{"id":155486,"date":"2022-08-09T01:56:04","date_gmt":"2022-08-08T23:56:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155486"},"modified":"2022-08-09T12:14:25","modified_gmt":"2022-08-09T10:14:25","slug":"ystad-sweden-jazzfestival-bubbla-av-spannande-musik-vackte-extatiskt-gensvar-dag-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155486","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazzfestival &#8211; Bubbla av sp\u00e4nnande musik genererar publikens ovationer \/dag 1"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_JazzparadenGunhildCarlingBand___FotoAnnaRylander-3-2048x1366-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155487\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_JazzparadenGunhildCarlingBand___FotoAnnaRylander-3-2048x1366-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_JazzparadenGunhildCarlingBand___FotoAnnaRylander-3-2048x1366-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Jazzparaden med Gunhild Carling Band &#8211; foto Anna Rylander                       <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>3-6\/8 2022 i Ystad med omnejd<\/p>\n\n\n\n<p>Arrangeras av f\u00f6reningen Ystad Jazz i samarbete med Musik i Syd (m\u00f6jligg\u00f6rs ocks\u00e5 av sponsorer)<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Genom konstn\u00e4rlige ledaren Jan Lundgrens f\u00f6rsorg hade man i sedvanlig ordning komponerat ett stilm\u00e4ssigt h\u00f6gst varierat program, av genomg\u00e5ende synnerligen h\u00f6g standard. Hela 90 % bel\u00e4ggning uppn\u00e5ddes och d\u00e4rtill skapades sensationell st\u00e4mning hos taggad publik, vilket m\u00e5ste ha berott p\u00e5 befrielsen \u00f6ver att f\u00f6rhoppningsvis vara igenom pandemins konsekvenser. V\u00e4dret var omv\u00e4xlande men satte inga k\u00e4ppar i hjulet f\u00f6r arrang\u00f6rer. Ofattbart nog inga f\u00f6rseningar eller sena \u00e5terbud p\u00e5 en minst sagt ambiti\u00f6s festival med familj\u00e4r pr\u00e4gel och  v\u00e4nliga volont\u00e4rer. P\u00e5 grund av praktiska orsaker tvingades arrang\u00f6rerna tidigarel\u00e4gga konserten med Stacy Kent, vilket sn\u00f6pligt nog innebar att den missades f\u00f6r min del. Ljudet var oftast ypperligt, flera g\u00e5nger makal\u00f6st bra. Ska noteras att P2 (Jazzradion) var p\u00e5 plats,  elva konserter spelades in plus lives\u00e4ndning sista kv\u00e4llen. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Jazzparaden_publik__FotoAnnaRylander-7-2048x1366-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155490\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Jazzparaden_publik__FotoAnnaRylander-7-2048x1366-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Jazzparaden_publik__FotoAnnaRylander-7-2048x1366-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Stor uppslutning under Jazzparaden  &#8211; foto Anna Rylander              <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Saxofonisten, komposit\u00f6ren och chefsdirigenten Bob Mintzer var honom ovetandes utsedd till hedersg\u00e4st. I egenskap av talesperson f\u00f6r Yellowjackets  \u00e4ntrade han scen p\u00e5 stadens anrika teater som sista akt. Osannolikt vitale  Ronnie Gardiner hylades med konsert  och  titeln hedersambassad\u00f6r, varf\u00f6r det k\u00e4ndes stort att f\u00e5 en pratstund om fr\u00e4mst hans instiftade pris till talangfulla jazztrummisar. Traditionsenligt utses tv\u00e5 Jazzambassad\u00f6rer. Denna g\u00e5ng best\u00e4mdes att titeln skulle tilldelas inga mindre \u00e4n Lill Lindfors och Anders Andersson. B\u00e5da hade m\u00f6jlighet att komma. Publiken appl\u00e5derade kraftigt upptagna Lindfors n\u00e4rvaro. M\u00e5nga av oss blev starstruck trots  n\u00e4stan-umg\u00e4nget med stora jazzstj\u00e4rnor.  Med  den tidigare landslagsspelaren och nuvarande expertkommentatorn utbyttes \u00e5tskilliga tankar om nyss h\u00f6rda konserter efter att jag presenterat mig p\u00e5 VIP-sammankomst. Han visar sig I likhet med fjol\u00e5rsambassad\u00f6r Susanna Alakoski vara en ytterst h\u00e4ngiven lyssnare. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Jam5aug_04_foto-HarriPaavolainen.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155494\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Jam5aug_04_foto-HarriPaavolainen.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Jam5aug_04_foto-HarriPaavolainen-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Husbandet som spelade f\u00f6re jamsession tog vid 5\/8  &#8211; foto Harri Paavolainen                      <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Pop art-naivisten Jennifer Saxell hade gjort \u00e5rets fina konstverk, vilket sk\u00e4nktes festivalen och anv\u00e4ndes som omslagsbild. Rekordsumma inbringades p\u00e5 auktionen.. Carling Family gick i t\u00e4ten f\u00f6r den gl\u00e4djestinna parad som drar ig\u00e5ng YSJF, en succ\u00e9fylld aktivitet fick jag h\u00f6ra efter\u00e5t (var d\u00e5 p\u00e5 resande fot). Till ritualerna h\u00f6r ocks\u00e5 att extraordin\u00e4r musiker av bl\u00e5sinstrument ikl\u00e4r sig rollen som tillf\u00e4llig Tornv\u00e4ktare, en syssla som sk\u00f6ttes med innovativ bravur av  of\u00f6rliknelige Ale M\u00f6ller.  Vidare spelades under dessa sp\u00e4ckade dygn livemusik av jazzig karakt\u00e4r, p\u00e5 \u00e4ldreboenden, f\u00f6r barn, till  nyfikna flan\u00f6rer av  altsaxofonisten  Nicole Joh\u00e4nntgen samt f\u00f6r jam-sugna sena timmar p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad ( v\u00e4lbes\u00f6kta och givande evenemang kan intygas). Som cykelburen skribent hanns samtliga huvudakter med att bevakas, bortsett fr\u00e5n ett par intressanta satelitkonserter i L\u00f6derup.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Tornva\u0308ktaren_01_foto-HarriPaavolainen.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155497\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Tornva\u0308ktaren_01_foto-HarriPaavolainen.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Tornva\u0308ktaren_01_foto-HarriPaavolainen-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Ordinarie tornv\u00e4ktare Roland Borg och till h\u00f6ger Ale M\u00f6ller &#8211; foto Harri Paavolainen                                           <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>  ALE M\u00d6LLER och hans best\u00e4llningsverk XENO MANIA (ungef\u00e4rlig betydelse: &#8221;gl\u00e4djen \u00f6ver det ok\u00e4nda&#8221;) har jag tidigare recenserat b\u00e5de live och p\u00e5 skiva. Bandet p\u00e5 inalles nio personer kreerar p\u00e5  Ystad Saltsj\u00f6bad som kunde f\u00f6rutses, en oupph\u00f6rligt gnistrande och sprakande hybrid av folkmusik och jazz, baserad p\u00e5  beats, hisnande solon och omtumlande  \u00f6verg\u00e5ngar. Halvsekelsjubilerande  multiinstrumentalist har slipat sitt mellansnack till full\u00e4ndning. Ber\u00e4ttar att hans kompositioner utg\u00e5r fr\u00e5n fyra hj\u00e4ltar &#8211; med hemvist i Dalarna, grekisk by, Bengalen samt i n\u00e4rheten av Dakar &#8211; vars p\u00e5verkan varit omfattande f\u00f6r den fryntlige sk\u00e5ningen. Lustigt nog \u00e4r inte avdelningarna strikt uppdelade, ist\u00e4llet sker raffinerade sammanfl\u00e4tningar. Denna liveupplaga \u00e4r till sju niondelar identisk med s\u00e4ttningen p\u00e5 skivan. I bl\u00e5ssektionen \u00e5terfinns Jonas Knutsson, Karin Hammar samt nytillskottet p\u00e5 klarinett Anna Malmstr\u00f6m. Rytmsektionen utg\u00f6rs av Felisia Westberg (alternerar mellan el- och kontrabas), Robin Cochrane p\u00e5 trummor och ballafon samt Liliana Zavala st\u00e5ende bakom sin slagverksarsenal. Johan Graden spelar keyboard medan Erik Rydvall trakterar nyckelharpa. Angivna musiker f\u00f6rekommer i en uppsj\u00f6 av storartade sammanhang och merparten driver egna band.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF-2022-Ale-Mo\u0308ller-Foto-Markus-Fa\u0308gersten-4-scaled-2048x1365-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155500\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF-2022-Ale-Mo\u0308ller-Foto-Markus-Fa\u0308gersten-4-scaled-2048x1365-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF-2022-Ale-Mo\u0308ller-Foto-Markus-Fa\u0308gersten-4-scaled-2048x1365-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Markus F\u00e4gersten                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>M\u00f6ller anf\u00f6r p\u00e5 ett antal str\u00e4ng-  bl\u00e5sinstrument och dragspel. Noterar att akustiska instrument gifter sig med elf\u00f6rst\u00e4rkta rytmer. Svindlande kontraster framst\u00e4lls utan att det alls blir tillkr\u00e5nglat.  Psykedeliskt afro-beat kan \u00f6verg\u00e5 i underbart vacker melodi. Fr\u00f6jdas \u00e5t alla k\u00e4nslor som kommer i i svang genom v\u00e4xlingar mellan dur och moll och ett oemotst\u00e5ndligt, smittsamt sound. I en sekvens uts\u00e4tts publiken till och med f\u00f6r halvt hysterisk kakafoni. I en dansant avdelning har den urstyva rytmsektionen fest, publiken h\u00e4nger p\u00e5. Medlemmarna p\u00e5 Xeno Mania \u00e4r fenomenalt sammansvetsade och avv\u00e4gningen mellan solon, dialoger och ensemblespel fungerar perfekt. I busigt kr\u00e4ngande final uppst\u00e5r crescendon av  ystert megasv\u00e4ng. Begr\u00e4nsat utrymme medger inte redovisning om vem som g\u00f6r vad under spelningen, vill \u00e4nd\u00e5 flika in att M\u00f6llers fl\u00f6jtsolo till \u00e5minnelse av Tarak Das Baul framkallar g\u00e5shud.  Genomg\u00e5ende suggestivt tillika konstant dynamiskt, ofta garnerat med explicit sk\u00f6nhet; varf\u00f6r det kan p\u00e5st\u00e5s att M\u00f6ller och hans personal trollbinder. Man l\u00e4gger ribban extremt h\u00f6gt f\u00f6r YSJF. M\u00e5ste framh\u00e5llas att resonansen i lokalen var enast\u00e5ende. (str\u00e5lande ljudtekniker). <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"432\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_EllenAndersson_08_foto-HarriPaavolainen-1536x1022-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155501\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_EllenAndersson_08_foto-HarriPaavolainen-1536x1022-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_EllenAndersson_08_foto-HarriPaavolainen-1536x1022-1-300x199.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Harri Paavolainen                                            <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>ELLEN ANDERSSON QUINTET nappade p\u00e5 att med en veckas varsel agera ers\u00e4ttare, fylla luckan i programmet. Ser dem f\u00f6r fj\u00e4rde g\u00e5ngen fast f\u00f6rsta g\u00e5ngen med pianist. Recenserade lovordandes senaste skivan f\u00f6r Jazz\/ OJ och debuten chockade ju Jazz-Sverige genom att bel\u00f6nas med Gyllene Skivan. Vokalisten sjunger i princip enbart standards med en r\u00f6kigt besl\u00f6jad, flickaktig r\u00f6st hon \u00e4r t\u00e4mligen ensam om i landet. Omger sig med radarpartnern Anton Forsberg p\u00e5 gitarr, Heine Hansen fr\u00e5n Danmark vid flygeln, den av m\u00e5nga anlitade Niklas Fernqvist p\u00e5 bas samt lika efterfr\u00e5gade Johan L\u00f6fcrantz Ramsay som inspirerad rytml\u00e4ggare. Med ett par undantag framf\u00f6rs hela materialet fr\u00e5n <em>You Should Have Told Me<\/em>. M\u00e4rker  skillnad gentemot Ellens ursprungliga sammanv\u00e4vda grupp. Framf\u00f6r allt pr\u00e4glar, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande,  framfusigt p\u00e5drivande publikfriaren bakom trumsetet genom infall av delvis omotiverade kaskader. Och basisten vars instrument initialt var n\u00e5got f\u00f6r h\u00f6gt mixat, ges solistutrymme i bland annat tredje l\u00e5ten. \u00c4r dessutom ende ackompanjat\u00f6r i <em>Honeysuckle Rose <\/em>med eminent walking-parti.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"432\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_EllenAndersson_07_foto-HarriPaavolainen-1536x1021-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155509\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_EllenAndersson_07_foto-HarriPaavolainen-1536x1021-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_EllenAndersson_07_foto-HarriPaavolainen-1536x1021-1-300x199.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Harri Paavolainen                                                  <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Tar ett tag f\u00f6r den f\u00f6rn\u00e4mlige gitarristen Anton Forsberg att komma in i handlingen, den \u00f6dmjuke man ansvarig f\u00f6r utformningen av uts\u00f6kta arr. <em>Once Upon A Summertime<\/em> (Legrand\/ Barclay) med sin magnifika klang och helt bed\u00e5rande <em>The Thrill Is Gone <\/em>tillh\u00f6r tv\u00e5 av de mest sofistikerade. Temat i sist n\u00e4mnda standard tar \u00e5h\u00f6rarna i besittning. Finns fler lysande exempel. Pianisten har tydligen haft fler engagemang i kvintetten,  flyter s\u00f6ml\u00f6st in i denna kontext. Levererar granna och uttrycksfulla ackord, inte minst i stick. Det ges sedvanligt gener\u00f6st utrymme \u00e5t instrumentalt ifyllande. I en l\u00e5t organiseras ett  kantigt beat initierat av Ramsay L\u00f6fcrantz och Forsberg, vilket g\u00f6r en upprymd.  L\u00e5ter \u00f6verlag b\u00e5de lekfullt och  seri\u00f6st, d\u00e4rtill tajt n\u00e4r det efterstr\u00e4vas.  Snillrikt smidig gitarrist leder \u00f6vriga i karismatisk slinga. I extranumret plockas effektfullt reverb fram som en stillsam vals och i <em>Blackbird <\/em>demonstreras \u00e4nnu en g\u00e5ng vilken n\u00e4sa han har f\u00f6r undersk\u00f6na arr. I &#8221;livsfarliga&#8221;  P\u00e5 <em>Gloomy Sunday<\/em> b\u00e4rs melodin fram av pianist och s\u00e5ngens h\u00f6ga toner. Klok avv\u00e4gning mellan fartfyllda alster och romantiskt sl\u00e4piga l\u00e5tar. Mycket gedigen och v\u00e4lformulerad tildragelse!    <\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Giuliani-Biondini_03_foto-HarriPaavolainen-scaled-2048x1363-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155525\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Giuliani-Biondini_03_foto-HarriPaavolainen-scaled-2048x1363-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/08\/YSJF2022_Giuliani-Biondini_03_foto-HarriPaavolainen-scaled-2048x1363-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Harri Paavolainen                                          <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>&#8221;CINEMA ITALIA&#8221; hette ett projekt av ROSAI GIULIANI &amp; LUCIANO BIONDINI d\u00f6pt efter album de medverkar p\u00e5. Duons tolkningar av mer eller mindre ber\u00f6mda soundtrack \u00e4ger rum  fram till tio minuter efter midnatt i Klosterkyrkan. H\u00e4r finns en torr efterklang som borde gagna altsaxofonist Giuliani med ett tjugotal skivor i bagaget och partnern ackordeonist Biondini. Den senare bes\u00f6kte YSJF 2018 och har i egenskap av efterfr\u00e5gad musiker f\u00f6rekommit p\u00e5 flera genre\u00f6verskridande samarbeten.<\/p>\n\n\n\n<p> Den f\u00f6r mig obekanta duon orsakade min st\u00f6rsta missr\u00e4kning under festivalen. Tyv\u00e4rr kunde alltf\u00f6r f\u00e5 ljuva teman identifieras, vilket berodde p\u00e5 excessivt bruk av tillagda improvisationer. Entusiastisk publik l\u00e4t sig inte bekommas, men det skar sig i l\u00e4ngden med obalansen emellan instrumenten p\u00e5 dragspelets bekostnad. Approachen var on\u00f6digt fladdrig och n\u00e5gra g\u00e5nger sm\u00e5st\u00f6kig i avantgardistisk anda, med ett \u00f6verm\u00e5tt av g\u00e4ll diskant. Saxofonistens goda lungkapacitet uppenbaras f\u00f6rvisso i dennes  korus av svepande fraser.  Ur dragspelet emaneras merparten av \u00f6nskv\u00e4rda emotionella dimensioner.  De  tillf\u00e4llen ekvilibrium r\u00e5der uppst\u00e5r \u00e4nd\u00e5 sentimental, ljuv musik. Och d\u00e5 heter komposit\u00f6ren oftast Nino Rota.  Hade st\u00f6rst beh\u00e5llning av den andre giganten Ennio Morricones tema till <em>Love Affair<\/em> vars toner stretchas gripande. Blir  lika r\u00f6rd av romantiken i extranumret, som b\u00f6r har varit h\u00e4mtad fr\u00e5n samma komposit\u00f6rs sm\u00e4ktande str\u00e5kar ur finalen till <em>Cinema Paradiso.<\/em>    <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>3-6\/8 2022 i Ystad med omnejd Arrangeras av f\u00f6reningen Ystad Jazz i samarbete med Musik i Syd (m\u00f6jligg\u00f6rs ocks\u00e5 av sponsorer) Genom konstn\u00e4rlige ledaren Jan Lundgrens f\u00f6rsorg hade man i sedvanlig ordning komponerat ett stilm\u00e4ssigt h\u00f6gst varierat program, av genomg\u00e5ende synnerligen h\u00f6g standard. Hela 90 % bel\u00e4ggning uppn\u00e5ddes och d\u00e4rtill skapades sensationell st\u00e4mning hos taggad [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-155486","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155486","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=155486"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155486\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":155560,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155486\/revisions\/155560"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=155486"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=155486"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=155486"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}