{"id":154639,"date":"2022-07-05T00:37:06","date_gmt":"2022-07-04T22:37:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154639"},"modified":"2022-07-05T03:22:39","modified_gmt":"2022-07-05T01:22:39","slug":"varierat-och-valordnat-med-extatiska-inslag-goteborgs-bluesfestival-i-slottsskogen-dag-2-del-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154639","title":{"rendered":"Varierat och v\u00e4lordnat med extatiska inslag &#8211; G\u00f6teborgs Bluesfestival i Slottsskogen dag 2 \/ del 1"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291614789_5931320013552037_8096074001567665977_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154644\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291614789_5931320013552037_8096074001567665977_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291614789_5931320013552037_8096074001567665977_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Eric Gales, Smoke Face och i bakgrunden skymtar LaDonna Gales   &#8211; foto Leif Wivatt                                                    <br>                                                                                  <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>2\/7 2022 i Slottsskogen (Villa Belparc) G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Arrang\u00f6r: G\u00f6teborgs Bluesf\u00f6rening (med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det)<\/p>\n\n\n\n<p>Publik: Drygt 500<\/p>\n\n\n\n<p>Har underligt nog inte recenserat fr\u00e5n n\u00e5gon renodlad bluesfestival tidigare, d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6g tid att jag tog chansen n\u00e4r m\u00f6jligheten yppade sig. Eftersom festivalen gick av stapeln utomhus ska understrykas att v\u00e4dergudarna var v\u00e4nligt inst\u00e4llda. Och st\u00e4mningen var lika v\u00e4nlig och entusiastisk. K\u00f6rschemat h\u00f6lls till punkt och pricka, vilket bevisade att staben av funktion\u00e4rer verkligen beh\u00e4rskade sina uppgifter. Med tanke p\u00e5 allt strul som kan uppst\u00e5, egentligen makal\u00f6st att allt fl\u00f6t p\u00e5 smidigt. Tack vare uppl\u00e4gget med tv\u00e5 scener uppstod aldrig n\u00e5gon l\u00e4ngre paus. Roffe Wickstr\u00f6m och hans band var p\u00e5 v\u00e4g missa n\u00e4r de skulle p\u00e5 scen, fast n\u00e5gon mal\u00f6r uppstod aldrig. Dessutom n\u00e4rmast osannolikt att inga medverkande gav sken av att ha problem med sin utrustning. Somliga hade med egna ljudtekniker. Utbudet lockade mig, s\u00e4rskilt l\u00f6rdagens line up.  P\u00e5 fredagen 1\/7 (recenserade d\u00e5 ist\u00e4llet Mikael Wiehe) upptr\u00e4dde sex akter. Avslutade gjorde Kirk Fletcher med band som \u00e4r femfaldig  Blues Music Award mottagare och lirat med Fabulous Thunderbirds.  <\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"487\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154653\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-1.jpg 487w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 487px) 100vw, 487px\" \/><figcaption>foto Erik Lindahl                                                                                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>F\u00f6rst ut i den behagliga solen och byiga vinden p\u00e5 terrassen, r\u00e5kar bli h\u00e4rliga musiker jag ofta h\u00f6rt live. N\u00e4mligen BLUES TRANSFUSION minus f\u00f6rgrundsgestalten H\u00e5kan Brostr\u00f6m (befann sig med Norrbotten Big Band p\u00e5 Bangen). I denna upplaga frontar  riviga ANNA SAHLENE p\u00e5 s\u00e5ng. V\u00e4lk\u00e4nda jazzbaserade m\u00e4nnen omkring henne \u00e4r enormt allsidige Max Schultz p\u00e5 gitarr, Leo Lindberg p\u00e5 treradig elorgel samt trumslagare Chris Montgomery. Konstellationen r\u00e5ddar och soundcheckar p\u00e5 rekordtid. Blues Transfusion blandar in en hel del orgeljazz och grovkornig soul i sitt koncept, fast i saxofonistens fr\u00e5nvaro stuvas repertoaren om en smula p\u00e5 ett elegant s\u00e4tt. Efter en f\u00f6rsiktig start m\u00e4rks hos shoutern Sahlene Beth Hart-tendenser redan i andra versen, varvid trycket \u00f6kar dramatiskt. <\/p>\n\n\n\n<p>Sk\u00f6nt sl\u00e4pigt sound k\u00e4nnetecknar <em>Dr. Feelgood<\/em> (A. Franklin). R\u00f6stens intensitet f\u00e5r f\u00e4ste i publiken. Schultz h\u00e4nger p\u00e5 medan Lindberg och Montgomery underst\u00f6djer. \u00d6verhuvudtaget en vettig strategi att ge rikligt med utrymme \u00e5t de eminenta instrumentalisterna, d\u00e4r gitarrveteranen och f\u00f6rh\u00e5llandevis nya stj\u00e4rnskottet mitt emot avl\u00f6ser varandra i solistrollen. Tilltalas av snyggt, avsp\u00e4nt lirande p\u00e5 gura i Wes Montgomery-l\u00e5t. Att de bygger sina melodier p\u00e5 Lindbergs framv\u00e4llande grundtoner \u00e4r en styrka. Och just  olika typer av orglar visar sig bli ett tungt v\u00e4gande fundament i samtliga akter under kv\u00e4llen.  <\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"410\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154655\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-2.jpg 410w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-2-189x300.jpg 189w\" sizes=\"auto, (max-width: 410px) 100vw, 410px\" \/><figcaption>foto Erik Lindahl                                                                                                                           <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>  En listframg\u00e5ng med Etta James (s\u00e5g henne och Roots Band i minnesv\u00e4rd festivalspelning p\u00e5 Heden f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan) tidigt 60-tal betitlad <em>Something\u00b4s Got a Hold On Me<\/em>, tillf\u00f6r djupt rotad gospelk\u00e4nsla, vilket f\u00f6rst\u00e4rks av att villig publik k\u00f6rar p\u00e5 uppmaning.  Uppskattar det p\u00e5tagliga gunget fast inbrytande tenorsax saknas. Lindberg briljerar och Schultz riffar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt, drar iv\u00e4g ett l\u00e4ckert solo. Man brister ut i fr\u00e4ck Texas shuffle fr\u00e5n sent 50-tal, i sn\u00e4rtig sak som f\u00f6rst framf\u00f6rdes av Bobby Blue Bland, n\u00e4mligen <em>Further On Up The Road. <\/em><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"462\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154662\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-4.jpg 462w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Anna-S-4-213x300.jpg 213w\" sizes=\"auto, (max-width: 462px) 100vw, 462px\" \/><figcaption>Chris Montgomery  och bakom Leo Lindberg &#8211; foto Erik Lindahl                                                                                                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Ljudet \u00e4r skapligt trots ogynnsam vind. Efter cirka halvtimmen sprids ett  stampa-takten-groove. I fram\u00e5tdrivet som uppst\u00e5r i <em>That\u00b4s Why I Sing The Blues <\/em>demonstrerar musikerna galant sina f\u00e4rdigheter. Musikalmelodin <em>Feelin\u00b4Good<\/em> &#8211; starkt f\u00f6rknippad med Nina Simone -artar sig till fyndigt extranummer i sambastuk vars h\u00f6jdpunkt \u00e4r instrumentala konversationen mellan melodiutsmyckare Schultz och Lindberg. Deras och trumslagarens jazzbakgrund skiner igenom. M\u00e4rker att jag borde kommenterat s\u00e5nginsatsen mer. Gl\u00e4djestr\u00e5lande Anna Sahlene g\u00f6r intryck med sin nerviga passion. Men jag k\u00f6pte inte strategin rakt av, d\u00e5 hennes vassa offensiv tycktes mig alltf\u00f6r p\u00e5verkad av s\u00e4rskilt Beth Hart. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"443\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291332791_10159142916914001_1626314387881187906_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154664\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291332791_10159142916914001_1626314387881187906_n.jpg 443w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291332791_10159142916914001_1626314387881187906_n-204x300.jpg 204w\" sizes=\"auto, (max-width: 443px) 100vw, 443px\" \/><figcaption>foto Rustan Lefin                                                                                                             <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Vid sidan av stora scen finns en nybyggd l\u00e4ktare, vilket vi som blir tr\u00f6tta i benen tackar f\u00f6r. Av min svenska bluesfavorit ROFFE WIKSTR\u00d6M visste jag inte vad det \u00e4r rimligt att beg\u00e4ra numera, efter 27 album och cirka 4 000 konserter.  \u00c4ger ett antal bra skivor, b\u00e5de lp och cd.  S\u00e5g honom f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 V\u00e4stg\u00f6ta Nation -79 och har nog upplevt omkring femton spelningar. Ett par l\u00e5tar fr\u00e5n senaste skivan <em>Ballader och br\u00f6l <\/em>avverkas. I \u00f6vrigt blandas friskt fr\u00e5n en ymnig repertoar. <\/p>\n\n\n\n<p>Tre ytterst stabila medarbetare ackompanjerar en sittande Roffe. Syftar p\u00e5 Bernt Andersson keyboard\/ munspel som f\u00e5r \u00e5tskilliga v\u00e4ndor att dekorera samt lika superrutinerade rytmsektionen Tommy Cassemar (Electric Banana Band &#8230;)p\u00e5 m\u00e4ktig bas och batterist Peter Korhonen (Reeperbahn, Sophie Zelmani mm).  En drygt timme till f\u00f6rfogande f\u00f6rvaltas optimalt. Ober\u00e4knelige Roffe tappar inte fokus i excesser p\u00e5 sitt instrument, ist\u00e4llet resulterar en helhj\u00e4rtad satsning i enormt tajt och innerlig blues. Rullande bl\u00e5a toner i k\u00e4rlekens tecken inleder. Det kompakta soundet \u00f6verg\u00e5r i ett luftigare med bredare palett genom <em>Leva som en luffare.<\/em>  <\/p>\n\n\n\n<p><em>Inte en sp\u00e4nn p\u00e5 fickan <\/em>forts\u00e4tter med bejakande shuffle i uppl\u00f6jda f\u00e5ror, trots textens dystra budskap. Jublar inombords \u00f6ver de f\u00f6rsta personligt utformade inl\u00e4ggen fr\u00e5n Roffe  i sina spetsiga ackordleverenser. Och Andersson fr\u00e5n K\u00e5lltorp, som jag 2009 intervjuade p\u00e5 Kometen, broderar sinnrikt ut det okomplicerade temat. Han f\u00e5r m\u00e5nga tillf\u00e4llen att piffa upp en smaklig anr\u00e4ttning av blues i omv\u00e4xlande tempo, blir n\u00e5got av v\u00e4xelspel huvudpersonerna emellan p\u00e5 initiativ av v\u00e5r blueskung. F\u00f6rekomsten av kvidande, kvardr\u00f6jande toner har ju alltid varit ett signum, vilket exponeras ypperligt i <em>Hela jorden \u00e4r ett d\u00e5rhus<\/em> (bearbetning av original av P. Mayfield). Roffe ber\u00e4ttar om originalets anspelning p\u00e5 Kuba-krisen  och anknyter till  kriget i Ukraina. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"366\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291146047_10159142999789001_2492183905216782296_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154670\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291146047_10159142999789001_2492183905216782296_n.jpg 366w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/291146047_10159142999789001_2492183905216782296_n-169x300.jpg 169w\" sizes=\"auto, (max-width: 366px) 100vw, 366px\" \/><figcaption>Bernt Andersson    foto Rustan Lefin                                                                                                                                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> <em>Andra sidan viken <\/em>tillh\u00f6r den uppsluppna sortens kompositioner, studsar fram i affirmativ stil. <em>Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv <\/em>d\u00e4remot \u00e4r symtomatiskt f\u00f6r den emotionella sidan, n\u00e5gon som h\u00e4ngivet blottar sin s\u00e5rbarhet, l\u00e5ter gitarren f\u00f6rmedla tungsinne och j\u00e4drar anamma-attityd. Ska p\u00e5pekas att ljudet \u00e4r perfekt, \u00e4ven dessa stunder av rusig improvisation. De explosiva attackerna avl\u00f6ses av p\u00e5st\u00e5dd sj\u00e4lvbiografisk ballad. Hur str\u00e4ngar b\u00e4nds och medmusiker fyller i orsakar stort bifall. <\/p>\n\n\n\n<p><em>S\u00e5 sk\u00f6n s\u00e5 sk\u00f6n <\/em>lanseras som en av ytterst f\u00e5 glada s\u00e5nger. Komplexa synen p\u00e5 det andra k\u00f6net ventileras i tv\u00e5 glimrande l\u00e5tar. Dels rytmiskt full\u00e4ndade   <em>En helvetes vacker kvinna<\/em> i den snabba versionen, dels <em>Kom till mig kvinna <\/em>d\u00e4r Cassemars basg\u00e5ngar firar triumfer. Bernt Andersson f\u00e4rgar \u00e5nyo p\u00e5 munspel.  Ett lika oemotst\u00e5ndligt som anspr\u00e5ksl\u00f6st beat  flyter fram.  L\u00e5tarna samspelet och blues-nestorns utstr\u00e5lning var extra deluxe. Bedriften b\u00f6r sammanfattas: &#8221;suver\u00e4n spelning&#8221;.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"483\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Hallberg-Wivatt-Lofgren-ny.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154675\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Hallberg-Wivatt-Lofgren-ny.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/thumbnail_Hallberg-Wivatt-Lofgren-ny-300x223.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Skribenten omgiven av musikprofilerna Leif Wivatt och Tommy L\u00f6fgren (Jefferson)  &#8211; foto Erik Lindahl                                                                          <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>EVA AND THE BLUE BOYS  \u00e4r ett lokalt band som vunnit jury- och publikpris p\u00e5 M\u00f6nster\u00e5s Blues Challenge. De best\u00e5r av Eva Karlefj\u00e4rd (s\u00e5ng), Bo Hansson (orgel), Conny S\u00e4vmo (bas), Kent Helgesen (trummor) samt Lars-Olof Johansson (gitarr). H\u00f6r p\u00e5 distans deras tillst\u00e4llning p\u00e5 Lilla scen. Beh\u00f6vde h\u00e4mtade andan och vila \u00f6ronen ett tag. D\u00e4rf\u00f6r ingen recension av dem.<\/p>\n\n\n\n<p>obs \u00c5terkommer med ett nytt svep om resterande tre internationella akterna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>2\/7 2022 i Slottsskogen (Villa Belparc) G\u00f6teborg Arrang\u00f6r: G\u00f6teborgs Bluesf\u00f6rening (med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det) Publik: Drygt 500 Har underligt nog inte recenserat fr\u00e5n n\u00e5gon renodlad bluesfestival tidigare, d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6g tid att jag tog chansen n\u00e4r m\u00f6jligheten yppade sig. Eftersom festivalen gick av stapeln utomhus ska understrykas att v\u00e4dergudarna var v\u00e4nligt inst\u00e4llda. Och st\u00e4mningen var lika [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-154639","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154639","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=154639"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154639\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154681,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154639\/revisions\/154681"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=154639"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=154639"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=154639"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}