{"id":153067,"date":"2022-05-05T16:05:44","date_gmt":"2022-05-05T14:05:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153067"},"modified":"2022-05-06T02:55:05","modified_gmt":"2022-05-06T00:55:05","slug":"upplyftande-larorik-och-berorande-musikalen-om-frigga-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=153067","title":{"rendered":"Upplyftande, l\u00e4rorik och ber\u00f6rande – Musikalen om Frigga p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Bild p\u00e5 medverkande fr\u00e5n annat tillf\u00e4lle – foto fr\u00e5n facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

3-4\/5 2022<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Manus: Jessica H\u00f6gefjord \u00c5slund och Mikaela Alburg (m\u00e5nga repliker o samtliga tal i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r helt dokument\u00e4ra)<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngtext: Ida-Maria Brunt, Kajsa Lindvall, Louise Th\u00f6rner<\/p>\n\n\n\n

Regi: Tina Glenvik<\/p>\n\n\n\n

Formgivning: Ragnhild Lennblad<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Elisabeth Ludwig<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Isabella Hjortfors<\/p>\n\n\n\n

Komposition: Kajsa Lindvall<\/p>\n\n\n\n

Arrangemang och liveband: Julia Cook (kapellm\u00e4stare), Hanna Westberg, Erik Wiskari, David Berio Garcia<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6rer (\u00e4ven scenografi, rekvisita, kostym, mask mm): Frigrupperna Septemberteatern, Altitudteatern, Skapet Scenkonst och Typ Vuxen, <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Jessica H\u00f6gefjord \u00c5slund, Ida-Maria Brunt, Mikael Alburg, Louise Th\u00f6rner, David Oest, Josefine Rapp, Linda L\u00e4ttman, Mia Ohlsson, Jonathan Borg, Eva Fritz, Tina Glenvik, Fia Adler Sandblad + biroller, k\u00f6r och barnsk\u00e5despelare.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Tror inte jag tidigare sett musikal p\u00e5 Storan, vilket visade sig fungera ypperligt. Och det \u00e4r i princip fullsatt n\u00e4r multi-frigruppsteater s\u00e4tter upp en virvlande f\u00f6rest\u00e4llning, om \u00e5ren av kamp som f\u00f6regick inf\u00f6randet av allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt i Sverige. En seger som f\u00f6rvisso inte var oinskr\u00e4nkt, tyv\u00e4rr. <\/p>\n\n\n\n

Teamet och den stora ensemblen p\u00e5 uppemot femtio personer (i flera fall samma individer) har jobbat fram Musikalen om Frigga <\/em>under tre \u00e5rs tid. Tv\u00e5 av de k\u00e4llor som legat till grund f\u00f6r synnerligen gedigen research har jag f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan l\u00e4st – Den besv\u00e4rliga Elin W\u00e4gner<\/em> av Ulrika Knutsson och Pennskaftet. <\/em>Man str\u00f6sslar f\u00f6rst\u00e5s med faktiska citat och helt autentiska tal f\u00f6rekommer fr\u00e5n ett p\u00e4rlband av historiskt betydelsefulla kvinnor, inklusive Selma Lagerl\u00f6f (robust portr\u00e4tterad av en ”bekanting”, n\u00e4mligen Fia Adler Sandblad) och suffragettf\u00f6retr\u00e4daren Sylvia Pankhurst. Den m\u00f6dosamma kampen f\u00f6r politiskt inflytande skildrades som ett hundra\u00e5rsjubileum i F\u00f6rfesten <\/em>p\u00e5 Hagateatern, vilket blev en braksucc\u00e9. \u00c4r ben\u00e4gen att utf\u00e4rda liknande omd\u00f6me om vad jag bevittnade p\u00e5 Stora Teatern, i en musikal de sj\u00e4lva beskriver som b\u00e5de rafflande och r\u00f6rande. Adjektiv l\u00e4tta att skriva under p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Kronologiska redog\u00f6relsen i ord och ton inleds 1902, efter ett preludium med Elin W\u00e4gners minnesord \u00f6ver pionj\u00e4ren Frigga Carlberg. Angivna \u00e5rtal bildas i G\u00f6teborg en lokalavdelning till LKPR (Landsf\u00f6reningen f\u00f6r kvinnors politiska r\u00f6str\u00e4tt) till vars ordf\u00f6rande Carlberg utses. I den obestridliga huvudrollen gl\u00e4nser Jessica H\u00f6gefjord \u00c5slund, i en gestaltning lika ber\u00f6mv\u00e4rd som \u00f6vriga p\u00e5 scen. Genom regiss\u00f6rens noggranna omsorg f\u00f6rm\u00e5s r\u00e4tt energi tillf\u00f6ras i s\u00e5v\u00e4l konflikt som medg\u00e5ng, i scener sk\u00e5despelarna tajmar beg\u00e5vat. Lyser av motiverat sj\u00e4lvf\u00f6rtroende fr\u00e5n ensemblen, besj\u00e4lad av att ber\u00e4tta om hur det f\u00f6rh\u00f6ll sig. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
illustration Ragnhild Lennblad<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Spr\u00e5kliga stilniv\u00e5n, betoningen p\u00e5 den tidens sirliga och hierarkiskt utformade svenska, f\u00f6rtj\u00e4nar att framh\u00e5llas. \u00d6verhuvudtaget utg\u00f6r b\u00e5de manus och s\u00e5ngtexter synnerligen gedigna best\u00e5ndsdelar i ett lyckat bygge. I dagens ljus framst\u00e5r ju motargumenten, vilka ocks\u00e5 kom fr\u00e5n kvinnor sj\u00e4lva och fr\u00e5n fackf\u00f6reningsh\u00e5ll, som s\u00e5 bef\u00e4ngda att de utg\u00f6r komiska inslag. Bortsett fr\u00e5n f\u00f6rv\u00e4ntad agitation och scener d\u00e4r missn\u00f6je v\u00e4dras p\u00e5 m\u00f6ten, f\u00e5r publiken sig till livs en illustrativ intrig kretsande kring det pensionat fru H\u00e5kansson (Louise Th\u00f6rner) driver, inklusive ing\u00e5ngna oj\u00e4mlika snedspr\u00e5ng som f\u00e5r konsekvenser.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4rt att understryka att Musikalen om Frigga <\/em>i lika h\u00f6g grad ger en belysande inblick i ofantliga klassklyftor som kampen f\u00f6r kvinnlig r\u00f6str\u00e4tt, en kamp som p\u00e5g\u00e5r under sjutton \u00e5r, genom storstrejk, v\u00e4rldskrig och hungerkravaller. Och i motsats till F\u00f6rfesten <\/em>finns ett antal m\u00e4n och deras reaktioner p\u00e5 ”kvinnosaken” inskrivna i manus. Jonathan Borg som redakt\u00f6r Kjell\u00e9n i spetsen f\u00f6r de stroppiga, roligt koreograferade journalisterna med skrivmaskin p\u00e5 magen, blir till \u00e5terkommande tabl\u00e5 marinerad i ber\u00e4ttigat gyckel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Utan s\u00e5ng och musik av tillr\u00e4cklig kvalitet skulle genren falla platt till marken. K\u00e4nde inte till musikerna och blir d\u00e4rf\u00f6r sm\u00e5tt imponerad. Vill s\u00e4rskilt peka ut elbasist Hanna Westberg och den framtr\u00e4dande melodileverant\u00f6ren Julia Cook p\u00e5 klaviatur, vars roll som kapellm\u00e4stare inte ska underskattas. Musikerna understryker p\u00e5 ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt intrigens st\u00e4mning, ackompanjerar f\u00f6rn\u00e4mligt de vokala insatserna. Ledmotivet tycker jag p\u00e5minner om andra teman. Slump eller snyggt inl\u00e5n? K\u00f6ren f\u00f6rl\u00e4nar musikalen f\u00f6rnimmelser av vibrerande och bejakande livslust, j\u00e4mte riktad ilska mot missf\u00f6rh\u00e5llanden. Heder \u00e5t deras unisona bedrift. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Flera av kvinnliga sk\u00e5despelarna framf\u00f6r s\u00e5nger p\u00e5 egen hand. Dessa ”arior” st\u00e5r ut med s\u00e4llsam kraft. T\u00e4nker p\u00e5 bland andra Mikaela Alburg, Louise Th\u00f6rner och titelrollens uttolkare. Den som fr\u00e4mst stannar kvar i ens medvetande efter\u00e5t \u00e4r \u00e4nd\u00e5 Linda L\u00e4ttman, musikalutbildad i London. Hennes ”stanna-kvar-s\u00e5ng” framkallar g\u00e5shud. Samma sak med Otillias \u00f6msom sk\u00f6ra, \u00f6msom stolta frambesjungna statement. Fantastisk solost\u00e4mma exekverad av Mikaela Alburg! Tackn\u00e4mligt med str\u00e5lande s\u00e5ngr\u00f6ster som inte \u00f6verarbetar, utan tar fasta p\u00e5 att emotionellt f\u00f6rmedla ett budskap, en h\u00e5llning. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Linda L\u00e4ttman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Varje nytt moment i handlingen \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs naturalistiskt med sm\u00e5 medel. Rekvisita\/ dekor b\u00e4rs in och ut med gemensamma krafter. Fungerar skapligt d\u00e5 modern teknik inte installerats. I fonden projiceras fotografier, b\u00e5de p\u00e5 exteri\u00f6rer och interi\u00f6rer som sk\u00e4nker lokalf\u00e4rg och v\u00e4lg\u00f6rande djupverkan. Minns jag r\u00e4tt kompletterades det visuella med videokamera. Vikten av tidsenliga kl\u00e4der ska inte heller f\u00f6rsummas att ber\u00f6mmas. Vilket m\u00f6dosamt jobb ansvariga lagt p\u00e5 denna viktiga ingrediens. <\/p>\n\n\n\n

Hundra \u00e5r l\u00e4nge sedan, men min mormor som dog i b\u00f6rjan p\u00e5 90-talet, gick i skolan n\u00e4r beslutet togs 1919. Var en inhuman tid n\u00e4r mots\u00e4ttningarna i motsats till idag var t\u00e4mligen entydiga. En komplicerande faktor som delvis driver j\u00e4tteprojektet Musikalen om Frigga<\/em>, \u00e4r f\u00f6rvisso det interna motst\u00e5ndet, de olika viljorna. Kvinnors natur var inte utrustade f\u00f6r att engagera sig i s\u00e5dana v\u00e4rldsliga fr\u00e5gor som politiskt engagemang, var en p\u00e5 den tiden spridd uppfattning. En omst\u00e4ndighet som medf\u00f6rde att kampen blev l\u00e5ngvarig, somliga ans\u00e5g att offer var n\u00f6dv\u00e4ndiga. B\u00e4rande id\u00e9n utg\u00e5r fr\u00e5n att or\u00e4ttvisor kan krossas genom solidaritet och uth\u00e5llig organisering. Hoppfull tanke!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Joar Lindberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Publiken var v\u00e4ldigt blandad, frapperande m\u00e5nga m\u00e4n. F\u00f6rmodliga fanns m\u00e5nga v\u00e4nner och anh\u00f6riga till de medverkande p\u00e5 plats. Produktionen h\u00f6ll anm\u00e4rkningsv\u00e4rd verksh\u00f6jd, skulle f\u00f6rtj\u00e4na att visas i SVT. Fast jag inte s\u00e5g T\u00e4ltprojektet live, h\u00e4vdas att lite av samma berusande positiva k\u00e4nsla infann sig. Ocks\u00e5 relevant att ur ett klassperspektiv referera till Oliver <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs-operan. Ensemblen kunde f\u00f6ljaktligen ta emot rungande ovationer. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

3-4\/5 2022 Stora Teatern i G\u00f6teborg Manus: Jessica H\u00f6gefjord \u00c5slund och Mikaela Alburg (m\u00e5nga repliker o samtliga tal i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r helt dokument\u00e4ra) S\u00e5ngtext: Ida-Maria Brunt, Kajsa Lindvall, Louise Th\u00f6rner Regi: Tina Glenvik Formgivning: Ragnhild Lennblad Koreografi: Elisabeth Ludwig Kostym: Isabella Hjortfors Komposition: Kajsa Lindvall Arrangemang och liveband: Julia Cook (kapellm\u00e4stare), Hanna Westberg, Erik Wiskari, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-153067","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153067","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=153067"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153067\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153149,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/153067\/revisions\/153149"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=153067"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=153067"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=153067"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}