{"id":154563,"date":"2022-07-03T20:32:19","date_gmt":"2022-07-03T18:32:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154563"},"modified":"2022-07-04T08:37:40","modified_gmt":"2022-07-04T06:37:40","slug":"gediget-och-valformulerat-farval-till-publiken-mikael-wiehe-i-gunnebo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154563","title":{"rendered":"Gediget och v\u00e4lformulerat farv\u00e4l till publiken – Mikael Wiehe i Gunnebo"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gunnebo Slott i M\u00f6lndal<\/p>\n\n\n\n

1\/7 2022<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: Frihamnen Event<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r med om den 35:e konserten av vad som proklameras som Mikael Wiehes avskedsturn\u00e9. Vi sitter p\u00e5 b\u00e4nkar p\u00e5 omr\u00e5det anlagt f\u00f6r friluftsteater, i en lummig natursk\u00f6n milj\u00f6 jag vistats mycket i d\u00e5 jag \u00e4r uppv\u00e4xt i n\u00e4rheten. Medel\u00e5ldern p\u00e5 de som tagit sig till den inbjudande gl\u00e4ntan \u00e4r h\u00f6g. Mot bakgrund av sk\u00e5ningens l\u00e5nga karri\u00e4r och genomslag, \u00e4r betydligt f\u00e4rre p\u00e5 plats \u00e4n vad man kunnat f\u00f6rmoda. Gunnebo \u00e4r k\u00e4nt f\u00f6r sin konsertverksamhet b\u00e5de inomhus och under bar himmel. Har h\u00e4r sett m\u00e5nga storheter inom olika genrer och recenserat ing\u00e5ende fr\u00e5n Kammarmusikfestival.<\/p>\n\n\n\n

I slutet p\u00e5 en cirka hundra minuter l\u00e5ng kavalkad, sj\u00e4lvklart \u00f6verv\u00e4gande l\u00e4ngs minnenas all\u00e9, blir det lite kyligt i vinden och regn befaras.. Men betr\u00e4ffande nederb\u00f6rd fick Wiehe r\u00e4tt. \u00d6sregnet f\u00f6ll lyckligtvis cirka tre timmar efter konsertens slut. Turn\u00e9n genomf\u00f6rs i ett mindre format. Varken ljusshow, g\u00e4startister eller bildspel. I de mellansnack som formas till avv\u00e4gda prator, har en av landets f\u00f6rn\u00e4mligaste l\u00e5tskrivare och \u00f6vers\u00e4ttare (fr\u00e4mst Dylan), av naturliga sk\u00e4l valt att eftert\u00e4nksamt fokusera p\u00e5 sin person j\u00e4mte omv\u00e4rldsanalys. Det \u00e4r oftast i lika portioner b\u00e5de t\u00e4nkv\u00e4rt och underh\u00e5llande. Att han stundom i kategoriskt selektiva uttalanden g\u00f6r det alldeles f\u00f6r enkelt f\u00f6r sig \u00e4r man van vid, n\u00e5got man \u00f6verser med, inte minst f\u00f6r att \u00e5tskilliga dr\u00e4pande kommentarer g\u00e5r att inst\u00e4mma i. Att (L) och dess nya partiledare blev f\u00f6rsta m\u00e5ltavla j\u00e4mte en kappv\u00e4ndande f\u00f6rsvarsminister, var m\u00f6jligen n\u00e5got \u00f6verraskande. <\/p>\n\n\n\n

Samma musiker som utgjort en stomme live sedan n\u00e4rmare tio \u00e5r finns p\u00e5 scen. Det vill s\u00e4ga Christer Karlsson p\u00e5 tv\u00e5radigt keyboard och gitarristen Anders Pettersson. I Ni som tj\u00e4nar p\u00e5 krig <\/em>samt i ett uppsluppet extranummer kompletterade av Albin \u00d6stberg (i \u00f6vrigt scentekniker och instrumentleverant\u00f6r) p\u00e5 virveltrumma. De f\u00f6r mig obekanta namnen visar sig givetvis vara ytterst habila med enorm rutin p\u00e5 att framst\u00e4lla sin arbetsgivares melodier. \u00c4nd\u00e5 kan jag sakna det lyft det hade inneburit att ha med Ebba Forsberg (gudaben\u00e5dat f\u00f6rh\u00f6jt upplevelsen av Wiehes f\u00f6rtr\u00e4ffliga Dylan-tolkningar), eller en instrumentalist av Ola Gustafssons kaliber som medverkat tidigare. <\/p>\n\n\n\n

Mikael Wiehe g\u00e5r \u00f6verlag folks f\u00f6rv\u00e4ntningar till m\u00f6tes. Kryddar d\u00e4rut\u00f6ver med nyare l\u00e5tar som passar kontexten. Murriga ljudet i inledande, ur musikaliskt perspektiv osp\u00e4nnande, En gammal man<\/em> \u00e5tg\u00e4rdas p\u00e5 tillfredsst\u00e4llande s\u00e4tt. Prisade artisten avsl\u00f6jar hur knepigt det varit att best\u00e4mma l\u00e5tordning och vilka alster – har 340 titlar registrerade hos STIM – som inte f\u00e5r f\u00f6rbig\u00e5s. G\u00e5r absolut att beklaga att de \u00e5ttiotalsplattor jag \u00e4ger ( Lindansaren <\/em>och I Hemingwayland) <\/em>helt ratades. ”Ska det vara snabbt – l\u00e5ngsamt, glatt – sorgset, och r\u00f6sten \u00e4r inte densamma.” Hans emellan\u00e5t skorrande r\u00f6st artikulerar utomordentligt v\u00e4l, till skillnad fr\u00e5n bland andra liveveteraner som Lundell och Plura. Och redan i andra l\u00e5ten n\u00e5s ett kr\u00f6n genom ovan n\u00e4mnd aggressiv st\u00e4nkare, fr\u00e5n en 22-\u00e5rig Bob Dylan vars statement Masters of War <\/em>kl\u00e4s i suggestivt marsch-beat med fr\u00e4sande gitarrslinga. Vill h\u00e4vda att Wiehe \u00e4r en fenomenal Dylan-uttolkare vars \u00f6vers\u00e4ttningar k\u00e4nns anm\u00e4rkningsv\u00e4rt naturliga. Redan i de f\u00f6rsta l\u00e5tarna bevisas bredden hos l\u00e5tskrivaren, vars kvalit\u00e9 gjort honom relevant i l\u00e5nga perioder under ett halvsekel. Konstaterar tidigt i spelningen att detta avskalade format funkar f\u00f6r mig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto THENEWS <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

”Progglegendaren” l\u00e4t den avl\u00f6sas av Keops pyramid, <\/em> den sinnrika symboliken av klassamh\u00e4llets brutala princip, minst lika relevant idag som n\u00e4r den gavs ut f\u00f6r femtio \u00e5r sedan av Hoola Bandoola Band, vilket f\u00f6rst\u00e5s textf\u00f6rfattaren noga redog\u00f6r f\u00f6r. Noterar anknytningen till den tidens folkmusik j\u00e4mte att Anders Petterssons snyggt \u00e5terskapar originalets riff.<\/p>\n\n\n\n

Os\u00e4ker p\u00e5 vem som arrat om melodierna till denna intima s\u00e4ttning. Fungerar genomg\u00e5ende tillfyllest, \u00e4ven om det blir ofr\u00e5nkomligt att instrument fattas i ljudbilden ibland (f\u00f6rekom ingen sampling). F\u00f6rst i l\u00e5t om p\u00e5g\u00e5ende klimatkris tr\u00e4der Christer Karlsson fram i helfigur. H\u00e4r och i ett lyckat arr p\u00e5 sorgliga ber\u00e4ttelsen Flickan och kr\u00e5kan <\/em>blir det uppenbart, hur mycket han betyder som instrumentalt ankare. I visan och i ett par andra nummer agerar den flankerande duon k\u00f6r. N\u00e4r motorn varvade som mest p\u00e5minde den om soundet som frambringades av Annie Bodelsen p\u00e5 n\u00e4mnda, till viss del experimentella 80-tals plattor. Dessutom fick han agera suffl\u00f6r vid flera tillf\u00e4llen f\u00f6r en person med orov\u00e4ckande, m\u00f6jligen begynnande tecken p\u00e5 afasi. <\/p>\n\n\n\n

Hade, inte minst f\u00f6r att rytmsektion exkluderats, f\u00f6rest\u00e4llt mig ett sound genomg\u00e5ende av viskarakt\u00e4r. S\u00e5 blev \u00f6verlag inte fallet, \u00e4ven om fyndiga arrangemangen vette \u00e5t olika h\u00e5ll. Visformeln var som mest p\u00e5tagligt i f\u00f6rsta verserna av Titanic<\/em> (n\u00e4r Wiehe ackompanjerar sig sj\u00e4lv p\u00e5 den akustiska gitarr han aldrig \u00f6verger d\u00e5 den verkar utg\u00f6ra en trygghet), i Victor Jara <\/em>och En s\u00e5ng till friheten <\/em>(Bj\u00f6rn Afzelius ber\u00f6mda omst\u00f6pning\/ \u00f6vers\u00e4ttning av Silvio Rodriguez hit). F\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra uppenbara exempel vilka br\u00f6t m\u00f6nstret. Skulle tippa p\u00e5 att den mogna publiken s\u00e4llan uts\u00e4tter sig f\u00f6r lika mycket volym fr\u00e5n gnistrande elgitarr. Anders Pettersson f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 att harangeras f\u00f6r sin insats. Skiftar emellan tre gitarrer plus trakterar ett par g\u00e5nger en sidledes uppst\u00e4lld lap steel.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n 2012 – foto Emil Dahlqvist <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Med \u00e5lderns r\u00e4tt har inte artistens r\u00f6st samma eldf\u00e4ngda energi eller vibrato. N\u00e5got som inte heller beh\u00f6vs. Draget av reflekterande \u00f6verblick kring nuets \u00e5lderdom, karri\u00e4ren och den fabul\u00f6sa l\u00e5tskatten, ger en ber\u00f6rande patina. Och i extranumret st\u00e4ller sig m\u00e4nnen till slut upp. D\u00e5 avfyrar Mikael Wiehe en befriande appell omvandlad till uppsluppen s\u00e5ng i boogiestuk, ett r\u00f6rande naivt motst\u00e5ndsf\u00f6rs\u00f6k mot livets ob\u00f6nh\u00f6rliga slut betitlad Leva tills jag d\u00f6r. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Vad b\u00f6r lyftas fram som h\u00f6jdpunkter i \u00f6vrigt? Jo, sugande harmoniken i titell\u00e5ten fr\u00e5n senaste skivan, <\/em> fr\u00e4scha inramningen av kult-l\u00e5ten Vem i hela v\u00e4rlden kan man lita p\u00e5<\/em>, \u00f6msint molldrypande Den jag kunde va <\/em>om v\u00e4nskapsrelationen till Bj\u00f6rn Afzelius, som vi p\u00e5minns om varit d\u00f6d i 23 \u00e5r, ypperliga pianospelet i En s\u00e5ng till friheten<\/em>, Woody Guthrie p\u00e5 svenska med dominerande lap steel-diskant i enande s\u00e5ng med n\u00e4stan samma r\u00e4ckvidd som Vintersaga <\/em>samt ytterligare en ikonisk Dylan-tolkning – Sakta l\u00e4gger b\u00e5ten ut fr\u00e5n land <\/em>\u00e4r ju en storslagen text skriven redan p\u00e5 70-talet och utgiven p\u00e5 plattan Sj\u00f6mansvisor. <\/em>Och de prator som utg\u00f6r mellansnack \u00e4r noga komponerade, ges extra betydelse d\u00e5 vi har att g\u00f6ra med ett officiellt avsked till konsertpubliken.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4mnar n\u00f6jd mitt natursk\u00f6na Gunnebo. Mikael Wiehe f\u00f6rvaltar fint sin lysande l\u00e5tskatt i livetappning, med synnerligen god assistans av tv\u00e5 duktiga musiker som beh\u00e4rskar hantverket. Hade oannonserade karismatiska g\u00e4ster (se ovan) dykt upp, skulle mitt n\u00f6jda tillst\u00e5nd f\u00f6rbytts till h\u00e4nryckning. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gunnebo Slott i M\u00f6lndal 1\/7 2022 Arrang\u00f6r: Frihamnen Event \u00c4r med om den 35:e konserten av vad som proklameras som Mikael Wiehes avskedsturn\u00e9. Vi sitter p\u00e5 b\u00e4nkar p\u00e5 omr\u00e5det anlagt f\u00f6r friluftsteater, i en lummig natursk\u00f6n milj\u00f6 jag vistats mycket i d\u00e5 jag \u00e4r uppv\u00e4xt i n\u00e4rheten. Medel\u00e5ldern p\u00e5 de som tagit sig till den […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-154563","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154563","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=154563"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154563\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154625,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154563\/revisions\/154625"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=154563"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=154563"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=154563"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}