{"id":153678,"date":"2022-05-24T14:32:04","date_gmt":"2022-05-24T12:32:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153678"},"modified":"2022-05-24T14:32:05","modified_gmt":"2022-05-24T12:32:05","slug":"sen-debut-med-valkomponerade-latar-och-spetskvalitet-visitor-av-carl-bagge","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153678","title":{"rendered":"Sen debut med v\u00e4lkomponerade l\u00e5tar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
M\u00e5lning av Sigfrid Billgren<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Carl Bagge<\/p>\n\n\n\n

Visitor<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad av Linn Fijal p\u00e5 Riksmixningsverket i Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Producent: Carl Bagge<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 7\/4 2022<\/p>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 att pianisten Carl Bagge examinerades fr\u00e5n KMH 2006 har han skyndat l\u00e5ngsamt. Kan j\u00e4mf\u00f6ras med n\u00e4sta generation jazzmusiker, vilka inte s\u00e4llan skivdebuterar till och med f\u00f6re genomg\u00e5ngen h\u00f6gskoleutbildning. Har ett par skivor och live har jag h\u00f6rt honom vid ett antal tillf\u00e4llen, vilket varit ett sant n\u00f6je. Att vi har 718 gemensamma v\u00e4nner p\u00e5 facebook \u00e4r m\u00f6jligen en irrelevant upplysning. P\u00e5 Stockholms Jazzfestival f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan kunde jag lyssna p\u00e5 honom p\u00e5 tre olika scener i skiftande s\u00e4ttning- Ekdahl\/ Bagge Big Band, med Moon Ray Quintet featuring Magnus Carlsson samt hos Isabella Lundgren. N\u00e4r Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton sattes upp som musikteater 2018 var det Carl Bagge som hade skrivit och arrangerat musiken. <\/p>\n\n\n\n

Visitor <\/em>best\u00e5r av \u00e5tta l\u00e5tar, samtliga komponerade och arrangerade av en id\u00e9rik melodiker som ocks\u00e5 producerat. L\u00e5tarna ska ha tillkommit och inspelats utan st\u00f6rre grubbel i en rakt-p\u00e5-process, \u00e4ven om planerna inf\u00f6r projektet varit utstr\u00e4ckta i tiden. Fr\u00e5gan om hur mycket han br\u00e5s p\u00e5 sin far Lars Bagge (1935-2000) \u00e4r inte obefogad. Kan som kuriosa n\u00e4mnas att jag minns fadern, bland annat fr\u00e5n G\u00f6teborgs Konserthus i mitten p\u00e5 80-talet, d\u00e5 som kapellm\u00e4stare f\u00f6r Monica Z. Till denna f\u00f6rh\u00e5llandevis senkomna debut har h\u00f6gkvalitativ omgivning valts ut. S\u00e5dana jag lyssnat p\u00e5 en hel del och som Bagge inte spelat regelbundet med. Minst sagt meriterade Magnus Lindgren st\u00e5r f\u00f6r bl\u00e5set i form av tenorsax, fl\u00f6jt och klarinett. I rytmsektionen huserar Martin H\u00f6per p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte eftertraktade dynamon Adam Ross (vars utveckling varit en fr\u00f6jd att ta del av). Herrarna tillh\u00f6r givetvis gr\u00e4ddan av v\u00e5ra improvisationsmusiker..<\/p>\n\n\n\n

Albumet pr\u00e4glas av behaglig, positiv och stundtals eftert\u00e4nksam approach, i ungef\u00e4r samma anda som genomsyrar senaste skivan med Johan Borgstr\u00f6m sextett. Det \u00e4r sv\u00e4ngigt och lyriskt om vartannat. Kompositionerna v\u00e4cker intresse utan att f\u00f6r den skull sammantaget ta mig med storm. Akustiken i studion p\u00e5 Skeppsholmen finf\u00f6rdelar, g\u00f6r instrumentens val\u00f6rer r\u00e4ttvisa. H\u00e4vdar dock att soundet blivit en aning torrt, stundtals lite h\u00e5rt p\u00e5 sina st\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
H\u00f6per – Ross – Bagge- Lindgren foto P\u00e4r Wickholm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

R\u00f6r sig definitionsm\u00e4ssigt om en nordisk, sofistikerad variant av bebop, d\u00e4r v\u00e5rdat musicerande \u00f6ver s\u00e5ngbara melodier prioriteras. Lyssnare som f\u00f6redrar tuggmotst\u00e5nd anser f\u00f6rmodligen att det l\u00e5ter f\u00f6r st\u00e4dat. Vi andra h\u00e5ller inte med. S\u00e5lunda ingen v\u00e4rdering, endast ett konstaterande. Innovative Lindgren lirar mer soft \u00e4n han brukar och Adam Ross \u00e4gnar sig mestadels \u00e5t finlir, inte sedvanliga eruptioner. Den f\u00f6rst n\u00e4mnde beh\u00e4rskar sj\u00e4lvklart allehanda stilar, medan Ross bevisar att han g\u00e5r fr\u00e5n klarhet till klarhet. En beundransv\u00e4rd trygghet utm\u00e4rker trumslagaren som br\u00e4jkat senaste \u00e5ren, medan Martin H\u00f6per (Rigmor Gustafsson med mera) koncentrerar sig framg\u00e5ngsrikt p\u00e5 sin sammanbindande roll. <\/p>\n\n\n\n

Hermeto <\/em>till\u00e4gnad brasilianske multiinstrumentalisten Hermeto Pascoal utg\u00f6r en av flera favoriter. Brasilienk\u00e4nnaren Lindgren frontar p\u00e5 fl\u00f6jt. Fantastisk input av trumslagare Adam Ross backar upp glimrande passage p\u00e5 piano. Arthur Sings The Blues <\/em>tillh\u00f6r kategorin muntra alster, vilket understryks av Lindgrens ystra klarinett. Titeln syftar p\u00e5 tons\u00e4ttaren Arthur Honegger, mest aktiv tidigt 1900-tal. R\u00f6rs av delikat ballad som s\u00f6ker sig fram, i ett tonspr\u00e5k p\u00e5minnande om det som ofta f\u00f6rekommer hos Carl Bagges ordinarie trio. L\u00e5ter v\u00e4ldigt vackert n\u00e4r temat varsamt behandlas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto P\u00e4r Wickholm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Flyh\u00e4nta l\u00f6pningar p\u00e5 To Mr K.K <\/em>refererar till den alldeles f\u00f6r tidigt bortg\u00e5ngne instrumentkollegan Kenny Kirkland, allsidig pianist som blev cross-over k\u00e4ndis genom samarbete med Sting. Gl\u00e4ds \u00e5t parafraser p\u00e5 dennes schwungfullt bluesiga uttryck. I en kortare sekvens kastar kvartetten loss, maximerar sitt uttryck. Inte ov\u00e4ntat avrundas genom att ber\u00f6rande ballad lanseras. Fraser p\u00e5 klarinett f\u00f6rmedlas m\u00e4sterligt i en f\u00f6rtr\u00e4fflig melodi som piano, bas och trummor ink\u00e4nnande fyller i. Makal\u00f6sa Music For Some Film <\/em>skrider subtilt fram likt ett valsande par i slow motion. Aprop\u00e5 det behagliga f\u00f6rstasp\u00e5ret kan informeras att dess kryptiska titel (R.H)<\/em> syftar p\u00e5 produktive trumpetaren Roy Hargrove (1969-2018) (s\u00e5g honom leverera p\u00e5 jazzfestivalen p\u00e5 Skeppsholmen), ytterligare en betydande amerikansk jazzmusiker som avlidit i f\u00f6rtid. <\/p>\n\n\n\n

Carl Bagges pianospel frodas av elegant anslag och oklanderlig teknik i en tradition fr\u00e5n Bill Evans och Gunnar Svensson, med st\u00e4nk av Tommy Flanagan och Jan Lundgren. Tidigare i \u00e5r erh\u00f6ll han stort stipendium. Att Carl Bagge beh\u00e4rskar konsten att skriva b\u00e4rkraftiga och stringenta l\u00e5tar har vi f\u00e5tt \u00e4nnu ett kvitto p\u00e5. Ett mycket gediget hantverk kryddat med \u00e5tskilliga fulltr\u00e4ffar! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Carl Bagge Visitor 4 Inspelad av Linn Fijal p\u00e5 Riksmixningsverket i Stockholm Producent: Carl Bagge Releasedatum: 7\/4 2022 Med tanke p\u00e5 att pianisten Carl Bagge examinerades fr\u00e5n KMH 2006 har han skyndat l\u00e5ngsamt. Kan j\u00e4mf\u00f6ras med n\u00e4sta generation jazzmusiker, vilka inte s\u00e4llan skivdebuterar till och med f\u00f6re genomg\u00e5ngen h\u00f6gskoleutbildning. Har ett par skivor och live […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-153678","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153678","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153678"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153678\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153716,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153678\/revisions\/153716"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153678"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153678"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153678"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}