{"id":155155,"date":"2022-07-24T11:24:12","date_gmt":"2022-07-24T09:24:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155155"},"modified":"2022-07-24T11:24:13","modified_gmt":"2022-07-24T09:24:13","slug":"fasching-in-bloom-joel-lyssarides-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=155155","title":{"rendered":"Fasching in Bloom: Joel Lyssarides Trio"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Joel Lyssarides Trio – 23 juli 2022 – Fasching in Bloom
\nTrummor \u2013 Rasmus Blix
\nBas – Niklas Fernqvist
\nPiano \u2013 Joel Lyssarides
\nFoto \u2013 Leo Ahmed<\/p>\n

Att jazzpianisten Lyssarides k\u00e4nner det nordiska soundet, v\u00e5r \u00e4lskade melankoliska klara
\nenkelhet, r\u00e5der det ingen tvekan om. Av m\u00e5nga har han redan nu som 30-\u00e5ring givits en
\nplats i ledet fr\u00e5n Jan Johansson och Bengt Hallberg till Esbj\u00f6rn Svensson. Hans egna
\nkomponerade musik \u00e4r redan bland de mest lyssnade inom europeisk jazz och har under de
\nsenaste \u00e5ren spelats \u00f6ver 50 miljoner g\u00e5nger p\u00e5 Spotify.\u00a0Tidigt p\u00e5 musikh\u00f6gskolan fick
\nLyssarides m\u00e5nga priser, d\u00e4ribland Svenska Tons\u00e4ttarf\u00f6reningens pris och 2019 blev
\nhan framr\u00f6stad som \u00e5rets musiker av Sveriges Radio.
\nHans spel, denna duggv\u00e5ta svenska sommarkv\u00e4ll som \u00e4nd\u00e5 dragit publik, f\u00e5r tankarna
\natt vandra till den flyh\u00e4nthet som Michael Nyman har. Tangentslagen kommer snabbt,
\nsnabbt som ett p\u00e4rlband. Men d\u00e4r Nyman \u00e4r rytmiskt repetitiv \u00e4r Lyssarides mer
\nsv\u00e4vande, kretsande i mjuka looper. Att den samspelta trions sound, framf\u00f6rs m\u00e4rkbart
\nlyh\u00f6rt, lyftande sf\u00e4riskt, m\u00e4rks i att omgivningen tycks stanna upp f\u00f6r att kunna h\u00f6ra
\nminsta kn\u00e4pp.
\nLyssarides som undviker att tala den f\u00f6rsta delen av konserten, riktar ist\u00e4llet blicken bort
\novanf\u00f6r tangenterna och ut \u00f6ver bandet f\u00f6r att alltid ha kontakt. Han ser ocks\u00e5 ut i
\nsommarkv\u00e4llen f\u00f6r att notera alla pl\u00f6tsliga ljud. Allt tas in, en d\u00f6rr som sl\u00e5r igen i parken,
\nett flygplan. Han k\u00e4nner sin karakt\u00e4ristiska basist, sin timade trummis. Visparna snuddar
\nsnabbt vid cymbalen, man h\u00f6r rappa tysta slag av trumpinnar mot kanten och basistens
\ndova markeringar f\u00f6rankrar tonerna i rummet. Inget i ljudv\u00e4g g\u00e5r dem f\u00f6rbi.
\nKv\u00e4llen konsert, som ocks\u00e5 blir en ljudupptagning i Sveriges Radio, verkar vara en
\nanhalt efter en Europaturne trion just gjort. Under kv\u00e4llen, d\u00e4r intensiteten i l\u00e5tarna
\nstegras, framf\u00f6rs nyskrivna verk fr\u00e5n de tre senaste albumen, varav Free at last,
\nColdberry hill, Walking tune, Self portrait var n\u00e5gra. Lyssarides bjuder ocks\u00e5,
\nundantagsvis s\u00e4ger han, p\u00e5 en cover. Han spelar sin idol kontrabasisten Charlie Hadens
\nl\u00e5t Our spanish love song, fr\u00e5n albumet Beyond the Missouri Sky med Pat Metheny. Det
\n\u00e4r de enkla tydliga melodierna, och klarheten han gillar, ber\u00e4ttar han om Haden.
\nP\u00e5 sin hemsida beskriver Lyssarides att jazz f\u00f6r honom inte \u00e4r en stilistisk korsett, utan
\nsnarare ett spr\u00e5k, ett ordf\u00f6rr\u00e5d, ett s\u00e4tt att skapa personliga uttryck.\u00a0Han avsl\u00f6jar ocks\u00e5 att
\nhan bor i ett avl\u00e4gset hus i skogen, en dryg halvtimme utanf\u00f6r Stockholm och att han
\nf\u00f6redrar att komponera p\u00e5 natten, i tysthet, utan distraktion.
\nEfter denna poetiska, melankoliska och rytmiskt v\u00e4nliga konsert, l\u00e5ter detta mycket sant.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Joel Lyssarides Trio – 23 juli 2022 – Fasching in Bloom Trummor \u2013 Rasmus Blix Bas – Niklas Fernqvist Piano \u2013 Joel Lyssarides Foto \u2013 Leo Ahmed Att jazzpianisten Lyssarides k\u00e4nner det nordiska soundet, v\u00e5r \u00e4lskade melankoliska klara enkelhet, r\u00e5der det ingen tvekan om. Av m\u00e5nga har han redan nu som 30-\u00e5ring givits en plats […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-155155","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155155","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=155155"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155155\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":155161,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/155155\/revisions\/155161"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=155155"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=155155"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=155155"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}