{"id":152600,"date":"2022-04-24T23:52:05","date_gmt":"2022-04-24T21:52:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152600"},"modified":"2022-04-28T23:51:01","modified_gmt":"2022-04-28T21:51:01","slug":"skickligt-gestaltat-hogklassigt-manus-jag-gustav-den-tredje-pa-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152600","title":{"rendered":"Skickligt gestaltat h\u00f6gklassigt manus – Jag, Gustav den tredje p\u00e5 Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ludde Falk<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Beate Persdotter L\u00f6ken tillsammans med Eddie Mio Larson, fritt efter bok av Hans Peterson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Beate Persdotter L\u00f6ken<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & ljus: Beate Persdotter L\u00f6ken<\/p>\n\n\n\n

Musik: Samuel Runsteen, Anders Ericsson & Per Buhre<\/p>\n\n\n\n

Videoredigering och foto: Ludde Falk<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Eddie Mio Larsson<\/p>\n\n\n\n

Skuggsk\u00e5despelare: Jan Ericsson, Dorian Andersson & Sara Klingvall<\/p>\n\n\n\n

Nypremi\u00e4r 22\/4 2022<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg till och med 8\/5<\/p>\n\n\n\n

Prim\u00e4r m\u00e5lgrupp: 8-13 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d av G\u00f6teborgs Stad, Kulturr\u00e5det, VGR Kultur och ABF<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Det lyser f\u00f6r n\u00e4rvarande av sj\u00e4lvf\u00f6rtroende om Hagateatern, \u00e5tminstone konstn\u00e4rligt sett. Jag, Gustav den tredje <\/em>\u00e4r fj\u00e4rde succ\u00e9n i rad f\u00f6r en h\u00f6gst vital frigrupp. Efter nypremi\u00e4ren infinner sig ett tillst\u00e5nd av att ha blivit uppfylld, uppfylld av en exceptionell upps\u00e4ttning vars inneh\u00e5ll b\u00e5de roar och bildar. Varje g\u00e5ng jag uts\u00e4tts f\u00f6r en flerskiktad text som en regiss\u00f6r med lika finurlig som varsam hand dramatiserat, bekr\u00e4ftas min lust till scenkonst. Auteuren som of\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st ska hyllas heter Beate Persdotter L\u00f6ken. <\/p>\n\n\n\n

Historielektionen modell basic \u00e4r i f\u00f6rsta hand \u00e4mnad f\u00f6r elever i mellanstadiet, fast stoffet har tryfferats med flera uppiggande blinkningar till vuxenv\u00e4rlden. Fokus ligger p\u00e5 lynnig maktut\u00f6vning, problematisk uppv\u00e4xt, Teaterkungens feminina framtoning samt dennes desperat l\u00e4ngtan efter att bli \u00e4lskad.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ludde Falk<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Innan monologen tar sin b\u00f6rjan h\u00f6rs musik med ursprung i 1700-talet i foaj\u00e9n. D\u00e4r kan ocks\u00e5 en kopia p\u00e5 Anckarstr\u00f6ms mordvapen besk\u00e5das. Kungens sovrum, med eller utan genomskinliga draperier, utg\u00f6r centrum f\u00f6r en p\u00e5hittig f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5g\u00e5ende i trekvart. Dockor, porslinsfigurer, skuggsk\u00e5despelare samt ett inramat portr\u00e4tt p\u00e5 modern talandes f\u00f6rmanande; utg\u00f6r innovativa dramaturgiska l\u00f6sningar. Skapar \u00f6kad intensitet, en slags vibrerande polyfoni. Fiffigt nog inleds ber\u00e4ttandet med det omtalade brutala slutet p\u00e5 levnadsbanan, f\u00f6r en speciell kung med queera drag. Likt en cirkelr\u00f6relse \u00e5terkommer den fatala sekvensen.<\/p>\n\n\n\n

Unga m\u00e5lgruppens identifikation, eller snarare inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga, underl\u00e4ttas sannolikt av genomg\u00e5ende infantilisering, underh\u00e5llande ingrediens f\u00f6r b\u00e5de barn och vuxna. Antar att den of\u00f6rst\u00e5ndiga naiviteten j\u00e4mte en i begynnelsen p\u00e5taglig obekv\u00e4mlighet inf\u00f6r \u00e4rvda \u00e4mbetet, \u00e4r egenskaper Hans Peterson exponerar i jag-ber\u00e4ttelsen som manuset baseras p\u00e5. Karakt\u00e4rsdrag Persdotter L\u00f6ken fruktbart spunnit loss p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ludde Falk <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inramningen visar att mycken m\u00f6da lagts p\u00e5 att f\u00e5nga barnens uppm\u00e4rksamhet. Smart scenografi, genomarbetad ljuss\u00e4ttning, dito dekor och givetvis kongenial kl\u00e4dsel bidrar till r\u00e4tt atmosf\u00e4r, att vi f\u00f6rs in i en helt annan tid. Samtidigt \u00e4r inf\u00f6rlivandet av nutida aktuell terminologi – ”hat och hot” \/ ”h\u00e5lla avst\u00e5nd” – snillrikt. Anakronismen att antyda att Bellman, med sin markk\u00e4nning i breda folklager, kan n\u00e5s p\u00e5 telefon tillh\u00f6r de m\u00e5nga roliga infallen, liksom inneb\u00f6rden av shoppingrunda utomlands. \u00c4nnu roligare \u00e4r scenen d\u00e4r en okunnig och ointresserad kung ska genomf\u00f6ra \u00e4ndam\u00e5lsenlig akt. Gapskratt i publiken ackompanjerar f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande den scenen. Finns en del inslag som torde beh\u00f6va f\u00f6rklaras av vuxna. <\/p>\n\n\n\n

Fragmentariskt passerar viktiga f\u00f6reteelser under regentens tid. Adelns \u00e5terkommande missn\u00f6je, konflikten hattar – m\u00f6ssor, kriget mot Ryssland, smittkoppors h\u00e4rjningar, inf\u00f6rskaffandet av koloni och vurmen f\u00f6r de sk\u00f6na konsterna. Men kan inte erinra mig att Svenska Akademin n\u00e4mndes. G\u00f6rs uppenbart att \u00e4ven en kung beh\u00f6ver bry sig om tillst\u00e5ndet i sitt land. Gustav III uttalar sig kritiskt om sin far. P\u00e5 grund av ol\u00e4mplighet \u00e5tnj\u00f6ts inte respekt. Men vilka l\u00e4rdomar drog sonen, som kastades in i hetluften utan tillr\u00e4cklig inskolning? Jag, Gustav den tredje<\/em> ger i periferin upphov till tankar kring ofattbara klasskillnader. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ludde Falk<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Till\u00e4gnar mig en h\u00e4ndelserik pj\u00e4s, som tack vare sina fyndiga uppslag \u00e4r mer \u00e4n traditionell monolog. Utvecklas till en hastig rundm\u00e5lning som \u00e4ndar abrupt, snarlikt hur maktinnehavet upph\u00f6r genom banemannen Anckarstr\u00f6m. <\/p>\n\n\n\n

Ser en sensationell prestation av Eddie Mio Larson, rent av full\u00e4ndad. I samarbete med regiss\u00f6ren framst\u00e4lls sinnestillst\u00e5nd och d\u00e4rtill h\u00f6rande tonfall med karismatisk touche. 2018 s\u00e5g jag honom i All min k\u00e4rlek <\/em>p\u00e5 Hagateatern (d\u00e5 Teater Tamauer). I j\u00e4mf\u00f6relse gl\u00e4nser Eddie Mio Larson i sin solistroll. N\u00e4r sk\u00e5despelaren lekfullt g\u00e5r i svarom\u00e5l eller imiterar andra r\u00f6ster, tas ett imponerande register i anspr\u00e5k. Nj\u00f6t av att bevittna en akt\u00f6r med obestridlig auktoritet som ut i fingerspetsarna beh\u00e4rskar vad han f\u00f6retar sig. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Beate Persdotter L\u00f6ken tillsammans med Eddie Mio Larson, fritt efter bok av Hans Peterson Regi: Beate Persdotter L\u00f6ken Kostymdesign: Heidi Saikkonen Scenografi & ljus: Beate Persdotter L\u00f6ken Musik: Samuel Runsteen, Anders Ericsson & Per Buhre Videoredigering och foto: Ludde Falk P\u00e5 scen: Eddie Mio Larsson Skuggsk\u00e5despelare: Jan Ericsson, Dorian Andersson & Sara Klingvall Nypremi\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-152600","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152600","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152600"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152600\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152786,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152600\/revisions\/152786"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152600"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152600"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152600"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}