{"id":153590,"date":"2022-05-18T20:35:16","date_gmt":"2022-05-18T18:35:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153590"},"modified":"2022-05-19T03:17:27","modified_gmt":"2022-05-19T01:17:27","slug":"roligt-och-gripande-om-vartannat-signerat-storartad-duo-efter-fedra-pa-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153590","title":{"rendered":"Roligt och gripande om vartannat signerat storartad duo – Efter Fedra p\u00e5 Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Kevin Chang<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

16-18\/5 2022 (g\u00e4stspel av \u00d62 scenkonst)<\/p>\n\n\n\n

Manus: Hanna Nyg\u00e5rds, Lisbeth Johansson, Erupides och ett tiotal \u00e4ldre kvinnor (intervjuats)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Hanna Nyg\u00e5rds<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Jacob Will\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Sabina W\u00e4rme<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Anne Hellandsj\u00f6<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Lisbeth Johansson<\/p>\n\n\n\n

Medverkande r\u00f6ster: Agneta Ahlin, Anna-Carin Franz\u00e9n, Pia Oscarsson, Inger Gawell, Vanja Blomkvist<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d av Stockholms Stad, Kulturr\u00e5det, Svante Bergstr\u00f6ms teaterstiftelse och ABF Stockholm<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ser en monolog p\u00e5 n\u00e4rmare en trekvart en t\u00e4mligen solig m\u00e5ndag (16\/5). Innan den tar sin b\u00f6rjan informeras om att manus baseras p\u00e5 intervjuer av kvinnor i \u00e5ldersspannet 60 – 90 \u00e5r. P\u00e5 den solida grunden har dramatiker och sk\u00e5despelare broderat ut egna till\u00e4gg. I somliga scener adderas, helt logiskt av titeln att d\u00f6ma, passionerade utgjutelser fr\u00e5n Eurepides Fedra<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Lisbeth Johansson har ing\u00e5tt i fasta ensemblen p\u00e5 Regionteater V\u00e4st och bor i G\u00f6teborg (f\u00f6dd i Kortedala). Hon har gjort \u00e5tskilliga roller f\u00f6r tv och vita duken. Mina starkaste upplevelser h\u00e4rr\u00f6r dock fr\u00e5n Johanssons framg\u00e5ngsrika samarbete med Carita Jonsson – musikteaterf\u00f6rest\u00e4llningarna Moa om Moa <\/em>och Madam Flod, \u00e5terkomsten. <\/em>Den bara h\u00e4lften s\u00e5 gamla Hanna Nyg\u00e5rds – sk\u00e5despelare, dramaturg och \u00f6vers\u00e4ttare som lite slumpm\u00e4ssigt blev regiss\u00f6r – k\u00e4nner jag fr\u00e4mst till genom de tv\u00e5 olika upps\u00e4ttningarna av F\u00f6rfesten <\/em>p\u00e5 samma teater, som k\u00e4nnetecknades av fenomenal tontr\u00e4ff. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kevin Chang<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenografin l\u00e5ter oss f\u00f6rst\u00e5 att vi besk\u00e5dari en enrummare hos en kvinna i samma \u00e5lder som sk\u00e5despelaren. Jaget pendlar mellan av vara n\u00f6jd och bitter. Somliga t\u00e4nkv\u00e4rda reflektioner kommer best\u00e4mt fr\u00e5n henne sj\u00e4lv. S\u00e4ngen flankeras av stort kylsk\u00e5p och det d\u00e5liga samvetet i form av en tr\u00e4ningscykel. R\u00e5kade f\u00e5 syn p\u00e5 en recensionsrubrik som menade p\u00e5 att Efter Fedra <\/em>\u00e4r att betrakta som feelgood. Tveksam till ett s\u00e5 kategoriskt st\u00e4llningstagande fr\u00e5n en manlig auktoritet. Underrubriken ”\u00c4r det \u00f6ver nu?” tyder knappast p\u00e5 att det i f\u00f6rsta hand handlar om feelgood. Nu \u00e4r vad som redovisas specifika erfarenheter of\u00f6renliga igenk\u00e4nning rent biologiskt, men ur min horisont f\u00f6rkroppsligas tonvis av lidande och desperation. R\u00e5dbr\u00e5kade mitt intellekt om hur slutkl\u00e4mmen skulle bli. F\u00f6rtvivlan eller j\u00e4drar-anamma-hoppfullhet. Blev enligt dramaturgins lagbundenhet som jag f\u00f6rutsp\u00e5dde.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kevin Chang<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bara f\u00f6rsta blicken p\u00e5 publiken n\u00e4r jaget vaknar upp utschasad s\u00e4ger det mesta av vad kvinnan g\u00e5r igenom. En sk\u00e4lvning i ansiktet r\u00e4cker som antydan. Men n\u00e4r vad som skulle kunna ha skrivits i dagbok \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs och avsl\u00f6jas, ageras lika mycket med stora gester som med subtil mimik. Lisbeth Johansson \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng komedienne och akt\u00f6r med falluckan \u00f6ppen till omst\u00f6rtande br\u00e5ddjup.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n f\u00f6rsta sekund har hon skrattande \u00e5h\u00f6rare i sin hand. Vassa monologen drivs av drastisk estetik, om l\u00e4ngtan efter n\u00e4rhet och att f\u00e5 utlopp f\u00f6r erotiska tankar. R\u00e4dslan f\u00f6r att bli ratad eller att sista chansen redan passerat, \u00e4r hj\u00e4rtsk\u00e4rande. Hur v\u00e4sentligt det \u00e4r att h\u00e5lla upp fasaden, framst\u00e4lls suver\u00e4nt tragikomiskt. \u00c5terkommande r\u00f6sterna vi h\u00f6r konfronterar och jagar p\u00e5. Uttalanden blir dr\u00e5pligt sj\u00e4lvironiska f\u00f6r att i f\u00f6ljande scen f\u00f6rvandlas till hundraprocentig seriositet.<\/p>\n\n\n\n

Har ju p\u00e5talats i decennier att bra manus, inte minst inom svensk film, \u00e4r en bristvara. Parentetiskt kan inflikas att Sven Wollters sista film Dag f\u00f6r dag <\/em>\u00e4r en f\u00f6rskr\u00e4cklig oj\u00e4mn historia, vars f\u00f6rv\u00e4ntade tyngd borde kunnat realiseras med andra manusmakare och annan icke-f\u00e5nig regiss\u00f6r (Felix Herngren). Desto mer gl\u00e4djande att inte minst gemensamt framarbetade manuset i Efter Fedra, <\/em>\u00e4r att beteckna som full\u00e4ndat. Ben\u00e4gen att kalla Hanna Nyg\u00e5rds f\u00f6r geni, vars regiarbete \u00e4r s\u00e5 smart utf\u00f6rt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kevin Chang<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ljusansvarige blir i en sekvens n\u00e5gon att ge sig p\u00e5 och befalla. Stor komik f\u00f6rst\u00e5s. Den individ en utlevande Johansson gestaltar best\u00e5r av ett hopkok av ber\u00e4ttelser, en varelse som brottas med sina hum\u00f6rsv\u00e4ngningar. Ett raggningsf\u00f6rs\u00f6k illustrerar r\u00f6rande dylik pl\u00f6tslig omsv\u00e4ngning. Kan tyckas underligt att hon i sin ensamhet varken surfar p\u00e5 mobil eller dator. Meddelar endast att det finns sev\u00e4rt p\u00e5 hennes sjutton tv-kanaler.<\/p>\n\n\n\n

Vad som s\u00e4tter st\u00e4mningen \u00e4r d\u00e4remot musiken. Ur h\u00f6gtalare h\u00f6rs s\u00e5v\u00e4l Sabina W\u00e4rmes ljuddesign samt ett antal hits fr\u00e5n den primitiva radio jaget mixtrar med. <\/em>Hurtigt smetiga och flerfaldigt prisade ledmotivet till Dirty Dancing <\/em>anger den lustfyllda tonen, pockar p\u00e5 energiskt r\u00f6relseschema fr\u00e5n den allsidige akt\u00f6ren. I valet mellan att ta tag i livets uppsida eller kasta in handduken, kan vi vara f\u00f6rvissade om vad \u00e5ldrande damer i regel v\u00e4ljer. Str\u00e5lande monolog som g\u00e4rna hade f\u00e5tt f\u00f6rl\u00e4ngas en stund. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

16-18\/5 2022 (g\u00e4stspel av \u00d62 scenkonst) Manus: Hanna Nyg\u00e5rds, Lisbeth Johansson, Erupides och ett tiotal \u00e4ldre kvinnor (intervjuats) Regi: Hanna Nyg\u00e5rds Ljusdesign: Jacob Will\u00e9n Ljuddesign: Sabina W\u00e4rme Scenografi: Anne Hellandsj\u00f6 Sk\u00e5despelare: Lisbeth Johansson Medverkande r\u00f6ster: Agneta Ahlin, Anna-Carin Franz\u00e9n, Pia Oscarsson, Inger Gawell, Vanja Blomkvist Med st\u00f6d av Stockholms Stad, Kulturr\u00e5det, Svante Bergstr\u00f6ms teaterstiftelse och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-153590","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153590","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153590"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153590\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153608,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153590\/revisions\/153608"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153590"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153590"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153590"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}