{"id":153101,"date":"2022-05-05T14:52:20","date_gmt":"2022-05-05T12:52:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153101"},"modified":"2022-05-05T14:52:21","modified_gmt":"2022-05-05T12:52:21","slug":"operarecension-karin-boye-i-ny-kontext-pa-teaterverket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153101","title":{"rendered":"Operarecension: Karin Boye i ny kontext p\u00e5 Teaterverket"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: P\u00e4r Fridberg<\/figcaption><\/figure>\n

B\u00e5l<\/strong>
\nBygger p\u00e5 texter av Karin Boye
\nRegi Helena R\u00f6hr
\nScenografi, kostym och rekvisita Anne Hellandsj\u00f6
\nKomposit\u00f6r, librettist, s\u00e5ngare och producent Helena Martinsson
\nS\u00e5ngare:<\/em>
\nSopran Paulina Pfeiffer
\nMezzosopran Hedvig Hasselstr\u00f6m
\nSopran Helena Martinsson
\nMusiker:<\/em>
\nFl\u00f6jter Madeleine Johansson
\nKlarinetter Filip Alffram
\nViola Andreas Forsman
\nVibrafon och slagverk Magdalena Meitzner
\nMusikalisk ledare Dan Tillberg
\nUruppf\u00f6rande den 4 maj 2022 p\u00e5 Teaterverket Svea i Stockholm<\/p>\n

Karin Boye \u00e4r en av v\u00e5ra stora poeter och f\u00f6r de allra flesta \u00e4r nog strofen \u201dja visst g\u00f6r det ont n\u00e4r knoppar brister\u201d v\u00e4lk\u00e4nd. Nu har ensemblen Opera Astarte, i samarbete med Farsta f\u00f6rsamling, Musikverket, SPES (Riksf\u00f6rbundet f\u00f6r suicidprevention och efterlevandest\u00f6d) och Suicide Zero satt upp enaktsoperan B\u00e5l, som baseras p\u00e5 Karin Boyes texter. Operan vill uppm\u00e4rksamma dagsaktuella teman som ungas psykiska oh\u00e4lsa, sexualitet och identitet.<\/p>\n

\"\"Den driftiga Helena Martinsson st\u00e5r f\u00f6r id\u00e9n till upps\u00e4ttningen, men har ocks\u00e5 skrivit librettot, tonsatt musiken och spelar sj\u00e4lv rollen som Karins stora k\u00e4rlek Anita Nathorst. Operan handlar om Karins tankev\u00e4rld och relationer, och djupdyker rakt ner i hennes livs mest dramatiska skede. Karin brottades med sin sexuella l\u00e4ggning i en tid d\u00e5 homosexualitet fortfarande betraktades som en sjukdom. Samtidigt f\u00f6rs\u00f6kte hon hantera sina starka k\u00e4nslor f\u00f6r den \u00e4ldre uppsalastudenten Anita Nathorst, men den romantiska k\u00e4rleken f\u00f6rblev obesvarad. Ist\u00e4llet skulle Karin leva resten av sitt liv med Margot Hanel som hon tr\u00e4ffade under sin tid i Berlin, men aldrig utan att sluta t\u00e4nka p\u00e5 Anita.
\nOperan b\u00f6rjar med den h\u00e4ndelse som ska bli b\u00f6rjan av slutet p\u00e5 Karins liv. Hon tar emot ett brev fr\u00e5n Anita, som har f\u00e5tt cancer och uppmanar Karin att leva lyckligt utan henne. Av sorgen och k\u00e4rleken f\u00f6r Anita och skuldk\u00e4nslorna f\u00f6r Margot, som utg\u00f6r huvudtemat i operan, avslutar Karin Boye sitt liv, 41 \u00e5r gammal.<\/p>\n

P\u00e5 teaterverkets intima scen skrider Karin, Anita och Margot l\u00e5ngsamt in, if\u00f6rda bl\u00e5 pageklippta peruker och tidstypiska 40-talsdr\u00e4kter. En ensemble best\u00e5ende av fl\u00f6jt, klarinett, viola och vibrafon st\u00e5r f\u00f6r musiken, som gr\u00e4nsar till det atonala. Stundvis \u00e4r den suggestiv. S\u00e4rskilt sp\u00e4nnande \u00e4r de pl\u00f6tsliga inslagen av vibrafonen och slagverken. Det som d\u00e4remot verkligen b\u00e4r upp musiken \u00e4r s\u00e5ngen. Det \u00e4r tre mycket bra r\u00f6ster som l\u00e5ter fantastiskt ihop! N\u00e4r de sjunger tillsammans, som de bland annat g\u00f6r i b\u00f6rjan och i avslutningen, blir musiken som intressantast. F\u00f6r det mesta framf\u00f6rs dikterna d\u00e4remot som solopartier, vilket stundvis blir lite l\u00e5ngdraget d\u00e5 musiken \u00e4r ganska likartad i de styckena.<\/p>\n

Jag har ocks\u00e5 lite sv\u00e5rt att tro p\u00e5 den starka k\u00e4rlekshistorien som operan handlar om. Det \u00e4r en ganska stor kontrast mellan dikternas intensiva k\u00e4nslor och hur s\u00e5ngarna f\u00f6rmedlar dem p\u00e5 scenen. Ibland skulle det kanske beh\u00f6vas mer inlevelse f\u00f6r att f\u00e5 det helt trov\u00e4rdigt.
\nMen som helhet har operan \u00e4nd\u00e5 f\u00e5ngat den mystiska, \u00e5ngestladdade och poetiska st\u00e4mningen i flera av Karin Boyes dikter. N\u00e5got som bidrar till det \u00e4r de svartvita r\u00f6rliga bilderna som spelas i bakgrunden och som illustrerar dikterna. Kameran \u00e4r i r\u00f6relse genom skogen och visar en n\u00e4rbild av knoppar som brister.<\/p>\n

Operan \u00e4r ett fint initiativ. Kanske kan den ibland uppfattas som \u201dsv\u00e5r\u201d, men intresserar man sig f\u00f6r Karin Boye och vill ta del av hennes verk i en ny kontext kan man gott ta sig till Teaterverket f\u00f6r att se denna opera.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

B\u00e5l Bygger p\u00e5 texter av Karin Boye Regi Helena R\u00f6hr Scenografi, kostym och rekvisita Anne Hellandsj\u00f6 Komposit\u00f6r, librettist, s\u00e5ngare och producent Helena Martinsson S\u00e5ngare: Sopran Paulina Pfeiffer Mezzosopran Hedvig Hasselstr\u00f6m Sopran Helena Martinsson Musiker: Fl\u00f6jter Madeleine Johansson Klarinetter Filip Alffram Viola Andreas Forsman Vibrafon och slagverk Magdalena Meitzner Musikalisk ledare Dan Tillberg Uruppf\u00f6rande den 4 […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[8037,4147,14312],"class_list":{"0":"post-153101","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-opera","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-toppnytt","10":"tag-karin-boye","11":"tag-opera","12":"tag-teaterverket-svea","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153101","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153101"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153101\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153120,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153101\/revisions\/153120"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153101"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153101"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153101"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}