{"id":154142,"date":"2022-06-14T02:57:25","date_gmt":"2022-06-14T00:57:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154142"},"modified":"2022-06-15T23:33:24","modified_gmt":"2022-06-15T21:33:24","slug":"vardefull-bilddokumentation-genomsyras-av-respekt-och-leenden-44-days-on-the-blues-highways-av-lindahl-lofgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154142","title":{"rendered":"V\u00e4rdefull bilddokumentation genomsyras av respekt och leenden – 44 Days On The BLUES Highways av Lindahl & L\u00f6fgren"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pee Wee Crayton foto Erik Lindahl <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

44 Days On The Blues Highways<\/p>\n\n\n\n

Lindahl & L\u00f6fgren<\/p>\n\n\n\n

Utgiven: 2020-10-01<\/p>\n\n\n\n

ISBN: 978-91-87755-13-2<\/p>\n\n\n\n

Tid & Rum<\/p>\n\n\n\n

Blues handlar om att befinna sig i en djupt rotad k\u00e4nsla vars tillst\u00e5nd kan uppvisa skiftande schatteringar. Vanligtvis associeras till mer eller mindre tunga tankar, vilka fr\u00e4mst yttrar sig i klagos\u00e5nger. Men blues kan vara s\u00e5 mycket mer. Som en stolt livsh\u00e5llning, mer \u00f6dmjuk \u00e4n kaxig som h\u00e4ngivet omfamnar energin i tillvaron. Starka uttryck i omlopp, inneb\u00e4r att gemene man kanske inte attraheras. L\u00e5ter nog i m\u00e5ngas \u00f6ron alltf\u00f6r oputsat Vi andra som f\u00f6runnats g\u00e5van att ta emot dessa tonala emotioner blir st\u00e4rkta. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven inom jazzen och rockmusik f\u00f6rekommer ju en hel del bluesiga inslag, som en formel att arbeta efter i komponerandet. Jag \u00e4ger ett antal (inte j\u00e4ttem\u00e5nga) renodlade plattor i genren. Begreppet bluestolva cirkulerar ju ofta n\u00e4r det pratas om fr\u00e4mst gitarristers spel. Att f\u00e5 skenbart enkla melodier att sv\u00e4nga maximalt i trov\u00e4rdiga framf\u00f6randen, \u00e4r en konst f\u00e5 beh\u00e4rskar till full\u00e4ndning. Skulle \u00e4nd\u00e5 tippa p\u00e5 att samtliga fotograferade p\u00e5 scen i detta verk hade den f\u00f6rm\u00e5gan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Legendariske l\u00e5tskrivaren Percy Mayfield i L.A <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r cirka trettio \u00e5r sedan hade jag f\u00f6rm\u00e5nen att live h\u00f6ra flera av tidens st\u00f6rsta i branschen. Syftar p\u00e5 namn som B.B King, Buddy Guy & Junior Wells, Albert Collins, Jeff Healy, Otis Rush, Lonnie Mack, Etta James, Koko Taylor, John Lee Hooker, Blues Brothers med flera. Av v\u00e5ra egna stj\u00e4rnor har Roffe Wikstr\u00f6m, Totta N\u00e4slund, Sven Zetterberg, Louise Hofsten och i viss m\u00e5n Peps utgjort personliga favoriter. Men pinsamt nog har jag aldrig k\u00f6pt ett nummer av Jefferson – enda bluestidskriften i Sverige.<\/p>\n\n\n\n

Fyra m\u00e4n knutna till tidningen f\u00f6rverkligade i slutet p\u00e5 1980 sitt dr\u00f6mprojekt, genom att med hyrd bil f\u00f6reta en slags pilgrimsresa fr\u00e5n San Fransisco till Chicago. Uppdraget bestod i att intervjua och fotografera personer betydelsefulla f\u00f6r en frodande bluesscen, inbegripet n\u00e4ra musikaliska sl\u00e4ktingar som zydeco och cajunmusik. Inriktningen \u00e4r p\u00e5 den internationella marknaden d\u00e5 f\u00f6rord och bildtexter \u00e4r p\u00e5 engelska. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Jessie Mae Hamphill (bild p\u00e5 bokens baksida) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

M\u00f6ten med flera k\u00e4nda namn f\u00f6revigades, varav bekantskapen med somliga kunde \u00e5terknytas n\u00e4r de befann sig p\u00e5 turn\u00e9 i Sverige. Sj\u00e4lv har jag av dem utan att alls vara konn\u00e4ss\u00f6, h\u00f6rt talas om \/ lyssnat p\u00e5 exempelvis Clifon Chenier, Z.Z Hill, Buddy Guy, Big Joe Williams, Flaco Jimenez, R.L Burnside och givetvis Bobby ”Blue” Bland. I \u00f6vrigt portr\u00e4tteras m\u00e4ngder av lokala musiker och nationella storheter. Och framf\u00f6r allt interi\u00f6rer och vyer fr\u00e5n de stater man f\u00e4rdas genom och g\u00f6r nedslag i.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bobby ”Blue” Bland (f\u00e5ngad i exakt r\u00e4tt \u00f6gonblick, eller hur?) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utg\u00e5r fr\u00e5n att utt\u00f6mmande reportage inklusive ing\u00e5ende konsertrecensioner publicerades efter hemkomsten av redakt\u00f6r Tommy L\u00f6fgren. Av f\u00f6r mig ok\u00e4nd anledning fick man h\u00f6sten 2020 m\u00f6jlighet att ge ut dokumentationen i form av en p\u00e5kostad bilderbok i svartvitt. Vi f\u00e5r en god inblick i den v\u00e4lplanerade resan (L\u00f6fgren har bes\u00f6kt USA trettiotv\u00e5 (!) g\u00e5nger medan fotograf Lindahl \u00e5 sin sida, f\u00f6retagit sex resor till det stora vidstr\u00e4ckta landet i v\u00e4ster i bluesigt syfte), som inkluderade livemusik fr\u00e5n 45 scener och flera avtalade m\u00f6ten i artisters hem eller p\u00e5 lokal. Bet\u00e4nk att detta tilldrog sig \u00e5tskilliga decennier f\u00f6re internet eller mobiltelefoner.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fr\u00e5n Pioneer Club i Los Angeles <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Resen\u00e4rerna tackar sin lyckliga stj\u00e4rna f\u00f6r att de fick s\u00e5 stort utbyte av sin investering. Hyrda bilen beh\u00f6vde bara rej\u00e4l service en g\u00e5ng. Sn\u00f6pligaste incidenten var f\u00f6rmodligen d\u00e5 bilnycklarna l\u00e5stes inne och v\u00e4rsta b\u00f6r rimligen ha varit n\u00e4r allvarligt br\u00e5k blossade upp i klubblokal. Kvinnor var f\u00f6rst\u00e5s v\u00e4ldigt s\u00e4llsynta p\u00e5 scen, men de f\u00f6rekom som publik. \u00d6verlag vistades de fyra svenskarna i en manlig svart milj\u00f6. En milj\u00f6 som det framg\u00e5r k\u00e4nde sig hedrad av intresset fr\u00e5n exotiska svenskar, vilket resulterar i uppskattande \u00f6msesidiga \u00f6mhetsbetygelser. F\u00f6rh\u00e5llanden som skiner igenom i fotografierna. Vid ett tillf\u00e4lle v\u00e4cker det uppseende att inga andra vita finns i publiken.<\/p>\n\n\n\n

Var de genuina ut\u00f6varna vana vid att umg\u00e5s med l\u00e5ngv\u00e4ga bluesarkeologer, eller var dylika m\u00f6ten s\u00e4llsynta? Leenden, extas och seriositet pr\u00e4glar Erik Lindahls str\u00e5lande foton. Man undrar hur omfattande hans r\u00e5material var. Hur m\u00e5nga bilder togs? Inser till fullo varf\u00f6r han kunnat livn\u00e4ra sig som frilansare, fotat f\u00f6r exempelvis landets st\u00f6rsta kv\u00e4llstidningar. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Dan Taylor, Andy Williams och Doc Terry i St. Louis
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Visst hade jag g\u00e4rna velat haft mer k\u00f6tt p\u00e5 benen om denna omv\u00e4lvande upplevelse, fler anekdoter och utrymme f\u00f6r konstn\u00e4rliga bed\u00f6mningar. Men nu valde f\u00f6rlaget att satsa p\u00e5 en uts\u00f6kt dokumentation i bilder, kronologiskt ber\u00e4ttad.<\/p>\n\n\n\n

Textleverant\u00f6r och fotograf presenterar sig \u00f6ver ett uppslag vardera j\u00e4mte att i tre spalter redog\u00f6ra f\u00f6r bokens f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Ska n\u00e4mnas att de tv\u00e5 \u00f6vriga som var med p\u00e5 den utstakade bl\u00e5 f\u00e4rden inte l\u00e4ngre finns i livet. Minnet av dem liksom musikern Paul ”Lil\u00b4 Buck” Senegal uppm\u00e4rksammas p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsblad. Tv\u00e5 inledande sidorna upptas av ett f\u00f6rord utformat som en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till visuella kr\u00f6nikan ”44 Days On The Blues Highways”. <\/em>F\u00f6rordet \u00e4r skrivet av Mark Naftalin som spelat med tjugofem av artisterna som medverkar och han f\u00f6rekommer sj\u00e4lv p\u00e5 bild. Naftalin blev invald i Rock & Roll Hall of Fame som keyboardist i Paul Butterfield Blues Band. F\u00f6rutom att ha ackompanjerat ber\u00f6mdheter som Etta James, Otis Rush, John Lee Hooker och Van Morrison har han komponerat, varit bandledare , festivalarrang\u00f6r och radioproducent. Sj\u00e4lvklart en stor \u00e4ra att f\u00e5 hans erk\u00e4nnande!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Fans till Bobby ”Blue” Bland i New Orleans <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att avsl\u00f6ja varf\u00f6r jag \u00e4gnar mig \u00e5t denna bildber\u00e4ttelse s\u00e5 pass l\u00e5ngt efter utgivningsdatum. Beror p\u00e5 att jag l\u00e4rt k\u00e4nna fotografen Erik Lindahl eftersom vi frekventerat samma h\u00f6gkvalitativa och mysiga ny\u00f6ppnade jazzkrog i Majorna, n\u00e4mligen Utopia. Har ett par g\u00e5nger f\u00e5tt tillg\u00e5ng till hans f\u00f6rn\u00e4mliga foton d\u00e4rifr\u00e5n som komplement till recensioner\/ betraktelser. Lindahls andra fotobok sk\u00e4nktes mig f\u00f6r att jag skulle t\u00e4nda p\u00e5 id\u00e9n att skriva om den, d\u00e4rmed sprida \u00f6kad k\u00e4nnedom om dess existens. Nu \u00e4r det gjort!<\/p>\n\n\n\n

Fotografierna tillsammans med upplysande bildtexter j\u00e4mte resans framv\u00e4xande str\u00e4ckning som inledning p\u00e5 varje kapitel; f\u00f6rmedlar bortom spr\u00e5kets begr\u00e4nsningar st\u00e4mningar fr\u00e5n vardag och fest, gl\u00e4dje och allvar. Dessutom en \u00f6vertygelse om att blues som konstform \u00e4r en angel\u00e4genhet v\u00e4l v\u00e4rd att utforska. Ett lustfyllt arbete som i det h\u00e4r fallet konkret \u00e5terupptogs, cirka fyrtio \u00e5r senare efter att den hektiska och omtumlande resan genom tio stater \u00e4gt rum. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Charles Brown i Los Angeles <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

OBS Samtliga bilder tagna av Erik Lindahl<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

44 Days On The Blues Highways Lindahl & L\u00f6fgren Utgiven: 2020-10-01 ISBN: 978-91-87755-13-2 Tid & Rum Blues handlar om att befinna sig i en djupt rotad k\u00e4nsla vars tillst\u00e5nd kan uppvisa skiftande schatteringar. Vanligtvis associeras till mer eller mindre tunga tankar, vilka fr\u00e4mst yttrar sig i klagos\u00e5nger. Men blues kan vara s\u00e5 mycket mer. Som […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":["post-154142","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154142","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=154142"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154142\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154224,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154142\/revisions\/154224"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=154142"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=154142"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=154142"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}