{"id":153309,"date":"2022-05-13T03:49:59","date_gmt":"2022-05-13T01:49:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153309"},"modified":"2022-05-13T03:50:01","modified_gmt":"2022-05-13T01:50:01","slug":"svindlande-kontraster-den-avgorande-pusselbiten-oddjob-25-ar-pa-valand-nef","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153309","title":{"rendered":"Svindlande kontraster den avg\u00f6rande pusselbiten – Oddjob 25 \u00e5r p\u00e5 Valand\/ Nef"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Fredrik Adlers<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

11\/5 2022<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

Elektroniska jazzens nydanare firar 25 framg\u00e5ngsrika \u00e5r. Jubileumsturn\u00e9n bes\u00f6kte ett v\u00e4lfyllt och entusiastiskt Valand. Gruppen som blivit Grammis-vinnare g\u00e5nger tre liknar ur en aspekt Bob Hund. Man har bortsett fr\u00e5n trumslagarposten haft samma sammans\u00e4ttning sedan starten. Vad som bildades ur Eric Gadds liveband, utg\u00f6rs s\u00e5ledes av Per ”Rusktr\u00e4sk Johansson, Goran Kajfes, Daniel Karlsson, Peter Forss och sedan cirka fem \u00e5r tillbaka Lars Skoglund. Medlemmarna driver eller ing\u00e5r i en m\u00e4ngd andra uppm\u00e4rksammade projekt (n\u00e5gra av dem har till och med bel\u00f6nats med Gyllene Skivan), s\u00e5 det \u00e4r f\u00f6runderligt att sammanh\u00e5llningen och gnistan \u00e4r intakt. Man har sl\u00e4ppt tretton skivor, varav den senaste endast digitalt. <\/p>\n\n\n\n

Har sett Oddjob ett antal g\u00e5nger, varav ett par tillf\u00e4llen som recensent. \u00c4r kanske inte lika stor hardcore-fan som Lars Nor\u00e9n var, fast jag uppskattar deras musik v\u00e4ldigt mycket, vill h\u00e4vda att deras bidrag till den svenska musikscenens har unika kvaliteter. Generellt sett verkar de ha fr\u00e5ng\u00e5tt den tidigare arbetsmetoden att bygga p\u00e5 ”instant-appeal-teman”. Ist\u00e4llet g\u00e4rna \u00e4gna sig \u00e5t att utforska mer komplexa tong\u00e5ngar, kompletterade med kr\u00e4ngande jazz-groove och vackra passager. I f\u00f6rsta avdelningen, p\u00e5g\u00e5ende ungef\u00e4r fyrtio minuter, framf\u00f6rs material enbart fr\u00e5n den nyinspelade ep:n 25<\/em>, som sl\u00e4pptes digitalt f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan. <\/p>\n\n\n\n

Inledningsvis abstrakt tonm\u00e5leri feat. Goran Kajfes uttrycksfulla trumpet, uppbackat av rullande rytmer. Il Carillon \u00f6verg\u00e5r i Bam Bom<\/em>. Fokus f\u00f6rflyttas fascinerande emellan instrument. Ibland kan man uppfatta glipor av fr\u00e4ckt groove och medryckande slingor. Lars Skoglund uppvisar konstant en dynamiskt eggande spelstil p\u00e5 sitt trumset. Onomatopoetiska titeln ges ink\u00e4nnande inramning genom ”Rusktr\u00e4sks” barytonsax, elbasens subtila hantering av Peter Forss, klaviaturm\u00e4stare Daniel Karlssons anslag p\u00e5 flygeln samt framplockad tamburin av Goran Kajfes. Gott gung uppst\u00e5r, inte minst n\u00e4r Johansson drar iv\u00e4g p\u00e5 baryton. Bandet sound k\u00e4nns igen, s\u00e4rskilt n\u00e4r l\u00e5ten \u00e4ndrar skepnad.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
grafik Nille Svensson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En kuriositet avsl\u00f6jas av presentat\u00f6r Per ”Rusktr\u00e4sk” Johansson. N\u00e4mligen att i inledande l\u00e5t f\u00f6rekom en tonartss\u00e4nkning. Vargtimmen <\/em>har drag av spacig ballad, vars utforskande kr\u00e4ver koncentrerade lyssnare. Vackert eller mystiskt om vartannat. Daniel Karlsson utvinner s\u00e4llsamt sound ur sitt fender rhodes, medan kontrabasen l\u00e4ckert markerar bakgrund och ”Rusktr\u00e4sk” solar snyggt p\u00e5 altsax. L\u00e5ter otyglat, p\u00e5 ett fr\u00e4ckt jazzigt vis. Efter Farao <\/em>avrundas ett f\u00f6rsta set p\u00e5 cirka 40 minuter med This Is NoT The End. <\/em>Ett finst\u00e4mt nedtonat alster med fl\u00f6jtspel, d\u00e4r mjuka toner inf\u00f6rlivas i en anda av nordic sound. Kajfes bjuder p\u00e5 syntiga effekter och magnifika fraser p\u00e5 trumpet. <\/p>\n\n\n\n

Direkt efter paus h\u00f6rs extrovert, slingrande melodi. Blir v\u00e4ldigt suggestivt, vilket uppskattas. I den l\u00e4tt hypnotiska rytmik som uppst\u00e5r, b\u00f6kar bandets eminente tr\u00e4bl\u00e5sare i barytonsaxens djupa register. I titell\u00e5ten fr\u00e5n Kong <\/em>hamnar de rutinerade r\u00e4varna i ett tillst\u00e5nd av flow, en andra andning n\u00e4r Oddjob \u00e4r som b\u00e4st live. Mannen jag f\u00e5tt fotot av ovan kallade deras bravader f\u00f6r ”\u00f6verbag”. Temat levereras elegant p\u00e5 keyboard. Detta l\u00e4ngre sjok utan avbrott inviterar publiken in i bandets universum. ”Rusktr\u00e4sk” skiftar till basklarinett. Det energiskt vildvuxna har sin motpol i vidunderligt avskalad sk\u00f6nhet. F\u00e4ster mig som v\u00e4ntat vid Daniel Karlssons k\u00e4nsliga anslag. Men kontraster \u00e4r ju deras grej, varf\u00f6r den sk\u00e4rande kuling som kommer ur h\u00f6gtalarna inneb\u00e4r ett rej\u00e4lt stilbrott. Intr\u00e4ffar n\u00e4r Feathers And Bells <\/em>glider \u00f6ver i Folk #2. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00e5r f\u00f6r mig att Oddjob i ett avsnitt med f\u00e5 strukturer, \u00e4gnar sig \u00e5t improvisaton \u00f6ver ett givet groove. En reflektion fr\u00e5n en lekman. Uppt\u00e4cker flera lager, vilket genererar stimulerande lyssning. Uppt\u00e4cker att musiken kr\u00e4nger, vr\u00e4nger och vrider sig som om den \u00f6msar skinn. M\u00e4nnen p\u00e5 scen skapar ett enormt tryck och tillf\u00f6r kontinuerligt kreativ kontrastverkan. I detta skede m\u00e5ste puffas extra f\u00f6r altsaxofonspelet, j\u00e4mte Lars Skoglund formidabelt komplexa rytml\u00e4ggning. H\u00e4nf\u00f6rs till den grad att omd\u00f6met magiska moment blir oundvikligt. F\u00f6rst\u00e4rks av Daniel Karlssons solo p\u00e5 flygel.<\/p>\n\n\n\n

Publiken delges relevant info om projektet FOLK, ett av deras Grammis-prisade album. Instoppad emellan tv\u00e5 l\u00e5tar med traditionellt ursprung tolkas Scarlet Woman<\/em> fr\u00e5n ep:n med Weather Report-material. Tilltalas av ett kantigt groove i en sj\u00e4lvst\u00e4ndig version. P\u00e5 sluttampen dundrar man p\u00e5 med spr\u00e4cklig frenesi \u00e1 la Albert Ayler. Oddjob bevisar att de beh\u00e4rskar dissonanser lika h\u00f6g utstr\u00e4ckning som omtalade avantgarde-konstellationer. \u00c4ven om personalen p\u00e5 Valand propsade p\u00e5 att konserten skulle ta slut efter cirka tv\u00e5 timmar f\u00f6r att lokalen skulle st\u00e4llas i ordning till studentbal, fanns planering f\u00f6r ett extranummer. Folding The Old Man <\/em>hade valts ut. En exceptionellt l\u00e5ngsam, fram\u00e5tskridande melodi. Sv\u00e4vande och sammanh\u00e5llen! \u00c5terigen v\u00e5ldsamma kontraster, vilket gjorde publiken lycklig. <\/p>\n\n\n\n

Viss besvikelse uppstod hos mig n\u00e4r de i sin retroperspektiv ratade hits fr\u00e5n Sumo <\/em>respektive Clint. <\/em>\u00c5 andra sidan de alternativ som serverades var fullgoda. Och spelningens aningen of\u00f6ruts\u00e4gbara, hisnande sp\u00e4nnvidd m\u00e5ste betecknas som fantastisk, likas\u00e5 ett antal solon. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

11\/5 2022 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Elektroniska jazzens nydanare firar 25 framg\u00e5ngsrika \u00e5r. Jubileumsturn\u00e9n bes\u00f6kte ett v\u00e4lfyllt och entusiastiskt Valand. Gruppen som blivit Grammis-vinnare g\u00e5nger tre liknar ur en aspekt Bob Hund. Man har bortsett fr\u00e5n trumslagarposten haft samma sammans\u00e4ttning sedan starten. Vad som bildades ur Eric Gadds liveband, utg\u00f6rs s\u00e5ledes av Per […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-153309","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153309","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153309"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153309\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153375,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153309\/revisions\/153375"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153309"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153309"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153309"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}