{"id":154768,"date":"2022-07-11T01:38:19","date_gmt":"2022-07-10T23:38:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154768"},"modified":"2022-07-12T18:21:20","modified_gmt":"2022-07-12T16:21:20","slug":"forodande-granslost-hos-krisande-noren-gestalter-nattvarden-pa-tofta-sommarteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154768","title":{"rendered":"F\u00f6r\u00f6dande gr\u00e4nsl\u00f6st hos krisande Nor\u00e9n-gestalter – Nattvarden p\u00e5 Tofta Sommarteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Per Larsson
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Lars Nor\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Regi: G\u00f6ran Parkrud<\/p>\n\n\n\n

Scenograf: R\u00e5ger Johansson<\/p>\n\n\n\n

Ljuss\u00e4ttare: Beate Persdotter L\u00f6ken<\/p>\n\n\n\n

Mask\u00f6r: M\u00e4rta Gasslander<\/p>\n\n\n\n

Teknik: Coppelia Bondesson<\/p>\n\n\n\n

Rekvisit\u00f6r\/ producent: Anna Wikars<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Susanna Helld\u00e9n, Carl-Marcus Wickstr\u00f6m, Karin Lycke och Daniel Adolfsson<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 8\/7 2022 <\/p>\n\n\n\n

Spelas till 20\/8 i magasinet vid Tofta Herrg\u00e5rd i Lycke (bel\u00e4get mellan Kung\u00e4lv och Marstrand)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Under pandemin i fjol dog Lars Nor\u00e9n, Sveriges fr\u00e4msta kulturexport i nutid (undantaget engelskspr\u00e5kiga l\u00e4nder). Tillsammans med stratosf\u00e4riske Ingmar Bergman symboliserade hans dramatik dysfunktionella tillst\u00e5nd och svenskt sv\u00e5rmod, ofta kryddat med absurd humor. Verksf\u00f6rteckningen \u00e4r s\u00e5 omfattande att termen grafomani inte \u00e4r obefogad. Fast m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s betonas att \u00f6verv\u00e4gande andelen publicerade texter \u00e4ger enast\u00e5ende kvaliteter, vilka f\u00f6rm\u00e5r borra sig in i k\u00e4rnan till existens villkor. <\/p>\n\n\n\n

Har i olika utstr\u00e4ckning blivit omskakad av ett antal av pj\u00e4serna som livepublik eller via teverutan. Fick under Nor\u00e9ns alltf\u00f6r korta tid p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg, en v\u00e4rdefull inblick i hans estetik. Var med p\u00e5 presskonferenser, recenserade upps\u00e4ttningar, fick unikt nog bevittna en repetition och gjorde troligen kollegor avundsjuka genom att genomf\u00f6ra en timsl\u00e5ng intervju f\u00f6r LO-tidningen 2009, som kommenteras knapph\u00e4ndigt i positiva ordalag i En dramatikers dagbok.<\/em> Urpremi\u00e4ren p\u00e5 en pj\u00e4s som i princip saknar samtidsmark\u00f6rer skedde 1985 p\u00e5 Dramaten. I G\u00f6ran Parkruds dramaturgiskt rutinerade h\u00e4nder har l\u00e4ngden kortats v\u00e4sentligt, vilket \u00e4r ett vettigt beslut trots att vissa f\u00f6rklaringar till beteenden snarare antyds \u00e4n belyses till fullo.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Per Larsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 br\u00f6der konfronteras med varandra och sina partners, efter att deras mamma begravts i form av kremering. Urnan tas med till storebrodern Johns hus, d\u00e4r kvartetten efter hustruns egenm\u00e4ktiga f\u00f6rfarande tillbringar natten tillsammans. Under p\u00e5verkan av traumatiska minnen, alkohol och tr\u00f6tthet uppenbaras oh\u00e5llbara relationer p\u00e5 ett lika skoningsl\u00f6st som dramatiskt tillspetsat s\u00e4tt. Det blir fysiskt och utmanande situationer knepiga att hantera. En destruktiv l\u00e4ggning \u00e1 la Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r Virgina Woolf <\/em>blottl\u00e4ggs hos tvenne trasiga par. Den \u00e4ldre brodern f\u00f6rs\u00f6rjer sig signifikativt nog som psykiatriker, medan den lillebror han ser som en fr\u00e4mling \u00e4r verksam som byggherre, med uppdrag i Polen. Vi kan ringa in paren som v\u00e4lbest\u00e4lld medelklass. Att de varit tillsammans i nio respektive femton framst\u00e5r under dessa tv\u00e5 akter som fullkomligt obegripligt. <\/p>\n\n\n\n

Givetvis k\u00e4nns s\u00f6nderfallet igen fr\u00e5n \u00e5tskilliga av Nor\u00e9ns pj\u00e4ser, av vilka denna n\u00e4ppeligen ing\u00e5r i kategorin hans fr\u00e4msta \u00e4ven om Bj\u00f6rn Runge frestades till en produktion p\u00e5 Dramaten 2014.. D\u00e4remot ligger den i absoluta toppskiktet vad betr\u00e4ffar utslungade fula-i-mun- repliker. Fast publiken som kan sin Nor\u00e9n \u00e4r garvad m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 Nattvarden<\/em> rankas som provocerande grov. Somligt om f\u00f6r\u00e4ldrars missbruk, avst\u00e5ndstagande och dess konsekvenser k\u00e4nns igen fr\u00e5n delvis sj\u00e4lvbiografiska genombrottspj\u00e4serna ett par \u00e5r tidigare, de n\u00e4rmast legendariska iscens\u00e4ttningarna i teve under ledning av Bj\u00f6rn Melander. <\/p>\n\n\n\n

Parkrud har daterat intrigen till dags dato genom att inf\u00f6rliva dagens mobiler. En dotter fr\u00e5n tidigare \u00e4ktenskap riskerar att fara illa, st\u00e5r i st\u00e4ndig telefonkontakt med sin pappa. Barnperspektivet \u00e5terkommer flera g\u00e5nger, vilket \u00e4r en av pj\u00e4sen f\u00f6rtj\u00e4nster. T\u00e4nker p\u00e5 nyligen avlidne f\u00f6rfattaren Per Gunnar Evander, vars st\u00f6rsta k\u00e4pph\u00e4st var omsorgen om barnen, vilket han s\u00e5g som helt avg\u00f6rande f\u00f6r m\u00e4nniskors v\u00e4lg\u00e5ng . F\u00f6r\u00e4ldrars avkommas r\u00e4tt att bli \u00e4lskade och inympas sj\u00e4lvf\u00f6rtroende, \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning John och f\u00f6rmodligen ocks\u00e5 hans bror f\u00f6rnekats. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Karin Lycke och Carl-Marcus Wickstr\u00f6m foto Per Larsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Spelplatsen \u00e4r en vederkvickande idyll, en oas p\u00e5 lagom distans fr\u00e5n stress och larmig milj\u00f6. Halva n\u00f6jet att ta sig hit i bil \u00e4r att varva ner, vistas en stund i omgivningarna. H\u00e4r finns servering, f\u00f6rs\u00e4ljning av konsthantverk och m\u00f6jlighet att \u00e4ta gott p\u00e5 herrg\u00e5rden. Vilken paradox d\u00e5 att Susanna Helld\u00e9n i egenskap av konstn\u00e4rlig ledare, nischat in Tofta Sommarteater med motsatsen till farsartade sk\u00e5despel. Grejen med Tofta \u00e4r ist\u00e4llet hudl\u00f6st ber\u00e4ttande om tillkortakommanden och enstaka moment av lycka. F\u00f6rutom f\u00f6rv\u00e4ntade \u00e5ngesten hos Nor\u00e9n, har exempelvis Strindberg, Ibsen, Bergman och en sammanh\u00e4ngande svit av Parkrud satts upp. F\u00f6r mig blev v\u00e4derm\u00e4ssigt ideala l\u00f6rdagskv\u00e4llen blott tredje premi\u00e4ren. <\/p>\n\n\n\n

Publiken sitter i fyra sektioner runt om scenen, en scen med tre utg\u00e5ngar som f\u00f6rest\u00e4ller vardagsrummet hemma hos John och Charlotte. P\u00e5h\u00e4lsande brodern f\u00e5r bekr\u00e4ftat att delar av m\u00f6blemanget ska vara av Bruno Matsson. Mest i\u00f6gonfallande \u00e4r planscherna p\u00e5 barnen vistandes hos sin mamma samt ett par backar med vinylskivor med tillh\u00f6rande skivspelare. Musik betydde mycket f\u00f6r Lars Nor\u00e9n, b\u00e5de civilt och i yrkesut\u00f6vningen. I en tryckkokare till pj\u00e4s vars individer har nerverna utanp\u00e5, fungerar musiken som v\u00e4lg\u00f6rande avledare alternativt markering av r\u00e5dande st\u00e4mning. Ett par g\u00e5nger f\u00f6rekommer pianisten George Shearing och i finalen h\u00f6rs refr\u00e4ngen till romantiska \u00f6rh\u00e4nget La Mere.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Carl-Marcus Wickstr\u00f6m och Daniel Adolfsson foto Per Larsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4r man ute efter katarsis f\u00e5r man sitt lystm\u00e4te. Nattvarden <\/em>best\u00e5r i h\u00f6g grad av vulg\u00e4ra elakheter. Bottnar i en katalogaria av el\u00e4nde som snuddar vid Nor\u00e9nsk toppnotering. Att de b\u00e5da paren kunnat attrahera varandra verkar synnerligen ologiskt, kan eventuellt f\u00f6rklaras av att de roats av att positionera makt – \u00f6ver och underordning. Johns neurotiska hustru \u00e4r ett minf\u00e4lt, en fladdrande figur vars handlingar framst\u00e5r som extremt ologiska, s\u00e4rskilt mot bakgrund av revolt mot mannens nyckfulla f\u00f6rtryck. Och efterhand avsl\u00f6jas att den andra iakttagande kvinnan st\u00e5r f\u00f6r det mest uppr\u00f6rande sveket, tv\u00e5ngsm\u00e4ssigt styrda impulser. Dessutom verkar hon tillf\u00e4lligtvis tappa verklighetskontakt. Absurt svart humor tillf\u00f6r syre. Tarvliga giftstick over the top f\u00e5r en att hisna eller le f\u00f6rl\u00e4get. <\/p>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att utgjuta sig \u00f6ver sk\u00e5despeleriet som \u00e4ger rum bara n\u00e5gra meter framf\u00f6r mig, vilket f\u00f6rst\u00e5s ut\u00f6var en s\u00e4rskild lockelse. Susanna Helld\u00e9n l\u00e4gger, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande, beslag p\u00e5 den mest k\u00f6ttiga rollen. Agerar passionerat med nerverna utanp\u00e5, fullst\u00e4ndigt ober\u00e4kneligt. Charlotte tar ut sin frustration genom att upptr\u00e4da ot\u00e5ligt hetsig. Publiken till\u00e5ts aldrig slappna av n\u00e4r hon \u00e4r i blickf\u00e5nget. Samtidigt kan h\u00e4vdas att Nor\u00e9ns portr\u00e4tt \u00e4r t\u00e4mligen sv\u00e5rtolkat, i ett par scener \u00e5t det groteska h\u00e5llet. Karin Lycke (of\u00f6rgl\u00f6mlig i Folkteaterns Breaking The Waves)<\/em> har som ers\u00e4ttare tvingats l\u00e4ra k\u00e4nna varelsen hon personifierar p\u00e5 endast tv\u00e5 veckors repetitionstid. Den g\u00e5tfulla kvinnan i det andra paret. En figur m\u00e5n om att vara h\u00f6vlig och avl\u00e4sa situationer, men i praktiken den mest gr\u00e4nsl\u00f6sa i kvartetten. N\u00e5gon som totalt saknar stadga och konsekvenst\u00e4nk. Starka prestationer utf\u00f6rs av kvinnorna p\u00e5 scen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Susanna Halld\u00e9n och Daniel Adolfsson foto Per Larsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vanskligt att entydigt v\u00e4rdera. Konstaterar hur som haver att n\u00e4rvaron hos de manliga sk\u00e5despelarna imponerar kolossalt. I sina begravningskl\u00e4der och till utseendet finns en viss slumpm\u00e4ssig likhet med Daniel Craig i dennes James Bond-persona.<\/p>\n\n\n\n

Daniel Adolfsson (John) har inte tidigare ing\u00e5tt i ensemble p\u00e5 Tofta. Han fick rollen efter att ha s\u00f6kt, har bland annat medverkat i Bron <\/em>och i ett par internationella filmer. I smart samarbete med regiss\u00f6ren framst\u00e4lls en stukad och m\u00e4rklig labil (\u00e4r ju psykiatriker till professionen) individ, p\u00e5 ett rasande f\u00e4ngslande s\u00e4tt. Metoden best\u00e5r i ett f\u00f6rbittrat resonerande. En tydlig k\u00e4nslokall h\u00e5llning, vilket f\u00e5r honom att framst\u00e5 som \u00f6verl\u00e4gsen. Briljant bravad av Adolfsson! Carl-Marcus Wickstr\u00f6m (som s\u00e5gs i mystiskt drama av Jonas Gardell p\u00e5 Tofta och senast i uppseendev\u00e4ckande barnteater p\u00e5 Masthuggsteatern) g\u00f6r en hal typ med psykopatiska anlag. Det \u00e4r en smula ot\u00e4ckt och mycket skickligt. Paralleller kan dras till andra \u00f6vertygande rolltolkningar i Nor\u00e9n-dramer fr\u00e5n exempelvis Johan Rabaeus och Peter Andersson. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Lars Nor\u00e9n Regi: G\u00f6ran Parkrud Scenograf: R\u00e5ger Johansson Ljuss\u00e4ttare: Beate Persdotter L\u00f6ken Mask\u00f6r: M\u00e4rta Gasslander Teknik: Coppelia Bondesson Rekvisit\u00f6r\/ producent: Anna Wikars I rollerna: Susanna Helld\u00e9n, Carl-Marcus Wickstr\u00f6m, Karin Lycke och Daniel Adolfsson Premi\u00e4r: 8\/7 2022 Spelas till 20\/8 i magasinet vid Tofta Herrg\u00e5rd i Lycke (bel\u00e4get mellan Kung\u00e4lv och Marstrand) Under pandemin i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-154768","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154768","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=154768"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154768\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154872,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154768\/revisions\/154872"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=154768"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=154768"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=154768"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}