{"id":153196,"date":"2022-05-10T13:29:40","date_gmt":"2022-05-10T11:29:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153196"},"modified":"2022-05-11T01:08:58","modified_gmt":"2022-05-10T23:08:58","slug":"svang-och-vokal-skonhet-i-storbandskostym-sprider-gladje-bjorn-skifs-i-nisses-horna-med-bohuslan-big-band","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153196","title":{"rendered":"Sv\u00e4ng och vokal sk\u00f6nhet i storbandskostym sprider gl\u00e4dje – Bj\u00f6rn Skifs i Nisses h\u00f6rna med Bohusl\u00e4n Big Band"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Sven Jansson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

8\/5 2022 <\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Nils Landgren har vid olika tillf\u00e4llen arrangerat sina avsp\u00e4nda tillst\u00e4llningar ”Nisses h\u00f6rna”, av vilka jag sett minst tv\u00e5 p\u00e5 Sthlm Jazzfestival. G\u00e4ster var de g\u00e5ngerna Rigmor Gustafsson respektive Ann-Sofi S\u00f6derqvist. Nu efter att turn\u00e9n i V\u00e4stsverige tvingats pandemi-framflyttas tv\u00e5 \u00e5r, hade turen kommit till en folkk\u00e4r underh\u00e5llare och s\u00e5ngare vars pipa – som n\u00e5gons imponerande r\u00f6stresurser brukar ben\u00e4mnas – l\u00e5ter f\u00f6rbluffande intakt. Kuri\u00f6st nog visar det sig att masen Bj\u00f6rn Skifs inte tidigare satt sin fot p\u00e5 Stora Teatern. Ungef\u00e4r lika egendomligt som att jag inte kan erinra mig ha sett honom live p\u00e5 plats tidigare.<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s i princip fullsatt och f\u00f6ljande kv\u00e4ll ordnas extrakonsert f\u00f6r att m\u00f6ta efterfr\u00e5gan. Medel\u00e5ldern p\u00e5 den f\u00f6rv\u00e4ntansfulla, mogna publiken \u00e4r h\u00f6g. Man kan utg\u00e5 fr\u00e5n att s\u00e5 gott som samtliga kommit f\u00f6r den fyrfaldige melodifestivalvinnarens skull, vilket v\u00e4rden i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning borde tagit h\u00e4nsyn till. Konceptet Nisses h\u00f6rna bygger p\u00e5 en repertoar av v\u00e4l valda l\u00e5tar ur en framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r, varvat med familj\u00e4rt ”musikersnack” inneh\u00e5llande godbitar i form av lika roliga som upplysande anekdoter. Frontfigurerna skojar om sin \u00e5lder – ”beh\u00f6ver farbror s\u00e4tta sig och vila?” Att folkk\u00e4re artisten snarare ser ut som 48 \u00e5r \u00e4n de 75 han fyllt \u00e4r exceptionellt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild: Strandroths fotografi<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som seden f\u00f6reskriver b\u00f6rjar Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 egen hand. Framf\u00f6r som uppv\u00e4rmning k\u00e4nd ”storbandsr\u00f6kare” betitlad I\u00b4m Getting Sentimental Over You. <\/em>N\u00e4r huvudpersonerna \u00e4ntrar scen ackompanjerar Landgren p\u00e5 sin r\u00f6da trombon Skifs i lite pomp\u00f6s slagd\u00e4nga. D\u00e5 jag s\u00e4llan befunnit mig i samma kretslopp som den senare, konstateras efter research att just Break The Spell <\/em>\u00e4r skriven av en stors\u00e4ljande hitmakare som varit verksam i mytomspunna Cheiron-studion. En titell\u00e5t med kl\u00f6s p\u00e5 ett album fr\u00e5n 2011, en l\u00e5t vars aningen raspiga r\u00f6st kan associeras till exempelvis Stevie Winwood. <\/p>\n\n\n\n

Vill h\u00e4vda att Nils Landgren f\u00f6rbiser det faktum att publiken betalat sina dyra biljetter enkom f\u00f6r att uppleva den \u00e4ldre kollegan i denna omgivning. Tillf\u00f6r inget att v\u00e4rml\u00e4nningen som brer p\u00e5 sin dialekt, g\u00f6r hyfsade versioner av balladerna Still Crazy After All These Years <\/em>( P. Simon) j\u00e4mte The Moon Is A Harsh Mistress <\/em>(J. Webb). Sj\u00e4lvklart trivs han med att sjunga ut uppbackad av BBB, den topporkester (Sverigeb\u00e4st enligt honom sj\u00e4lv) han under ett antal \u00e5r var konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Sven Jansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00e5ll Mitt Hj\u00e4rta <\/em>framf\u00f6rs i ny tappning. Stj\u00e4rnvokalisten p\u00e5 scen gl\u00e4nser, faller n\u00e4ra nog in i alltf\u00f6r sm\u00e4ktande uppvisning. Det delikata arret framh\u00e4vs av G\u00f6ran Kroons vispar j\u00e4mte Stefan Wingefors fina anslag p\u00e5 flygeln. Till saken h\u00f6r att H\u00e5ll mitt hj\u00e4rta<\/em> ber\u00f6r personligen, eftersom den framf\u00f6rdes av Sam Vesterberg p\u00e5 pappas begravning. Aftonens v\u00e4rd adderar fink\u00e4nsligt inpass p\u00e5 sitt instrument.<\/p>\n\n\n\n

T\u00e4nker att flera av de mest poppiga melodierna f\u00f6rmodligen saknar sp\u00e4nnande struktur. I flera fall har finurliga arrang\u00f6rer absolut gett de superproffsiga musikerna st\u00f6rre utmaningar, \u00e4n vad ursprungliga noterna p\u00e5visar. Varje g\u00e5ng med gott resultat. Vi f\u00e5r vara med om flera duetter. Strax f\u00f6re paus \u00e4r det dags f\u00f6r bl\u00e5ssektionerna och den eminenta rytmsektionen att jobba ordentligt. I en hit fr\u00e5n platta jag \u00e4ger med Delbert McClinton river man i up-tempo av Giving It Up On Your Love <\/em>(J.L Williams). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bild: Strandroths fotografi <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I andra ser och h\u00f6r jag b\u00e4ttre p\u00e5 ny plats. Noterar d\u00e5 att det \u00e4r Peter Jansson som alternerar p\u00e5 kontra- och elbas. Antar att ljudansvariga velat lyfta fram basg\u00e5ngarnas effekt, eftersom de ligger i framkant. Att se jazzige Jansson lira elbas \u00e4r en raritet (kan inte minnas senaste g\u00e5ngen), n\u00e5got han givetvis stils\u00e4kert g\u00e5r i land med. Ovanligt \u00e4r ocks\u00e5 att h\u00f6ra Skifs ta sig an en romantisk filmmelodi, standardl\u00e5t av Hoagy Carmichael. Den klara r\u00f6sten exponeras f\u00f6rtr\u00e4ffligt till sordinerat bl\u00e5s i The Nearness Of You. <\/em>Tenorsaxofonist Linus Lindblom formulerar sig solistiskt vid flera tillf\u00e4llen. I detta \u00f6rh\u00e4nge sveps fraser fram s\u00e5 skickligt och soft att min impuls stannar vid Stan Getz.<\/p>\n\n\n\n

Elegant sound f\u00f6rbyts till svensk pophistorik. Ber\u00e4ttas om det osannolika i att ok\u00e4nda svenskar producerade av Bengt Palmers toppar Billboard-listan 1974. Man gl\u00f6mde dock att tala om att l\u00e5ten med sina hysteriskt ov\u00e4ntade konsekvenser var en cover. Roligt intro i form av skanderande k\u00f6r fr\u00e5n BBB. G\u00f6ran Kroon m\u00e5ste f\u00f6r en kort stund \u00f6verg\u00e5 till att vara taktfast rockbatterist, vilket fixas f\u00f6rst\u00e5s. Janssons elbas eldar p\u00e5 publiken som klappar takten. Kul sekvens, \u00e4ven om det inte var konstn\u00e4rligt klimax. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bild: Strandroths fotografi <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

V\u00e4rden svarar, kontrar med det n\u00e4rmaste han kommit i hitv\u00e4g. Tar fram sitt ess ur \u00e4rmen, det vill s\u00e4ga en svettig st\u00e4nkare fr\u00e5n Nils Landgren Funk Unit betitlad Ain\u00b4t Nobody. <\/em>Tar man i beaktande att BBB inte inneh\u00e5ller n\u00e5gra av genrens fanb\u00e4rare (Magnum, Ikiz, Petter B fr\u00e5n NLFU), m\u00e5ste man tillst\u00e5 att man charmas. Sv\u00e4nger hejdl\u00f6st! Rytmsektionen hittar r\u00e4tt groove medan Joakim Rolandsson p\u00e5 altsax \u00f6ser p\u00e5 som en motsvarighet till Maceo Parker (sett fyra ggr). Kanske rent av aftonens bedrift! Och \u00e4ntligen fick gitarristen Viktor Olofsson st\u00e4lla sig upp och riffa loss. Borde ha skett fler g\u00e5nger. Angen\u00e4mt nog ges ocks\u00e5 den distinkta trumpetsektionen en plats i rampljuset, medan k\u00f6nsmixade trombonister oundvikligt hamnar lite i skymundan i och med att Landgren ocks\u00e5 instrumentalt frontar.<\/p>\n\n\n\n

Efter kopi\u00f6s urladdning \u00f6verg\u00e5r tillst\u00e4llningen i en bluesig, l\u00e5ngsam duett I ett sensitivt arr d\u00e5 Now That The Magic\u00b4s Gone <\/em>sveper fram, ligger fokus p\u00e5 Bj\u00f6rn Skifs utomordentliga tontr\u00e4ff. St\u00e4nk av raspig patina sipprar fram i l\u00e5t f\u00f6rknippad med Joe Cocker, om jag f\u00e5tt fram korrekt info. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild: Strandroths fotografi<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hipp slagkraftig s\u00e5ng i brass-stuk avrundar den musikaliska festen. Same Old Story <\/em>(J. Sample\/ W. Jennings) ser till att utnyttja kvaliteterna hos makal\u00f6st sv\u00e4ngiga BBB, vars solister avl\u00f6ser varandra som p\u00e5 parad. \u00c4lskar detta New Orleans-doftande gung. Resulterar exempelvis i antydan till sprittande battle mellan trumpetarna Linnea Jonsson – Patrik Putte Jansson och om jag minns r\u00e4tt fr\u00e5n trombonisterna, vars ena duktiga halva best\u00e5r denna g\u00e5ng av Hanne Sm\u00e5vik och Ella Wennerberg. L\u00e5ten \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n album Landgren gjorde 2005 med en souljazzprofil, klaviaturspelaren Joe Sample (Crusaders). Huvudpersonernas st\u00e4mmor f\u00f6rmedlar bubblande extas. Kompet med Kroon, Jansson och Wingefors i spetsen driver excellent p\u00e5 den kantiga harmoniken. En fulltr\u00e4ff! Sl\u00e5s \u00e5terigen av hur formidabel akustiken \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

St\u00e4mningen befinner sig p\u00e5 kokpunkten. D\u00e5 blir det \u00e5ka av n\u00e4r det fl\u00f6rtas hejvilt med salig publik. I extranumret tar orkesterns motor (G\u00f6ran Kroon) t\u00e4ten och krattar f\u00f6r schlager-Skifs. Publiken st\u00e5r mangrant upp i b\u00e4nkraderna och diggar, till en minst sagt yster version av Michelangelo<\/em> (etta p\u00e5 Svensktoppen n\u00e4r det begav sig). Och BBBB trycker p\u00e5 maximalt p\u00e5 ett hisnande s\u00e4tt som bara de \u00e4r kapabla till. Som helhet g\u00e5r det inte att vara annat \u00e4n mycket n\u00f6jd med vad som h\u00e4nde p\u00e5 scen. En klang- och jubelf\u00f6rest\u00e4llning med sp\u00e4nnvidd som tillf\u00f6r alla n\u00e4rvarande, ett v\u00e4lbeh\u00f6vligt p\u00e5slag av energi. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

8\/5 2022 Stora Teatern i G\u00f6teborg Nils Landgren har vid olika tillf\u00e4llen arrangerat sina avsp\u00e4nda tillst\u00e4llningar ”Nisses h\u00f6rna”, av vilka jag sett minst tv\u00e5 p\u00e5 Sthlm Jazzfestival. G\u00e4ster var de g\u00e5ngerna Rigmor Gustafsson respektive Ann-Sofi S\u00f6derqvist. Nu efter att turn\u00e9n i V\u00e4stsverige tvingats pandemi-framflyttas tv\u00e5 \u00e5r, hade turen kommit till en folkk\u00e4r underh\u00e5llare och s\u00e5ngare […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-153196","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153196","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153196"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153196\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153278,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153196\/revisions\/153278"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153196"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153196"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153196"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}