{"id":153137,"date":"2022-05-06T13:48:40","date_gmt":"2022-05-06T11:48:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153137"},"modified":"2022-05-06T14:15:00","modified_gmt":"2022-05-06T12:15:00","slug":"sugs-in-i-stromvirvel-av-suggestiva-och-sjalvstandiga-omtolkningar-isabella-lundgren-sjunger-dylan-pa-valand-nef","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153137","title":{"rendered":"Sugs in i str\u00f6mvirvel av suggestiva och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga tolkningar &#8211; Isabella Lundgren sjunger Dylan p\u00e5 Valand\/ Nef"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/279626670_590067162044083_5855165881051104023_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-153155\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/279626670_590067162044083_5855165881051104023_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/279626670_590067162044083_5855165881051104023_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Daniel Fredriksson       <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>5\/5 2022<\/p>\n\n\n\n<p>Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n<p>Grammisnominerade albumet <em>Out Of The Bell Jar (a Tribute to Bob Dylan) <\/em>kom 2019. Var med om den grandiosa releasespelningen p\u00e5 S\u00f6dra Teatern under Stockholm Jazzfestival. Samma personer minus Johan Lindstr\u00f6m och Brian Kramer st\u00e5r  p\u00e5 Valands scen inf\u00f6r v\u00e4sentligt f\u00e4rre \u00e5h\u00f6rare, \u00e4ven om lokalen \u00e4r v\u00e4lfylld. Inneb\u00e4r att den hyllade s\u00e5ngerskan Isabella Lundgren omger sig med Carl Bagge vid flygeln, Daniel Fredriksson bakom trumsetet, kontrabasist Niklas Fernqvist samt Daniel Migdal p\u00e5 violin. Samma manskap musicerar p\u00e5 skivan. Om jag inte missminner mig serveras samtliga sju sp\u00e5r live. En anm\u00e4rkningsv\u00e4rd detalj \u00e4r att Lundgrens senaste alster \u00e4r en annat, n\u00e4mligen en h\u00f6gkvalitativ produktion best\u00e5ende av standards med samma pianotrio.  <\/p>\n\n\n\n<p>Konserten inleds a cappella med <em>Blowing In The Wind <\/em>vars verser tas om n\u00e4r rytmsektionen h\u00e4nger p\u00e5. Bl\u00e5f\u00e4rgad s\u00e5ng ackompanjeras av pregnant basg\u00e5ng och kantslag. Oj vad snyggt vi f\u00f6rs in i ett \u00f6nskv\u00e4rt tillst\u00e5nd, en s\u00e4llsam v\u00e4rld. Blir som en spiritual n\u00e4r Lundgren satsar f\u00f6r fullt. Niklas Fernqvist anf\u00f6r raffinerat. I sitt f\u00f6rsta v\u00e4lplanerade mellansnack drar artisten sin numera ikoniska anekdot, om hur hennes dyrkan av den k\u00e4rve Dylan (Isabellas egna omd\u00f6me) v\u00e4cktes. Han vars musik &#8221;pekar ut i v\u00e4rlden&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<p> Ska s\u00e4gas att musikerna f\u00f6rdelat uppdraget att  arrangera, vilket oftast inneb\u00e4r att st\u00f6pa om s\u00e5 att l\u00e4ngre instrumentala sjok n\u00e4ppeligen kan avkodas. I stick har originalen gjorts om till oigenk\u00e4nnligt skick. Kul f\u00f6r alla utom m\u00f6jligen Dylanologer, vilka riskerar f\u00f6rvirring. Vi sveps med av jazziga omtolkningar av <em>You Make Me Lonesome When You Go <\/em>j\u00e4mte Carl Bagges finurliga arr p\u00e5 <em>The Times Are A Changing. <\/em> Pianotrion  med feature fr\u00e5n Daniel Fredriksson h\u00f6jer intensiteten p\u00e5tagligt, kastar loss. Vi \u00e5ker med. Klang, harmonier och den hundraprocentiga inst\u00e4llningen alstrar total n\u00e4rvaro. Huvudrollsinnehavarens uppfordrande, ej inlindade st\u00e4mma, fyller rummet. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-resized is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/R-15280442-1624607942-1025.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-153144\" width=\"599\" height=\"527\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/R-15280442-1624607942-1025.jpg 599w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/R-15280442-1624607942-1025-300x264.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 599px) 100vw, 599px\" \/><figcaption>omslagsfoto Isabelle Nordfjell<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Daniel Migdal tillf\u00f6r i f\u00f6rsta hand element av americana. N\u00e4stan obegripligt vackra versionen av <em>It Ain\u00b4t Me Babe <\/em>har jag h\u00e4nf\u00f6rts av \u00e5tskilliga g\u00e5nger live. Inget undantag denna g\u00e5ng n\u00e4r violin till\u00e5ts dominera. I sticket levereras grant bassolo. F\u00e4ster mig som vanligt vid  fabul\u00f6sa tonartsh\u00f6jningar. <\/p>\n\n\n\n<p>Andra set b\u00f6rjar med titell\u00e5ten, den hommage Lundgren skrivit tillsammans med Brian Kramer. F\u00f6runderligt soft utmejslad genom fr\u00e4mst pianistens varliga anslag. Noterar artistens underbara kontroll \u00f6ver sitt vokala uttryck. Dylans religi\u00f6st anstrukna <em>Trouble <\/em>introduceras, kallas klagos\u00e5ng. B\u00e4rs fram av vemodig diskant med str\u00e5kinstrumentet i f\u00f6rgrunden. Soundet \u00e4r impregnerat i blues, ett l\u00e5ngsamt svepande sv\u00e4ng med accentuerade rytmer. Daniel Fredriksson positioner sig i t\u00e4ten medan en b\u00f6nfallande violin g\u00f6r starkt avtryck. L\u00e5ter som man inrett en plats f\u00f6r improvisatoriskt broderande. Konsertens kontraster \u00e4r lika verkningsfulla som spektakul\u00e4ra. <em>Lay Down Your Weary<\/em> <em>Tune <\/em>presenteras som en tidig, obskyr l\u00e5t ur Dylans enorma katalog. Utvecklas till hyperintressant  och upprymd kammarjazz \u00e5 ena sidan. \u00c5 andra sidan behaglig sophisti pop.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"520\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/279101691_10159742161388609_5369417368313804173_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-153156\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/279101691_10159742161388609_5369417368313804173_n.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/279101691_10159742161388609_5369417368313804173_n-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><figcaption>foto \u00c5sa Wickstr\u00f6m fr\u00e5n konserten i \u00c4lmhult<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p>Han som beskrivs i termer av kompromissl\u00f6s med osviklig integritet tolkas vidare, genom egensinnigt arr p\u00e5 klassiska <em>Forever Young<\/em>,  till\u00e4gnad upphovsmannens barn f\u00e5r vi veta. Migdal f\u00e4rgar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt. Melodin varvas upp gradvis, f\u00f6r att efterhand f\u00f6rsynt nedstiga och omsluta oss. Tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Emma Swifts fulltr\u00e4ff, albumet <em>Blonde on Tracks<\/em>, en annan aktuell Dylan-tribut. Som extranummer serveras <em>Ring Them Bells<\/em> fr\u00e5n <em>Oh Mercy<\/em>, en l\u00e5t som inte finns p\u00e5 deras skiva. Framf\u00f6rs makal\u00f6st finst\u00e4mt och elegant i melankolisk, fast hoppfull skrud. Aprop\u00e5  legendaren som m\u00e4rkligt nog tilldelats Nobelpris  har jag varit p\u00e5 tv\u00e5 konserter, varav den senaste i Scandinavium 2019. D\u00e5 framf\u00f6rdes b\u00e5de <em>Blowin\u00b4In The Wind <\/em>och <em>It Ain\u00b4t Me Babe. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Publiken lyssnar and\u00e4ktigt. Ljudet \u00e4r perfekt, vistas i luftig atmosf\u00e4r. H\u00e4nf\u00f6rande s\u00e5ng, fr\u00e4scha solon, sp\u00e4nnande arr, originalens episka teman och instrumentalisternas samarbete  trollbinder. Vi erbjuds en slags fristad fr\u00e5n en problematisk omv\u00e4rld. Det modiga f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet resulterar i magi.  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>5\/5 2022 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Grammisnominerade albumet Out Of The Bell Jar (a Tribute to Bob Dylan) kom 2019. Var med om den grandiosa releasespelningen p\u00e5 S\u00f6dra Teatern under Stockholm Jazzfestival. Samma personer minus Johan Lindstr\u00f6m och Brian Kramer st\u00e5r p\u00e5 Valands scen inf\u00f6r v\u00e4sentligt f\u00e4rre \u00e5h\u00f6rare, \u00e4ven om lokalen \u00e4r v\u00e4lfylld. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-153137","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153137","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153137"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153137\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153158,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153137\/revisions\/153158"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153137"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153137"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153137"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}