{"id":155328,"date":"2022-07-31T14:53:46","date_gmt":"2022-07-31T12:53:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155328"},"modified":"2022-08-01T13:23:29","modified_gmt":"2022-08-01T11:23:29","slug":"avskalat-och-trivsamt-men-utan-det-dar-extra-som-lyfter-plura-carla-pa-villa-belparc","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155328","title":{"rendered":"Avskalat och trivsamt men utan det d\u00e4r extra som lyfter &#8211; Plura &amp; Carla p\u00e5 Villa Belparc"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/296170135_586103306243242_8775777060591704202_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155329\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/296170135_586103306243242_8775777060591704202_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/296170135_586103306243242_8775777060591704202_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/296170135_586103306243242_8775777060591704202_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>30\/7 2022<\/p>\n\n\n\n<p>Sommarscenen p\u00e5 Villa Belparc i Slottsskogen, G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>. Sommarscenen \u00e4r en serie p\u00e5 uppemot ett tjugotal konserter utomhus (delvis under tak) med popul\u00e4ra artister. Konserterna kan kombineras med sup\u00e9. Och flera av spelningarna har varit uts\u00e5lda trots att de kostar en rej\u00e4l slant. I goda v\u00e4derf\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r milj\u00f6n minst sagt inbjudande. Tomt i kalendern och min lust v\u00e4cktes n\u00e4r jag uppm\u00e4rksammades om evenemanget. Tyv\u00e4rr var det ganska tunns\u00e5tt med publik, vilket m\u00e5ste ha gjort dem besvikna. Vi fick en spelning p\u00e5 cirka sjuttio minuter inklusive n\u00e5gra anekdoter.<\/p>\n\n\n\n<p>Har recenserat Plura minst tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare f\u00f6r K-bloggen. D\u00e5 redovisat  hur mitt h\u00e4ngivna f\u00f6rh\u00e5llande till Eldkvarn yttrat sig. Har ett tjog skivor plus boxen <em>Den goda sk\u00f6rden<\/em>, Pluras mycket l\u00e4sv\u00e4rda memoarer, lika l\u00e4sv\u00e4rda och rikt illustrerade  <em>Den stora landsv\u00e4gen <\/em>(texter &amp; historier). Har nog sett gruppen minst ett 15-tal g\u00e5nger sedan 1980 samt Plura &amp; Carla p\u00e5 duo p\u00e5 Pustervik f\u00f6r drygt femton \u00e5r sedan. Dessa fakta indikerar f\u00f6rekomsten av inh\u00e4mtad kunskap och ofr\u00e5nkomligen d\u00e4rmed f\u00f6rv\u00e4ntningar. Under pandemin inst\u00e4lldes tv\u00e5 g\u00e5nger den spelning + sup\u00e9 som jag k\u00f6pt biljetter till i M\u00f6lnlycke (H\u00e4llsn\u00e4s). I samband med det evenemanget n\u00e4rde jag f\u00f6rhoppningar om att genomf\u00f6ra intervju . F\u00f6rs\u00f6kte  genom olika kanaler f\u00e5 kontakt, men dessa f\u00f6rs\u00f6k blev resultatl\u00f6sa. Fick ist\u00e4llet h\u00e5lla till godo med r\u00f6rande nostalgisk roadtrip med br\u00f6derna till Sankt Anna i regi av Tv3 och syskonen Herngren.<\/p>\n\n\n\n<p>Blev v\u00e4ldigt konfys n\u00e4r jag ins\u00e5g att  Plura satte sig i mitten med en elgitarr i famnen. Han flankerades av lillebror Carla och Jonathan Lundin p\u00e5 akustiska gitarrer. F\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att ytterligare gitarr inf\u00f6rlivas ist\u00e4llet f\u00f6r rytm- eller klaviaturinstrument. Uppl\u00e4gget p\u00e5verkade givetvis konsertens utformning, var till f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r oss som g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 Carlas stundtals extatiska framtoning. Fick ingen klarhet i varf\u00f6r det &#8221;chockartade&#8221; skedde. Kan upplysa om att Lundin fr\u00e5n \u00d6rebro  lirat bas i bandet, lett av Axel Jonsson-Stridbeck (son till Plura), det pigga och dynamiska band som backat upp Plura i shower och konserter efter att Eldkvarn tog sin l\u00e5nga paus.  <\/p>\n\n\n\n<p>Trion drar ig\u00e5ng lite trevande med <em>V\u00e5r lilla stad, <\/em>som j\u00e4mf\u00f6rt med furi\u00f6sa liveversionen p\u00e5 cd-boxen mest liknar en skelettartad kontur. P\u00e4rlbandet av slagkraftiga l\u00e5tar f\u00e5r med n\u00f6dv\u00e4ndighet en v\u00e4ldigt avskalad form, vilken tar fasta p\u00e5 melodins essens och textens budskap. F\u00f6rsta intrycket \u00e4r att Plura verkar  vilja f\u00f6rmedla att turn\u00e9n de \u00e4r ute p\u00e5, inte \u00e4r nog planerad vad betr\u00e4ffar inrepeterad l\u00e5tlista. \u00d6ppningsnumret f\u00f6ljs upp av <em>Fulla f\u00f6r k\u00e4rlekens skull<\/em>. K\u00e4nslan av vemod som utgjort ett signifikant drag hos min svenska favoritgrupp avspeglas. Lundin visslar i refr\u00e4ngen. Tillbakablickandet text \u00e4r stark, tillh\u00f6r \u00f6versta skiktet av en omfattande katalog fr\u00e5n en makal\u00f6s l\u00e5tskrivare. Som bonus f\u00f6rt\u00e4ljer Plura den numera klassiska anekdoten om hur v\u00e4nnen Mauro Scocco r\u00e5dissat denna blivande hit. D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljer lika medryckande som mollbetonade <em>Ett hus p\u00e5 stranden. <\/em>Carlas f\u00f6rsta solistiska inpass tar vid, trevligt nog. Lystm\u00e4tet efter dylika utvikningar stillas aldrig ordentligt, \u00e4ven om hans figurer i <em>St\u00f6rsta skvallret i stan <\/em>(l\u00e5t som introduceras ing\u00e5ende p\u00e5 temat provpressningar) uppskattas mycket. Medan Pluras gitarrsound perifert tj\u00e4nstg\u00f6r som diffus bottenplatta, uppst\u00e5r i senast n\u00e4mnda l\u00e5t angen\u00e4m honky-tonk k\u00e4nsla i vad Carla adderar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"520\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/288099019_557138445806395_24484325660985409_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-155339\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/288099019_557138445806395_24484325660985409_n.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/288099019_557138445806395_24484325660985409_n-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><figcaption>foto fr\u00e5n facebooksidan Plura                                                              <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Tv\u00e5 covers g\u00f6rs, kanske inte j\u00e4tteoriginella val men kan inte erinra mig att Plura gjort dem f\u00f6rut. F\u00f6rst John Holms of\u00f6rgl\u00f6mligt sorgliga <em>Enskilt rum p\u00e5 Sabbatsberg <\/em>fr\u00e5n dennes kultf\u00f6rklarade debut. Publiken  anmodas att basunera ut skivtitel och \u00e5rtal, vilket man inte lyckas med (f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra mig h\u00f6rd med r\u00e4tt svar). G\u00e5r mig inte f\u00f6rbi att huvudpersonen p\u00e5 scen i sitt fraserande f\u00f6rs\u00f6ker imitera tonfallet p\u00e5 originalet. Och i finalsekvensen tolkas Bellman i form av dramat  <em>M\u00e4rk hur v\u00e5r skugga. <\/em>Habilt, fungerar som en motvikt till teatralt laddade versioner av Th\u00e5str\u00f6m. Kanske lite blodfattigt trots allt. Vi f\u00e5r d\u00e4rtill <em>Mil efter mil<\/em> med elegant synkade instrument som ju skrevs till Totta N\u00e4slund (titeln namnger faktiskt dennes box som jag \u00e4ger). Som underh\u00e5llande gr\u00e4dde p\u00e5 moset serveras ett par anekdoter om Tottas person, hans omvittnade tankspriddhet och n\u00e5got buttra attityd.<\/p>\n\n\n\n<p>Carla tar \u00f6ver i tv\u00e5 egenkomponerade l\u00e5tar. Dels <em>Runt solen <\/em>fr\u00e5n albumet D\u00f6d stj\u00e4rna i f\u00f6r honom typiskt sprudlande  ackordf\u00f6ljder. Dels hans st\u00f6rsta hit <em>Kungsholmskopplet <\/em>fr\u00e5n prisade <em>Himmelska dagar<\/em>, en l\u00e5t med sl\u00e4ngig fermitet man roats av massvis g\u00e5nger live. Carla verkar ha infogat ny nynnande sekvens i vad han kallar en snoa. Publiken \u00e4r p\u00e5 hugget, ger taktfast respons.<\/p>\n\n\n\n<p>De sentimentala st\u00e4nk som urskiljer Eldkvarn fr\u00e5n andra omtalade svenska band illustreras framg\u00e5ngsrikt i <em>Nerf\u00f6r floden<\/em> d\u00e4r Pluras st\u00e4mma ledsagar s\u00e4kert. I episkt inriktade l\u00e5t noteras att gitarrerna harmonier krokar i varann alltmer naturligt efterhand. Inne i samma sinnesst\u00e4mning levereras <em>K\u00e4rlekens tunga<\/em>, (h\u00f6rdes i h\u00f6gtalare p\u00e5  Eldkvarn-samlares begravning varf\u00f6r den f\u00f6r mig f\u00f6rknippas med f\u00f6rlust av god v\u00e4n). Trodde den skulle lyfta mer. P\u00e5 upploppet accelereras det desto mer. Tempot stegras markant n\u00e4r slagkraftig rockd\u00e4nga &#8211; titell\u00e5ten fr\u00e5n skivan <em>Pojkar, Pojkar,, Pojkar <\/em>(1979) &#8211; tryfferas med reggae-vibe och glider \u00f6ver i Dag Vag-fraser och dylikt.  Allra sist tar euforin \u00f6ver. Total kommunikation r\u00e5der n\u00e4r trion river av <em>Jag \u00e4r det hj\u00e4rta <\/em>fr\u00e5n 2005 \u00e5rs album Atlantis.<\/p>\n\n\n\n<p> K\u00e4ndes t\u00e4mligen rumphugget att det sedan var slut. Sj\u00e4lvklart fel att j\u00e4mf\u00f6ra ett s\u00e5dant h\u00e4r avskalat format med full\u00f6dig spelning av Eldkvarn eller Plura med sonens band. Men nerven i det intima formatet infann sig bara ibland och man ville inte tr\u00e4ffa fans efter\u00e5t.. En f\u00f6rklaring kan vara att frontmannen gick med k\u00e4pp, v\u00e4ntar p\u00e5 operation. Os\u00e4ker p\u00e5 om folk var n\u00f6jda. Just f\u00f6r att jag h\u00e5ller l\u00e5tarna s\u00e5 h\u00f6gt och framf\u00f6r allt saknade Carlas str\u00e4ngb\u00e4ndande p\u00e5 elgitarr, landar jag i ett godk\u00e4nt betyg. Hade \u00f6nskat ett annat utfall.<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>30\/7 2022 Sommarscenen p\u00e5 Villa Belparc i Slottsskogen, G\u00f6teborg . Sommarscenen \u00e4r en serie p\u00e5 uppemot ett tjugotal konserter utomhus (delvis under tak) med popul\u00e4ra artister. Konserterna kan kombineras med sup\u00e9. Och flera av spelningarna har varit uts\u00e5lda trots att de kostar en rej\u00e4l slant. I goda v\u00e4derf\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r milj\u00f6n minst sagt inbjudande. Tomt i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-155328","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155328","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=155328"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155328\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":155356,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155328\/revisions\/155356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=155328"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=155328"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=155328"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}