{"id":155452,"date":"2022-08-07T16:27:28","date_gmt":"2022-08-07T14:27:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155452"},"modified":"2022-08-07T18:36:59","modified_gmt":"2022-08-07T16:36:59","slug":"rigmor-gustafsson-kvartett-fasching-in-bloom-6-aug-2022","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155452","title":{"rendered":"Rigmor Gustafsson Kvartett, Fasching in Bloom, 6 aug 2022"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Scen \u2013 Moderna museets tr\u00e4dg\u00e5rd, Fasching in Bloom <\/em>
S\u00e5ng – Rigmor Gustafsson
Piano – Jonas \u00d6stholm
Bas – Martin H\u00f6per<\/em>
Trummor – Chris Montgomery<\/em>

Stockholms Jazzfestival, d\u00e4r Rigmor Gustafsson ofta deltagit, beskriver hennes l\u00e5nga varierade karri\u00e4r med redan tio album utgivna i eget namn. Hon s\u00e4gs vara en av Sveriges och Europas fr\u00e4msta och mest popul\u00e4ra jazzartister. Bland de m\u00e5nga priser hon f\u00e5tt \u00e4r Kungliga Akademiens Jazzpris ett, Sveriges Radios pris Guldkatten ett och dessutom har hon tagit emot medaljen Litteris et artibus fr\u00e5n Kungens hand. Hon framtr\u00e4dde i samband med Victorias br\u00f6llop, Alls\u00e5ng p\u00e5 Skansen, S\u00e5 ska det l\u00e5ta och P\u00e5 sp\u00e5ret. Sin f\u00f6rsta grammis (av tre) fick hon f\u00f6r albumet\u00a0Alone With You\u00a0<\/em>(2007) som inneh\u00e5ller enbart egna kompositioner, vilket \u00e4ven har s\u00e5lt Guld. F\u00f6rsta skivan sl\u00e4ppte hon 1996 men ger i dag ut sina album p\u00e5 det tyska skivbolaget ACT. Senaste albumet\u00a0Come Home\u00a0<\/em>(2019) best\u00e5r av egen musik men \u00e4ven verk av andra kvinnor s\u00e5som Kate Bush, Joni Mitchell. Sammantaget finns grund f\u00f6r h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar inf\u00f6r kv\u00e4llens framtr\u00e4dande, det f\u00f6rsta jag ser med henne.

Av kulturbloggens intervju 2015 framg\u00e5r att hon inte kommer fr\u00e5n en musikalisk familj utan att den kommunala musikskolan ist\u00e4llet betytt mycket f\u00f6r henne. Hon n\u00e4mner s\u00e4rskilt en f\u00f6rst\u00e5ende gitarrl\u00e4rare som ins\u00e5g att intresse f\u00f6r musik kommer via lek och lust.
\u2013 Han improviserade och det var s\u00e5 jag l\u00e4rde mig. Ena dagen var det Idas sommarvisa f\u00f6r att n\u00e4sta vara ett klassiskt stycke. Jag hade heller ingen aning om vilken musik jag spelade s\u00e5 det d\u00e4r med jazz fattade jag l\u00e5ngt senare. Min l\u00e4rare gav mig kassettband med musik och det var f\u00f6rst l\u00e5ngt senare som jag fattade att det var jazz.

Det \u00e4r ocks\u00e5 sammantaget just lekfullheten som sl\u00e5r mig, denna solbest\u00e4nkta kv\u00e4ll, som bj\u00f6d p\u00e5 uppeh\u00e5ll och ett h\u00e4rligt lugn f\u00f6r publiken i Moderna museets tr\u00e4dg\u00e5rd mitt i sj\u00e4lvaste Pride-festivalen. Hennes fria, familj\u00e4ra, lediga s\u00e4tt att chosefritt med alltid egen s\u00e4ker k\u00e4nsla framf\u00f6ra de ofta \u00f6verraskande tolkningarna, \u00e4r det som sticker ut. Gustafsson sprider en s\u00e4llsynt lust och gl\u00e4dje till musik runt om sig. Att hon dessutom bryter p\u00e5 v\u00e4rml\u00e4ndska (som Monika Z) och s\u00e4ger att hon funderar p\u00e5 att sjunga oftare p\u00e5 svenska…(vilket nog fler \u00e4n jag upplevde \u00f6kade n\u00e4rvaron i verken) blir ocks\u00e5 n\u00e5got som h\u00f6jer k\u00e4nslan under kv\u00e4llen.

Kvartetten inledde kv\u00e4llen med en Joni Mitchell- tolkning Big Yellow Taxi – med stor plats f\u00f6r pianistens distinkta lekfulla solo, f\u00f6r att sedan \u00f6verg\u00e5 till den egna l\u00e5ten Call me lonely, v\u00e4l sjungen och harmoniskt framf\u00f6rd. Men det var n\u00e4r Gustafsson p\u00e5 svenska framf\u00f6rde – och wealade s\u00e5 fritt i – It could happen (f\u00f6rsedd med svensk text av Anders Lundin) som gl\u00e4djen blev stor och igenk\u00e4nningar till v\u00e5rt svenska jazz-s\u00e5ng-arv d\u00f6k upp, i kanske fler \u00e4n mina tankar. Det humoristiska avbrottet d\u00e4r ett trumsolo fick ta plats blev ocks\u00e5 extra lekfullt h\u00e4r. N\u00e4r kvintetten sedan fortsatte med Cornelis p\u00e5 svenska ropade publiken frejdigt \u201dJa!\u201d, n\u00e4r hon fr\u00e5gade om det h\u00e4r med att svenska var n\u00e5got som passade henne. Men vi fick ocks\u00e5 h\u00f6ra en fantastisk n\u00e4rvaro i tolkningen av Kate Bush Wathering Hights. \u00c4rofullt k\u00e4ndes det ocks\u00e5 att \u00e4nnu inte inspelat material framf\u00f6rdes, i form av Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden av Fr\u00f6ding (musik Mando Diao) och Den f\u00f6rsta g\u00e5ng jag s\u00e5g dig (ur Fridas visor av Birger Sj\u00f6berg). Men kanske var det extranumret Somewhere over the rainbow (d\u00e4r \u00e4ntligen den fina basisten fick ett l\u00e4ngre solo) och i I get along \u2013 som k\u00e4nslan var mest med och hon bj\u00f6d p\u00e5 sig sj\u00e4lv fullt ut. I den snabba l\u00e5ten A different kind k\u00e4ndes ocks\u00e5 den lediga, drivna och dynamiska jazzr\u00f6sten hon f\u00f6rmodligen \u00e4gt sedan l\u00e4nge.

Rigmor Gustavsson beskriver sj\u00e4lv p\u00e5 sin hemsida:

”Sedan jag var liten har jag alltid hittat p\u00e5 melodier och ackordsekvenser. Jag \u00e4lskar att sitta vid pianot och bara sv\u00e4va iv\u00e4g. Det \u00e4r, och kommer alltid att vara, en betydande del, kanske den st\u00f6rsta delen, av mitt musikskapande, och \u00e4r 100 procent lust och gl\u00e4dje. Men jag k\u00e4nner inte att jag alltid m\u00e5ste framf\u00f6ra min egen musik. \u00c5 andra sidan m\u00e5ste jag alltid hitta ett f\u00f6rh\u00e5llande till en l\u00e5t. Melodin eller harmonin m\u00e5ste vara bra, och jag m\u00e5ste kunna identifiera mig med texten. F\u00f6rst d\u00e5 kan jag vara totalt n\u00e4rvarande i musiken. Och det \u00e4r det som \u00e4r viktigast f\u00f6r mig!”<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-155452","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155452","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=155452"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155452\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":155484,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155452\/revisions\/155484"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=155452"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=155452"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=155452"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}