![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/memory.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Memory
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 maj 2022
\nRegi Martin Campbell<\/p>\n
Att Liam Neeson har kysst sin karri\u00e4r farv\u00e4l och satt p\u00e5 en permanent autopilot \u00e4r k\u00e4nt sedan minst ett \u00e5rtionde tillbaka. Fr\u00e5n att ha medverkat i moderna och tidl\u00f6sa m\u00e4sterverk som Schindler\u2019s List \u00e4r Neeson numera en parodi p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Till och med Jean Claude Van Damme och Chuck Norris har st\u00f6rre variation i sina filmografier \u00e4n Neeson.<\/p>\n
Martin Campbell som st\u00e5r f\u00f6r regin befinner sig – om m\u00f6jligt, i en minst lika desperat situation som sin huvudrollsinnehavare. Trots att han \u00e5stadkommit tv\u00e5 omtyckta James Bond-filmer – Goldeneye och Casino Royale, som b\u00e5da f\u00f6rnyade serien. Men efter att ha lanserat Daniel Craig som Englands – och v\u00e4rldens, mest \u00e4lskade spion har Campbell f\u00e5tt se sin karri\u00e4r implodera. Den brutala udden och r\u00e5barkade attityden fr\u00e5n Casino Royale blev snart trubbig med alltifr\u00e5n den s\u00f6mniga Mel Gibson-thrillern Edge Of Darkness till den apokalyptiskt usla Green Lantern<\/p>\n
Med nyckelpersoner i professionell kris kunde Memory ha blivit en stilig comeback. Tragiskt nog f\u00f6r alla inblandade, inklusive biopubliken, visar sig Memory vara ytterligare ett klavertramp, om \u00e4n inte lika flagrant som de s\u00e4msta Campbell och Neeson har utsatt publiken f\u00f6r. Memory f\u00f6rs\u00f6ker inledningsvis projicera en seri\u00f6s och m\u00f6rk aura. Flera aktuella \u00e4mnena som migration och fr\u00e4mlingsfientlighet figurerar i intrigen. Neeson \u00e4r aningen mer d\u00e4mpad \u00e4n tidigare och vi slipper se evighetsl\u00e5nga actionscener d\u00e4r det skapas ett skyfall av tomhylsor som faller mot marken.<\/p>\n
Det h\u00e4r visar sig snart bara vara en fasad\u2026 Inom kort f\u00f6rvandlas hela filmen till en kaotisk gr\u00f6t med uselt ber\u00e4ttade, r\u00f6rig struktur och urtrista karakt\u00e4rer. Campbell verkar ha tappat all ork och lungorna g\u00e5r som p\u00e5 en kedjer\u00f6kare som tvingats jogga upp f\u00f6r Kebnekaise, trots att ingenting av v\u00e4rde har \u00e5stadkommits. N\u00e4r dammen v\u00e4l brister dr\u00e4nks allt och alla, det staplas stereotyper p\u00e5 h\u00f6g och den stora konspirationen som driver ber\u00e4ttelsen \u00e4r totalt ointressant.<\/p>\n
P\u00e5 actionfronten h\u00e4nder det inte heller mycket f\u00f6rutom lite lojt skjutande. Campbell \u00e4r vanligtvis inte blyg f\u00f6r \u00f6verv\u00e5ld och brutala actionscener, men f\u00f6rutom lite blodsprut \u00e4r Memory lika harml\u00f6s som en sovande vandrande pinne. En specifik sekvens \u00e4r s\u00e5 pass erbarmligt genomf\u00f6rd att den liknar n\u00e5got ifr\u00e5n en Saturday Night Live-sketch, med bedr\u00f6vlig klippning och koreografi som f\u00e5r dansande valrossar att se ut som Michail Barysjnikov. Att vi slipper se Neeson leka actionhj\u00e4lte \u00e4r f\u00f6rvisso inget negativt, dock hade det varit uppskattat om det som f\u00f6rekommer emellan det sparsamma skjutandet hade varit av intresse.<\/p>\n
Hela Memory best\u00e5r till 99 procent av fogmassa, n\u00e5gra scener och konversationer som har relevans eller \u00e4r intressanta, g\u00e5r inte att hitta. Kriminalthrillers av h\u00f6g klass kan bygga upp en mystik och intensitet d\u00e5 karakt\u00e4rerna redog\u00f6r eller unders\u00f6ker brottsplatser. Martin Campbell behandlar dessa element som om de vore drabbade av spet\u00e4lska. Inte ens den kompetente Guy Pearce klarar sig ur detta d\u00e5 han tvingas l\u00e4sa fr\u00e5n ett manuskript som \u00e4r lika sp\u00e4nnande som att titta p\u00e5 gr\u00e4sv\u00e4xt i slow motion. Mitt i detta dyker Monica Bellucci upp som f\u00f6retagsversionen av Pomperipossa. Dessa fartgupp \u00e4r staplade p\u00e5 varann vilket g\u00f6r att filmen r\u00f6r sig fram i snigelfart. Alla som k\u00e4mpar med s\u00f6mnsv\u00e5righeter kan nu ha hittat ett hj\u00e4lpmedel f\u00f6r att underl\u00e4tta situationen, s\u00e4tt bara p\u00e5 valfri sekvens ur Memory och l\u00e5t John Blund komma in genom sovrumsf\u00f6nstret.<\/p>\n
Memory bygger p\u00e5 den bortgl\u00f6mda belgiska filmen M\u00f6rdare Utan Minne, som i sin tur \u00e4r baserad p\u00e5 en bok. Men d\u00e4r originalet \u00e4r en l\u00e5gm\u00e4ld och betydligt mer uppslukande historia s\u00e5 \u00e4r detta den v\u00e4rsta sortens f\u00f6rvr\u00e4ngning. Originalet ber\u00f6r och studerar skr\u00e4cken som \u00e4r alzheimer och implementerar f\u00f6rvirringen i sin ber\u00e4ttelse. F\u00f6r Campbell \u00e4r denna horribla sjukdom endast en ih\u00e5lig gimmick som varken skapar sp\u00e4nning eller empati f\u00f6r huvudpersonen. Som en sista \u00f6rfil bjuds det p\u00e5 ett antiklimax av guds n\u00e5de i slutet av filmen, just d\u00e5 \u00f6nskar hela publiken sig selektiv minnesf\u00f6rlust f\u00f6r att undkomma skr\u00e4cken p\u00e5 duken.<\/p>\n