{"id":153718,"date":"2022-05-25T00:55:56","date_gmt":"2022-05-24T22:55:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153718"},"modified":"2022-05-25T15:01:24","modified_gmt":"2022-05-25T13:01:24","slug":"lysande-tribut-till-kultartist-och-formidabel-latskrivare-dom-som-aldrig-ger-upp-en-hyllning-till-magnus-lindberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153718","title":{"rendered":"Lysande tribut till kultartist och formidabel l\u00e5tskrivare – Dom som aldrig ger upp\/ en hyllning till Magnus Lindberg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Larissa Aggerborg Lindberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En hyllning till Magnus Lindberg<\/p>\n\n\n\n

Dom som aldrig ger upp<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Olika ljudtekniker och producenter i f\u00f6rmodligen olika studios <\/p>\n\n\n\n

Producerad av Kjell Andersson<\/p>\n\n\n\n

Sammanst\u00e4lld av Kjell Andersson, Dan Hylander, Basse Wickman och Larissa Aggerborg Lindberg<\/p>\n\n\n\n

Formgivning: Kjell Andersson, P\u00e4r Wickholm<\/p>\n\n\n\n

Smilodon (distr Border Music)<\/p>\n\n\n\n

63:09<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 20\/5 2022<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Magnus Lindberg (1952-2019) f\u00f6rnekades det erk\u00e4nnande han f\u00f6rtj\u00e4nade under sin levnad. \u00c4nd\u00e5 ingick han i b\u00e5de Landslaget och Grymlings och sl\u00e4ppte drygt tio egna plattor, varav \u00e5tskilliga rosats. Jag \u00e4ger tv\u00e5 av hans milstolpar, R\u00f6da l\u00e4ppar <\/em>och I en hand. <\/em>Minns att jag h\u00f6rde Lindberg live ensam med sin akustiska gitarr en s\u00f6ndagskv\u00e4ll f\u00f6r cirka femton \u00e5r sedan, p\u00e5 ett st\u00e4lle vid Avenyn som hette Diamod Dogs. SVT (f\u00f6rmodligen K-special) gjorde ett varmt minnesportr\u00e4tt f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan av en rockpoet som i l\u00e5nga perioder f\u00f6rs\u00f6rjde sig som l\u00e4rare.<\/p>\n\n\n\n

Drabbad av cancer fick han p\u00e5 d\u00f6dsb\u00e4dden ett l\u00f6fte fr\u00e5n en av sina beundrare, imposante Kjell Andersson p\u00e5 EMI som var hans A&R och m\u00e5ng\u00e5rige producent, om att g\u00f6ra vad han f\u00f6rm\u00e5dde f\u00f6r att sprida sin ”skyddslings” musik. F\u00f6r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan gjorde memoarskrivande Andersson succ\u00e9 med sina antologier p\u00e5 Cornelis respektive Evert Taube-tolkningar. Denna g\u00e5ng annorlunda f\u00f6ruts\u00e4ttningar. F\u00f6r att ro projektet i hamn kr\u00e4vdes en omfattande kampanj i form av crowdfunding, vars initiativ togs av gemensamme v\u00e4nnen Ulf Nystr\u00f6m. P\u00e5 uppmaning tillh\u00f6rde jag de som spred PR om kampanjen h\u00e4r i K-bloggen. Fysiska och digitala releasen timar med vad som skulle varit dagen f\u00f6re 70-\u00e5rs dagen, <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4ra v\u00e4nnen Basse Wickman (samarbetade 2010 med Lindberg med andras texter, Vita l\u00f6gner + Svarta ballader)<\/em> ges utrymme att ta hand om tv\u00e5 tolkningar, vilket i och med en tidigare utgiven livecover ocks\u00e5 \u00e4r fallet f\u00f6r Lars Winnerb\u00e4ck. Och i ordinarie finalen sammanstr\u00e5lar Wickman med Mauro Scocco och Dan Hylander ackompanjerade av RMB (Raj Montana Band), varf\u00f6r det \u00e4r korrekt att s\u00e4ga att samtliga uppr\u00e4knade \u00e4r med p\u00e5 flera h\u00f6rn. Vi f\u00e5r hela arton l\u00e5tar, samtliga signerade Magnus Lindberg. Sju av dem har h\u00e4mtats fr\u00e5n de vinyl jag \u00e4ger. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Tony Sandin<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kjell Andersson visar fingertoppsk\u00e4nsla p\u00e5 flera s\u00e4tt. Noggrant utvalda artister och musiker g\u00f6r sitt yttersta f\u00f6r att lyfta fram essensen i text och melodi. Och l\u00e5tordningen med sin sp\u00e4nnvidd av uttryck \u00e4r f\u00f6rnuftigt genomf\u00f6rd, rent av fabul\u00f6s. Sammans\u00e4ttning och inramning hedrar verkligen hantverket hos den nasalt sjungande komposit\u00f6ren. Dom som aldrig ger upp<\/em> har resulterat i en exceptionellt n\u00e4ringsrik mix av r\u00e4ttfram rock och mer djupverkande material. S\u00e5 gott som samtliga vokala prestationer f\u00f6rtj\u00e4nar \u00f6verbetyg, ett par av bidragen m\u00e5ste betraktas som fenomenala d\u00e5 de k\u00e4nslobombar bl\u00f6diga lyssnare. L\u00e4gstaniv\u00e5n p\u00e5 den handplockade elitm\u00f6nstringen \u00e4r som v\u00e4ntat h\u00f6g.<\/p>\n\n\n\n

Mauro Scocco ges f\u00f6rtroendet att leda oss in i Lindbergs l\u00e5tskatt. Ackompanjerar sig sj\u00e4lv p\u00e5 akustiska gitarrer i Ljuster<\/em>\u00f6, ursprungligen en duett med en viss Anni-Frid Lyngstad. Blir en riktigt lyckad, naken ing\u00e5ng utan man\u00e9r d\u00e4r Scoccos st\u00e4mma uppvisar likheter med hyllningsobjektet. Basse Wickmans r\u00f6st driver tv\u00e5 Rickenbacker-gitarrer (den ena trakterad av Carla Jonsson) framf\u00f6r sig i n\u00e4sta l\u00e5t som saknar n\u00e5got f\u00f6r att omg\u00e5ende fastna, kanske s\u00e4tter sig vid fler lyssningar i h\u00f6rlurar. Betydligt st\u00f6rre framg\u00e5ng n\u00e5s genom I en hand<\/em>, vars original-\u00f6s st\u00f6pts om till visformel invirad i folkton. Andreas Dahlb\u00e4ck och inte minst Per ”Rusktr\u00e4sk” Johansson p\u00e5 fl\u00f6jt f\u00e4rgar fint. Basse Wickman karakt\u00e4ristiska st\u00e4mma bottnar i texten. <\/p>\n\n\n\n

Sedvanligt l\u00e5gm\u00e4lda Sophie Zelmani och kompanjonen Lars Halapi – som spelar akustiska gitarrer, vibrafon, pedal steel samt piano – utr\u00e4ttar stord\u00e5d i T\u00e4nker jag lite p\u00e5 dej. <\/em>Helt underbart utf\u00f6rande! Avl\u00f6ses av Lars Winnerb\u00e4ck som normalt sett inte har samma kapacitet att g\u00e5 p\u00e5 djupet. Lyckligtvis fixar han M\u00e5nsken Peggie<\/em> genom att l\u00e5ta melodin tr\u00e4da fram i avskalad form. Och i vad som kallas extranummer fr\u00e5n konsert 2001 (tidigare utgiven liveskiva) river han och bandet av en suver\u00e4n version av R\u00f6da l\u00e4ppar. <\/em>Fr\u00f6jdas \u00e5t duellerande gitarrister och ”Norpan” Erikssons trumspel i v\u00e4rsta Ramones-stil. En v\u00e4rdig hommage som g\u00e5r p\u00e5 knock. Jagande s\u00e5ng befinner sig i samma h\u00e4rad som originalet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Magnus Lindberg 2012 i G\u00f6teborg foto Rustan Lefin <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Plura som er recenserat uppskattat lika mycket som Kjell Andersson, g\u00f6r en trov\u00e4rdig tolkning av Ingen ska f\u00e5 se mig n\u00e4r jag g\u00e5r. <\/em>Harmonierna utvinns snyggt av Marcus Arborelius p\u00e5 piano. Kuri\u00f6st nog sammanfaller de i stora stycken med Sakta l\u00e4gger b\u00e5ten ut fr\u00e5n land<\/em>, som ju Dylans alster heter i Mikael Wiehes \u00f6vers\u00e4ttning. Oldtimern Lasse Lindboms var med redan f\u00f6r n\u00e4rmare femtio \u00e5r sedan i Landslaget. Tillsammans med Janne Bark och Maj-Britt Niklasson (ocks\u00e5 medlem i samma band) p\u00e5 fiol exekveras en m\u00e4sterlig urladdning. I H\u00e5rda \u00e5r <\/em>trampas i ungef\u00e4r samma attackvilliga fotsp\u00e5r som upphovsmannen gjort. Kompromissl\u00f6s s\u00e5ng j\u00e4mte speedat fiolspel sticker ut extra. Titell\u00e5ten anf\u00f6rtros Peter LeMarc. Och den g\u00e5r r\u00e4tt in. Bekr\u00e4ftar att det skenbart enkelt utf\u00f6rda kan glimma som guld. Vill ocks\u00e5 rikta str\u00e5lkastarna p\u00e5 tidigare n\u00e4mnda ”Rusktr\u00e4sk”, Goran Kajfes samt Andreas Dahlb\u00e4ck. Utm\u00e4rkt fraserande s\u00e5ngare f\u00f6rh\u00f6jer atmosf\u00e4ren genom munspelande.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5ngas av \u00e4nnu en extatisk st\u00e4nkare, denna g\u00e5ng med Dan Hylander och ett \u00e5teruppst\u00e5ndet Raj Montana Band d\u00e4r Ola Johansson p\u00e5 elbas ska kreddas s\u00e4rskilt. I Sanningen<\/em> \u00e4r det energistinn st\u00e5-p\u00e5-gasen- rock som g\u00e4ller. H\u00e4ftig kontrast uppst\u00e5r i vad som \u00e4r skribent Tore S B\u00f6rjessons h\u00f6jdpunkt p\u00e5 samlingen. Syftar p\u00e5 countrydoftande Jag har aldrig varit i Memphis <\/em>i Louise Hoffstens och Richard Krantz (pedal steel med mera) tappning. Hoffsten sjunger lysande och Krantz bedrifter m\u00e5ste framh\u00e5llas i samma andetag. Toni Holgersson och Lars Halapis prestation i den ballad de tilldelats (eller har artisterna sj\u00e4lva f\u00e5tt \u00f6nska?) \u00e4r magisk. Resulterar i n\u00e4ra nog t\u00e5r i \u00f6gat och definitivt klump i halsen. Halapi p\u00e5 diverse instrument bevisar att han stundom \u00e4r en genialisk konstn\u00e4r. Famlande formuleringar fr\u00e5n min sida k\u00e4nns i sammanhanget futtiga. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
omslagsbild fr\u00e5n Lars Halapis facebooksida <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 duetter ligger efter varandra. F\u00f6rst Carla Jonsson i par med Cecilia Thorngren (ofantligt bred repertoar som kombineras med sk\u00e5despeleri). Fin duett av dem vars kulmination \u00e4r Jesper Lindbergs raffinerade konversation p\u00e5 mandolin med Carlas gura. F\u00f6ljs av D\u00e5 k\u00e4nns det lite lugnare <\/em>fr\u00e5n plattan R\u00f6da l\u00e4ppar<\/em> (-81) vars uttolkare \u00e4r tv\u00e5 kvinnor. N\u00e4r den finstilta infon studeras uppt\u00e4cks att Anna Stadling & Idde Schultz cover utgavs 2006. Guldstj\u00e4rna utf\u00e4rdas till Staffan Johansson p\u00e5 slide. \u00d6ver till en larmig rockr\u00f6kare det sl\u00e5r gnistor om, n\u00e4mligen Ljudet av oss tv\u00e5 <\/em>framsjungen av f\u00f6red\u00f6mligt textande Anne-Lie Ryd\u00e9. Gungar oemotst\u00e5ndligt tack vare bland andra Clarence \u00d6fwerman, Tommy Cassemar och en sologitarrist som influerats av pionj\u00e4ren Thurston Moore. Tveksamt om jag lyssnat p\u00e5 Staffan Hellstrand under 2000-talet. Visar sig vara i gott slag i Springsteen-p\u00e5verkade, m\u00e4ktiga T\u00e5rar \u00f6ver city. <\/em>Det distade, sk\u00f6nt skramliga och suggestiva soundet kan associeras till Anders F R\u00f6nnblom och hans Bravado Bravado. <\/p>\n\n\n\n

Nykomlingen Erik Palmqwist har inte riktigt samma sj\u00e4lvklara pondus som \u00f6vriga. Hans spr\u00f6dhet och en st\u00e4mma i n\u00e4rheten av Lindbergs utmynnar \u00e4nd\u00e5 i ett fungerande koncept. Till\u00e5ter mig att ha sm\u00e4rre inv\u00e4ndningar mot kompilationens st\u00e5tligt hopsnickrade finalnummer, featuring Hasse Olsson p\u00e5 hammond. I medryckande Sista versen <\/em>med sitt lunkande beat, uteblir den f\u00f6rv\u00e4ntade dynamiken och d\u00e4rmed ocks\u00e5 euforin. I en magnifik helhet \u00f6verses absolut med denna lilla besvikelse. Kunde inte undvika ymnigt ordfl\u00f6de, eftersom extravagansen p\u00e5 totalen \u00e4r s\u00e4llsynt. Den gjorde mig faktiskt euforisk, med andra ord lyrisk. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En hyllning till Magnus Lindberg Dom som aldrig ger upp 5 Olika ljudtekniker och producenter i f\u00f6rmodligen olika studios Producerad av Kjell Andersson Sammanst\u00e4lld av Kjell Andersson, Dan Hylander, Basse Wickman och Larissa Aggerborg Lindberg Formgivning: Kjell Andersson, P\u00e4r Wickholm Smilodon (distr Border Music) 63:09 Releasedatum: 20\/5 2022 Magnus Lindberg (1952-2019) f\u00f6rnekades det erk\u00e4nnande han […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-153718","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153718","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153718"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153718\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153780,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153718\/revisions\/153780"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153718"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153718"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153718"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}