{"id":152710,"date":"2022-04-28T15:15:22","date_gmt":"2022-04-28T13:15:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152710"},"modified":"2022-04-28T15:15:23","modified_gmt":"2022-04-28T13:15:23","slug":"operarecension-musiken-satter-tonen-for-alevangeliet-pa-folkoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152710","title":{"rendered":"Operarecension: Musiken s\u00e4tter tonen f\u00f6r \u00c5levangeliet p\u00e5 Folkoperan"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_152717\" aria-describedby=\"caption-attachment-152717\" style=\"width: 455px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-152717\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet-folkoperan-olle-persson-mikaeli-kammarkA\u00b6r-foto-sA\u00b6ren-vilks.jpg\" alt=\"\" width=\"455\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet-folkoperan-olle-persson-mikaeli-kammarkA\u00b6r-foto-sA\u00b6ren-vilks.jpg 455w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet-folkoperan-olle-persson-mikaeli-kammarkA\u00b6r-foto-sA\u00b6ren-vilks-210x300.jpg 210w\" sizes=\"auto, (max-width: 455px) 100vw, 455px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-152717\" class=\"wp-caption-text\">Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>\u00c5levangeliet<\/strong><br \/>\nMusikalisk ledning Marit Strindlund<br \/>\nDirigenter Marit Strindlund\/Emil Eliasson<br \/>\nRegi Tobias Theorell<br \/>\nScenografi och kostym Ulla Kassius<br \/>\nVideo Johannes Ferm Winkler<br \/>\nLjus \u00c5sa Frankenberg<br \/>\nMask och peruk Ther\u00e9sia Frisk<br \/>\n<strong>Ensemble:<\/strong><br \/>\nBaryton Olle Persson<br \/>\nTenor Wiktor Sundqvist<br \/>\nMezzosopran Linnea Andreassen<br \/>\nInstrumentalist p\u00e5 EWI Emil Jonason<br \/>\nG\u00e4stande k\u00f6rer Mikaeli kammark\u00f6r\/Lilla k\u00f6ren, Folkoperans orkester<br \/>\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan 27 april 2022<\/p>\n<p>Boken \u00c5levangeliet, som Patrik Svensson, kulturjournalist p\u00e5 Sydsvenskan, skrev f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, fick ett varmt mottagande och blev en stors\u00e4ljare i flera l\u00e4nder. Inte konstigt det. Boken \u00e4r en liten p\u00e4rla, som genom att beskriva relationen mellan far och son, \u00e5lfisket som knyter dem samman och redog\u00f6ra f\u00f6r \u00e5lens g\u00e5tfulla v\u00e4sen, lyckas skapa en ber\u00e4ttelse om sj\u00e4lva livsg\u00e5tan, v\u00e5r existens.<\/p>\n<p>Boken har nu blivit till en opera som uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Folkoperan den 27 april. Och hur kommer man d\u00e5 p\u00e5 att g\u00f6ra en opera p\u00e5 boken i fr\u00e5ga? Ja s\u00e4g det. Jag g\u00e5r dit utan n\u00e5gra speciella f\u00f6rv\u00e4ntningar. Musiken \u00e4r nyskriven av den unga komposit\u00f6ren Emmy Lindstr\u00f6m, som jag inte tidigare k\u00e4nner till. Librettot st\u00e5r Stina Oscarsson f\u00f6r, som jag uppskattar som en djup och reflekterande frit\u00e4nkare. Det b\u00e5dar i alla fall gott.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-152719\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet_folkoperan-wiktor-sundqvist-foto-sA\u00b6ren-vilks-200x300.jpg\" alt=\"\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet_folkoperan-wiktor-sundqvist-foto-sA\u00b6ren-vilks-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet_folkoperan-wiktor-sundqvist-foto-sA\u00b6ren-vilks.jpg 433w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/p>\n<p>Inne p\u00e5 scenen sitter orkestern ikl\u00e4dd gula reflexv\u00e4star och k\u00f6ren uppst\u00e4lld i orangea fiskarbyxor som en passning till pappan i boken som f\u00f6rutom \u00e5lfiskare \u00e4r asfaltsl\u00e4ggare.<br \/>\nOrkestern b\u00f6rjar spela, och h\u00f6r och h\u00e4pna, musiken \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt vacker!<\/p>\n<p>Ouvertyren framf\u00f6rs av bl\u00e5sinstrument och \u00e4r inte en typisk ouvertyr utan nedtonad men tonal och st\u00e4mningsfull. Scenen \u00e4r sparsmakad men effektfull. En ljusramp l\u00e4ngst fram projicerar en vattenyta, d\u00e4r en \u00e5l emellan\u00e5t simmar fram. En \u00e5l har ocks\u00e5 en huvudroll i upps\u00e4ttningen. Det \u00e4r klarinettisten Emil Jonason, tillika komposit\u00f6rens man, som pantomimlikt och svartkl\u00e4dd r\u00f6r sig i och mellan scenerna och spelar instrumentet EWI, ett slags elklarinett.<\/p>\n<p>De andra tv\u00e5 huvudkarakt\u00e4rerna p\u00e5 scenen \u00e4r fadern, asfaltsl\u00e4ggaren och \u00e5lfiskaren, framf\u00f6rd av Olle Persson, baryton, och sonen, gestaltad av Wiktor Sundqvist, tenor. Och f\u00f6r att f\u00e5 in en kvinnlig s\u00e5ngsolist finns ocks\u00e5 ytterligare en huvudroll i form av en vetenskapskvinna, spelad av mezzosopranen Linnea Andreassen, som i sina s\u00e5ngnummer framf\u00f6r den \u00e5lfakta som det finns gott om i boken.<\/p>\n<p>Verket \u00e4r g\u00e5tfullt och st\u00e4mningsfullt. Emmy Lindstr\u00f6ms musik utg\u00e5r fr\u00e5n ber\u00e4ttelsen och v\u00e5gar vara vacker. Hon v\u00e5gar g\u00f6ra bak\u00e5tblickar och l\u00e5na av b\u00e5de barocken, romantiken, folkmusiken och filmmusikgenren f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra, utan att det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt blir kitschigt. I st\u00e4llet har hon en alldeles egen touch, d\u00e4r hon ocks\u00e5 v\u00e4ver in intressanta elektroniska ljudspel i orkesterklangen. Inte minst genom det alldeles magiskt m\u00e5ngsidiga instrumentet EWI som kastar sig mellan det l\u00e4ttsamma och det avgrundsdjupa.<\/p>\n<p>I ett pressmeddelande l\u00e4ser jag att Stina Oscarsson ville \u201df\u00f6rs\u00f6ka skriva ett verk som med samma l\u00e4tthet som Hjalmar Gullbergs F\u00f6rkl\u00e4dd gud skildrar existensens allra st\u00f6rsta fr\u00e5gor\u201d.<br \/>\nJag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 att hon har lyckats. Nu \u00e4r det visserligen sv\u00e5rt att uppfatta orden som sjungs, och det \u00e4r inte heller orden som g\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen. Men n\u00e4r jag l\u00e4ser librettot tycker jag att det bitvis \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt platt. Men stycket nr 10 f\u00e5ngar v\u00e4l egentligen in vad det hela handlar om:&nbsp;Man f\u00f6ds och man d\u00f6r.<\/p>\n<p><em>Man f\u00f6ds och man g\u00f6r allt f\u00f6r att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n sitt ursprung<\/em><br \/>\n<em>Bara f\u00f6r att en dag vakna upp och inse att man m\u00e5ste g\u00f6ra hela den l\u00e5nga resan tillbaka<\/em><br \/>\n<em>Men man hinner aldrig riktigt fram<\/em><br \/>\n<em>F\u00f6r oavsett hur l\u00e5ngsamt sekunderna g\u00e5r s\u00e5 \u00e4r livet \u00f6ver p\u00e5 ett \u00f6gonblick<\/em><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-152721\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet-folkoperan-mikaeli-kammarkA\u00b6r_foto-Ulla-Kassius-300x225.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet-folkoperan-mikaeli-kammarkA\u00b6r_foto-Ulla-Kassius-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/A\u0085levangeliet-folkoperan-mikaeli-kammarkA\u00b6r_foto-Ulla-Kassius.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Detta skildras p\u00e5 scenen genom det l\u00e5gm\u00e4lda men varma relationen mellan den \u00e5ldrande fadern och sonen \u2013 \u00e4nnu mitt i livet. Och parallellt genom \u00e5lens liv \u2013 som enskilt exemplar och som djurart som om den f\u00f6rsvinner tar med sig dess \u00e4nnu ol\u00f6sta g\u00e5tor i djupet.<\/p>\n<p>Essensen i ber\u00e4ttelsen \u00e4r v\u00e4l just den, att somt glider oss ur h\u00e4nderna och att allt inte g\u00e5r att f\u00f6rklara \u2013 men att det kanske \u00e4r just det som sk\u00e4nker livet poesi.<\/p>\n<p>Om dessa po\u00e4nger verkligen framkommer av att se operan utan att man l\u00e4st boken, vill jag dock ha osagt. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en vacker och intressant upps\u00e4ttning \u2013 inte minst tack vare den beg\u00e5vade Emmy Lindstr\u00f6ms musik. S\u00e5 den \u00e4r definitivt v\u00e4rt att g\u00e5 och se \u2013 och h\u00f6ra!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00c5levangeliet Musikalisk ledning Marit Strindlund Dirigenter Marit Strindlund\/Emil Eliasson Regi Tobias Theorell Scenografi och kostym Ulla Kassius Video Johannes Ferm Winkler Ljus \u00c5sa Frankenberg Mask och peruk Ther\u00e9sia Frisk Ensemble: Baryton Olle Persson Tenor Wiktor Sundqvist Mezzosopran Linnea Andreassen Instrumentalist p\u00e5 EWI Emil Jonason G\u00e4stande k\u00f6rer Mikaeli kammark\u00f6r\/Lilla k\u00f6ren, Folkoperans orkester Urpremi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan 27 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":72,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[1811,4147,14046],"class_list":["post-152710","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-folkoperan","tag-opera","tag-operarecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152710","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/72"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152710"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152710\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152724,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152710\/revisions\/152724"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152710"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152710"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152710"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}