{"id":153653,"date":"2022-05-23T03:58:28","date_gmt":"2022-05-23T01:58:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153653"},"modified":"2022-05-23T03:58:29","modified_gmt":"2022-05-23T01:58:29","slug":"overlevares-trauma-taktilt-gestaltad-dagar-i-warszawa-av-vera-berzak-teatersallskap","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153653","title":{"rendered":"\u00d6verlevares trauma taktilt gestaltad – Dagar i Warszawa av Vera Berzak Teaters\u00e4llskap"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter \u00d6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 19\/5 2022<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 Cinnober Teater vid Masthuggsterrassen i G\u00f6teborg till och med 22\/5<\/p>\n\n\n\n

Manus: Vera Berzak (baserat p\u00e5 boken Dagar i Warszawa – Zofia Brzezinka)<\/p>\n\n\n\n

Regi och design: Vera Berzak<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Diblik Rabia<\/p>\n\n\n\n

Musik: Ida Gillner<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Anette Sevreus och Emeli Jansson<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det, Folkuniversitetet, Katz judiska kulturfond samt Heckschers stiftelse<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Termen \u00f6verlevare syftar specifikt p\u00e5 m\u00e5lgruppen som inte d\u00f6dades i nazisternas systematiska utrotning, vars offer ju fr\u00e4mst var av judisk b\u00f6rd. En av de som genom h\u00f6ga insatser undkom koncentrationsl\u00e4ger och d\u00e4rmed att bli tillf\u00e5ngatagen i ghettot, var Zofia och hennes son i 4-\u00e5rs \u00e5ldern. L\u00e5ngt senare hamnar hon i Sverige. Cirka fyrtio \u00e5r efter tiden p\u00e5 flykt, undan ondskan p\u00e5 olika adresser utanf\u00f6r ghettot i Warszawa, skriver Zofia sin sj\u00e4lvbiografi. Dess utg\u00e5ngspunkt \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka ber\u00e4tta f\u00f6r sonen Juliusz. Jag hade inte m\u00f6jlighet att g\u00e5 p\u00e5 premi\u00e4ren utan s\u00e5g matin\u00e9f\u00f6rest\u00e4llningen dagen efter. Men Juliusz fanns i publiken, vilket m\u00e5ste ha genererat en extra dimension. Vera Berzak fick kontakt med honom efter att ha l\u00e4st sj\u00e4lvbiografin, vilket utmynnade i omfattande brevv\u00e4xling.<\/p>\n\n\n\n

Befinner mig p\u00e5 den inte s\u00e4rskilt stora l\u00e4ktaren i en lokal som v\u00e4l \u00e4r sinnebilden av en black box. Inte mycket till scenografi. Den \u00e5ldrade huvudpersonen spelad av Anette Sevreus (stod i rampljuset ocks\u00e5 i samma teaters\u00e4llskaps Alla vindar \u00e4r stilla <\/em>h\u00e4rom \u00e5ret), sitter i \u00f6ppningsscenen vid ett skrivbord. \u00d6ver inspelade \u00f6desm\u00e4ttade pianoackord h\u00f6rs en litania. ”Hur ska jag kunna ber\u00e4tta f\u00f6r dig vad jag tvingades uppleva” , om sm\u00e4rtsamt n\u00f6dv\u00e4ndiga val f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka klara livhanken? Kanske var det sonens naturliga fr\u00e5gvishet som fick henne att nedteckna sina pl\u00e5gsamma minnen. Den unga Zofia g\u00f6r entr\u00e9. Hon gestaltas av Emeli Jansson, en allsidig sk\u00e5despelare med erfarenhet fr\u00e5n revy, barnteater och filmroller. Pj\u00e4sen uppeh\u00e5ller sig i d\u00e5tid, n\u00e4r det g\u00e4llde att vara p\u00e5 r\u00e4tt sida gr\u00e4nsen, att till\u00e4gna sig en framg\u00e5ngsrik strategi. Och en s\u00e5dan kunde handla om att skiljas fr\u00e5n sin man och l\u00e4mna bort en son, fast han k\u00e4nde sig \u00f6vergiven. <\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sens fram\u00e5tr\u00f6relse best\u00e5r i konsekvenser av de beslut som fattas mot n\u00e5gons vilja. Nazismens fasanfulla ideologi skonade inte miljontals oskyldiga, tv\u00e4rtom. Kan parentetiskt n\u00e4mna att jag inte v\u00e5gat ge mig p\u00e5 att l\u00e4sa De fattiga i L\u00f3ds<\/em>z, Steve Sem-Sandbergs prisade dokument\u00e4rroman om alla de judar som blev insp\u00e4rrade i ghettot. Handlingskraftiga Zofia g\u00e5r i polemik mot sitt tillbakablickande jag. Ang\u00e5ende replikv\u00e4xlingen kring det f\u00f6rnuftiga i att inte lita p\u00e5 n\u00e5gon, kontra att utg\u00e5 fr\u00e5n att p\u00e5litliga m\u00e4nniskor existerar i Polen; \u00e4r det relevant att n\u00e4mna Den m\u00e5lade f\u00e5geln. <\/em>Jag \u00e4ger romanen och s\u00e5g filmen p\u00e5 GFF. Klassificerar den som fasansfullt \u00e4cklig, gav mig tung huvudv\u00e4rk.<\/p>\n\n\n\n

Den r\u00e5diga kvinnan med uppdrag att r\u00e4dda sig och sitt barn, konfronteras i sin flykt undan fienden, med b\u00e5de omgivningen och ett slags \u00f6verjag. Den f\u00f6rt\u00e4tade intensitet sk\u00e5despelarna etablerar sinsemellan \u00e4r minst sagt durkdriven. Ska framh\u00e5llas att Berzak valt att varken ha med barnstatist, anv\u00e4nda video eller projicera foton. Inneh\u00e5llet blir p\u00e5 s\u00e5 vis l\u00e4ttare att ta till sig n\u00e4r man ist\u00e4llet f\u00f6r att bevittna barnets reaktioner, f\u00e5r f\u00f6rest\u00e4lla sig det perspektivet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter \u00d6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I en f\u00f6rest\u00e4llning som varar uppemot en timme jobbas med sm\u00e5 medel. Ljudet av soldaters st\u00f6veltramp och ekande skott eller en stol som faller i golvet. Det gulaktiga ljuset bidrar raffinerat till att f\u00f6rst\u00e4rka bilden av en mardr\u00f6mstillvaro, en skuggv\u00e4rld. F\u00f6r att p\u00e5minna om den judiska kulturens stolta traditioner, backas bandet ytterligare till en gl\u00e4djefylld scen fr\u00e5n kvinnans br\u00f6llop 1937. Dagar i Warszawa <\/em>redog\u00f6r lidelsefullt f\u00f6r den \u00f6verlevandes m\u00e5lmedvetenhet, traumatiska beslut och en ideologiskt betingad ondska. N\u00e5got av den fasa Zofia rekapitulerar i skrivprocessen, speglas i koreograferade r\u00f6relser. Kvinnans tv\u00e5 jag f\u00e5ngar upp varandra onaturligt bak\u00e5tlutade. En sinnrik bild av att st\u00f6tta, i ett l\u00e4ge n\u00e4r man inte f\u00e5r falla. <\/p>\n\n\n\n

Musiken b\u00e4r p\u00e5 avg\u00f6rande betydelse. M\u00e4rks att Ida Gillner har skaffat sig rutin fr\u00e5n liknande uppdrag. Pianots toner symboliserar i huvudsak det fruktade och olycksb\u00e5dande j\u00e4mte tillspetsad dramatik. Men signalerar ocks\u00e5 str\u00e5k av hoppfull st\u00e4mning. <\/p>\n\n\n\n

Sevreus och Jansson interaktion \u00e4r lysande. Och det oavsett om tv\u00e5 facetter av samma person skildras eller om dialogen \u00f6verg\u00e5r i andra tillst\u00e5nd. Agerandet k\u00e4nnetecknas av v\u00e4rdighet och respekt, vilket regiss\u00f6r Berzak synes ha vinnlagt sig om. Hur ohyggligt mycket godhet och klokskap det kr\u00e4vs i ett skede d\u00e5 om\u00e4nskliga g\u00e4rningar dominerat, visar genialiska ordv\u00e4xlingen som avslutar ber\u00e4ttelsen. Den r\u00f6r framtiden f\u00f6r sonen och dennes uppfostran i en annan konstruktiv omgivning. Sonen Juliusz som \u00e4r medlem i en grupp (EDUT) vars vittnesm\u00e5l fr\u00e5n F\u00f6rintelsen f\u00f6r minnet vidare. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ett samarbetsprojekt med just EDUT. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Teamet ansvariga f\u00f6r verket – foto Diblik Rab\u00eda <\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Premi\u00e4r 19\/5 2022 Spelas p\u00e5 Cinnober Teater vid Masthuggsterrassen i G\u00f6teborg till och med 22\/5 Manus: Vera Berzak (baserat p\u00e5 boken Dagar i Warszawa – Zofia Brzezinka) Regi och design: Vera Berzak Ljus: Diblik Rabia Musik: Ida Gillner Sk\u00e5despelare: Anette Sevreus och Emeli Jansson Med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det, Folkuniversitetet, Katz judiska kulturfond samt Heckschers stiftelse […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-153653","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153653","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153653"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153653\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153666,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153653\/revisions\/153666"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153653"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153653"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153653"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}