{"id":152787,"date":"2022-04-30T12:12:01","date_gmt":"2022-04-30T10:12:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152787"},"modified":"2022-04-30T12:12:02","modified_gmt":"2022-04-30T10:12:02","slug":"teaterkritik-den-omattliga-vagen-fargsprakande-berattelse-i-flera-dimensioner","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152787","title":{"rendered":"Teaterkritik: Den om\u00e4ttliga v\u00e4gen &#8211; f\u00e4rgsprakande ber\u00e4ttelse i flera dimensioner"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_152796\" aria-describedby=\"caption-attachment-152796\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-152796\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-152796\" class=\"wp-caption-text\">Foto Banfa Jawla<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Den om\u00e4ttliga v\u00e4gen<\/strong><br \/>\nBygger p\u00e5 tv\u00e5 romaner av Ben Okri som dramatiserats av Oladipo Agboluaje<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Nancy Ofori<br \/>\nRegi Josette Bushell-Mingo<br \/>\nScenografi Lotta Nilsson<br \/>\nKostym Kalere a Payton<br \/>\nMask och peruk Ellen Elias\/Elin Gradin\/Linda Hyllengren<br \/>\nMusik\/video Lamin Daniel Jadama<br \/>\nLjus Jesper Larsson<br \/>\nKoreografi Aurelia Day<br \/>\nMedverkande John Alexander Eriksson, Astrid Assefa, Mike Gamble, Binyam Haile, Christopher Lehmann, Fernando Lucum\u00ed Carabal\u00ed, Stephen Lwanga, Kayo Shekoni, Helmon Solomon, Joel Valois.<br \/>\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 29 april 2022<\/p>\n<p>En f\u00e4rgsprakande ber\u00e4ttelse i flera dimensioner, en annorlunda f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r magiskt t\u00e4nkande m\u00f6ter reell krass verklighet. Dr\u00f6mmar och n\u00e4rvaron av en annan existens \u00e4n den vi kan se med v\u00e5ra sinnen m\u00f6ter en verklig kamp f\u00f6r b\u00e4ttre villkor f\u00f6r fattiga m\u00e4nniskor. En f\u00f6rest\u00e4llning som v\u00e4xer ju mer jag t\u00e4nker p\u00e5 den. En f\u00f6rest\u00e4llning jag vill uppleva en g\u00e5ng till.<\/p>\n<p>I den om\u00e4ttliga v\u00e4gen m\u00f6tet vi andebarnet Azaro, som brukar l\u00e5ta sig f\u00f6das f\u00f6r att snabbt kunna l\u00e4mna livet och \u00e5terv\u00e4nda till den andliga dimension. Men den h\u00e4r g\u00e5ngen bryter han \u00f6verenskommelse med den andliga sf\u00e4ren f\u00f6r han vill stanna kvar i det jordiska, han st\u00e5r inte ut med att se sin jordiska moders sorg om han d\u00f6r. Aazors beslut att stanna kvar i livet tas inte emot positivt av hans v\u00e4nner i andev\u00e4rlden. De har v\u00e4ntat p\u00e5 hans \u00e5terkomst och f\u00f6rberett en fest f\u00f6r honom. Det jordiska livet blir en utmaning f\u00f6r Azaro d\u00e4r han lever i ghettot med sina utfattiga f\u00f6r\u00e4ldrar, med en pappa som misshandlar honom och som dricker f\u00f6r mycket alkohol och sl\u00f6sar upp deras pengar medan mamman f\u00f6rtycks och m\u00e5ste k\u00e4mpa f\u00f6r att h\u00e5lla ihop familjen.<\/p>\n<p>Livet har m\u00e5nga utmaningar och det v\u00e4stafrikanska samh\u00e4llet skildras med politik, klyftor mellan rika och fattiga, kamp f\u00f6r b\u00e4ttre liv och goda intentioner som m\u00f6ter korruption. Hopp och f\u00f6rtvivlan i en blandning som k\u00e4nnetecknas alla m\u00e4nskliga samh\u00e4llen.<\/p>\n<p>Ett extra stort plus f\u00f6r\u00a0\u00a0kostymerna i denna upps\u00e4ttning. Kostymerna \u00e4r imponerande. Det ligger mycket arbete bakom denna kaskad av dr\u00e4kter. Kalere A Payton som skapat kostymerna har h\u00e4mtat mycket av materialet fr\u00e5n butiker i Storbritannien som har n\u00e4ra och etiska kontakter med konstn\u00e4rer och tygfabriker i V\u00e4stafrika.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-152824\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen2.jpg-300x200.jpeg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen2.jpg-300x200.jpeg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen2.jpg.jpeg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>F\u00f6r den som \u00e4r van vid europeisk dramatik kan f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rst upplevas som stillast\u00e5ende dramatik, en ber\u00e4ttelse som mer \u00e4r en beskrivning av v\u00e4rldens tillst\u00e5nd \u00e4n att den skildrar n\u00e5gon utveckling. Dels \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen en ber\u00e4ttelse om Afrika och dessa m\u00e5nga f\u00e4rger, om Afrikas rikedom och \u00f6verklass, om dess tragedi, om fattiga, f\u00f6rtrycka och deras motst\u00e5ndskraft, om dess sk\u00f6nhet, om dess generositet, om dess visdom och om dess brister, men samtidigt en ber\u00e4ttelse om m\u00e4nskligheten \u00f6verallt i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n<p>\u00c4ven om jag f\u00f6rst upplevde f\u00f6rest\u00e4llningen som stillast\u00e5ende ins\u00e5g jag efter\u00e5t att den \u00e4r fylld av r\u00f6relse men som framf\u00f6rs p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n traditionell v\u00e4sterl\u00e4ndsk dramatik. Ben Okri som skrivit romanerna som f\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 har skrivit p\u00e5 ett s\u00e4tt som bryter det dominerande v\u00e4sterl\u00e4ndska ber\u00e4ttandet som fokuserar p\u00e5 de tv\u00e5 dimensionerna tid och rum. Ben Okri f\u00f6r in ytterligare en dimension av n\u00e5got annat som ocks\u00e5 genomsyrar v\u00e5ra liv. I en intervju i Karavan s\u00e4ger han:<br \/>\n<em>&#8211; Jag tror att vi lever v\u00e5ra liv mellan det synliga och det osynliga, mellan det upplevda och det vi bara anar. Och att s\u00e4ga att vi bara lever i den s\u00e5 kallade verkliga v\u00e4rlden, det \u00e4r att st\u00e4nga ute dej h\u00e4r dimensionen av dr\u00f6m, os\u00e4kerhet, flytande r\u00f6relse och mystik som genomsyrar v\u00e5ra liv.<\/em><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-152826\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen3-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen3-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/denomattligavagen3.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Premi\u00e4rpubliken var begeistrad och gav kraftiga st\u00e5ende ovationer.<\/p>\n<p>Fakta om f\u00f6rfattaren och dramaturgen:<br \/>\nBen Okri \u00e4r en flerfaldigt prisbel\u00f6nad f\u00f6rfattare f\u00f6dd i Nigeria, i dag verksam i London. Okri slog igenom stort med The Famished Road (Den om\u00e4ttliga v\u00e4gen), den f\u00f6rsta boken i trilogin om pojken Azaro, som bel\u00f6nades med The Booker Prize 1991. I trilogin ing\u00e5r ocks\u00e5 Songs of Enchantment (1993) och Infinite Riches (1998). Oladipo Agboluajes dramatisering bygger p\u00e5 trilogins tv\u00e5 f\u00f6rsta delar.<\/p>\n<p>Oladipo Agboluaje har studerat teater vid University of Benin i Nigeria och doktorerat p\u00e5 en avhandling om v\u00e4st- och sydafrikanskt drama p\u00e5 Open University med bas i Storbritannien. Han har bland annat skrivit pj\u00e4serna The Estate, New Nigerians and Here\u2019s What She Said to Me. 2018-19 var han \u201cwriter in residence\u201d p\u00e5 National Theatre i London.<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen \u00e4r en samproduktion mellan The National Black Theatre of Sweden och Dramaten och en forts\u00e4ttning p\u00e5 samarbetet som p\u00e5b\u00f6rjades med Door of No Return &#8211; en kv\u00e4ll till minne av avskaffandet av den svenska transatlantiska slavhandeln och Bergets topp av Katori Hall, 2021. Josette Bushell-Mingo OBE, som st\u00e5r f\u00f6r regin, \u00e4r f\u00f6rutom prisbel\u00f6nt regiss\u00f6r, \u00e4ven sk\u00e5despelare, s\u00e5ngerska och sedan 2021 VD och rektor f\u00f6r The Royal Central School of Speech and Drama i London, den f\u00f6rsta svarta kvinnan p\u00e5 den posten n\u00e5gonsin.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/qV7u80gbpfQ\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den om\u00e4ttliga v\u00e4gen Bygger p\u00e5 tv\u00e5 romaner av Ben Okri som dramatiserats av Oladipo Agboluaje \u00d6vers\u00e4ttning Nancy Ofori Regi Josette Bushell-Mingo Scenografi Lotta Nilsson Kostym Kalere a Payton Mask och peruk Ellen Elias\/Elin Gradin\/Linda Hyllengren Musik\/video Lamin Daniel Jadama Ljus Jesper Larsson Koreografi Aurelia Day Medverkande John Alexander Eriksson, Astrid Assefa, Mike Gamble, Binyam Haile, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[13636,12382,1366,14306],"class_list":{"0":"post-152787","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"tag-andevarlden","11":"tag-ben-okri","12":"tag-dramaten","13":"tag-teraterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152787","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152787"}],"version-history":[{"count":40,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152787\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152836,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152787\/revisions\/152836"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152787"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152787"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152787"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}