{"id":154682,"date":"2022-07-06T03:07:39","date_gmt":"2022-07-06T01:07:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154682"},"modified":"2022-07-06T11:31:56","modified_gmt":"2022-07-06T09:31:56","slug":"glodheta-internationella-akter-pa-goteborgs-bluesfestival-dag-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154682","title":{"rendered":"Gl\u00f6dheta internationella akter p\u00e5 G\u00f6teborgs Bluesfestival dag 2"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Erja Lyytinen och Iiro Laitinen foto Rustan Lefin <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2\/7 2022 i Slottsskogen Villa Belparc i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: G\u00f6teborgs Bluesf\u00f6rening <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

MIRIAM MANDIPIBA & THE SOUL FAMILY kommer fr\u00e5n Danmark, vilket faktiskt avspeglar sig i deras repertoar. Namnet p\u00e5 den karismatiska s\u00e5ngerskan i vacker r\u00f6d kl\u00e4nning, som vunnit flera priser, antyder annat h\u00e4rkomst. Mandipiba ber\u00e4ttar att hon v\u00e4xte upp i Zimbabwe och den vokala traditionen fr\u00e5n l\u00e4nderna p\u00e5 Afrikas sydligaste breddgrader har hon bevarat. M\u00e4nnen som ackompanjerar heter S\u00f6ren Skov (keyboard), Martin Stender (gitarr), Thomas Fog (bas) och Sten ”Larm” Rasmussen p\u00e5 trummor. Oaktat utfallet ska bokarna harangeras f\u00f6r att de t\u00e4nkt utanf\u00f6r boxen, varit vidsynta och d\u00e4rmed tillf\u00f6rt influenser ut\u00f6ver vad som \u00e4r f\u00f6r genren typiskt. <\/p>\n\n\n\n

Man inleder kraftfullt med gospel-vibe i klassiker signerad Etta James. L\u00e5ter massivt, fast \u00e4nd\u00e5 upph\u00e4ngt p\u00e5 nyanser. Bandet p\u00e5 stora scen \u00e4r helgjutet, \u00e4ven om de ibland f\u00f6refaller en smula anonyma. Presentat\u00f6ren vid s\u00e5ngmikrofonen \u00f6vertygar, \u00e4ger orubblig auktoritet. Nackdelen \u00e4r att hon stundom tar i f\u00f6r mycket, f\u00e5r mig d\u00e5 att baxna och t\u00e4nka p\u00e5 exempelvis Lagaylia Frazier och i viss m\u00e5n Whitney Houston . Till denna show har egen ljudtekniker tagits med och han har dragit upp volymen p\u00e5 r\u00f6sten alltf\u00f6r h\u00f6gt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utan att ha lyckats konfirmera mitt antagande, tror jag att Amy Winehouse fanns p\u00e5 programmet. \u00c4n mer h\u00e4pnade man \u00f6ver den utifr\u00e5n kommandes f\u00f6rk\u00e4rlek till Kim Larsen. S\u00e5ledes en fascinerande meny av covers och eget material. Gitarristen var anm\u00e4rkningsv\u00e4rt infogad i helheten medan S\u00f6ren Skov pr\u00e4glade deras sound desto mer. F\u00f6r att vara uppriktig fanns stundom risk f\u00f6r \u00f6verslag, varf\u00f6r det borde ha jobbats mer med dynamiska effekter. Noterar \u00e4nd\u00e5 flera guldkorn. En s\u00e5dan var uppvisningen p\u00e5 elbas n\u00e4r distinkta rytmer skulle framst\u00e4llas i s\u00e5ngen p\u00e5 swahili (Malaika)<\/em>, enligt Miriam fr\u00e5n Tanzania. Och i ungef\u00e4r fj\u00e4rde l\u00e5ten uppst\u00e5r ett stimulerande sv\u00e4ng, kulminerar n\u00e4r fuzzig gitarr matchas av ystra klanger fr\u00e5n klaviaturspelaren. <\/p>\n\n\n\n

Miriams st\u00e4mma omsp\u00e4nner \u00e5tskilliga oktaver, vilket hon g\u00e4rna visar upp n\u00e4r hon tar i fr\u00e5n t\u00e5rna och sjunger fr\u00e5n djupet av sitt hj\u00e4rta. V\u00e4rjer mig inf\u00f6r detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, anser att hon ibland hamnar over the top. Genuina snyftare fick vi i form av I\u00b4ll Fly Away Into The Night<\/em> (till\u00e4gnad John Lennon) j\u00e4mte introt till This Is My Life<\/em>. B\u00e5da s\u00e5ngerna ju skrivna av rockikonen Kim Larsen. Inte utan att The Soul Family p\u00e5 upploppet p\u00e5minner om Chaka Khan och Rufus, en referens som enbart ska ses som meriterande. Oj\u00e4mnt f\u00e5r bli mitt slutliga omd\u00f6me!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Rustan Lefin <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 publikens \u00f6nskem\u00e5l \u00e5terkommer ERJA LYYTINEN till festivalen f\u00f6r tredje g\u00e5ngen. Finl\u00e4ndska gitarristen, komposit\u00f6ren och vokalisten tillsammans med sitt virtuosa band blev sannerligen en uppenbarelse. Hade h\u00f6rt dem i Trollh\u00e4ttan, men f\u00f6rst nu inser jag varf\u00f6r hon \u00e4r mycket h\u00f6gt rankad. M\u00e4nnen i hennes skugga, kittet som garanterar drottningen av slidegitarr total r\u00f6relsefrihet, \u00e4r v\u00e4rda att omg\u00e5ende n\u00e4mnas. S\u00e4ttningen best\u00e5r av trumslagare Iiro Laitinen, basisten Tatu Back samt p\u00e5 keyboard Miika Aukio. N\u00e4stan enda m\u00f6jligt att klaga p\u00e5 under denna kanonspelning, \u00e4r att den sist n\u00e4mnde inte kunde g\u00f6ra sig r\u00e4ttvisa p\u00e5 grund av undanskymd plats i mixningen. <\/p>\n\n\n\n

45-\u00e5ringen njuter av att st\u00e4lla sig sj\u00e4lv i centrum, med maximalt adrenalinp\u00e5slag. Just den obalansen \u00e4r str\u00e4ngt det enda man kan inv\u00e4nda emot, men det \u00e4r att betrakta som futtig kritik. Publiken stormtrivs av kompromissl\u00f6sheten och frenetiska attityden. Fingerf\u00e4rdigheten och kontrollen p\u00e5 den bl\u00e5a fender stratocastern(?) \u00e4r exceptionell. L\u00e5tarna, n\u00e4stan uteslutande eget material, g\u00e5r p\u00e5 knock. Och bandet vet exakt hur de ska svara p\u00e5 Lyytinens f\u00f6rehavanden. Rutinen frapperar! Framf\u00f6r allt Iiro Laitinen driver p\u00e5 genom osviklig tajming, n\u00e5r l\u00e5ngt bortom f\u00f6ruts\u00e4gbar mall. Man gillar attack och t\u00e4t ljudbild utan aggressiv profil, laborerar med sm\u00e4rre f\u00f6rskjutningar av tyngdpunkt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lyytinens distade, schvungfulla ton f\u00f6rf\u00f6r, bejakar gl\u00e4djen i att leva. Hetsande s\u00e5ng f\u00f6rst\u00e4rker st\u00e4mningen, fast den i j\u00e4mf\u00f6relse inte \u00e4r lika personlig. G\u00e5r att dra ett uns av paralleller till b\u00e5de Rory Gallagher och Lita Ford. F\u00f6r att kunna framf\u00f6r enligt henne en gammal favorit – Everything\u00b4s Fine – <\/em>byts instrument. I den v\u00e4vs Refr\u00e4ng fr\u00e5n Summertime <\/em> v\u00e4vs in. Kul! Kan meddela att jag inte stod och diggade i tryckv\u00e5gen, utan insuper musiken bekv\u00e4mt sittandes p\u00e5 lagom avst\u00e5nd. M\u00e5r f\u00f6rtr\u00e4ffligt! \u00c4r d\u00e4r och d\u00e5 f\u00f6rvissad om att den supertajta konserten aldrig kommer f\u00f6rblekna i mitt minne. Att vidlyftiga improvisationer spr\u00e4ngs in \u00e4r en avg\u00f6rande anledning.<\/p>\n\n\n\n

Rytmsektionen \u00e4r som sagt enast\u00e5ende, mestadels kompakta men ocks\u00e5 elastiska. Nya singeln Bad Seed <\/em>introduceras liksom Another World<\/em>, sn\u00e4rtiga Snake In The Grass<\/em>, vitalt studsande Wedding Day<\/em> samt en riffbetonad l\u00e5t som sl\u00e4pps i h\u00f6st. <\/p>\n\n\n\n

Blir euforisk av konstant sv\u00e4ng i olika tempon, de lagom skitiga r\u00e4korna, intuitivt samspel samt de korta pauserna \u00e1 la ot\u00e5ligt punkband. P\u00e5 skiva skulle det kanske bli endimensionellt. Live \u00e4r det underbart. Feedback och tonkontroll beh\u00e4rskas till full\u00e4ndning. P\u00e5 slutet kunde, gl\u00e4djande nog, organisten tr\u00e4nga igenom p\u00e5 sin hammond. Som extranummer serveras en finsk folkvisa med bombastiskt intro, som efterhand utvecklas till furi\u00f6st \u00f6s. Erja och bandet f\u00f6rs\u00e4tter oss strax f\u00f6re i fullkomlig extas. I ett hisnande medley vandrandes bland publiken n\u00e4rmast scen, bjuder den bjussiga stj\u00e4rnan p\u00e5 boogie i Faces-stuk, spanska influenser, \u00f6ver Piafs signaturmelodi till att lira med fullt st\u00e4ll med trolig referens till kollegan Bonnie Raitt. Oj vilken urladdning!!! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Marie Tarrach B\u00e4vholm <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ERIC GALES fick tydligen ett \u00f6versvallande mottagande p\u00e5 Sweden Rock nyligen. Han har en katalog p\u00e5 n\u00e4rmare tjugo skivor och medverkat p\u00e5 \u00e4nnu fler. Av Blues Foundation i Memphis uts\u00e5gs Gales i \u00e5r till b\u00e4sta gitarrist, vilket f\u00f6rpliktigar f\u00f6r en musiker vars instruments str\u00e4ngar den v\u00e4nsterh\u00e4nte individen disponerar i fel ordning. M\u00e4rks omg\u00e5ende att det inte \u00e4r n\u00e5gra noviser som assisterar en omsusad bluesrockig s\u00e5ngare och l\u00e5tskrivare. Vi ser Jonathan Lovett p\u00e5 keyboard och orgel, m\u00e4rklige Smoke Face p\u00e5 elbas, hustrun LaDonna Gales p\u00e5 slagverk (plus s\u00e5ng i ett nummer) samt bakom trummorna Nick Hayes med respektingivande cv fr\u00e5n soul och reggae-v\u00e4rlden. <\/p>\n\n\n\n

Satt p\u00e5 l\u00e4ktaren och f\u00f6rs\u00f6kte sm\u00e4lta och sortera alla intryck fr\u00e5n vad som p\u00e5gick under cirka 70 minuter. Det utstr\u00e4ckta introt signalerar stegrad sp\u00e4nning. Fanns \u00e5tskilliga crescendon inlagda. Kontraster anv\u00e4nds effektfullt och stundtals utkristalliseras h\u00f6jdpunkter, exempelvis i You Don\u00b4t Know The Blues <\/em>vars tunggung tr\u00e4ffar r\u00e4tt tidigt i konserten. Stora doser innerlighet g\u00f6r sig g\u00e4llande, i vissa l\u00e4gen till och med en andlig dimension. Gales \u00e4mnar spela samtliga kompositioner fr\u00e5n senaste albumet, vars material Joe Bonamassa bidragit till. Tveksamt om s\u00e5 sker eftersom infallen \u00e4r otaliga. <\/p>\n\n\n\n

Ska understrykas att tillst\u00e4llningen framstod som V\u00c4LDIGT ostrukturerad, som om huvudpersonen inte hunnit bearbeta ett sm\u00e4rtsamt besked. Vid ett tillf\u00e4lle beh\u00f6vdes paus. Vidare har jag s\u00e4llan upplevt n\u00e5got fullblodsproffs med lika s\u00f6kande framtoning. Sista akten p\u00e5 festivalen artar sig till en eklektisk expos\u00e9 utan dess like. Torde rimligen inte vara representativt f\u00f6r Gales live med tanke p\u00e5 dennes skyh\u00f6ga status.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vart f\u00f6rde f\u00f6rdes jag i mina associationsbanor? I motsats till en initierad v\u00e4n sammantaget snarare hos Eric Johnson och Albert Collins \u00e4n stilbildaren Hendrix. The Storm <\/em>gungar fram i samma h\u00e4rad som Bill Withers, vilket beror mycket p\u00e5 rytmsektionen. Ett annat medryckande, h\u00e5rt groove kan kopplas till Lenny Kravitz. Frun sjunger passionerat i soulfunkiga Take Me Just As I Am<\/em> (James Brown) utan att fullt ut axla Lyn Collins kapacitet. Ett sjok uppvisar essentiella drag med Minneapolis-funk, t\u00e4nk Prince och The Time. Spektakul\u00e4re trumslagaren \u00e4r d\u00e5 i sitt esse, pr\u00e4glar ett suggestivt beat. Ett l\u00e4tt utflippat segment muterar till riktningsl\u00f6st experimenterande som inte f\u00e4ster, tangerar New York-avantgarde och Red Hot Chili Peppers.<\/p>\n\n\n\n

Efter My Own Best Friend <\/em>i extremt l\u00e5ngsam tappning, lanseras en avdelning genomsyrad av snabb John Lee Hooker-aktig boogie. Rytml\u00e4ggarna grundar p\u00e5 ett makal\u00f6st sofistikerat s\u00e4tt. En riff-fest, eventuellt byggd p\u00e5 omvittnade hj\u00e4ltar som Stevie Ray, Robin Trower och Albert King, \u00f6verg\u00e5r till infernaliskt framrusande avdelning. Jonathan Lovett sl\u00e5r d\u00e5 f\u00f6lje med frontmannen i en virvlande duell, vars crescendo minner om Zawinul Syndicate. Min konklusion andas viss besvikelse. Motorn hackar stundtals i en underlig, nyckfull konsert som hade \u00e4nd\u00e5 glimtade till vid flera tillf\u00e4llen.. Hade \u00f6nskat att tid reserverats f\u00f6r det str\u00e5lande medley med covers p\u00e5 Jimi Hendrix, Led Zeppelin och AC\/ DC man kan till\u00e4gna sig p\u00e5 Youtube och som gjordes i Madrid h\u00e4rom kv\u00e4llen. N\u00e4r merchandise packades ihop av Eric Gales efter\u00e5t, tackade jag \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r musiken. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2\/7 2022 i Slottsskogen Villa Belparc i G\u00f6teborg Arrang\u00f6r: G\u00f6teborgs Bluesf\u00f6rening MIRIAM MANDIPIBA & THE SOUL FAMILY kommer fr\u00e5n Danmark, vilket faktiskt avspeglar sig i deras repertoar. Namnet p\u00e5 den karismatiska s\u00e5ngerskan i vacker r\u00f6d kl\u00e4nning, som vunnit flera priser, antyder annat h\u00e4rkomst. Mandipiba ber\u00e4ttar att hon v\u00e4xte upp i Zimbabwe och den vokala traditionen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-154682","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154682","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=154682"}],"version-history":[{"count":38,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154682\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154740,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154682\/revisions\/154740"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=154682"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=154682"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=154682"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}