{"id":154054,"date":"2022-06-09T15:36:52","date_gmt":"2022-06-09T13:36:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154054"},"modified":"2022-06-09T15:43:35","modified_gmt":"2022-06-09T13:43:35","slug":"veteranernas-kvall-rosendal-garden-party-dag-ett","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=154054","title":{"rendered":"Veteranernas kv\u00e4ll- Rosendal Garden Party, dag ett"},"content":{"rendered":"\n<p>Rosendal Garden Party, Dag ett,<br>Sleaford Mods, Avalanches och The Strokes&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/strokes.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154056\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/strokes.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/strokes-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r en fascinerande k\u00e4nsla. Att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 dryga tv\u00e5 \u00e5r vara omringad av en folkmassa av trendk\u00e4nsliga hipsters och musikn\u00f6rdiga barnfamiljer som br\u00f6lar och hoppar frenetiskt till live-musik. Saknaden har varit stor efter den d\u00e4r unika k\u00e4nslan n\u00e4r man med tusentals fr\u00e4mlingar svettas och tr\u00e4ngs framf\u00f6r en musikscen med ett kraftfullt ljudande som st\u00e4ndigt skickar varningssignaler till ditt \u00f6ra om Tinitus. Jag g\u00f6r som vanligt, ignorerar hela varningssystemet och njuter till fullo av lyxig pop och rock.<\/p>\n\n\n\n<p>Rosendal Garden Party \u00e4r sommarens f\u00f6rsta stora festival. Inramningen med Rosendals vackra tr\u00e4dg\u00e5rd \u00e4r magnifik och musikutbudet med storheter som Strokes och National p\u00e5 scen skulle f\u00e5 vilken festivalarrang\u00f6r som helst att dregla ner sina nystrukna jeans.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"493\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/The-Avalanches-2020-Press-Universal-Music-3.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154061\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/The-Avalanches-2020-Press-Universal-Music-3.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/The-Avalanches-2020-Press-Universal-Music-3-300x228.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Dag ett \u00e4r veteranernas dag med The Avalanches och The Strokes p\u00e5 schemat, tv\u00e5 artister vars historia g\u00e5r l\u00e5ngt tillbaka i tiden. The Avalanches, musikgruppen fr\u00e5n Melbourne, Australien, har varit aktiva som band sedan 00-talets b\u00f6rjan. Deras fr\u00e4msta landm\u00e4rke stavas Since I left som finns p\u00e5 albumet med samma namn, erk\u00e4nd som en verklig klassiker inom modern elektronisk musik. Frontm\u00e4nnen Tony Di Blasi och Robbie Chater \u00e4r p\u00e5 scen som f\u00f6rvuxna barn som leker fram sin unika hybrid av electro, barns\u00e5ng och samplingar fr\u00e5n bortgl\u00f6mda R&amp;B-plattor, Madonna och instruktionsfilmer om golf. Duon skruvar p\u00e5 sina spakar, vrider p\u00e5 reglagen och vevar med armarna \u00f6ver Thereminen, ett n\u00e4ra hundra \u00e5r gammalt musikinstrument som f\u00e5r sin klang genom att skicka ut ljudv\u00e5gor i luften.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"623\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/500px-Theramin-Alexandra-Stepanoff-1930.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154064\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/500px-Theramin-Alexandra-Stepanoff-1930.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/500px-Theramin-Alexandra-Stepanoff-1930-241x300.jpg 241w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Robbie och Tony \u00e4r veteraner, har h\u00e5llit p\u00e5 l\u00e4nge. Samtidigt \u00e4r de artister som inte lutar sig mot gamla meriter. En av 2020 \u00e5rs b\u00e4sta album var enligt min mening gruppens alster We Will Always Love you. Konserter \u00e4r huvudsakligen musikaliskt inriktad p\u00e5  denna platta med hip hop, disco, soul och nostalgiska tillbakablickar till 90-talets groove- och undergroundscen. I l\u00e5ten We Will Always Love you lyfts tjejerna i Roches upp med h\u00f6jda armar. Och i \u201cBecause Im Me\u201d ser och h\u00f6r vi en ung Michael Jacksson sjunga med sp\u00e4d t\u00e4mma. Det \u00e4r farbr\u00f6dernas inspirationer och musikaliska preferenser som hyllas. I bakgrunden projiceras bilder p\u00e5 vida vyer. Vi ser i n\u00e4rbild&nbsp; animerade leksaker och pokaler. Konserten \u00e4r som det lyxigaste dj-b\u00e5set d\u00e4r varje \u00f6verg\u00e5ng \u00e4r lika sj\u00e4lvklar och smooth som en kan \u00f6nska och d\u00e4r of\u00f6ruts\u00e4gbarheten \u00e4r total.  Du vet aldrig vilken hit som kan d\u00f6ljer sig under det d\u00e4r mullret av brus och tunga basg\u00e5ngar. Trots sin gedigna \u00e5lder visar sig duon i The Avalanches vara  i toppform.<br><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/strokes3.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154063\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/strokes3.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/strokes3-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Kv\u00e4llens huvudakt \u00e4r The Strokes, New York-bandet\u00a0 som fick sitt stora genombrott runt 2001 med This Is It, en huvudpj\u00e4s inom indierock-sf\u00e4ren. Rocklokomotivet tuffar fram i 180. De hinner knappt stanna p\u00e5 en h\u00e5llplats f\u00f6rr\u00e4n det \u00e4r dags f\u00f6r n\u00e4sta. Deras l\u00e5tskatt \u00e4r enorm men precis som Avalanches \u00e4r The Strokes inget band som blickar bak\u00e5t utan st\u00e4ndigt riktar in siktet mot framtiden. Senast 2020 kom The New Abnormal d\u00e4r bandet forts\u00e4tter i ink\u00f6rt hjulsp\u00e5r med mjuk, hitig och textrik rockmusik. <\/p>\n\n\n\n<p>Mellansnacket d\u00e4r s\u00e5ngaren Julian Casablancas framst\u00e5r som paranoid n\u00e4r han st\u00e4ndigt vill veta vad \u00f6vriga bandmedlemmar pratar om bakom hans rygg \u00e4r konsertens st\u00f6rsta ok. Det \u00e4r humor, men som inte alltid faller s\u00e5 v\u00e4l ut. Julian s\u00e4ger \u201cDet \u00e4r b\u00e4ttre detta snack \u00e4n att jag ropar ut &#8211; How you Doing guys\u201d. Fr\u00e5gan \u00e4r om det  ens st\u00e4mmer.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/julian.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-154062\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/julian.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/julian-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Rockhit efter p\u00e5 rockhit basuneras ut. Vi h\u00f6r Bad Decision, Juicebox, Left and Right In The Dark och You Only See me Once. Julian sk\u00e4mtar och f\u00e5nar sig p\u00e5 scen. Konserten i sin utformning \u00e4r felfri. Det \u00e4r fullblodsproffs vi ser p\u00e5 scen, men jag kan inte tv\u00e4tta av mig k\u00e4nslan av viss slentrian, som att bandet gjort detta hundratals g\u00e5nger och satt p\u00e5 autopiloten. Julian som \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att ta till flaskan \u00e4r flummig. Ibland svamlar han fram orden. \u201cDamn it\u2019s so bright tonight, I\u2019m working on my midnight tan\u201d s\u00e4ger han om det fina v\u00e4dret denna sena sommarkv\u00e4ll. <br>Publiken \u00e4r sv\u00e5rstartad. Kanske \u00e4r f\u00f6rklaringen till det ljumma engagemnaget fr\u00e5n publiken att fleratalet av de st\u00f6rsta hitsen som Last Nite och Someday uteblir. Jag k\u00e4nner fadd eftersmak efter ha sett en verklig rocklegend p\u00e5 scen. Med ett svagt engagemang fr\u00e5n bandmedlemmar och en alkoholstinn s\u00e5ngare som mest flummar runt p\u00e5 scen blir helhetsintrycket som fisljummen avslagen Sofiero. Inte s\u00e4rskilt gott. Utan  f\u00f6ruts\u00e4gbart, smakl\u00f6st och r\u00e4tt s\u00e5 trist.  <br><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rosendal Garden Party, Dag ett,Sleaford Mods, Avalanches och The Strokes&nbsp; Det \u00e4r en fascinerande k\u00e4nsla. Att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 dryga tv\u00e5 \u00e5r vara omringad av en folkmassa av trendk\u00e4nsliga hipsters och musikn\u00f6rdiga barnfamiljer som br\u00f6lar och hoppar frenetiskt till live-musik. Saknaden har varit stor efter den d\u00e4r unika k\u00e4nslan n\u00e4r man med tusentals fr\u00e4mlingar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":154063,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-154054","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154054","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=154054"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154054\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154068,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/154054\/revisions\/154068"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/154063"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=154054"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=154054"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=154054"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}