![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/image009.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tuffa G\u00e4nget
\nBetyg: 2
\nSvensk biopremi\u00e4r: 13 maj 2022
\nRegi: Pierre Perifel<\/p>\n
Om filmbranschen hade haft en motsvarighet till Konsum eller ICA hade alla ingredienser som finnes i Tuffa G\u00e4nget hittats under den minst sagt osmickrande sektionen med billig fryst f\u00e4rdigmat.<\/p>\n
Det \u00e4r inget fel att f\u00f6lja en formula eller att spela efter regelboken. Till och med animationsm\u00e4stare som Pixar och Studio Ghibli har en rad \u00e5terkommande signum i sina filmer. \u00c4ven den mest standardiserade och alldagliga film m\u00e5ste i alla fall kunna h\u00e5lla st\u00e4llningarna och se till att befinna sig sig p\u00e5 en relativt h\u00f6g l\u00e4gsta niv\u00e5. Tyv\u00e4rr faller Tuffa G\u00e4nget handl\u00f6st vad g\u00e4ller att uppeh\u00e5lla n\u00e5gon som helst standard.<\/p>\n
Det \u00e4r inget fel p\u00e5 filmer som \u00e4r klara och enkla, se bara till Mad Max: Fury Road som mer eller mindre \u00e4r en glorifierad biljakt i tv\u00e5 riktningar. Om genomf\u00f6randet kan f\u00e5nga publiken kan alla ber\u00e4ttelser engagera, oavsett inneh\u00e5ll. Tuffa G\u00e4nget \u00e4r byggd av de mest bleka stapelvaror, animationen \u00e4r stel och det visuella kan hittas i en rad animerade TV-serier, ber\u00e4ttelsen \u00e4r i det n\u00e4rmaste blandsaft d\u00e4r den enda anstr\u00e4ngningen \u00e4r att tills\u00e4tta vatten. Det finns ett tydligt och rakt patos som \u00e4r s\u00e5 pass f\u00f6ruts\u00e4gbart att de olika Kalle Anka segmenten p\u00e5 julafton framst\u00e5r som revolution\u00e4ra vad g\u00e4ller ordningsf\u00f6ljd. Alla dessa ingredienser \u00e4r givna delar av m\u00e5nga animerade filmer, men n\u00e4r de genomf\u00f6rs med en s\u00e5dan slentrian som \u00e5terfinns i Tuffa G\u00e4nget blir det n\u00e4rmast provocerande.<\/p>\n
Karakt\u00e4rsgalleriet best\u00e5r av en rad antropomorfiska figurer som till sitt yttre verkar ha b\u00e5de attityd och personlighet, men jag har st\u00f6tt p\u00e5 avsev\u00e4rt mer f\u00e4rggranna och minnesv\u00e4rda statister \u00e4n n\u00e5gon vi m\u00f6ter i Tuffa G\u00e4nget. Sam Rockwell som ger r\u00f6st \u00e5t den stora stygga vargen, med det uppfinningsrika namnet Wolf, g\u00f6r en slapph\u00e4nt och menl\u00f6s Matthew McConaughey-imitation som saknar s\u00e5v\u00e4l intresse som anstr\u00e4ngning. \u00d6vriga akt\u00f6rer klarar sig inte mycket b\u00e4ttre. Awkwafina degraderas till en marginell roll som anonymiserar den vanligtvis energiske och karismatiske aktrisen. \u00d6vriga roller fylls ut med hj\u00e4lp av ett par gapiga prestationer fr\u00e5n Craig Robinson och Anthony Ramos. Det \u00e4r enbart Zazie Beetz som sticker ut med en charmerande insats.<\/p>\n
Att majoriteten av akt\u00f6rerna verkar m\u00e5ttligt passionerade eller intresserade kan dock urs\u00e4ktas. F\u00f6rs\u00f6k till humor \u00e4r det ingen st\u00f6rre brist p\u00e5, men resultatet \u00e4r oftast pinsamt. Ett antal plumpa sk\u00e4mt som involverar metangas \u00e5terkommer g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, resten fylls ut av platta referenser till sociala media och k\u00e4ndishysteri. I r\u00e4tta h\u00e4nder hade det kunnat vara tr\u00e4ffs\u00e4kert och underh\u00e5llande, men med s\u00e5 h\u00e4r pass tafatt regi – av debutanten Pierre Perifel, blir det platt fall.<\/p>\n
Det enda som r\u00e4ddar Tuffa G\u00e4nget fr\u00e5n underg\u00e5ng \u00e4r dess ofarliga natur. \u00c4ven om inget som visas upp intresserar s\u00e5 \u00e4r det genomg\u00e5ende of\u00f6rargligt om \u00e4n trist. I en tid d\u00e5 animerad film f\u00e5tt b\u00e5de nyanser och djup och till\u00e5tit en enorm kreativitet s\u00e5 k\u00e4nns detta som en tidsresa tjugo \u00e5r tillbaka till en tid n\u00e4r det r\u00e4ckte med att vara en digitalt animerad film f\u00f6r att locka publiken. Med tanke p\u00e5 konkurrensen och det \u00f6vriga utbudet \u00e4r detta nu minst sagt otillr\u00e4ckligt.<\/p>\n