{"id":15363,"date":"2009-11-29T13:21:49","date_gmt":"2009-11-29T12:21:49","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=15363"},"modified":"2009-11-29T13:21:49","modified_gmt":"2009-11-29T12:21:49","slug":"superhosten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=15363","title":{"rendered":"Superh\u00f6sten"},"content":{"rendered":"

\"themcrookedvultures\"<\/a><\/p>\n

Det \u00e4r intressant att n\u00e4r det b\u00f6rjar g\u00e5 d\u00e5ligt f\u00f6r skivbranchen, det \u00e4r d\u00e5 den b\u00f6rjar bli riktigt sp\u00e4nnande att f\u00f6lja. P\u00e5 2000talet har independentscenen g\u00e5tt fr\u00e5n att ha varit en liten kassettbandssekt blivit n\u00e4rmast en egen bransch, med mainstreamf\u00e5ra och undergenrer och allt. Nu i h\u00f6st har den \u00e4ven anmanat det som varit reserverat f\u00f6r stora rockdiosaurier tidigare: supergruppen. Fr\u00e5n svenska Brothers of end (med medlemmar fr\u00e5n bla The Cardigans) och Tutankamon (bla Peter Bjorn and John, The Concretes, The Plan) till amerikanska indiestj\u00e4rnorna i Monsters of fo<\/a>lk och Them Crooked Vultures (som kulturbloggen redan skrivit om<\/a>) s\u00e5 verkar lusten att samarbeta \u00f6ver bandgr\u00e4nserna st\u00f6rre \u00e4n p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n

Man kan fr\u00e5ga sig varf\u00f6r detta sker just nu. M\u00e5ste artisterna h\u00e5lla sig med flera olika projekt f\u00f6r att f\u00e5 ekonomin att g\u00e5 runt? Det \u00e4r nog en faktor, men f\u00f6rhoppningsvis inte avg\u00f6rande. F\u00e5r man inte tillr\u00e4ckligt med uppm\u00e4rksamhet l\u00e4ngre? Flera av medlemmarna i ovan n\u00e4mnda grupper har \u201dmoderband\u201d som f\u00f6rt en lite slumrande tillvaro p\u00e5 senaste tiden, till exempel The Cardigans, som efter h\u00f6gst mediokra Super extra gravity inte gett mycket ljud fr\u00e5n sig. Var all medieplats som det bandet genererade inte nog? Kommer detta att f\u00f6da tr\u00f6tta indiedinosaurier a la Cream som inte str\u00e4var efter n\u00e5gonting nytt, det som tidigare k\u00e4nnetecknat alternativ-musiken, utan bara vill h\u00e5lla sin plats i rampljuset reserverad fr\u00e5n andra, yngre, kollegor?<\/p>\n

Det \u00e4r l\u00e4tt att bli cynisk n\u00e4r man pratar om musikranchen och tro att allt som h\u00e4nder idag \u00e4r tecken p\u00e5 pengagirighet, att inte vilja sl\u00e4ppa efter f\u00f6r den oundvikliga \u00f6ppning av marknaden som Internet inneb\u00e4r. \u201dUppm\u00e4rksamhet till varje pris! R\u00e4ddas det som r\u00e4ddas kan!\u201d Men i det h\u00e4r fallet tror jag att det \u00e4r n\u00e4stan tv\u00e4rt om. N\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 Brothers of ends senaste skiva s\u00e5 h\u00f6rs n\u00e5got som l\u00e5ter som en stor l\u00e4ttnad. \u201d\u00c4ntligen!\u201d s\u00e4ger den. \u201d\u00c4ntligen kan vi g\u00f6ra precis vad vi vill.\u201d S\u00e5 mycket kreativ energi verkar ha legat uppd\u00e4md hos medlemmarna att den nu formligen exploderar n\u00e4r de inte beh\u00f6ver f\u00f6rh\u00e5lla sig till Cardigans mer strikta ramarna.<\/p>\n

Och d\u00e5 t\u00e4nker jag att kanske \u00e4r inte vart skrik efter uppm\u00e4rksamhet d\u00e5ligt. Kanske finns det andra drivkrafter bakom en supergrupp \u00e4n bara att tj\u00e4na mer pengar. Att vidga sitt musikaliska uttryck till exempel. Och i s\u00e5 fall \u00e4r detta ett tecken p\u00e5 musikbranchen som f\u00f6rs\u00f6ker hitta nya v\u00e4gar att \u00f6verleva p\u00e5 musik. Vi lever i en sp\u00e4nnande musikalisk sk\u00e4rningpunkt, helt klart. Kanske \u00e4r inte allt f\u00f6rlorat.
\n
\nAv Oskar Johansson<\/strong><\/p>\n

Brothers of End – Why (Live at PSL 2009)<\/p>\n

<\/embed><\/object><\/p>\n

Tutankamon – Have You Ever Been In Love (Official HQ)
\n<\/embed><\/object><\/p>\n

them crooked vultures \/ new fang \/ bio studio and concert footage
\n<\/embed><\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om musik<\/a>, Monsters of Folk<\/a>, Them Crooked Vultures<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det \u00e4r intressant att n\u00e4r det b\u00f6rjar g\u00e5 d\u00e5ligt f\u00f6r skivbranchen, det \u00e4r d\u00e5 den b\u00f6rjar bli riktigt sp\u00e4nnande att f\u00f6lja. P\u00e5 2000talet har independentscenen g\u00e5tt fr\u00e5n att ha varit en liten kassettbandssekt blivit n\u00e4rmast en egen bransch, med mainstreamf\u00e5ra och undergenrer och allt. Nu i h\u00f6st har den \u00e4ven anmanat det som varit reserverat […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12282],"class_list":["post-15363","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/15363","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=15363"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/15363\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=15363"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=15363"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=15363"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}