{"id":152657,"date":"2022-04-26T04:33:43","date_gmt":"2022-04-26T02:33:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152657"},"modified":"2022-04-26T14:58:33","modified_gmt":"2022-04-26T12:58:33","slug":"beromda-tirader-alstrar-fortatad-energi-en-dares-forsvarstal-pa-jarnstudion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152657","title":{"rendered":"Ber\u00f6mda tirader alstrar f\u00f6rt\u00e4tad energi – En d\u00e5res f\u00f6rsvarstal p\u00e5 J\u00e4rnstudion"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter en roman av August Strindberg<\/p>\n\n\n\n

Manus och p\u00e5 scen: Eskil Lundgren<\/p>\n\n\n\n

Regi: Bj\u00f6rn Melander<\/p>\n\n\n\n

Scenografi\/ Ljus: Eskil Lundgren<\/p>\n\n\n\n

Musik: Beata Angelbj\u00f6rk<\/p>\n\n\n\n

Produktion: Semah Fattah<\/p>\n\n\n\n

Nypremi\u00e4r 23\/4 2022<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 J\u00e4rnstudion Norra All\u00e9gatan 8 i G\u00f6teborg till och med 18\/5<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs nyaste teatergrupp bildades med minst sagt h\u00f6ga ambitioner 2014. \u00c5tskilliga av personerna som var med d\u00e5 och under resans g\u00e5ng \u00e4r f\u00f6r mig obekanta. N\u00e5gra k\u00e4nner jag. Den otroligt meriterade regiss\u00f6ren Bj\u00f6rn Melander har utgjort en h\u00f6rnsten, han som f\u00f6r n\u00e4rmare fyrtio \u00e5r sedan fick ett rungande genombrott efter att Natten \u00e4r dagens mor\/ Kaos \u00e4r granne med Gud<\/em> \u00f6verf\u00f6rts till teve. Cirka tjugofem \u00e5r senare intervjuar jag Lars Nor\u00e9n f\u00f6r LO-tidningen med anledning av att han utsetts till Folkteaterns konstn\u00e4rlige ledare. Men det \u00e4r en annan historia.<\/p>\n\n\n\n

Hur som helst, J\u00e4rnstudion j\u00e4mf\u00f6r sig med ett garageband, vars medlemmar tycker det \u00e4r kul att ses igen i ett nytt skede. Man s\u00e4ger att varken fast ensemble eller egen scen (inklusive teknik) finns att tillg\u00e5. Att d\u00e5 spela En d\u00e5res f\u00f6rsvarstal <\/em>i lokal tillh\u00f6rig J\u00e4rnstudion \u00e4r kongenialt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r, eftersom rummet p\u00e5minner om en vindskupa. Publikkapaciteten ligger p\u00e5 omkring tjugo personer. Inte helt ovanligt att intimitet uppst\u00e5r hos spartanska frigrupper p\u00e5 grund av praktiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar . Dock, n\u00e4rmare \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r kan man om\u00f6jligen komma. Dessutom \u00e4r det s\u00e5 pass l\u00e5gt i tak att reslige Lundgren i vissa positioner inte riktigt kan st\u00e5 rakt. <\/p>\n\n\n\n

Som ett frist\u00e5ende preludium ges i salongen tre behagliga violinstycken av Beata Angelbj\u00f6rk. \u00c4r jag r\u00e4tt underr\u00e4ttad diskantbetonade tong\u00e5ngar av i tur och ordning Bach, Elgar samt Massenet. Under musicerandet vidtar Eskil Lundgren sina sista f\u00f6rberedelser. \u00c4ven om han under monologens g\u00e5ng vid ett par tillf\u00e4llen, kommer att fixa och dona vid ett sminkbord i ena h\u00f6rnet, ska betonas hur frapperande portr\u00e4ttlik sk\u00e5despelaren \u00e4r. Lundgren \u00e4r ocks\u00e5 dramatiker och har skrivit pj\u00e4ser vilka satts upp av J\u00e4rnstudion. Fast sin huvudsakliga f\u00f6rs\u00f6rjning har han haft genom journalistik (Expressen mm) och i rollen som redakt\u00f6r och producent p\u00e5 SR och SVT. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

August Strindbergs sj\u00e4lvbiografiska drapa om det stormiga \u00e4ktenskapet med Siri von Essen, utkom p\u00e5 svenska i starkt redigerat skick f\u00f6rst tv\u00e5 \u00e5r efter hans d\u00f6d. Kjell Grede omvandlade den till tv-teater. Men konstigt nog har romanen inte tidigare dramatiserats f\u00f6r scen. Eskil Lundgren b\u00f6r rimligen ha \u00e4gnat hundratals timmar \u00e5t att vaska fram en skarpladdad monolog ur stoffet, vilket lyckats f\u00f6rtr\u00e4ffligt.<\/p>\n\n\n\n

Lite f\u00f6rv\u00e5nad att andra i dramat inte \u00e5terges med olika tonfall, p\u00e5 det s\u00e4tt som exempelvis Krister Henriksson n\u00e5dde kolossala framg\u00e5ngar med Doktor Glas. <\/em>Man skulle kunna f\u00f6rest\u00e4lla sig att ”Axel” utgjuter sig sitt, enligt honom, bittra \u00f6de f\u00f6r en exklusiv krets av manliga v\u00e4nner. Medveten om omgivningens st\u00e4llningstagande vill han f\u00f6rekomma, k\u00e4nner sig f\u00f6ror\u00e4ttad och or\u00e4ttvist behandlad. F\u00f6rklarar genom att ordberusad l\u00e4gga ut texten, kryddar med underh\u00e5llande metaforer och drastiska v\u00e4ndningar.<\/p>\n\n\n\n

Och med sin fullkomliga beh\u00e4rskning av spr\u00e5kliga tillg\u00e5ngar, tror sig Strindberg kunna besegra tvivlare. Denne spr\u00e5kliga nydanare vinner som helhet \u00f6ver mig p\u00e5 sin sida. En bedrift som ska tillskrivas manusf\u00f6rfattare och textuttolkare Lundgren. Visst \u00e4r ber\u00e4ttaren p\u00e5 v\u00e4g att brusa upp, men blir s\u00e4llan forcerad. L\u00e4gger band p\u00e5 sig utan att bli mj\u00e4kig. Tilltalet p\u00e5 f\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 meters avst\u00e5nd genomsyras av ett sturskt v\u00e4djande. ”Min hustru \u00e4r otrogen – och det \u00e4r mitt fel s\u00e4gs det. F\u00f6r att jag \u00e4r svartsjuk.” \u00c4ven vi som inte l\u00e4st boken k\u00e4nner igen argumenten, de infernaliskt anklagande och precisa formuleringarna ur ett socialt underl\u00e4ge.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Densiteten i monologen kombineras med luftig eftert\u00e4nksamhet, n\u00e5got den synnerligen erfarne regiss\u00f6ren f\u00f6rmodligen efterstr\u00e4vat. Utsagorna ska f\u00e5 sjunka in. Pauserna \u00e4gnas \u00e5t att spela antika schlagers p\u00e5 vevgrammofon och f\u00e5f\u00e4ngt greja med utseendet. Monologen levereras parallellt med en utdragen p\u00e5kl\u00e4dningsprocedur, en struktur som fungerar fint. F\u00e5r oss att nyfiket v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e4sta moment. <\/p>\n\n\n\n

Utan att bli s\u00e5 p\u00e5tr\u00e4ngande att man v\u00e4rjer sig, f\u00f6rs vi in i den centrifug av tankefigurer d\u00e4r Strindberg ofta verkar ha befunnit sig. Det \u00e4r en avskalad, briljant upps\u00e4ttning. F\u00f6rsta bes\u00f6ket hos J\u00e4rnstudion, i vad som tydligen \u00e4r en psykologmottagning, gav mersmak.<\/p>\n\n\n\n

Ska man vara petig m\u00e4rks stundom att den ensamme, v\u00e4ldigt beg\u00e5vade akt\u00f6ren haft l\u00e5ngvariga anst\u00e4llningar utanf\u00f6r kultursektorn. Finns en sk\u00f6njbar gradskillnad gentemot Reine Brynolfsson (som ju Melander gett regi). N\u00e4mner mannen med stj\u00e4rnstatus eftersom han tog andan ur mig, i monolog om dogmatisk kvinnosyn p\u00e5 Elverket 2016. Paralysie g\u00e9n\u00e9rale redux <\/em>var en dramatisering av Strindbergs brev. I breven finns s\u00e4kerligen formuleringar identiska med En d\u00e5res f\u00f6rsvarstal. <\/em> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter en roman av August Strindberg Manus och p\u00e5 scen: Eskil Lundgren Regi: Bj\u00f6rn Melander Scenografi\/ Ljus: Eskil Lundgren Musik: Beata Angelbj\u00f6rk Produktion: Semah Fattah Nypremi\u00e4r 23\/4 2022 Spelas p\u00e5 J\u00e4rnstudion Norra All\u00e9gatan 8 i G\u00f6teborg till och med 18\/5 G\u00f6teborgs nyaste teatergrupp bildades med minst sagt h\u00f6ga ambitioner 2014. \u00c5tskilliga av personerna som var […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-152657","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152657","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152657"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152657\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152698,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152657\/revisions\/152698"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152657"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152657"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152657"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}