{"id":155992,"date":"2022-08-14T22:47:58","date_gmt":"2022-08-14T20:47:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155992"},"modified":"2022-08-17T11:07:00","modified_gmt":"2022-08-17T09:07:00","slug":"wow-2022-nick-cave-the-bad-seeds-enastaende-narvaro-skonhet-och-ra-extas-i-lysande-latar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155992","title":{"rendered":"WOW 2022\/ Nick Cave & The Bad Seeds – Enast\u00e5ende n\u00e4rvaro, sk\u00f6nhet och r\u00e5 extas i lysande l\u00e5tar."},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

12\/8 2022 – Flamingo<\/p>\n\n\n\n

Nick Cave var fixstj\u00e4rnan som annonserades inf\u00f6r pandemins sedermera inst\u00e4llda festival\u00e5rg\u00e5ngar, Vilken total lycka d\u00e5 att Cave och hans i begynnelsen ganska enformigt aggressiva Bad Seeds, g\u00f6r en fantastisk expos\u00e9 \u00f6ver karri\u00e4ren under tv\u00e5 timmar. Efter r\u00e5a soundet p\u00e5 debuten 1984 har cirka sexton plattor sl\u00e4ppts. Tror inte att n\u00e5got sp\u00e5r fr\u00e5n min favorit Murder Ballads <\/em>f\u00f6rekom i Slottsskogen. <\/p>\n\n\n\n

Faktiskt inte lyssnat s\u00e5 mycket p\u00e5 den i Brighton bosatta australiensarens skivor, som man skulle kunna f\u00f6rledas att tro. Har n\u00e5gon enstaka cd, en del inspelat p\u00e5 band, sett dokument\u00e4r och laddade upp genom tributen The Good Songs <\/em>(MOJO). M\u00f6jligen f\u00f6rh\u00e5ller det sig s\u00e5 att den predikande nerven har en s\u00e5dan hypnotisk aura kring sig, att jag endast ibland \u00e4r mottaglig<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n perfekt plats i en kombination av sittande och st\u00e5ende sk\u00e4lvde emellertid kroppen av r\u00f6relse minst ett tiotal g\u00e5nger. Och aldrig var det ointressant, endast en marginell dipp i exempelvis The<\/em> Mersey Seat.<\/em>. Att intensiteten sj\u00f6nk n\u00e5gra g\u00e5nger var klokt, tillf\u00e4llen som uppstod fr\u00e5n en svindlande konstn\u00e4rlig niv\u00e5. I kort konversation med Marcus Larsson (AB) framgick att vi var \u00f6verens om att det var en s\u00e4llsynt upplevelse, f\u00f6rmodligen magi nog f\u00f6r att ha med sig resten av livet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Enda person kringvandrande frontmannen, inriktad p\u00e5 kontakt med individer n\u00e4rmast scen, adresserar \u00e4r f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande multiinstrumentalisten och samarbetspartnern Warren Ellis, vars spel p\u00e5 violin \u00e4r ett s\u00e4rskilt k\u00e4nnetecken. Samtliga i ett s\u00e4rdeles tajt och expressivt Bad Seeds (sk\u00e4mtsamt kallade Worst Seed av Cave efter fullbordat faktum) f\u00f6rtj\u00e4nar att omn\u00e4mnas. Uppbackande k\u00f6r som f\u00f6rflyttar sig l\u00e4ngst fram vid ett par tillf\u00e4llen best\u00e5r av Janet Ramus, T Jae Cole och Subrina McCalla. Bandets \u00f6vriga medlemmar live heter Thomas Wydler, Martun P Casey, George Vjestica, Carly Paradis (enda kvinna som spelat i Bad Seeds?) samt Larry Mullins. De ser till att arrangemangen \u00e4r superba, \u00e4gnar sig med enorm emfas \u00e5t experimenterande art-rock, sprungen ur skramligt primitiv punktradition. Kan inte nog understrykas att melodierna \u00e4r otroligt slagkraftiga, har h\u00e4pnadsv\u00e4ckande substans.<\/p>\n\n\n\n

Teatraliske Cave (ocks\u00e5 bakgrund som poet och sk\u00e5despelare) demonstrerar o\u00f6vertr\u00e4ffad karisma genom sitt ber\u00f6mda, betvingande patos. Den omtalade vokala f\u00f6rm\u00e5gan \u00e4r intakt (f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag ser Cave). Intrycket av att vara med om en m\u00e4ssa f\u00f6rr\u00e4ttad av en man som ibland ges prefixet predikant, infinner sig d\u00e5 och d\u00e5. Men inte i lika p\u00e5taglig utstr\u00e4ckning som n\u00e4r jag tog del av samma turn\u00e9s bes\u00f6k i Lyon (finns p\u00e5 Youtube). Kan flika in att f\u00f6red\u00f6mlig f\u00e4rgs\u00e4ttning av den stora scenen ger ett merv\u00e4rde. Sj\u00e4lvklart f\u00f6rekommer snygg lasershow.<\/p>\n\n\n\n

Blir en stenh\u00e5rd rivstart med slamriga, snabba Get Ready For Love. <\/em>\u00c4kta rock\u00b4n roll gnista! Genomtr\u00e4ngande There She Goes My Beautiful World <\/em>avl\u00f6ser. Vad som \u00e5stadkoms motsvarar Duplantis s\u00e4rklassiga niv\u00e5. Vilken annan akt inom rockmusik med konstn\u00e4rliga pretentioner kan i l\u00e4ngden m\u00e4ta sig med Nick Cave & The Bad Seeds live? Ryser av fantastiska l\u00e5tar, kontraster, h\u00e4ngivenheten och makal\u00f6s dynamik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Arret p\u00e5 From Her To Eternity <\/em>\u00e4r som en k\u00e4nslom\u00e4ssig berg- och dalbana. Och det exekveras med kompromissl\u00f6s satsning. Perfekt som en motvikt till huvudf\u00e5ran av bokningar. Exceptionell inlevelse bidrar till publikens h\u00e4nryckning. Och vad som i somligas \u00f6ron nog kan te sig f\u00f6r mycket, k\u00e4nns konsekvent meningsfullt. Enligt min analys bildas en fusion av det primitiva och raffinerade. F\u00f6rsta delen kan inte betecknas som n\u00e5got annat \u00e4n vilt ursinne, extatiskt laddad med osannolikt bra l\u00e5tar som utg\u00e5ngspunkt.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Cave f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e4tter sig vid pianot i hj\u00e4rtsk\u00e4rande balladen O Children <\/em>g\u00e5r k\u00f6ren i svarom\u00e5l. Toner fr\u00e5n vibrafon och viola utkristalliseras. Och rytmsektionen \u00e4r lyh\u00f6rt f\u00f6ljsamma. T\u00e4nker att mycket av Cave\u00b4s f\u00f6rtvivlan f\u00e5r estetiskt utlopp genom \u00f6vertygande bevekande tonfall inte bara i stillsamma, akustiska avdelningar. Vi f\u00e5r titlar p\u00e5 flertalet l\u00e5tar, vilka n\u00e5gra g\u00e5nger s\u00e4tts i en kontext. En komposition till\u00e4gnas Salman Rushdie.<\/p>\n\n\n\n

I m\u00e4sterverket Jubilee Street <\/em> stegras riffande densitet successivt, fabul\u00f6sa pendelr\u00f6relser lyfter musiken. Bright Horses <\/em>framf\u00f6rs effektfullt utan bas. Crescendon och nedstigande i sv\u00e4rta formar ett slags signum f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen. Tupelo <\/em>och Red Right Hand <\/em>(scenen draperas givetvis i m\u00f6rkr\u00f6d nyans) \u00e4r andra absoluta h\u00f6jdare. Skapas ett tillst\u00e5nd som p\u00e5minner om utdrivning, en f\u00f6rl\u00f6sande rit. Hisnande rytmik och maximal output. Identifierar till och med fragment av intrikat afro-beat. I de mest kreativa, knixiga sekvenserna uppst\u00e5r paralleller till f\u00f6rslagsvis Kurt Weil och Tom Waits.<\/p>\n\n\n\n

Ibland f\u00e4ster jag mig vid fullskaliga attacken, ibland vid vaggande r\u00f6relser. Ett vinnande koncept \u00e4r det imponerande bandets repetitivt rullande sound. Innan det g\u00f6rs sorti f\u00f6rsta g\u00e5ngen speedas tempot upp. St\u00e4mningen piskas upp genom fr\u00e4cka figurer p\u00e5 gitarr i sl\u00e4pig blues, parad med reciterande r\u00f6st i singeln Higgs Boson Blues<\/em>. Tillst\u00e5ndet Bibeh\u00e5lls i lika energiska City Of Refuge<\/em>. L\u00e5tskrivaren fyller i melodin p\u00e5 munspel. N\u00e4r man \u00e5terv\u00e4nder framf\u00f6rs ett knippe uts\u00f6kta alster. F\u00f6rst sorgsna Into My Arms <\/em>p\u00e5 piano med religi\u00f6s anstrykning. Cave f\u00f6renas d\u00e4refter med sitt suver\u00e4na liveband och sin k\u00f6r i Vortex <\/em>j\u00e4mte betagande elegin Ghosteen Speaks <\/em>(dedikerad till Viola). <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5 12\/8 2022 – Flamingo Nick Cave var fixstj\u00e4rnan som annonserades inf\u00f6r pandemins sedermera inst\u00e4llda festival\u00e5rg\u00e5ngar, Vilken total lycka d\u00e5 att Cave och hans i begynnelsen ganska enformigt aggressiva Bad Seeds, g\u00f6r en fantastisk expos\u00e9 \u00f6ver karri\u00e4ren under tv\u00e5 timmar. Efter r\u00e5a soundet p\u00e5 debuten 1984 har cirka sexton plattor sl\u00e4ppts. Tror inte att n\u00e5got […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-155992","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155992","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=155992"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155992\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156103,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155992\/revisions\/156103"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=155992"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=155992"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=155992"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}