som motsatsen till publikfrieri. Visserligen uppfriskande n\u00e4r celebre g\u00e4sten st\u00e4ller sig upp, tar p\u00e5 sig sin otympliga keytar.<\/p>\n\n\n\n

Den st\u00f6rsta kommersiella framg\u00e5ngen n\u00e5ddes ju med Rock It<\/em>. Hittens fr\u00e4ckt pumpande, spejsiga beat g\u00f6r succ\u00e9 som extranummer. F\u00f6rflyttar mig d\u00e5 n\u00e4rmare scen f\u00f6r att f\u00e5ngas av den exalterade st\u00e4mningen, n\u00e4r the man himself uppbackad av sina skickliga musiker, hoppandes tar ut den omissk\u00e4nnliga slingan p\u00e5 sitt instrument. Trots flera gl\u00e4djande inslag under en konsert p\u00e5 cirka 65 minuter, har jag v\u00e5gat v\u00e4dra en halv besvikelse (f\u00f6ljaktligen en 4:a med tvekan), medveten om att somliga bed\u00f6mare anser tv\u00e4rtemot att det var fantastiskt. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

4 13\/8 2022 – Flamingo 82-\u00e5rige Herbie Hancock \u00e4r obestridligen en legendar, n\u00e5gon som ur en musikalisk aspekt kan f\u00f6reta sig precis vad som helst, d\u00e5 inget \u00e5terst\u00e5r att bevisa. Konn\u00e4ss\u00f6rer av jazz och electronica \u00e4lskar honom lika mycket oavsett. Misst\u00e4nker n\u00e4stan att man ville inviga publiken i kr\u00e5ngligt tonspr\u00e5k f\u00f6r att skilja ut sig […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-156007","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156007","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=156007"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156007\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156024,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/156007\/revisions\/156024"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=156007"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=156007"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=156007"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}