![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/lightyear.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Lightyear
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 15 juni 2022
\nRegi Angus MacLane<\/p>\n
Pixar grundades 1986 och det har g\u00e5tt hela tjugosju \u00e5r sedan den f\u00f6rsta Toy Story-filmen hade premi\u00e4r. Trots det har studion bibeh\u00e5llit sin position som den v\u00e4sterl\u00e4ndska filmindustrins fr\u00e4msta animationshus. Tillsammans med den legendariska Studio Ghibli i Japan har Pixar ett varum\u00e4rke som st\u00e5r pall f\u00f6r stora samh\u00e4lleliga f\u00f6r\u00e4ndringar, en egenskap som konkurrenterna skulle vara villiga att offra mycket f\u00f6r att uppn\u00e5.<\/p>\n
En Pixar-film utm\u00e4rks av ett antal olika signum, det f\u00f6rsta \u00e4r den tekniska kompetensen som – fortfarande, saknar motstycke inom industrin. Trots ett antal visuellt vackra produktioner fr\u00e5n andra studios finns det ingen som kan utmana Pixar vad g\u00e4ller att bygga upp v\u00e4rldar som \u00e4r minuti\u00f6st designade och animerade med en manisk besatthet vad g\u00e4ller detaljer. Det andra \u00e4r gripande och drabbande historier som kan f\u00f6rvandla de mest k\u00e4nslokalla och cyniska m\u00e4nniskor till gr\u00e5tande vrak. Lightyear uppfyller sannerligen det f\u00f6rsta av dessa signum men k\u00e4mpar med det andra. Givetvis finns det ingenting som dikterar att varje Pixar-produktion m\u00e5ste passa in en etablerad och \u00e4lskad formula, men med tanke p\u00e5 studions f\u00f6rm\u00e5ga att implementera en k\u00e4nslom\u00e4ssig udd \u00e4r avsaknaden f\u00f6rv\u00e5nande.<\/p>\n
Lightyear \u00e4r fr\u00e5n f\u00f6rsta rutan tydlig med att presentera sig som ett avbrott mot tidigare Pixar och Toy Story-filmer. Detta \u00e4r en actionpr\u00e4glad och l\u00e4ttsam film, regiss\u00f6ren Angus MacLane ser till klassiska rymdoperor som Flash Gordon, Star Trek och givetvis monoliten Star Wars.<\/p>\n
Action har endast anv\u00e4nts sporadiskt i Pixars tidigare filmer, det n\u00e4rmaste studion kommit en renodlad actionfilm var den aningen haltande och intets\u00e4gande Brave. Med Lightyear tar studion ett l\u00e4ngdhopp som hade kunnat vinna en olympisk medalj vad g\u00e4ller att iscens\u00e4tta action i en digitalt animerad film. Flera av actionscenerna f\u00e5r skrytsamma miljonprojekt som Roland Emmerichs Moonfall att framst\u00e5 som en amat\u00f6rm\u00e4ssig dockteater. H\u00e4r finns en nerv och ett sinne f\u00f6r humor som leder till en rad underh\u00e5llande och sp\u00e4nnande stunder som f\u00e5r flera av scenerna att rusa fram. Detta kombineras med den sedvanliga snillrikheten vad g\u00e4ller design och tekniskt utf\u00f6rande. Lightyear m\u00e5 fortfarande vara stiliserad och flera av de m\u00e4nskliga karakt\u00e4rerna \u00e4r karikatyrartade vad g\u00e4ller deras utseende. Milj\u00f6er och scenografi har en mer modern och mer realistisk framst\u00e4llning vilket drar tankarna \u00e5t spelstudion Blizzard och deras storsucc\u00e9 Overwatch som r\u00f6r sig mellan det surrealistiska och det mer jordn\u00e4ra. Ljuss\u00e4ttningen tillsammans med den fantastiska renderingen \u00e4r fortfarande i en klass f\u00f6r sig och ett antal stillast\u00e5ende scener p\u00e5minner om Claude Monets landskapstavlor.<\/p>\n
Visuellt \u00e4r Lightyear mer eller mindre perfekt men vad g\u00e4ller ber\u00e4ttelsen \u00e4r det inte en lika felfri historia. Att filmen inte aspirerar p\u00e5 att vara n\u00e5got annat \u00e4n en underh\u00e5llande matin\u00e9 i lyxf\u00f6rpackning tydligg\u00f6rs i den rafflande \u00f6ppningsscenen, inget \u00e4r p\u00e5 n\u00e5got st\u00f6rre allvar och det mest meningsfulla \u00e4r att ge publiken en storslagen \u00e5ktur. Men snart kommer MacLane till ett moment som faktiskt ber\u00f6r och som \u00e5kallar en av Pixars mest \u00e4skade stunder fr\u00e5n filmen Upp. I den stunden verkar Lightyear redo att inta en position bredvid studions mest klassiska och od\u00f6dliga filmer. Olyckligtvis visar sig denna korta sekvens endast vara ett mellanspel, inte ett avstamp f\u00f6r att n\u00e5 till o\u00e4ndligheten och vidare. Snart \u00e5terg\u00e5r allting till mer traditionsenliga hjulsp\u00e5r som refererar till en rad olika science fiction-klassiker och d\u00e4r ber\u00e4ttelsen endast \u00e4r ett rullband som tar oss fr\u00e5n en actionsekvens till n\u00e4sta. \u00d6verlag k\u00e4nns ber\u00e4ttelsen felkonstruerad d\u00e5 h\u00f6jdpunkterna och de b\u00e4sta sk\u00e4mten avlossas lite f\u00f6r tidigt vilket l\u00e4mnar avslutningen fattig.<\/p>\n
Denna n\u00e5got splittrade och spretiga tendens drabbar \u00e4ven karakt\u00e4rerna. Buzz sj\u00e4lv \u00e4r precis lika sj\u00e4lvs\u00e4ker och kapabel som vi minns honom. Han ackompanjeras av den helt obeskrivligt roliga robotkatten Sox som redan nu kan klassas som en av Pixars mest minnesv\u00e4rda karakt\u00e4rer. Men bortsett fr\u00e5n dessa tv\u00e5 \u00e4r utbudet av personer v\u00e4rda att l\u00e4gga p\u00e5 minner mer tanigt. Taika Waititis galna och h\u00e4mningsl\u00f6sa insats \u00e4r det enda som \u00f6verhuvudtaget g\u00f6r en av dessa sidofigurer n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r intressanta. Dessa narrativa brister \u00e4r det som hindrar Lighteyar fr\u00e5n att n\u00e5 \u00e4nda upp till stj\u00e4rnorna.<\/p>\n
Med en mer polerad ber\u00e4ttelse och ett genomarbetat klimax hade Lightyear kunnat klassas som en blivande Pixar-klassiker. Vad vi ist\u00e4llet har framf\u00f6r oss \u00e4r en sommarmatin\u00e9 i lyxf\u00f6rpackning som trots sina brister inte kan rekommenderas varmt nog.<\/p>\n