{"id":153428,"date":"2022-05-13T20:37:17","date_gmt":"2022-05-13T18:37:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153428"},"modified":"2022-05-13T20:48:40","modified_gmt":"2022-05-13T18:48:40","slug":"releasespelning-av-lovande-trumpetare-med-egen-ton-linnea-jonsson-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153428","title":{"rendered":"Releasespelning av lovande trumpetare med egen ton &#8211; Linnea Jonsson p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280336192_418367156399607_3243823940414196307_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-153429\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280336192_418367156399607_3243823940414196307_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280336192_418367156399607_3243823940414196307_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ugne Miniotaite<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>12\/5 2022<\/p>\n\n\n\n<p>Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Linnea Jonsson \u00e4r en trumpetare i 25-\u00e5rs \u00e5ldern fr\u00e5n V\u00e4ster\u00e5s som examinerades fr\u00e5n KMH i fjol. F\u00e5tt veta att ett par av  l\u00e4rarna p\u00e5 hennes huvudinstrument varit Peter Asplund och Nils Jansson. Linnea har setts i H\u00e5kan Brostr\u00f6ms storband New Places Orchestra och nyligen vikarierade hon i Bohusl\u00e4n Big Band. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan sl\u00e4pptes en ep och nu full\u00e4ngdsdebuten <em>Fragments of Spring<\/em>, tillsammans med musiker som tr\u00e4ffats p\u00e5 n\u00e4mnda h\u00f6gskola. Jag tillh\u00f6rde de f\u00f6rsta som fick &#8221;tjuvlyssna&#8221; och har  skickat iv\u00e4g min recension till redaktionen ifr\u00e5ga. P\u00e5 anrika Nefertiti (f\u00f6rvirrande n\u00e4r det i r\u00e5dande stund finns tv\u00e5 Nefertiti, vars bokningar ibland sammanfaller genrem\u00e4ssigt), st\u00e5r n\u00e4stan samma personer p\u00e5 scen som befann sig i studio. <\/p>\n\n\n\n<p>Talangen Linnea Jonsson omger sig p\u00e5 skivsl\u00e4ppet av pianist Britta Virves, Johan Tengholm p\u00e5 kontrabas, Bjarni M\u00e1r Ing\u00f3lfsson samt den som verkar vara hennes radarpartner Kristian Remnelius, sittandes bakom trumsetet. Kan flika att detta bara var tredje g\u00e5ngen jag bes\u00f6kte lokalen sedan nya \u00e4garna tog \u00f6ver efter jazzf\u00f6reningens konkurs och sedermera flytt.  Virves liverecenserade jag i uppskattande ordalag i fjol och Tengholm hade jag en trevlig pratstund med f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n<p>Releasen ig\u00e5ngs\u00e4tts med <em>Landscapes, <\/em>musik av utforskande art att sjunka in i. Tycker om det vemodiga temat, vilket avl\u00f6ses av en nedtonad, varsam melodi betitlad <em>Morning Light.<\/em> Huvudpersonens mogna trumpetspel p\u00e5minner h\u00e4r om stilbildaren Jan Allan. I \u00f6vrigt k\u00e4nnetecknad av ett utbroderat gitarrsolo ackompanjerat av p\u00e5drivande trumspel. Man g\u00e5r vidare genom att lansera pigga liveversioner av <em>Hymn of the Forest <\/em>j\u00e4mte den v\u00e4lskrivna titelmelodin. Meddelas att albumet gjorts mot bakgrund av pandemins utbrott under v\u00e5rens ljusbringande gr\u00f6nska. I ett intro levereras finst\u00e4mda licks av Ing\u00f3lfsson.  Vackra, fint sammanh\u00e5llna kompositioner f\u00f6rf\u00f6r, ofta via en expanderande dimension. Trummor och piano konverserar livligt. Att Virves outro \u00f6verg\u00e5r i ett intro \u00e4r ett snillrikt drag av Jonsson, upphov till samtliga l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280278760_381610270562087_7673080090604636534_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-153435\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280278760_381610270562087_7673080090604636534_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280278760_381610270562087_7673080090604636534_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ugne Miniotaite<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Gillar genomg\u00e5ende den f\u00f6rh\u00e4rskande klangen. F\u00f6rsta set avrundas med sprillans f\u00e4rsk l\u00e5t. <em>Togetherness, <\/em>som introduceras med uttalandet &#8221;Skulle g\u00e5 lite b\u00e4ttre om vi m\u00e4nniskor hj\u00e4lps \u00e5t&#8221;. F\u00e4ster mig vid v\u00e4na, introspektiva fraser av den kvinnliga trumpetaren, som f\u00e5r hennes samarbetande musiker att ljuvligt falla in i m\u00f6nstret. Efter paus inleder den Scofield-p\u00e5verkade gitarristen i b\u00f6ljande, flerskiktad f\u00e4rdriktning. I vad som rubriceras som livedebut i eget namn i landets jazz-Mecka just nu, r\u00e5der ingen tvekan om vem som frontar, \u00e4ven om det g\u00f6rs  inpass fr\u00e5n samtliga. <\/p>\n\n\n\n<p>Efter f\u00f6rn\u00e4mliga hyllningen till Kenny Wheeler (<em>Wheels) <\/em>f\u00f6ljer <em>By The Ocean<\/em>, en av konsertens toppnoteringar. \u00c4r svag f\u00f6r trumpetare som inte bara briljerar tekniskt, utan ocks\u00e5  tillf\u00f6r k\u00e4nslom\u00e4ssiga aspekter. Linnea Jonsson besitter denna \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda f\u00f6rm\u00e5ga.  Tar till mig fl\u00f6dande melodi som ringlar och krumbuktar sig. p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00e4ngslar. Lite ECM-vibbar. Mitt i all positiv inst\u00e4llning finns dock sk\u00e4l att anm\u00e4rka p\u00e5 en omst\u00e4ndighet. Trumslagare Remnelius, vars insats p\u00e5 skivan f\u00e5r lovord, beter sig n\u00e4mligen d\u00e5 och d\u00e5 bombastiskt. St\u00f6rs stundom  av dennes omotiverade agerande. Massiva pr\u00e4glingen \u00e4r vissa g\u00e5nger alldeles f\u00f6r stark, skapar obalans. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280276504_527442265602433_5599012448146797025_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-153444\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280276504_527442265602433_5599012448146797025_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/280276504_527442265602433_5599012448146797025_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ugne Miniotaite<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Ljuvlig harmonik genomsyrar <em>Floating Timeline <\/em>fr\u00e5n n\u00e4mnda ep. Med trumpeten i framkant formeras en subtilt utstr\u00e4ckt ballad. D\u00e4refter f\u00f6ljer en sprudlande sekvens d\u00e4r Virves anf\u00f6r en klassisk pianotrio-s\u00e4ttning, vilka navigerat sig l\u00e4ngst fram.  Dekoreras id\u00e9rikt!  I en lugnare sekvens ges plats \u00e5t bas-feature, vilket Tengholm f\u00f6rvaltar galant. Lysande l\u00e5t som skulle kunna utg\u00f6ra ledmotiv i film eller dramaserie.  <\/p>\n\n\n\n<p>Den inte j\u00e4ttestora publiken f\u00e5r extranummer. Bonusl\u00e5ten utg\u00e5r fr\u00e5n ett l\u00e5ngt basintro och kr\u00f6ns av snitsig duell emellan trumpet och trummor.  F\u00f6rv\u00e5nas n\u00e4r Jonsson efter\u00e5t tillk\u00e4nnager att detta latin-stuk med klara influenser av <em>La Fiesta <\/em>och st\u00e4nk av Spain, \u00e4r ett eget verk.  Som sagt stimulerande att serveras liveversionen av en cd jag lyssnat in mig p\u00e5, plus extramaterial.<\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>12\/5 2022 Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen i G\u00f6teborg Linnea Jonsson \u00e4r en trumpetare i 25-\u00e5rs \u00e5ldern fr\u00e5n V\u00e4ster\u00e5s som examinerades fr\u00e5n KMH i fjol. F\u00e5tt veta att ett par av l\u00e4rarna p\u00e5 hennes huvudinstrument varit Peter Asplund och Nils Jansson. Linnea har setts i H\u00e5kan Brostr\u00f6ms storband New Places Orchestra och nyligen vikarierade hon i Bohusl\u00e4n [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-153428","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153428","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153428"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153428\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153446,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153428\/revisions\/153446"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153428"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153428"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153428"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}