{"id":1540,"date":"2008-09-10T18:49:10","date_gmt":"2008-09-10T18:49:10","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=1540"},"modified":"2008-09-10T18:49:10","modified_gmt":"2008-09-10T18:49:10","slug":"keane-till-stockholm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=1540","title":{"rendered":"Keane till Stockholm"},"content":{"rendered":"

\u00c5ret \u00e4r 1997. Efter en konsert med sitt band The Lotus Eaters blir pianisten Tim Rice-Oxley tillfr\u00e5gad av en ok\u00e4nd herre vid namn Chris Martin om han \u00e4r intresserad av att bli medlem i Martins nystartade band. – Bandet heter.. eh, Coldplay, sa Martin blygt. Men smart nog tackade den lovande pianisten nej. Ett par m\u00e5nader senare anl\u00e4nder en ung man vid namn Tom Chaplin till The Lotus Eaters. Chaplin tar \u00f6ver rollen som s\u00e5ngare och dagen efter heter bandet Keane och resten \u00e4r en stors\u00e4ljande saga.<\/p>\n

Keane \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 ovanligt som ett brittisk popband d\u00e4r medlemmarna inte utg\u00f6rs av 80-talsslynglar i flykt fr\u00e5n sina referensramar<\/a>. Tom Chaplin, Tim Rice-Oxley och Richard Hughes \u00e4r alla tre f\u00f6dda under 70-talet, och tillsammans lyckas de skapa underverk trots att musiken enbart best\u00e5r av Chaplins karakt\u00e4ristiska s\u00e5ng, Rice-Oxleys flinka pianofingrar och Hughes yviga trumspel.<\/p>\n

Bandets debutalbum \u201dHopes and Fears\u201d prisades som\u201d\u00c5rets album 2004\u201d i England, och uppf\u00f6jaren fr\u00e5n 2006, \u201dUnder the Iron Sea\u201d, s\u00e5ldes i 220,000 exemplar redan f\u00f6rsta veckan efter release. I maj 2008 r\u00f6stade musiktidningen Q:s l\u00e4sare dessutom in Keanes tv\u00e5 album p\u00e5 topp 20-listan \u00f6ver b\u00e4sta britiska album – genom tiderna. Bara tre band har tidigare \u00e5stadkommit samma bedrift. Att det dessutom r\u00f6r sig om namn som Beatles, Oasis och Radiohead avsl\u00f6jar att du antagligen begick ett stort misstag om du, av ideologiska sk\u00e4l, inte f\u00f6ljde str\u00f6mmen.<\/p>\n

Den 13 oktober sl\u00e4pps bandets tredje album, \u201dPerfect Symmetry\u201d. V\u00e5gar du chansa en g\u00e5ng till? T\u00e4nkte v\u00e4l det. Den 1 november \u00e5terv\u00e4nder Keane till Sverige med en efterl\u00e4ngtad nystart i bagaget \u2013 och aldrig tidigare har du varit s\u00e5 glad \u00f6ver att slippa gitarrer. V\u00e4lkommen till n\u00e4sta kapitel i sagan.<\/p>\n

Keane spelar i Skandinavien i h\u00f6st:
\n31 oktober – K\u00f6penhamn, Valby Hallen
\n1 november – Stockholm, Annexet
\n3 november – Oslo, Sentrum Scene<\/p>\n

Everybody’s Changing – Keane<\/p>\n

<\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

Andra bloggar om: konserter<\/a>, indie<\/a>, britpop<\/a>, Keane<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c5ret \u00e4r 1997. Efter en konsert med sitt band The Lotus Eaters blir pianisten Tim Rice-Oxley tillfr\u00e5gad av en ok\u00e4nd herre vid namn Chris Martin om han \u00e4r intresserad av att bli medlem i Martins nystartade band. – Bandet heter.. eh, Coldplay, sa Martin blygt. Men smart nog tackade den lovande pianisten nej. Ett par […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[845,2467,3004],"class_list":{"0":"post-1540","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-britpop","8":"tag-indie","9":"tag-konserter","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1540","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1540"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1540\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1540"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1540"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1540"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}