![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/image001-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Jurassic World: Dominion
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 9 juni 2022
\nRegi Colin Trevorrow<\/p>\n
Vanligtvis \u00e4r jag positiv till uppf\u00f6ljare, det till\u00e5ter – om det g\u00f6rs korrekt, f\u00f6r en ber\u00e4ttelse att utvecklas, l\u00e5ta karakt\u00e4rerna blomstra och expandera det ursprungliga koncept. Empire Strikes Back och Terminator 2: Judgement Day \u00e4r exempel p\u00e5 uppf\u00f6ljare som inte bara \u00f6vertr\u00e4ffar sina f\u00f6reg\u00e5ngare utan cementerar dem som popkulturella ikoner.<\/p>\n
Jurassic Park och dess uppf\u00f6ljare har d\u00e4remot aldrig lyckats att \u00f6vertr\u00e4ffa sitt original. N\u00e4r Steven Spielberg \u00f6ppnade d\u00f6rrarna till Michael Crichtons f\u00f6rhistoriska park 1993 hade publiken aldrig sett n\u00e5got liknande. Spielberg implementerade en revolutionernande mix av digitala och praktiska specialeffekter med en \u00e4ventyrlig nerv som b\u00e5de f\u00e5ngade och skr\u00e4mde publiken. Att Jurassic Park n\u00e4mns som en startpunkt f\u00f6r ett inledande intresse f\u00f6r film \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n
Men efter 1993 har serien aldrig n\u00e5tt samma anseende, h\u00f6jder eller fascination. Spielberg sj\u00e4lv kunde inte g\u00f6ra n\u00e5got mer \u00e4n en menl\u00f6s axelryckning med The Lost World. Vad som sedan f\u00f6ljt \u00e4r en dr\u00f6s med p\u00e5kostade och menl\u00f6sa uppf\u00f6ljare som lyckats definiera begreppet tr\u00f6ttsam upprepning. Nu, n\u00e4stan trettio \u00e5r efter Spielbergs original, f\u00f6rm\u00e5r sig regiss\u00f6ren Colin Trevorrow och filmbolaget Universal inte att \u00e5stadkomma n\u00e5got annat \u00e4n ett trist konstaterande, att det finns ett gott sk\u00e4l till att dinosaurer varit utd\u00f6da i ett antal miljoner \u00e5r.<\/p>\n
Precis som f\u00f6r sju \u00e5r sedan \u00e4r Trevorrows entusiasm inf\u00f6r sitt arbete icke existerande. Jag har sett m\u00e4nniskor visa st\u00f6rre intresse inf\u00f6r en v\u00e5rst\u00e4dning \u00e4n Trevorrow visar d\u00e5 han tilldelats en p\u00e5st\u00e5dd budet p\u00e5 165 miljoner dollar f\u00f6r att avsluta filmserien. Initialt verkar det dock finnas en vilja att v\u00e4nda upp och ned p\u00e5 konceptet. Ist\u00e4llet f\u00f6r en isolerad milj\u00f6 har dinosaurierna \u00e5tertagit sin plats i naturen efter h\u00e4ndelserna i Fallen Kingdom. Detta kunde ha lett till en mer traditionell monsterfilm d\u00e4r samh\u00e4llet krossas under en stor bestialisk fot. Men denna m\u00f6jlighet skjuts \u00e5t sidan genom en rad forcerade och \u00f6versp\u00e4nda f\u00f6rklaringar som utan humor eller inlevelse f\u00f6rs\u00f6ker slingra sig ur den logiska mardr\u00f6m som skapats. Snart \u00e4r allting tillbaka i samma gamla hjulsp\u00e5r med evighetsl\u00e5nga jakter, panikartade flykter och stampande dinosaurier som f\u00f6rst\u00f6r allt i sin v\u00e4g.<\/p>\n
Men d\u00e4r dessa inslag \u00e4r rena kutymer f\u00f6r serien s\u00e5 \u00e4r det nog f\u00e5 – om n\u00e5gon, som l\u00f6st biljett till Jurassic World: Dominion f\u00f6r beh\u00f6va genomlida en utdragen dialog som sl\u00e5r publiken i huvudet med l\u00f6jligt patos och tragiska f\u00f6rs\u00f6k till humor. Speltiden p\u00e5 sansl\u00f6sa tv\u00e5 timmar och trettio minuter sl\u00f6sas bort p\u00e5 att f\u00f6rklara och lappa en helt hoppl\u00f6s ber\u00e4ttelse som inte har n\u00e5gonting att erbjuda. Inte ens n\u00e4r nostalgin sl\u00e5r i taket – d\u00e5 Laura Dern och Sam Neill \u00e5terf\u00f6renas, kan Trevorrow g\u00f6ra n\u00e5got annat \u00e4n att g\u00e4spa och basunerar ut likblek dialog som f\u00e5r detta efterl\u00e4ngtade m\u00f6te att k\u00e4nnas lika m\u00e4nskligt som en talande smarth\u00f6gtalare. M\u00f6tet mellan den gamla och nya ensemblen \u00e4r ocks\u00e5 krystat, det k\u00e4nns som att tv\u00e5 vitt skilda filmer m\u00f6ts utan rim eller reson, ber\u00e4ttelsen v\u00e4nder ut och in p\u00e5 sig sj\u00e4lv f\u00f6r att p\u00e5 de mest absurda s\u00e4tt binda ihop tv\u00e5 helt skilda segment.<\/p>\n
Vad g\u00e4ller att h\u00e5lla publiken p\u00e5 t\u00e5rna med nervpirrande m\u00f6ten med mordiska reptiler s\u00e5 finns det bara en enda sekvens som kan beskrivas som n\u00e5gorlunda inspirerad. Resten \u00e4r en radda av pinsamma och s\u00f6mniga repriser som \u00e4r lika sp\u00e4nnande som en fotbollsmatch utan ett enda m\u00e5l. Slutkl\u00e4mmen borde vara en grandios och storstilad hyllning till trettio \u00e5r av filmer, men blir bara en utdragen och h\u00f6gljudd kalabalik som omdefinierar begreppet antiklimax. Men vid den tiden \u00e4r Trevorrow, sk\u00e5despelarensemblen och publiken redo att g\u00e5 hem och t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got roligare, exemplevis elr\u00e4kningar eller d\u00e4ckbyten. Vad som borde varit en d\u00e5nande och bombastisk final blir till en stor d\u00f6d parentes som likt fiaskot Jurassic Park III positionerar hela filmserien livshotande n\u00e4ra ett utrotningshotat tillst\u00e5nd.<\/p>\n